Jag fick stor blödningsrisk med AstraZenecas vaccin

     I Stockholmsregionen är informationen förvirrande

     För en månad sedan ringde jag till min vårdcentral för att efterhöra om jag kunde boka mig för vaccinering mot Covid 19. Det gick inte. Först när de fått in vaccin i tillräcklig mängd kunde man boka sig. Jag ringde igen torsdagen den 25 mars och fick beskedet att jag kunde boka mig från och med den 29 mars för min åldersgrupp 75-79 år. 

     Jag gick också in på 1177 och där stod att läsa att jag absolut inte skulle ringa min vårdcentral. Istället skulle jag vänta på ett brev från vårdcentralen. Motsatta besked alltså. Söndagen den 28 mars ringde grannarna på dörren och berättade att jag kunde boka mig redan nu hos 1177. De tillhör samma ålderskategori som jag. Det fanns massor med tider redan på måndag, sa de. De hjälpte mig att navigera rätt via telefon, för det var inte lätt. Man skulle bland annat inte välja "boka tid för Covid 19-vaccination" för då kom man till dem som var 80 år och äldre. Jag skulle istället trycka på något helt ovidkommande för att komma till vaccinationer för min åldersgrupp. Hela Stockholmsregionens alla vårdcentraler kom upp med lediga tider, och de var hur många som helst. Jag valde min egen vårdcentral och tog en tid som passade mig. Grannarna som ligger kvar hos sin vårdcentral i Kyrkbyn, en kommundel några kilometer bort, valde min central för att den låg närmat. Vi stötte samman i väntrummet. Där fanns ingen annan som väntade på att få vaccinera sig, trots överflödet av lediga tider. Grannarna hade själva fått sin information av någon som var insatt i 1177:s system.

Riskerna hos AstraZeneca

     Så var frågan om vilket vaccin vi skulle få. Det finns ju mer eller mindre tydliga bevis för att AstraZeneca kunde ge allvarliga blodproppar eller störtblödningar.  Men risken var så liten som runt en på miljonen. Det var alltså farligare att sätta sig i bilen eller större chans att vinna storkovan på tips, än att drabbas av en allvarlig biverkning. Som statistiker och analytiker som jag tror att jag rättvist kan kalla mig viftade jag bort riskerna. Ändå gnagde oron hos mig, och jag hoppades att jag inte skulle få AstraZenecas vaccin. Naturligtvis blev det AstraZenecas vaccin, både för mig och hustrun som vaccinerade sig samma dag, men på en annan vårdcentral.

     Nu hör det till saken att jag tar Waran, ett blodförtunnande medel mot blodproppar. Kanske ökar det risken för blödningar om jag tar AstraZenecas vaccin, tänkte jag. Å andra sidan borde man väl i så fall ha varnat personer som tar Waran för risken att förblöda, så noga som man analyserat AstraZenecas biverkningar. Alltså viftade jag bort även detta. 

     Känslan av denna risk störde mig emellertid, och jag tänkte att jag skulle kolla det s k PK-värdet, för detta kan jag göra själv med en särskild apparat. PK-värdet anger blodets förtunning. Det dröjde emellertid 4 dagar efter att jag fått sprutan tills jag tog testet - och hör och häpna - PK-värdet var 3,8. Det ska ligga mellan 2 och 3. En vecka tidigare låg jag på 2,8 och när jag kommer nära 3, minskar jag veckodosen med en halv tablett. Så hade jag gjort nu också. Något misstag i intaget hade jag inte gjort. Värdet var skrämmande. Jag slutade ta Waran och fick som tur var ner värdet på två dagar till 2,5. Tänk om jag inte hade kunnat kolla värdet själv, utan hade måst åka in till min vårdcentral för att kolla det. Det hade jag inte gjort, eftersom risken för blödning enligt statistiken var så liten. Då hade värdet blivit än högre och vad hade då hänt? 

     Nu har jag bestämt mig för att rapportera mitt fall till vårdcentralen, men det är svårt att komma fram.  En varning till er som tar blodförtunnande medicin och får AstraZeneca kan vara på sin plats. Kolla PK-värdet efteråt. 

     När jag ska ta nästa spruta den 1 juni, blir det en kamp mellan å ena sidan min vetenskapliga och statistiska läggning och den mer känslosamma och oförnuftiga sidan hos mig å den andra. 

Det omöjliga paradiset

     Filosofen Martin Hägglund och psykologen Jordan B Peterson har båda skrivit om en ny andlighet byggd på det verkliga livet, alltså utan hänsyn till något efterliv. Visserligen har de olika perspektiv och utgångspunkter, men ändå försöker de lägga livsandarna till rätta för de levande, för att de ska finna mening i sina liv. Om jag förstått Jordan rätt (har inte läst hans bok), så riktar han sig främst till unga män som ska ta tag i sina liv. De ska stå upp för sin manlighet och inte falla för feminismens krav på mer femininitet i mansrollen. De ska vara moraliska och stå för sanningen, sopa rent framför egen dörr innan de kritiserar andra. För deras levnad har han satt upp 12 livsregler som i sig inte är något egentligt nytt. De kan i metaforiska termer hämtas från de stora religionerna. Men för Jordan är individen centrum och frälsningen består av självutveckling i det nu levande livet, en meningsfull och god tro på ett alltigenom moraliskt liv. Hans syn tycks mig liberal i den meningen att han sätter individen i centrum, men mest handlar det om en konservativ syn på livet. Vad jag förstår intresserar han sig inte nämnvärt för samhället. Det är individens eget liv och utveckling han koncentrerar sig på. Han är som nämnts psykolog. 

     Martin Hägglund talar också om andlighet i sin bok Vårt enda liv, men till skillnad från Jordan involverar han samhället i sina tankegångar, och de drar åt ett socialistiskt håll, för att inte säga åt det marxistiska hållet. Han menar att själen är dödlig och att lidandet är ofrånkomligt och att vi bara har detta liv, inget återstår efter döden. Därmed blir den största frågan att under detta enda liv sträva efter frihet och demokrati och då bortom både religion och kapitalism (jag antar att han syftar på dagens liberala kapitalism). Vi bör sträva efter ett så gott samhälle för alla människor i det liv vi har, och det är väl här han drar åt det marxistiska hållet. Jag har ej heller (ännu) läst denna bok, men så här långt delar jag hans syn på att samhället måste organiseras för alla människors frihet och för demokrati, men jag ställer mig tvekande till ett marxistiskt samhälle, i alla fall där en utpekad elit företräder folket. Sådant leder ofrånkomligen till förtryck. Men jag antar att han är alltför klok för att tala för ett sådant samhälle (och jag tror inte att det var så Marx menade). Jag hoppas att boken kommer på Nextory så att jag där kan läsa den. 

     Till sist vill jag kommentera hans tankar om pardisets omöjlighet där inget lidande finns. Det skulle bli ett ytterst tråkigt liv, att hela tiden vandra omkring som övermoraliska individer utan minsta hot eller oro för någonting. Det ter sig för mig som ett meningslöst liv utan strävan och mål, och jag antar att det är det han menar.
     Här vill jag nämna vad min far en gång sa till mig. Han var ateist och hade en socialistisk syn och han kämpade alltid för människors lika värde, och som jag nämnt tidigare i denna blogg demonstrerade han mot Hitler och togs av polisen dagen efter till förhör. Han sa så här: Inte tror jag på paradiset där inget lidande finns. Det är en omänsklig konstruktion, för när smakar en kall öl som bäst, jo när man lider av stark törst, men att vara törstig är ett lidande och lidande finns inte i paradiset. Alltså får man dricka öl där utan att vara törstig. Tvi Vale sa han. Jag var 13 eller 14 år och denna utsaga från honom bidrog till mitt analytiska sökande i livet efter sanning, även om den är obekväma för andra och för mig själv. 

Corona åter igen

     Jag har stämt träff med en av världens främsta tänkare, filosofen Amia Srinivasan, för att prata om Coronapandemin. Detta säger Henrik D Kugelberg i SvD idag 26 mars.

     Amira: Pandemin blottar en kris som pågick redan före utbrottet. Man prioriterar ekonomisk tillväxt över allt annat, det finns en fullständig politisk acceptans för skenande socioekonomiska ojämlikheter och en hierarkisk syn på vems liv som betyder något. Redan existerande socioekonomiska ojämlikheter kommer att multiplicera skadorna som orsakas av utbrottet.

     Amira: Ah, expertisdiskursen. Det är otroligt svårt att få den rätt. Det har funnits, mest uppenbart och tydligt i klimatfrågan, ett underskott av politisk hörsamhet gentemot expertisen. Och det underskottet vill jag inte bidra till. Men det betyder inte att man ska vara en slav under statens expertis.
Vi har inte experter bara för att de ska skänka oss sina rekommendationer från ovan – de ska också kunna visa upp sina modeller och förklara hur de resonerar.
     Om vi fick se det skulle vi få beräkningar om hur många människor som kommer att dö beroende på vilka åtgärder som görs eller inte görs. Allmänheten måste ha den informationen för att åtminstone kunna hålla politikerna demokratiskt ansvariga,

     Reportern: Expertis är inte detsamma som hemlighetsmakeri med andra ord?
Amira: Exakt! Dessutom finns det grundläggande värderingsval att göra när man går från modell till policy. Ett uppenbart exempel är vilken risknivå som är acceptabel, och vilka kostnader i människoliv som är försvarbara. Det är normativa frågor, och för normativa frågor tror jag inte att det finns någon expertis. Mina år av filosofisk träning gör mig inte bättre lämpad än min farmor att svara på dem. Hur fungerar beslutsfattandet i Sverige?
Reportern: Det är epidemiologerna på Folkhälsomyndigheten som tar täten.
Amira: Har de visat sina modeller?

     Min kommentar: Och nu kommer det märkliga: inget svar överhuvudtaget på denna fråga. Varför? Hur kan man ha en intervju om Corona utan att ge svar på denna viktiga fråga?
Jag skrev tidigare i båda mina inlägg om Corona om vikten av öppenhet och att regering och experter presenterar sina planer, och nu säger Amira samma sak. Det handlar om förtroende för våra myndigheter, ett demokratiskt fundament.
     Löven, eller möjligen statsepidemilog Anders Tegnell, skulle från första början ha stått som finansminister Sträng gjorde på sin tid framför svenska folket i teve med pekpinnen i hand och förklara det svenska agerandet. Det som kommit fram har varit lite då och då, men inte samlat. Jag har i stort inget emot det svenska agerandet i enskilda frågor, särskilt inte när det har förklarats, men återigen: var är den samlade planen med plan B och plan C?
     Det enda jag saknar är en plan för att hålla igång verksamheter på en hyfsat nivå utan att det leder till stor, ökad smittospridning eller snarare, att det hållet sig till den planerade ökningen. Folk ska kunna handla, gå på bio, äta på restaurant med strikta regler om avstånd mellan enskilda individer, både vid köer och vid sittplatser. I stort sett har detta varit de svenska åtgärderna, men även detta kommer lite då och då och inte som en del i en övergripande plan. Det behövs dessutom specifika åtgärder för att hjälpa till med sådan fortsatt verksamhet, inte bara med pengar från staten. För som det nu är blir det katastrof för många småföretagare, för ekonomin och för oss alla. Om detta antydde jag redan i tidigare inlägg.
     Nu kan det vara så att statsepidemilogen har som plan att öka smittan - och dödsfallen - till en viss nivå för att sedan bromsa den och därigenom sprida "flockimmunitet" och sedan med efterföljande dämpningsåtgärder hålla smittan på en "medelhög" nivå, allt för att intensivvårdsplatserna ska räcka till i det långa loppet. Men detta säger han inte på ett explicit sätt, inte i början i alla fall. Det kommer fram lite så där vid sidan av och efter hand, om jag inte missat något förstås. Det är inte svårt att dra slutsatsen att han menar så, men det är den tydliga och sammanhållande informationen som fattas. Som Amira säger: allmänheten har rätt att explicit veta hur många som kan tänkas dö med de planerade åtgärderna, till skillnad från hur många som kommer att dö senare om intensivvårdsplaserna inte räcker till och hur det då skulle drabba ekonomin.

Det är inte information i enskilda frågor som är fel, när de väl kommer fram efter hand. Det är den tydliga och sammanhållande planen som inte kommunicerats ut till allmänheten, och därför florerar tyckandet på nätet.

Novus

Läser dagens DN, DN Debatt (191004). I denna hänvisar Per Sundgren, ordförande för Stiftelsen jämlikhetsfonden och Daniel Suhonen, chef för fackliga idéinstitutet Katalys, till en undersökning gjord av Novus. De säger att Novus intervjuat 1 084 personer om deras inställningar till bl a en progressiv fastighetsskatt och till en förmögenhetsskatt på över 10 miljoner. Undersökningen visar en överväldigande majoritet för att en sådan skattereform är viktig, 96 % för de rödgröna och 72 % för Centern och Liberalerna. 
Däremot finns det inte majoritet för en progressiv fastighetsskatt. Inte konstigt, de flesta har villor, men få har en förmögenhet på 10 miljoner. Men jag tänker inte gå in närmare in på Novus analys, därför trots intervjuer med 1 084 personer anger Novus inte hur stort bortfallet är av de slumpmässigt utvalda personerna som skulle intervjuas. Ej heller har de gjort någon analys av de personer som ingår i bortfallet. Består de av personer från landsbygd, rika personer, fattiga, fastighetsägare m m i högre grad än de som intervjuats? Har Novus intervjuat 10 000 personer eller 5 000? 

Jag tror trots allt att det är så här det ser ut, ungefär i alla fall, och personligen sympatiserar jag med en skattepolitik som ökar den ekonomiska jämlikheten, inte bara för rättvisans skull, utan dessutom för att jag tror att stora ekonomiska skillnader leder till att man röstar på populistiska partier som SD. Ekonomisk ojämlikhet är med andra ord en fara för vår demokrati? 

Men, ur ett vetenskapligt perspektiv är Novus undersökning inte värt ett skvatt, inte så länge de inte presenterar bortfallet i procent och en bortfallsanalys. Därför hör undersökningen papperskorgen till.

Fri vilja eller inte

     Den demokratiska liberalismen bygger på att människan har en fri vilja. Naturligtvis kan varje människa i en given situation peka på det ena eller andra alternativet och säga: detta väljer jag. I den meningen är hennes val fritt, eller snarare, hon upplever det som fritt. Likväl kan man inte förneka att hon i varje val hon gör är påverkad av sina gener, sina samlade erfarenheter från födsel fram till dags dato samt inte minst av den information hon får vid valtillfället. I den meningen är hennes val varken fritt eller oberoende.
     Om det är sant att det finns en fri vilja oberoende av våra gener, samlade erfarenheter och aktuell information, betyder det att det sitter en liten figur i oss som gör våra val fria och oberoende, obekant hur han ser ut eller om han ens kan observeras med de finaste instrument. Vi kallar ofta detta väsen för vår själ, ibland för jaget, och vi uppfattar detta väsen som oföränderligt. Det konstituerar hela vårt jag.
     Så har vi betraktat människan genom historien, och därigenom har vi kunnat utdöma straff, alltså just därför att människan är ansvarig för sina låtanden och göranden genom sin fria vilja. 
     Av den fria viljans existens följer att människor kan vara onda eller goda i sig själva, alltså ha en fri och oföränderlig själ av ett ont eller gott slag. Denna föreställning har visats i oändlighet i böcker och film. Ta Sagan om ringen som exempel. 
     Likväl finns ett omedvetet tvivel kring själens frihet. Domstolar tar ibland hänsyn till brottslingars levnadsomständigheter, både i barndomen och i deras senare upplevelser, och mildrar då straffet.
     Tror vi på den fria viljans existens, i bemärkelsen ovan, leder det till att sakliga upplysningar om olika samhällsföreteelser inte är särskilt behövliga. Människor är som de är. Således upplyser inte myndigheterna flyktingar som kommer från kulturer som är helt motsatta den demokratiska liberalismen om vad som gäller här i Sverige. De straffas sålunda för att ha mördat sin syster som varit olydig och dragit familjens heder ner i smutsen. Och det kan de naturligtvis göra eftersom även dessa människor har en fri själ, oberoende av gener och yttre omständigheter - och alltså fritt kan välja mellan gott och ont.

Fria viljans existens undersöks

     Nu undersöker ett antal filosofer, hjärnforskare med flera experter huruvida människan har en fri vilja eller inte. Igår (6 sept.) på TV4 (filosofiska salongen tror jag programmet heter) med Malou förde man en diskussion om den fria viljans vara. Per Schlingmann (Reinfeldts tidigare spinndoktor) trodde starkt på att människor har en fri vilja. Hur ska man annars kunna straffa människor, sade han. Jag antar att hans politiska idé är demokratisk liberalism, och med sådana idéer måste den fria viljan finnas. I alla fall anser många liberaler det. 
     Jag vill hävda att det inte finns något väsen i oss som är fritt från våra gener, erfarenheter och från den information vi får inför ett visst val. Varifrån skulle detta väsen ha kommit? Det är inte upp till mig att förklara, utan det är upp till den som tror på det. 
     Finns inget fritt väsen, är saklig information av särskild betydelse. Ta exemplet med flyktingar från en kultur som är motsatt den demokratiska liberalismen med sina mänskliga rättigheter och jämställdhet. Med en icke fri vilja blir det särskilt viktigt att ge dessa flyktingar saklig information om t ex kvinnors rättigheter. Då kan vi faktiskt döma dem med gott samvete, om de begår brott mot kvinnor. De visste, för vi hade förklarat för dem, men de gjorde det ändå. Därmed är de ansvariga för sina handlingar, trots att de inte har en fri vilja.
     Jag ser med andra ord ingen motsättning över huvud taget mellan en icke fri vilja och demokratisk liberalismen. Men för att vi ska hitta rätt, måste vi själva söka efter fakta, samtidigt som samhället måste förse oss med sådana fakta, i skolor, i media och så vidare. 
     Det är särskilt viktigt när sociala medier med sina troll hela tiden vill ta över våra hjärnor och ännu viktigare när de multinationella företagen, med sina egenintressen att söka hur höga vinstnivåer som helst, förför oss att handla mot våra egna intressen, mot allmänhetens intresse och mot jordens klimat och miljö.
     Om det nu skulle finnas en fri vilja, skulle man kunna fråga sig om den människa som råkat födas med en ond själ ska straffas för detta. Hon har ju inte själv valt att få denna själ. Det borde därför göra henne helt ansvarsfri. 
     Hur man än vänder sig hänger ansvarsfrågan i luften med eller utan själ. Därför är saklig information, utbildning och vetenskap avgöranden för att vi ska navigera oss fram i vårt fake-news-samhälle. Endast då kan vi med gott samvete utkräva ansvar och utdöma straff. 

Vår hjärna minskar

Jag minns ett samtal med min mor för si så där en 66 år sedan. Hon sa att i framtiden kommer våra hjärnor att vara jättestora, för människans utveckling har genom historien lett fram till allt större hjärnor. Jag såg framför mig människan i framtiden med enorma huvuden. De hade en dubbelt så hög panna mot idag och överdelen av huvudet bredde ut sig åt sidorna. Sedan dess har jag inte tänkt närmare på denna fråga.

Inte förrän jag såg ett teveprogram för en tid sedan. Vid ett bygge av något slag i Kanada hade en skalle grävts fram, vilken man bedömde vara minst 10 000 år gammal. Den lokala indianstammen hävdade att det var en av deras förfäder, varför de gjorde anspråk på skallen. Men forskaran ville behålla den. Den visade sig ha en ovanligt stor hjärnskål. Han ville undersöka den närmare, varför det uppstod en strid om vem som hade rätten över den. I slutändan visade DNA-prover att det var en förtida indian. Stammen fick därför behålla skallen. Men det som väckte min nyfikenhet var att forskaren sa att det verkar som om människor hade en större hjärna tidigare.

Jag nämnde detta för en släkting i 40-årsåldern. Han sa, javisst, så är det. Hur vet du det? Jag hörde det på radion. Å, det var som fan, sa jag.
Tyvärr kom han inte i håg vad det var för program, men han sa att jag lätt kan hitta uppgifterna på nätet. Jag försökte, men fann inget. Måste söka senare.

Detta nämnde jag för en annan närstående. Han var 35-årsåldern och han blev uppbragt. Det där tror jag inte ett dugg på. Så är det med oss människor. När vetenskapen vaskar fram något som pekar i en motsatt riktning till vår ingrodda föreställning om världen, då slår vi ifrån oss. Vi har känt till klimatuppvärmningen i drygt hundra år. Tecknen har varit tydliga. Fortfarande finns det många som inte tror på den. Dess sanning är allt för otäck.

Jag lyssnar på den andra bolen av Yuval Noah Harari om människans kognitiva utveckling. Även han tar upp detta med att vår hjärna tycks degenerera. Det finns kanske inga tydliga bevis för det. Situationen är ungefär som med klimatuppvärmningen när den började diskuteras. Tecknen tydde på att det var människans verk, men det var svårt att få fram hundraprocentiga bevis.

Om vi nu tänker på hjärnans utveckling så tycker jag tecknen för dess degenerering är minst lika tydliga som tecknen var för klimatuppvärmningen. Skillnaden är att denna är människans verk, medan hjärnans degenerering är evolutionens verk. Människan under stenåldern var ett svagt djur utan tänder och klor och krävde därför en stor och intelligent hjärna för att klara alla de utmaningar och uppgifter hon ställdes inför. Händernas fin- och grovmotoriska arbete behövdes vid framställning av flintspetsar, tillverkning av spjut, av kläder, förmågan att förstå naturen, att jaga, undvika rovdjur med mera, allt detta krävde hjärnarbete. Dessutom måste dessa människor lära sig allt utantill. Något skriftspråk fanns inte.

Bemärk följande:

1. Hjärnan är ett mycket energikrävande organ. Bara i vila tar hjärnan hand om 20 % av kroppens energi. 
2. Att framföda ett människobarn är en ovanligt riskfylld sak, just beroende på barnets stora huvud. Många kvinnor riskerar att då under eller efter barnets födelse. 
3. Enligt evolutionens "regler" degenererar eller försvinner organ och kroppsdelar som inte används. Vårs svans behövdes inte när vi slutade hoppa från gren till gren. Därför försvann den i evolutionen. 
4. I generella termer använder vi vår hjärna allt mindre. Förr kunde vi telefonnummer utantill till en massa människor. Idag räcker det att kunna personens namn. Då kan vi klicka fram telefonnumret i vår mobil. De enklaste matematiska beräkningar gör vi inte längre i huvudet. Vi slår i vår mobil. Vi behöver inte ens kunna stava när vi skriver. Det gör datorn åt oss. 
5. Tittar vi ett par decennier framåt så kommer AI (artificiell intelligens) ta över vårt tänkande och lärande ännu mer. Självkörande bilar finns redan. Redan idag kan datorer skiva Bach-musik som är mer Bach-lik än Bachs egen musik. Ingen expert kan märka skillnaden. De tycker till och med att datorns musik har mer inlevelse och känsla än Bachs egen musik. Snart författar datorer böcker som är mästerverk.

Slutsats: Generellt sett behöver vi ingen avancerad hjärna längre och särskilt inte ett organ som är så kostsamt att ha. Därför kommer evolutionen att degenerera den. 

Det vi kan hoppas på om vi vill behålla vår intelligens, ja bara att få tillbaka den vi tidigare hade, det är att gentekniken kan bistå oss.

Är socker skadligt i sig

Min hustru och jag är intresserade av mat och hälsa. Min hustru särskilt av näringslära. Så när jag såg ett teveprogram om sockrets farlighet, blev jag intresserad. Men som vanligt blev jag djupt besviken. Programmet beskrev i en massa onödiga och demonstrativa experiment där tjocka personer som intog mycket socker fick minska på sitt sockerintag och som då gick ner ett antal kilo. Deras blod förändrades också i gynnsam riktning. Jag tror nästan varje människa känner till att ett stort sockerintag bidrar till fetma, vilken i sig är skadlig. Över detta gavs ingen ytterligare information.

Jag ställer följande frågor:

1. Är en viss mängd socker skadligt i sig, även om man inte drabbas av fetma eller inte blivit lite rund om magen? Inget svar.
2. Kan sockret t ex lagra sig runt och i våra organ som fett och därigenom vara skadlig, även om man inte är fet eller inte är lite rund om magen? Inget svar.
3. Kan sockret bira till s k åderförkalkning och ge kärl- och hjärtproblem, även om man inte är fet eller inte lite rund om magen? Inget svar.
4. Är sockret skadligt i sig på annat vis? Inget svar.

Givetvis kan ett sockerintag vara skadligt om man minskar på intaget av näringsämnen. I filmen visade de att den som drack söta drycker inte blev mätt utan åt mer av sötsaker. Socker innehåller nämligen ingen näring, bara energi. Men mina frågor gäller sockrets farlighet i sig. Jag har unga släktingar som äter mycket socker i form av kakor och godis, men som inte är tjocka, och det är ju inte ovanligt för unga idag att äta mycket godis. Så frågan kvarstår: Är detta sockerintag farligt i sig och det får jag inget svar på.

Enligt min läkare ska jag bara äta en frukt om dagen, eftersom mitt sockervärde ligger högt om än under gränsen för sockersjuka. I programmet jämförde man två flickors sockerintag, den ena drack apelsinjuice, den andra åt apelsiner. Den som drack juice kunde kunde få i sig mer socker än den som åt apelsiner för hon blev snabbt mätt. Intelligent experiment! 

Nu ska jag bli lite intim om mig själv, men det är ju populärt idag. Jag har hjärt- och kärlproblem och har haft flera hjärtinfarkter. Frågan är därför om mitt lite höga sockervärde är en viktig orsak till mina problem. I så fall skulle jag ta bort även den där frukten och i övrigt sluta med allt socker. Men jag tvekar. Med apelsiner, bananer och annan frukt kommer många viktiga näringsämnen. Utan att ha belägg för det tror jag dessutom att socker som intas i frukter, potatis och annat som innehåller socker är mindre farligt än det som intas i föda som har tillsatt socker, alltså i samma sockermängd och samma näringsintag. Men läkaren säger till mig att fruktos som finns naturligt i frukt är farligt. Det går direkt i blodet. Återstår för vetenskapen att bevisa frukters farlighet.

Med denna tro om tillsatt sockers farlighet söker jag efter mängden tillsatt socker, men det står nästan aldrig på innehållsförteckningen. Jag söker efter osötade saker så långt det går. 

Förr var det fett och särskilt animaliskt fett, som var den stora boven. Sen blev saltet den stora boven, nu är det sockret. Varifrån kommer alla dessa trender? 

Sömn

Jag följer en serie artiklar om sömn. En handlar om att äldre får sömnproblem och det börjar tidigt. Redan i trettioårsåldern försämras djupsömnen och blir särskilt påtaglig efter 70 år. Rådet som forskaren ger är att inte ta sömntabletter, utan använda sig av icke-farmakologiska medel. (Vad det nu är, men det har han säkert behandlat i en tidigare artikel. Jag har inte hunnit läsa alla.) Men jag ställer mig frågan: Är det så farligt att inta sömnmedel i svag dos i denna ålder och långsamt bli beroende och tvingas ta lite högre doser efter 3-5 år? Man hinner säkerligen dö långt innan beroendet blivit till besvär. Min bror har tagit en svag dos i många år utan att behöva höja den. Jag tar den svagaste dos som finns och halverar den. Nu sover jag riktigt bra och mår utmärkt på dagarna. Både min bror och svägerska får rådet av unga läkare att sluta med sömntabletterna, trots att dosen är låg och att de inte behövt höja den efter många års användning. Båda är över 70 år. Märkligt. 

Det hade ju varit tacknämligt om forskaren hade förklarat varför man inte ska inta sömntabletter i hög ålder, när den har sådan gynnsam effekt. Själva säger de att brist på sömn är mycket skadligt och att trötthet är skadligare än alkohol vid bilkörning. De viktiga frågorna hänger i luften som vanligt när det gäller vetenskapliga frågor. 

Jag tror mig veta några icke-farmakoilgiska metoder. Bl a ska man vistas i starkt ljus (dagsljus) på dagarna och sänka det på kvällen innan man går och lägger sig samt vara aktiv på dagarna. Man ska leva regelbundet och äta på bestämda tider och vad jag förstår inte äta allt för mycket på kvällen.

Tills vidare fortsätter jag dock med min sömnmedicin. Det hindrar inte att jag kan kombinera den med de icke-farmakoilogiska medlen. Jag ska se om jag hittar vad de är i tidigare artiklar.

Sov gott.

Tro och vetande

Ideologier, känslor och tro mot vetenskap

     Är upplysningens tid över? Tar tro och ideologi över logiskt och vetenskapligt tänkande? Det är inte bara Trumpismen som struntar i vetenskap och fakta. Över hela den västliga världen ökar rörelser inom vilka man förnekar eller i varje fall inte vill beakta fakta.
     Visst måste man ha rätt att ifrågasätta nya rön, som strider mot ens tidigare erfarenheter och som man uppfattat som sanna. Man måste få tid att undersöka dessa nya "fakta". Är de verkligen sanna?
     Men det tycks mig som om man inom vissa kretsar har bestämt sig för att vissa saker bara är sanna och andra är fel. Det är viktigt i dessa kretsar att vara politiskt korrekt och följa de rådande normerna.

     Jag tänker i första hand på genusforskarna. En stor del av dessa har bestämt sig för att skillnaderna mellan könen helt beror på sociala faktorer, medan det biologiska inte spelar någon som helst roll. Denna "vetenskapliga" föreställning är den sanna, om man ska bryta maktstrukturerna och få en fullständig jämställdhet, t ex i fråga om val av yrke och intressen.

Hjernevask

     En vän tipsade mig om ett norskt teveprogram som finns upplagt på youtube, Det heter "Hjernevask". Jag kan verkligen rekommendera Hjernevask. Samtidigt ställer jag mig frågan: varför har inte programmet visats på SVT? Är dess rön kontroversiella?

     I programmet ställer en reporter frågan: beror skillnaderna mellan mäns och kvinnors intressen och yrkesval till viss del på genetiska skillnader?

     Undersökningar världen över visar nämligen att män och kvinnor - statistiskt sett - väljer olika typer av yrken. Män väljer i stor grad tekniska yrken, som ingenjörer. Kvinnor väljer sociala yrken, som vårdyrken. Det spelar ingen roll vilket land det gäller, ett industriland eller ett mindre utvecklat land, ett sekulariserat land eller ett starkt religiöst land, som Saudiarabien eller Polen, ett jämställt land som Norge eller ett ojämlikt land som Iran. I stort sett samma andel kvinnor (ett mindre antal) väljer ett mansdominerat yrke som ingenjör. Om det är en skillnad, så är det snarare fler kvinnor i mindre sekulariserade och mindre jämställda länder som väljer mansdominerade yrken, än i sekulariserade och jämställda länder. Det kan bero på att kvinnor har svårt att få jobb över huvudtaget i dessa länder och att de därför är beredda att ta vilket jobb som helst, även mansdominerade, medan de som lever i fria länder kan välja det de är intresserade av.

     I Norge har jämställdheten utvecklats under de senaste tre-fyra decennierna på samma sätt som i Sverige. Norge har utsetts till världens mest jämställda land. Ändå har andelen kvinnor som söker ingenjörsyrken och liknande mansdominerade yrken inte förändrats ett dugg under dessa decennier.

     De ideologiska genusforskarna förklarar det med att vi påverkar barnen redan från födseln - både medvetet och omedvetet - till att välja könsrelaterade yrken och intressen. Generna spelar inte någon som helst roll deklarerar de. Män och kvinnor är helt lika, det är bara det yttre som skiljer dem åt. Sådana fakta som att mäns och kvinnors hjärnor är olika och att vi har olika hormoner redan från födseln biter inte på dem. De har bestämt sig för vad som är sant och de förstår inte varför samhället lägger så mycket energi och pengar på att forska om något så förlegat som att generna skulle ligga bakom våra intressen och yrkesval.

     Reportern söker upp "verkliga forskare", alltså sådana som inte har bestämt sig i förväg vad som är sant eller inte, utan som söker fakta.

Studier av barn

     Dessa seriösa forskare har undersökt barn, som bara är några månader gamla och funnit att pojkar och flickor väljer som man förväntar sig att pojkar och flickor gör – i statistiska termer. Men säger genusideologerna: de har redan hunnit påverkas av föräldrarnas och omgivningens omedvetna förväntningar.

     Men skam den som ger sig. De seriösa forskarna gick vidare. En av dem berättade att han undersökt en dag gamla barn och visat bilder för dem. Det visade då att flickorna höll blicken längre fäst på ansikten medan pojkar höll blicken längre på saker. Skev forskning sa ideologerna.

     En annan  "verklig forskare" hade studerat människans utveckling genom historien från apa till människa. Hon menade att det vore ytterst konstigt om honor, från apa till människa, som föder, ammar och tar hand om barn inte skulle ha influerats genetiskt till att göra det. Vi talar om djur och deras instinkter i samband med födelse och omhändertagande av djurungar, och vi finner det naturligt att detta ligger i deras gener. Men när det kommer till människan är det stopp. Då spelar generna inte någon roll. Märkligt – å ena sidan, eftersom bevisen är starka för att gener har en påverkan. Helt naturligt – å den andra, eftersom det är fel enligt ideologerna att generna styr oss som könsvarelser. Det stör idén om en jämställdhet där vi alla är likadana – och därför är det inte sant.

     En annan forskare hade undersökt fosters olika testosteronhalter och funnit att ju större testosteronhalten var, desto sannolikare var det att barnet valde manliga intressen, och det gällde såväl flickor som pojkar. Vi vet att genomsnittligt har pojkar högre testosteronhalter än kvinnor och därför väljer de mansyrken (även om de också påverkas av ett socialt tryck).

     Vad säger genusideologerna om det? Jo, att hela denna forskning om genernas inflytande är förlegad, och att de inte kan förstå varför så mycket energi och pengar läggs på genusforskning som rör generna. Generna har ingen betydelse – punkt.

     Märk väl att de seriösa forskarna inte säger att det bara är generna som bestämmer intressen och yrkesval. Det är en kombination av gener och sociala faktorer.

     En viktig fråga: får dessa ideologiska forskare statliga medel för denna ovetenskapliga forskning som alltså går ut på att envist förneka genernas inflytande? Det är i så fall skrämmande. Jag har sagt det många gånger på denna blogg. Att visa på sanningar, alltså sådant som kan visas vetenskapligt, det är inte farligt. Det är grunden för sakliga motåtgärder, och det gäller även för jämställdhet.
     Det är naturligtvis inte fel att bara forska om socialt inflytande. Var och en väljer sitt eget forskningsområde. Jag är kritisk mot att dessa forskare förnekar de resultat som andra forskare fått fram om generna.

Kvotering

     Om det är så att en mindre del av kvinnorna väljer mansdominerade yrken beroende på sina gener, säg 20 procent, då blir en kvotering på 40/60 fel. En sådan kvotering skulle styra in en del kvinnor i yrkens som de inte trivs med. Kanske skulle sjukskrivningar och avhopp öka. Kvoteringen – om den verkligen ska behövas – kanske ska vara lägre, säg 30/70 eller 20/80, eller kanske rent av 10/90.
Jag har inte hört någon ställa denna fråga. Varför då? Därför att den är kättersk.

     Det sägs att en blandning av kvinnor och män i olika yrken i sig har en gynnsam effekt. Så tror jag att det är. Men inte kan det överskugga rätten för individen att välja yrke efter sin läggning?

Systemberoende hög arbetslöshet

Svensktalande måste lära sig svenska

I alla västländer är arbetslösheten hög sedan decennier tillbaka. I Frankrike demonstrerar man mot Hollandes förslag att avreglera arbetsmarknaden (om jag förstått det hela rätt). Även om arbetstillfällena ökar just nu i Sverige, så är arbetslösheten fortfarande hög.

I denna situation förundras man över myndigheternas hantering av svensktalande sjuksköterskor från Finland. De måste genomgå ett språktest för att få arbeta i Sverige. Finländare som har svenska som modernål måste bli galna på oss svenskar. Vi har inte förstått att de svensktalande i Finland talar svenska, varken med brytning eller med dåligt ordförråd. De talar en svensk dialekt, liksom skåningar, värmlänningar och hällsingar gör.

Det påminner mig om Mark Levengood som när han kom till Sverige ombads att lära sig svenska.
 – Men. sa han, mitt modersmål är svenska. Vår släkt har talat svenska sedan 1600-talet. Det hjälpte inte. Han tvingades gå en svenskkurs och lära säga "en lampa" och "flera lampor." Tur att ingen bett mig, som västgöte, lära mig svenska.

Nu väntar de finska, svensktalande sjuksköterskorna på att myndigheterna ska godkänna deras svenska modersmål, allt medan behovet av sjuksköterskor är skriande.

Generell hög arbetslöshet

För övrigt är, som jag sa i inledningen, arbetslösheten stor generellt. Det fattas kockar, hantverkare, med flera. Jag sökte en rörmokare idag. Den ene kunde komma i november. Den andre inte alls, men skulle försöka få en lucka senare. Ingen tycks vilja bli hantverkare. Det är något fel med vår utbildning och matchning mellan lediga yrken och arbetslösa. Men detta är inte den huvudsakliga grunden till den ihållande arbetslösheten.
Vi kommer aldrig komma till rätta med den under nuvarande samhällssystem. Vi har avreglerat, privatiserat och globaliserat finansmarknaderna, varor och tjänster och människors fria rörlighet. Arbetsmarknaden, skatterna och polisväsende samt flera andra centrala områden ligger kvar i nationella lagar.

Tre val

Vi har tre val.
Det ena är att låta situationen vara som den är och därvid bli fortsatt ner-konkurrerad av andra länder, låta storbolagen gå fria från skatt under det att vi fortsätter leva med hög arbetslöshet och allt sämre skyddssystem i välfärden.

Det andra är att gå tillbaka som det var förr och på nationell nivå reglera, kapital, varor, tjänster och människors rörlighet över gränserna. Det tror jag inte på. Världen har blivit internationell och vi är ytterst beroende av varandra över gränserna.

Det tredje är att samordna lagstiftning på ett internationellt plan rörande de finansiella marknaderna, så att storbolagen och deras ägare och företrädare inte kan undslippa skatt. Det handlar också om miljölagstiftning, om människors rätt att röra sig helt fritt över gränserna. Som det är idag kan vapen, narkotika, prostituerade i sexhandeln, arbetsslavar med flera ganska fritt hålla på med sin verksamhet.

Det går inte att globalisera bara för de rika och kriminella och samtidigt låta övrig verksamhet ligga kvar på nationell nivå. Antingen får vi överlämna oss till gemensam lagstiftning inom EU i vissa centrala frågor, inte minst i skattefrågor eller så får vi ta konsekvenserna av en haltande globalisering. Det är en lång väg att gå. Frågan är oerhört känsligt. Alla vaktar på sina egna, nationella system. Men finns det någon annan väg? Jag ser det inte. Vi kan inte vara kvar mitt i mellan. Kanske kommer det att ta 100 år, fast då ligger vi väl under vatten. Vi kan ju inte ens ena oss om åtgärder mot klimathotet i annan form än kosmetika.

Det regnar och torka råder

Analyserna över vädret är nu klara. Översvämningarna i Tyskland och Frankrike beror på att det regnat mycket och torkan i östra Småland, på Öland och Gotland beror på att det är torka.

Dick Harrison

Lustigt

I förrgår lade jag ut senaste inlägg. I det sa jag att många av de förhållanden som fanns under folkhemmets tid inte hörde till folkhemmets idé. Det handlade istället om de strömningar som fanns vid den tiden, i Sverige likaväl som i andra länder. Men detta, sa jag, undanhålls i syfte att svartmåla folkhemmet. Ändamålet helgar medlet. 

Idag skriver Dick Harrison, historikern, om samma företeelse i SvD, nästan som på beställning. Någon som heter Hanna Böhm påstår på en affisch med ett antal serierutor att Carl von Linné ska ha bildat Rasbiologiska institutet. Men Linné levde på 1700-talet och ifrågavarande institut bildades 1921. 

I och för sig kan Linné sägas vara rasist. Men det var alla människor under 1700- och 1800-talet, och ända in till mitten av 1900-talet var de flesta rasister, säger Harrison, alltså in på folkhemmets tid.  Gud hade skapat människan och andra djurarter i den form de har. Någon genetisk kunskap hade människorna inte, ej heller om evolutionen. Det var först efter 1856, efter Darwins bok om Arternas uppkomst, som det fanns möjligheter att ifrågasätta rasismen, och det skedde så sakteliga. 

Idag vet vi bättre tack vare vetenskap och upplysning. 

Olustigt

Bakom ”Kort om rasismen i Sverige” och affischen står Arvs­fonden, Interfem, RFSL Stockholm, RFSL Ungdom och Nätverket för normkritiska skolgrupper. Det framgår inte av affischen i vil­ken mån organisationerna har  finansierat, instrue­rat, granskat eller på annat sätt påverkat slut­produkten, men det vore naivt att tro att Böhm står ensam om budskap och val av exempel, menar Harrison.

Det är i högsta grad olustigt att se hur historien förfalskas, ja hur nästan allt som kan sägas vara vetenskapligt fastslaget förfalskas. Det sägs vara i gott syfte och därför har man rätt att ljuga och förvanska. Det må gälla folkhemmet, förintelsen eller att moderaterna var det parti som införde demokratin. 

Inte för att jag vill ha tillbaka den sociala ingenjörskonsten som präglade folkhemmet, men det vore trevligt om lite av det vetenskapliga tänkande som då rådde fick plats i dagens informationsvärld. 

Samhällstyper i ett till- och från-perspektiv

Folkhemmet och klansamhället

Detta är en fortsättning på förra inlägget om till- och från-samhällen. Extrema till-samhällen har detaljerade regleringar om samhället och om medborgarnas åsikter, beteenden, uppträdande, klädsel och utseende. Ofta vill företrädarna för dessa samhällen göra om människan till en ny varelse, som ska vara osjälvisk och helt följa samhällets doktriner och föreskrifter. Dessa samhällen kan kallas för utopier.
Samhällen som till största del saknar till-föreskrifter (och även från-föreskrifter) kan i sina extrema fall kallas för låt-gå-samhället eller kaos-samhällen. De är utopiernas motsatser.
I bästa fall har låt-gå-samhället föreskrifter av från-karaktär, som alltså skyddar de svaga medborgarna från skador, arbetslöshet, utanförskap, sjukdom och liknande, åtminstone i viss grad.

Det kan vara intressant att skärskåda olika samhällstyper ur detta perspektiv.

Det svenska folkhemmet 

Det tidigare folkhemmet kritiseras idag med olika sorters argument. Bland annat diskriminerades romer och samer grovt. Folkhemmet sades också behandla människor med funktionsnedsättning (som då kallades efterblivenhet) illa. Många av dem steriliserades. Men detta hade inget med folkhemmets idé att göra. Det kan härleddas till tidens anda, okunskap och fördomar, som letade sig in i folkhemmet, likaväl som i andra länders politiska system. 

Folkhemmet sägs också ha varit ett byråkratiskt, kooperativt, och stelt samhälle. Det må vara rätt, men även det styrdes av tidens anda (av Keynes och New Deal). Till och med USA var under den tiden styrt av byråkratiska regleringar, utan att någon benämnt USA som ett folkhem. 

I ärlighetens namns ska sägas att det fanns en hel del till-regleringar i folkhemmet. Dessa kallades för social ingenjörskonst. Kök och övriga utrymmen utformades efter vetenskapliga mätningar.  Ensamstående kvinnor och ogifta par tvingades svara på intima frågor om sitt sexliv för att få bidrag eller i samband med erkännande av faderskap. Deras sexliv skulle vara sunt. Så nog fanns det inslag i folkhemmet, som kan sägas tillhöra ett till-samhälle. 

Ändå vill jag påstå att folkhemsidén i stort var ett från-samhälle, särskilt om man exkluderar sådant som inte hörde till folkhemmets idé, utan till tidens anda. Folkhemmet var verkligen inte någon utopi i Thomas Mores anda.

Inget hindrar att man bygger upp ett nytt folkhem med hänsyn till dagens förutsättningar. I detta folkhem ska alla inkluderas, romer, muslimer, judar med flera, och till-regleringar ska noga granskas innan de eventuellt införs. Frihet och trygghet ska råda för etniska och religiösa grupper. De från-regleringar som ska finnas ska underlätta för svaga grupper att ta del av friheten och tryggheten, inom rimliga gränser.
De till-föreskrifter som ska råda är i princip den sekulära statens krav om mänskliga rättigheter (mänsklig värdighet i koranens mening), jämställdhet, religionsfrihet, yttrandefrihet m m.

Idén med dessa till-föreskrifter är att samla medborgarna med olika etniska tillhörigheter och föra dem samman under ett tak av gemensamma och centrala värderingar, utan att göra våld på deras särarter. Utan sådan samhörighet finns inget samhälle, bara klaner och individer med spretande intressen i de mest centrala frågorna för ett värdigt samhälle. Ett sådant samhälle kallar vi klansamhälle eller parallellsamhälle, och det vill få av oss ha.

Man kan också beskriva detta nya folkhem som ett socialliberalt samhälle med en stark stat. Vid sidan av försvar,  rättssystem och liknande ska denna stats huvudsakliga uppgift vara att skydda medborgarnas frihet och trygghet från andra starka grupper i samhället. Dessa starka grupper kan utgöras av brottsorganisationer, religiösa eller etniska klaner, rika och mäktiga familjer eller företag.
För mig är dagens liberalism en blandning av ett "äkta" socialliberalt samhälle och ett lå-gå-samhälle. Mycket av dagens välfärd finns kvar för alla medborgare, om än i urholkat skick. Samtidigt är centrala delar globaliserade, avreglerade och privatiserade, och det har skett utan att tillräckliga från-regleringar (som ska skydda utsatta grupper) har tillkommit. Vad det har lett till har jag skrivit om i tidigare inlägg.  

Klansamhället eller parallellsamhället

I ett klansamhälle, som också kan kallas för ett parallellsamhälle, lever olika klaner sida vid sida med olika värderingar sinsemellan i centrala frågor, utan att ha nämnvärd kontakt med varandra.

I ett övergripande perspektiv finns varken till-samhälle eller från-samhälle.

Till-samhället finns lokalt hos respektive klan, och det får ofta en utopisk utformning. Ofta är detta parallellsamhälle indelat i geografiska områden i vilka klanerna härskar med egna, inofficiella lagar. Varje klan granskar och kontrollerar sina egna klanmedlemmar utifrån klanens utopiska mall för deras uppträdande, tro, beteende och klädsel. Särskild kvinnor ska formas efter en sådan mall. Varje sådan klan skapar såldes sin lokala utopi.

Varje klan försöker också få sina intressen tillgodosedda i lagstiftningen. Ibland kan en klan till och med inneha makten och ta för sig på andra klaners bekostnad, men ändå låta dessa existera, ibland efter vissa begränsningar.

I ett parallellsamhälle är staten svag och klanerna starka eller så kan staten vara tämligen ointresserad av att störa klanerna i deras områden. I många fall är de mer intresserade av att sko sig, sina vänner och förtrogna och sin familj. Det kostar på att försöka samla klanerna under ett tak i centrala värderingsfrågor som ett opartiskt rättssystem, religionsfrihet, jämställdhet och likabehandling. Bekvämare är att blunda.

Det behövs inte mycket för att bråk, våld, upplopp och pogromer (förföljelser av etniska grupper) ska uppstå i ett parallellsamhälle. Regering och parlament ägnar sig i bästa fall åt att balansera olika klaners intressen för att undvika våld, men lämnar i övrigt parallellsamhället i fred.

På väg mot ett parallellsamhälle

Jag vill påstå att vi tagit ett stort kliv mot ett parallellsamhälle. Vissa etniska och religiösa grupper lever i bestämda, geografiska områden. I dessa bevakar de sina egna fränder, alltså dem som tillhör samma etnicitet eller religion. De granskar särskilt kvinnornas beteende, klädsel och utseende. De försöker också få sin religions, eller egentligen sin kulturs levnadsregler in i lagstiftningen. De kastar sten på polis, ambulans, brandkår och andra som representerar staten.

Staten och dess politiker är tämligen ointresserade av att motverka detta parallellsamhälle. Det kostar nämligen på att göra det. För syns skull gör polisen då och då raider in områdena. Ibland startar polisen också ett ordentligt arbete mot den organiserade brottsligheten i dessa områden.

Polisen kan emellertid inte lastas på något sätt. De jag lastar är samhället och politikerna. Det som krävs är en ordentlig samordning för integration mellan alla myndigheter, politiker, frivilliga organisationer, inte minst religiösa. Men som sagt, det är för kostsamt. Bekvämare är att blunda. För detta får vi betala dyrt i framtiden. Vi blundar ju för klimathotet också. Även det får vi betala dyrt för i en nära framtid.

I tillägg vill jag säga att det är en liten minoritet i dessa områden som strider för en religiös utopi. Den övervägande delen vill inte ha ett lokalt, utopiskt samhälle präglat av till-föreskrifter. Men som alla som är demokratiskt och tolerant lagda är de varken organiserade eller stridslystna. De är som de flesta av oss. De vill leva i frihet och trygghet och ha lugn och ro runt sig. 

Till- och från-samhällen

Strävan efter det ideala samhället

Åtskilliga är de som genom årtusendena har gjort upp planer för det perfekta samhället – staden som ska vara en jordisk version av en himmelsk förebild eller den fulländat rättvisa staten som med ofelbar klokhet administrerar lyckan åt alla sina medborgare. Den mest kände är fortfarande Platon, vars beskrivning av idealstaten inspirerat många senare variationer på temat, men till denna vision av en stat utan flöjtmusik, och styrd av visa filosofer, har senare kommit olika kristna versioner, såväl som mera sentida socialistiska och kommunistiska.

Så skrev Torbjörn Elensky den 10 maj i SvD,

Min kommentar: Till denna skara kan man lägga till den islamska staten byggd på sharia.

I samma anda skrev Thomas Mores sitt Utopia för 500 år sedan.

Det var hans kritik mot de rådande orättvisorna i den tidens samhälle, som fick honom att skriva Utopia, säger Torbjörn Elensky. More skrev följande:

När jag idag för min inre blick betraktar de samhällen som finns, ett för ett, då framstår de vid Gud inte som någonting annan än en enda sammansvärjning som gör det möjligt för de rika att i samhällets namn slå vakt om sina egna privilegier.

Den rika klassen tycks alltid ha vaktat på sina privilegier. Idag vaktar de främst på sina globaliserade skatteavdrag, både lagliga och olagliga.

Torbjörn Elensky säger att det centrala i olika typer av idealstater är avskaffandet av privategendom, liksom den stora förändringen av människan. Den nya människan i utopierna är inte egoistisk, hon drivs inte av lägre lustar, är inte svartsjuk, girig, avundsjuk eller över huvud taget dålig på något sätt. Könsrelationerna är harmoniska, och alla delar allt lika. Kommunister såväl som kristna grupper har genomgående haft precis samma vision om detta. En vision som inte någonsin visat sig vara levbar i längden.
Utopier är naturligtvis omöjliga i en verklig värld med verkliga människor. Men säger Elensky, de kan utgöra en inspirationskälla.

Inte till, utan från

Harry Schein lär ha sagt: Politik handlar inte om till, utan om från. En intressant tanke. Istället för att forma samhälle och människa till en utopisk mall, ska medborgarna vara fria, men skyddas från skadliga företeelser.

Jag tilltalas starkt av Scheins tanke.

Människan är genetiskt sett egoistisk, allt i enlighet med evolutionen.  Hon vill försvara sig själv, sin avkomma, sin familj och sin klan. Denna egenskap innebär fientlighet mot utomstående, men samtidigt innebär den också empati för den egna klanens medlemmar. Empatin kan under vissa politiska eller kulturella betingelser utsträckas till människor utanför klanen, men den egoistiska egenskapen finns alltid kvar. Att i ett samhälle försöka göra om människor till att bli osjälviska, utan lägre lustar, utan något som helst egoistiskt beteende för att anpassa dem till en samhällsmall är därför ogörligt. Det leder till förtryck, otillfredsställelse och dubbelmoral, det vet vi. Med andra ord är utopier omöjliga, de må vara religiösa eller kommunistiska. De leder till nämnda förtryck, otillfredsställelse och dubbelmoral. Utopier är extrema till-samhällen.

Det är naturligtvis en filosofisk fråga i vilken utsträckning samhället ska hindra människor från att utsätta sig för risker eller skador. Ska cykelhjälm eller bilbälte vara lagligt tvång eller inte? Här får varje enskild företeelse diskuteras var för sig. Men principen är ändå att den politiska cirkelns mitt lämnas fri, den ska inte ha något till, medan de perifera delarna regleras med ett från.

I nästa inlägg ska jag granska olika samhällstyper utifrån detta till- och från-perspektiv

Nytt inlägg kommer så senare

Hej, jag håller på med ett inlägg, men det visade sig vara komplicerat. Jag måste därför be att få återkomma. Det är lätt att kvittra fram en åsikt. Svårare är att analysera och värdera komplicerade saker.
Ha det så bra till dess.

Vetenskapens värld

Journalistiska blundrar 

     Jag läser ofta vetenskapliga artiklar och ser på vetenskapliga teveprogram. Idag såg jag på Vetenskapens värld. Det handlade om resistenta bakterier och att vi nu är i en väldigt farlig situation. Snart har vi ingen antibiotika kvar som biter på flera dödliga sjukdomar. Man talade om att man måste forska fram ny medicin mot dessa sjukdomar och att det är bråttom.

     Ytterst lite sas om orsakerna till denna situation. Det nämndes visserligen att antibiotika kan köpas receptfritt i många länder och på andra exempel där länder använder antibiotika på ett oansvarigt sätt. Men inget sås om användningen av antibiotika i köttindustrin. Inget sas heller om hur antibiotika tillverkas i Indien t ex, där antibiotikarester spolos ut efter företagens tillverkning  i vattendragen. Det blir väldigt billigt att göra så, Om jag inte är felunderrättad så är detta en minst lika stor orsak till antibiotikasituationen. Hur kan det komma sig att sådan information utelämnas? Är industrin och kapitalägarna intressen så viktiga att de undantas från ansvar? En sådan brist på ansvar innebär död för oss medborgare.

     Kanske är jag också felunderrättad om att man kan vaccinera sig mot TBC. TBC ansågs i programmet vara en framtida fara för människor liv. Min hustru och jag har kollat våra vaccinationsdokument, och vi är vaccinerad mot TBC. Inget sas om detta i programmet. Varför?

     Ofta ser jag sådan central information vara utelämnad i vetenskapliga artiklar och teveprogram.  Mycket underligt.

Den extrema godhetens väsen

Sammanfattning av artikel

     Det finns extremt goda människor och då handlar det inte om t ex alla de goda kvinnor som arbetar gratis hos Rädda barnen, Röda korset och hos kyrkliga organisationer eller dem som betalar regelbundet för barn i den så kallade tredje världen. De är människor som gör osjälviska insatser, men som har ett vanligt liv vid sidan av sin godhet.

     Den extrema godheten handlar om dem som lägger sitt liv åt sidan, beredda att till fullo offra det de har för att ägna sig helt åt främmande människor i utsatta lägen och skänka dem allt de kan. Detta tema tar Merete Mazzarella upp. Hon är författare och professor i nordisk litteratur vid Helsingfors universitet.

     Medvetet och systematiskt tänker dessa människor ut vad de kan göra för att minska lidandet i världen och – märk väl – de gör ingen skillnad mellan närstående och främmande. Sådana individer är både sällsyntare och svårare att förstå.

Jämställ ditt barn med främlingen

     Den australiensiska filosofen Peter Singer – som i egenskap av utilitarist tror på största möjliga lycka för största möjliga antal – har redan i 40 år predikat att vårt ansvar för barn som dör i utvecklingsländerna inte är mindre än vårt ansvar för ett barn som håller på att drunkna inför våra ögon. Han har också ställt den provokativa frågan hur man ska förhålla sig om man har att välja mellan att rädda en nära anhörig eller två främmande. Han har grundat en rörelse kring principen om ”effektiv altruism”, som i första hand riktar sig till världens välbeställda. De krav som ställs är inte små. Man ska göra så mycket gott man över huvud taget kan, man ska vara beredd att leva ytterst anspråkslöst för att kunna donera en rejäl del av sina inkomster – gärna runt hälften – till goda ändamål, man ska sträva efter större inkomster för att kunna ge ännu mer och man får inte dra sig för att donera delar av sig själv (blod, benmärg eller en njure) för att andra ska kunna leva längre.

     I mer än ett århundrade har viljan till självuppoffring misstänkliggjorts: Nietzsche såg den som föraktlig svaghet, Freud och freudianerna som masochism eller narcissism, en maskerad själviskhet.

     Också författare har tagit avstånd. Skönlitteraturen strävar efter komplexitet, tvetydighet, ambiva- lens. I realistiska romaner är extremt goda karaktärer ännu ovanligare än i verkligheten, eftersom författare en gång för alla inte uppfattar dem som – ja, realistiska.

     Harriet Beecher Stowes ”Onkel Toms stuga” må ha bidragit till motståndet mot slaveriet men som romanfigur är onkel Tom själv en sentimental glansbild.

     Dostojevskij var missnöjd både med Aljosja, den gode Karamazov-brodern, och med den goda horan Sonja som frälser Raskolnikov i ”Brott och straff”.

     Den brittiska barnläkaren och psykoanalytikern Donald Winnicott har menat att det räcker om föräldrar är good enough. Good enough ter sig som det uppnåeliga målet. Läggs ribban för högt är risken att man inte gör något alls, läggs den på en rimligare nivå kan också soffpotatisen bli intresserad.

     Om alla människor vore extremt goda, om alla kom fram till att familj och främmande ska behandlas lika och därför slutade upp med att ägna sina närmaste en särskild kärlek och omsorg – ja, då skulle världen bli radikalt annorlunda.

     De extremt goda är inte nödvändigtvis sympatiska, framför allt är de inte bekväma att vara tillsammans med, vi kan rentav ha ett behov att värja oss mot dem.

Min kommentar

     I sanning är detta både svåra och intressanta frågor. Man kan undra vad det är som driver de extremt goda till att avstå från ett normalt liv. Jag är inte alls säker på att det är svaghet, masochism eller narcissism i en maskerad själviskhet. Jag tror heller inte att världen skulle bli bättre om alla människor eller en stor majoritet skulle bli extremt goda. Absolut inte.

     Egentligen handlar väl frågan om hur vi bör leva våra liv för att vara harmoniska och hur vi samtidigt kan göra världen bättre. 

Det ska jag fundera närmare kring till på söndag.  

Inte rasist men - - -

Min tid som fundamentalist var kort

     Såg flyktigt på Debatt i torsdags. Då kom jag att tänka på när jag läste i Uppsala. Jag engagerade mig i startandet av Folket i Bild, Kulturfront, för jag gillade inte USAs krig i Vietnam, ej heller gillade jag imperialismen. Men under arbetets gång kom jag allt oftare i konflikt med de radikala kretsarna, alltså med dem som visste orsaken till världens problem och som kunde beskriva den i en enkel formel.

    Det fanns en sekteristisk vänstergrupp i Uppsala under denna tid, alltså i slutet av 60-talet och i början av 70-talet. Den var så mycket vänster, som man bara kan vara. Medlemmarna i gruppen skulle vara renläriga i dess mest fundamentala mening. Tog de ett enda steg vid sidan av det som sekten ansåg vara rätt, kunde de straffas. En medlem hade läst en borgerlig tidning. Han bands fast vid ett träd och torterades. Så berättades det från mun till mun. I tidningarna stod händelsen också att läsa.

     Einstein sa en gång att det värsta han visste var militärer som taktfast och samfällt marscherade likt robotar. Jag delar hans uppfattning. När jag ser muslimer i moskén samfällt böja sig mot Mecka får jag något av samma upplevelse, en syn av fullständigt underkastelse. Jag vet att det är fel att få denna känsla, men jag rår inte över mina känslor. Jag stödjer fullständigt muslimers rätt att utöva sin religion här, så länge de följer våra lagar och inte angriper kvinnor och minoriteter förstås. Det gäller givetvis svenska ateister, svenskar med rasistisk uppfattning och svenska kristna grupper också. Det är självklart. Man har rätt att tänka och ha vilka uppfattningar man vill. Och alla har rätt att verka unisont, dansa i takt och agera samfällt.

     Det är bara detta att jag har så svårt för den där samfällda underkastelsen. Det må gälla allt från kristna sekter, till Nordkoreas marscherande soldater i perfekt formation och i perfekt samordnade rörelser.

Därför lämnade jag snart det här med Folket i Bild Kulturfront.

     När jag i torsdags hörde den unge mannen i aktion under Debatt, han som representerade en grupp som hette "Jag är inte rasist, men - - -, " så blev jag upprörd. Han argumenterade med en kvinna som talat på ett möte, där det fanns fascistiska och rasistiska organisationer eller vad det nu var de representerade. De var i alla fall inte rumsrena, antagligen inte i min mening heller, vad jag förstår. Vad kvinnan egentligen stod för fick jag inte grepp om, men den unge mannen betraktade henne i alla fall som kättersk. Inte för vad hon sa, utan för att hon överhuvud taget talade på ett möte där det fanns grupper som inte var rumsrena.
Kanske var hon rasist eller oansvarig, det vet jag inte, men det lämnar jag därhän.

     Det var mannen som intresserade mig och det han representerade. När man förr ville diskutera invandringen, oavsett det var utifrån en rasistisk utgångspunkt eller inte, så kallades man rasist. Detta var ett effektivt sätt att täppa till munnen på dem som ville diskutera frågan och som kanske inte alltid kunde uttrycka sig så väl. De som ändå vågade ta upp diskussionen, tvingades då lägga till: "Jag är inte rasist, men jag tycker att - - -." Detta hjälpte inte heller. Nu täpps munnen igen på dem från första början. Vad ska de nu säga? Jag tycker om invandrare, men - - -.

     Är inte alla politiker numera rasister utom Vänstern och några i Centerna samt Miljöpartiet. De har ju i enighet minskat på invandringen. "Vi är inte rasister, men - - - vi har börjat kontrollera flyktingströmmarna." Ve och fasa.

     Det är detta jag har så svårt för, alltså självutsedda personer som anser sig sitta inne med den rätta och enkla sanningen. De må marschera i takt eller tala i debatter. Visst är det så att jag själv har en värderingsgrund. Alla ha det. Men en del tycks ha en sådan långt mer än andra. Därför lyssnar de inte på andra.

Det är det jag har så svårt för.

Kapitalismens väsen, del 2

Rik blir rikare

     I förra inlägget om "Kapitalismens väsen" slog jag fast att det finns en inneboende egenskap hos kapitalismen, som innebär att kapitalet automatiskt förmerar sig samt att ju större kapitalet är, desto snabbare växer det. Det innebär att de rika automatiskt blir rikare och de rikaste ännu rikare.
     I andra ändan blir människor allt fattigare. I en del länder utarmas medelklassen, i USA t ex. Detta är ingen åsikt, det handlar om fakta. Thomas Piketty har med statistik från århundraden tillbaka visat detta.
     Tänker vi efter, förstår vi det utan minsta statistik. Vilken människa med besparingar skulle riskera dessa utanför ett säkert bankkonto, om inte avkastningen var högre där. Runt omkring oss kan vi se hur de rika blir rikare och rikare och de fattiga fattigare. Å andra sidan finns det ingen annat ekonomiskt system, som alstrar sådan mångfald av varor och tjänster.
Detta är kapitalismens väsen,  om den inte regleras.

Oreglerad kapitalism skapar ekonomisk ojämlikhet

     Genom kapitalismens inneboende väsen växer alltså kapitalet automatiskt, och ju friare spelregler det har, desto snabbare växer det. Så har det varit genom historien med undantag för årtiondena efter 2:a världskriget. Då höjdes marginalskatterna och mycket av samhällets resurser omfördelades från rik till fattig. Det var världskriget som började processen. Då bombades mycket av de rikas förmögenheter sönder och samman. 

     Idag är det tvärtom. Frukterna av de fattigas arbete omfördelas till de rika. De rika betalar faktiskt mindre skatt än de rika,  i procent! Det har Piketty visat med följande förhållanden.

     Visserligen är den procentuella skatten högre på arbetsinkomster för höginkomsttagare, men kapitalisterna omvandlar sina arbetsinkomster till inkomster av kapital, som är mycket lägre beskattat.
     Dessutom består en stor del av skatterna hos lägre inkomsttagare av moms. Ju lägre inkomst, desto mer väger momsskatterna. De fattiga tvingas använda hela inkomsten till konsumtion för att överleva. De riktigt rika konsumerar en mindre del av sin stora inkomst. De plöjer ner den i investeringar som gör dem än rikare. Dessutom kan de genom sina företag trolla bort mycket av momsen, t ex vid köp lyxartiklar. Utöver det kan de via skatteparadis låta vinster mer eller mindre försvinna.
     Man kan utan överdrift säga att låginkomstagarna tillsammans med medelklassen betalar de rikas välfärd. Dessa kan som alla medborgare nyttja sjukvård och annat i våra offentliga system, som de tycker så illa om. 

     Som en svensk kapitalist sa med både ironi och uppriktighet. "Det har rått ett klasskrig och vi vann."

Frihet, det bästa ting som sökas kan all världen kring

     Det är inte konstigt att de rika vurmar för frihet, öppna gränser, fri konkurrens, mångfald och globalisering. Det är inte konstigt att de tycker att statens uppgifter ska begränsas till ett minimum. 

     I den utveckling som nu sker omvandlas samhället till ett klassamhälle av 1800-talsmått. Rika och fattiga talar olika språk, har olika kulturer och uppförandekoder. I ett sådant samhälle blir social rörlighet mycket liten.
     Samhället övergår till ett arvs- och klassamhälle. Meriter. kommer i andra hand. Därmed är risken stor för vänskaps- och släktskapskorruption.Vem vill ha en "oborstad människa" från underklassen i salongerna? I en ökad privatisering av det offentliga är det mycket som ska upphandlas. Även det kan gynna korruption, om man inte ser upp.
     Drar man sedan in mångfaldens olika kulturer, inte minst kulturer som bara litar på sin egen klan och som i likhet med vissa liberaler ser staten och dess myndigheter som fiender, lär vi få kämpa för att hålla korruptionen borta.

Myter sprids i frihetens tjänst: de rikas pengar sipprar ner till oss 

     Myter och åsikter sprids i ledarartiklar, i reklam och från mun till mun. En myt är att om vi låter de de rika bli rika, så gynnar det oss vanliga medborgare. Deras välfärd sipprar ner genom inkomsthierarkierna till oss. De skänker oss jobb i form av service till dem, byggande av lyxjakter  och lyxbostäder och de rikas konsumtion håller hjulen rullande. 

     Men de rika kan inte köpa mer än en systemkamera, en bil och så vidare. Ja, låt gå för några stycken, men de rika är ändå så få till antalet att deras konsumtionen har en minimal effekt. När den stora massan blir fattigare minskar dessutom konsumtionen och det leder till arbetslöshet.
    I går, när detta inlägg var färdigt, såg jag på Dokument utifrån: Spelet om Egypten. Sadat införde kapitalism med USAs hjälp. Berättarrösten sa att Sadat trodde att det visserligen skulle gynna de redan rika, men att deras rikedom skulle sippra ner till de fattiga. Han lät därför kapitalismen få fritt spelrum. Men myten visade sig vara just myt. De rika blev rikare och inget sipprade ner till  de fattiga. Importen av billiga industrivaror slog ut den inhemska tillverkningen. 40 % av befolkningen hamnade under fattigdomsstrecket och hade svårt med mat och kläder. Det blev uppror och i slutändan mördades Sadat.

Låga löner för lågavlönade och höga för högavlönade gynnar oss alla

     En annan myt är att bonusar och höga löner är bra för de högavlönade i företagens topp. Det höjer deras marginalproduktivitet eller också så säger myten att de redan har ökat sin produktivitet för företaget och därför är värda dessa höga löner och bonusar.  Men Pikettys statistik visar inget som helst samband samband mellan företagens ekonomiska framgångar och lönerna hos företagens toppar. Dessa förment duktiga kan komma att sticka utomlands, om de inte får de löner de är värda, säger myten. 

     Nästa myt går stick i stäv med löneresonemanget för de rika. Den säger att de med lägst löner inte stimuleras med högre lön. Istället är det låga löner som stimulerar dem att anstränga sig mer. Men, säger myten, om vi ifrågasätter detta, de lågavlönade konkurrerar med lågavlönade i andra länder. Självklart konkurrerar vi med lönenivåerna, men det gäller väl på alla nivåer.

     En liknade myt är att om vi sänker skatterna så att folk får mer i plånboken kommer de att anstränga sig mer för att få ännu mer i plånboken. Det där resonemanget har jag aldrig förstått. Det borde väl vara tvärtom: den som har otillräckligt med pengar vill väl jobba mer för att få ekonomin att gå ihop. 

Storföretagen gynnar fattiga länder

     Ytterligare en myt är att storföretagen hjälper fattiga länder, när de flyttar dit sin produktion. Detta är inte alls fallet, enligt Thomas Pikettys forskning. Företagen ger endast ett litet fåtal av medborgarna i landet jobb. Till stor del tar företagen med sig egen personal, i alla fall när det gäller lite mer kvalificerade tjänster. Något know how förs inte över. Det behåller företaget för sig självt. Alla resurser förs hem till det egna landet. Skatterna är mycket låga eller obefintliga. Det som sker är samma som tidigare, och som jag skrev om i förre inlägget: Expansion!

     Endast de länder som utbildar sin egen befolkning, som öppnar sig mot omvärlden och som själva tar ansvar för investeringarna i landet utvecklas och närmar sig oss. Så har Kina gjort, så har Sydkorea gjort. Även detta visar Piketty med statistik.

     På detta sätt matas vi fulla med myter om hur viktigt det är med avreglering för vår frihet. Denna frihet består av sänkta skatter, statlig frånvaro, fri gränspassage till skatteparadis, fri gränspassage för trädplanterare från Kamerun, som är godtrogna nog att tro på skrivna avtal.

Varför tror alla på dessa lögner?

     Man talar med vackra ord om människors frihet, mångfald, globalisering, konkurrens, marknadsfrihet och deklarerar statens oduglighet. Vem kan var emot detta? Men bakom ryggen på oss tar de rika sedan hand om samhällets resurser, ty vi tror på de vackra orden, och vi tror att det beror på oss själva om vi blir fattiga.

     Det är inte bara de rika som hatar staten och vurmar för den enskilda människans och företagens frihet. Vi gör det lite till mans. Allianspartierna gör det. Socialdemokratin gör det, om än haltande. Miljöpartiet gör det. Vänstern är väl det enda parti som inte gör det.

Reglerad frihet, en nödvändighet

     Donald Trump skyller på muslimer och mexikaner som orsak till USAs problem. Sanningen är att de problem USA har är en direkt följd av den liberalisering av kapitalet som påbörjades av Reagan. Vad jag förstår vill han fördjupa denna politik med att sänka skatterna ytterligare, beskära statens roll i fråga om ekonomisk omfördelning, bland annat ta bort Obama Care. Han vill införa fler rättigheter för kapitalisterna.
    Vita, fattiga jublar, de som  kommer att drabbas av hans politk, om han blir president. Det är otroligt.
     Den amerikansk-brittiske nobelpristagaren i ekonomi Angus Deaton har visat att dödligheten bland vita och fattiga människor ökar i USA. Inte är det muslimernas eller mexikanarnas fel.

     Jag är inte emot kapitalismen. Men den måste vara i samhällets tjänst. Det får inte vara så att det är samhället som är i kapitalismens tjänst.  En sund kapitalism gynnar de rika måttligt, gynnar medelklass och fattiga genom sund omfördelning och reglering. Inom dessa gränser kan kapitalismen ges frihet.

Internationellt sammanbet krävs

     En oreglerad kapitalism förstör naturen med sitt avfall, med giftbesprutningar, klimatet med koldioxidutsläpp. Den dödar mångfalden i naturen, våra ovärderliga bin dör. Ingen vettig människa kan vara för detta och mot att kapitalismen regleras. Ändå talas det om ökad avreglering.

     I en globaliserad värld är det näst intill ogörligt att som ensam nation agera emot detta avreglerade system. Det krävs samordnad reglering över nationsgränserna. Men hur detta ska gå till vet jag inte. Någon insikt om de problem som hotar, om den oreglerade kapitalismen får fortsätta sitt korståg, är inte i sikte. Kanske kan en ny ekonomisk krasch få politikerna att börja ett reformeringsarbete.  Det finns ekonomer som menar att en sådan kris är nära.

Sammanfattning och slutsatser

1. Kapitalismen är det bästa ekonomiska system som för närvarande finns för att frambringa en mångfald av varor och tjänster till billiga priser. Men den har avigsidor i oreglerad form,
2. Den skapar en klass av superrika med enorm makt och en fattig klass utan trygghet och frihet.
3. Den gynnar arv framför meriter,
4. Den gynnar korruption.
5. Den skadar miljö, den skapar avfall och överutnyttjande. 
6. Därför måste den regleras och det måste ske i internationellt samarbete. 

Kapitalismens väsen

Kapitalismen har gett oss utveckling

I NE (Nationalencyklopedin) betecknas kapitalismen på följande vis:

Kapitalism: gängse beteckning på ett ekonomiskt system där produktionsmedlen företrädesvis befinner sig i privat ägo och där produktionens inriktning och omfång regleras av marknadsmekanismer. Det är således varken stat eller kooperativ som i ett sådant system är de främsta ägarna av jord eller industrier, och produktionen inriktas på det som visar sig finna köpare.

     Det råder ingen tvekan om att kapitalismen utgör grunden för den mångfald varor och tjänster vi har idag. Planhushållningen i de kommunistiska länderna klarade inte att skapa denna mångfald. Därför kollapsade kommunismen. 

    Det finns emellertid egenskaper i kapitalismens väsen som många av oss inte känner till eller i varje fall inte tänker på.

Avkastningen är större än tillväxten

     En central egenskap är att avkastningen av kapital genomsnittligt sett är större än den ekonomiska tillväxten. Se tidigare inlägg i vilka jag skrivit om tillväxtens väsen. Thomas Piketty använder formeln r > g i sin bok Kapitalet i 21 århundradet, r betecknar avkastningen och g tillväxten. Detta förhållande har han visat genom statistik från hundratals år tillbaka, ja till och med från antikens dagar. Det är en överväldigande statistik, lika övertygande som Hans Roslings statistik. Samtidigt säger det rena förnuftet att så måste vara fallet. Vem vill riskera sina pengar om investeringen inte ger mer än vanlig inkomst?

     Ändå innebär r > g att kapitalägarna automatiskt blir rikare och rikare. De behöver inte ens vidta minsta åtgärd. Samhällets rikedomar förs automatiskt över i deras händer.  Samtidigt blir de som utför arbetet fattigare och fattigare, såvida inte skatter och andra åtgärder sätts in av politikerna för att omfördela rikedomarna. Det var detta Karl Marx såg och som fick honom att skriva Das Kapital. Han såg inget slut på denna process. Därför skulle processen i slutändan leda till revolution.

Processen rubbas

     Vad Marx inte förutsåg var 1:a och 2:a världskrigen. Mitt i denna ackumulationsprocess förlorade kapitalägarna det mesta av sina förmögenheter, särskilt i andra världskriget. Den enorma ekonomiska ojämlikhet som rådde under 1800-talet och i början av 1900-talet bombades bort. 

     På detta infördes nya skatter, inte minst i USA. Roosevelt höjde marginalskatten för de högavlönade till över 80 % efter kraschen 1929, så fort han blivit president. Den högsta marginalskatten under Hoovers tid som president var 25 %. Dessa höga skatter ansågs ligga i linje med USAs värderingar om ekonomisk jämställdhet. Alla glömde 1800-talets ekonomiska ojämlikhet och misär. Det tycktes som om kapitalismen hade återfått sin normala funktion, att både generera tillväxt och att fördela den jämnt hos befolkningen. Men oj vad vi glömmer och vad okunniga vi är. Ojämlikheten har varit det normala tillståndet sedan civilisationens gryning.

     Nya kvastar kom in på scenen och sopade rent, och det var Reagan och Thatcher. De avreglerade och sänkte skatterna. Vi och andra inom EU följde efter. Kapitalismens inneboende väsen har nu åter fått fritt spelrum. De rika blir bara rikare och de fattiga fattigare. Vi är tillbaka till 1800-talets ekonomiska ojämlikhet, så som värden alltid har sett ut. Man kan undra varifrån alla dessa idéer kommer och hur det kommer sig att de griper tag i våra själar och får oss att ändra uppfattning. Det är som om sagans fe viftar med sitt trollspö och vips tänker vi motsatt. (Jo, det är sant, lite motstånd visar vi upp ett tag.)

.

Mer ger mer

     En annan egenskap i kapitalismens väsen är att "mer ger mer". Det innebär att ju större kapital en kapitalägare har att sätta in i spelet, desto större blir avkastningen.  Piketty anger att avkastningen för fastigheter (hyror) ligger i genomsnitt runt 4 - 5 %. På aktier är avkastningen 6 - 8 %. Andra mer riskfyllda projekt kan ge långt större avkastning  i procent. 

     Detta beror på att den kapitalägare som sitter med många miljarder har råd att satsa på riskfyllda projekt med hög avkastning. Förluster kommer både här och där. Men dessa kan han klara av, därför att dessa förluster i det stora hela uppvägs mer än väl av avkastningen på alla lyckade högriskprojekt. Dessutom är förvaltningskostnaderna lägre genom stordriftsfördel. 

     På en viss kapitalnivå kan kapitalisten luta sig tillbaka och se sin avkastning öka med allt högre och högre avkastning, allt eftersom kapitalet blir större och större. Han behöver inte göra ett vitten.  Systemet leder automatiskt till enorm rikedom för de rikaste.

Jag bävar

     Om inget görs, säger Piketty, kommer kapitalisterna att ta över ännu mer av samhällets resurser. En liten procent eller rent av en promille kommer att bli super-super-rik. Deras makt kommer att vara enorm. Jag ska inte säga vad detta innebär i fråga om att styra vår demokrati, styra våra politiker i för de super-super-rikas önskade riktning och vilken makt över vårt tänkande det innebär. Var och en kan själv tänka efter. Det räcker med att se hur de superrikas makt ser ut idag. Jag bävar. 

     De som är det minsta insatta i kapitalismens sätt att fungera vet detta. Frågan är: vet Anna Kindberg Batra och Jan Björklund detta? Vet Annie Löv det? Vet Stefan Löfven det?
     Jag vet inte vilket som är sämst hos en politiker, att veta och strunta i besvärande sanningar eller att vara okunnig om dem. Jonas Sjöstedt vet nog. Han har säkert läst Marx, men ingen skulle lyssna på honom om han skrek ut det. Han skulle kallas kommunist, som jag nu riskerar att kallas. 

Åtgärder

     Piketty menar att en progressiv skatt på förmögenhet, oavsett vad den består av, bör införas. Ju högre kapital, desto högre procentuell beskattning. En sådan progressivitet skulle då parera den högre avkastning som stor förmögenhet genererar. Den skulle inte ge några större inkomster till staten, men den skulle motverka fortsatt ekonomisk ojämlikhet. Dessutom menar han att en stor engångsskatt borde tas ut för att återskapa den ekonomiska jämlikhet som rådde från slutet av 50-talet och fram till 80-talet.
     Han är naturligtvis fullt medveten om hur svårt detta skulle vara politiskt och att det måste ske internationellt, åtminstone inom EU till att börja med. Han säger bara att det är vad som måste göras, om vi vill ha ett mer ekonomiskt jämlikt samhälle och förhindra allvarliga spänningar. Någon särskild arvsskatt skulle inte behövas, utan arv kan beskattas som vilken förmögenhet som helst. Därmed skulle man slippa diskussionen om att privatägda företag skulle slås sönder, när ägaren dör och arvet beskattas.

     Tänk er Anna Kindberg Batra, Annie Löf eller Jan Björklund slå näven i talarstolen och proklamera sådan beskattning. Tanken svindlar. Kanske, kanske skulle Stefan Löfven säga det, men jag tvivlar. Jonas Sjöstedt skulle förstås, men vem skulle då lyssna? En förvirrad kommunist. Så vi får finna oss i fortsatta ökningar av den ekonomiska ojämlikheten. Frågan är när vi kommer att nå tipping point, som det så vackert heter på nysvenska i fråga om klimatet.

     Det finns mer att säga om kapitalismens väsen, men jag ber att få fortsätta på söndag.

 

Tillväxtens väsen

Den som inte läst inägget från den 17 januari om tingens väsen, bör göra det före detta inlägg.

Individuell frihet och tillväxt

     Tillväxt har funnits sedan människans gryning. Upptäckter och uppfinningar har underlättat för människor.
     I feodala samhällen uppskattade fursten en god uppfinning, men han brydde sig inte nämnvärt om hur uppfinningen gynnade det feodala områdets invånare. Något tillväxtbegrepp fanns inte, vad jag känner till.

     I  de gamla kommunistiska staterna ålade kommunistpartiet människor att arbeta på ett visst sätt för att skapa tillväxt. Utan egennytta och frihet för individen skedde tillväxten ytterst långsamt.

     I det liberaliserade samhället har individen getts frihet att finna bästa väg till egen framgång. Denna individuella egennytta skapar otvetydigt tillväxt för hela samhället. När Kommunistkina gav invånarna ekonomisk frihet fick tillväxten ny fart.

     Vi har vår ekonomiska frihet med dess tillhörande tillväxt att tacka för mycket. Den är grunden för vår moderna välfärd. Men vad består tillväxten av egentligen? Vad är det som skapar tillväxt? Det är det jag ska försöka ge en bild av.

Ekonomisk och befolkningsmässig tillväxt

     Först vill jag säga att det jag nu skriver är lite snusförnuftigt för en utbildad nationalekonom.  Men jag vill se på begreppet tillväxt ur ett allmänt och bredare perspektiv, alltså se närmare på de processer som egentligen ger oss välstånd.

     Tillväxt består dels av ekonomisk tillväxt, dels av befolkningstillväxt, säger Thomas Pikett i sin bok Kapitalet i 21 århundradet. Ekonomisk tillväxt är den samlade produktionen av varor och tjänster inom landet under ett år står det i Wikipedia. 

 
      Vi kan också blanda in peningvärdet av denna produktion  Den nominella tillväxten är då den penningmängd som produktionen står för. Korrigerar vi för inflationen får vi den reala tillväxten. Detta värde kan vi sätta  i relation till tidigare år och få fram tillväxttakten.

     Den samlade ekonomiska tillväxten ökar vid befolkningstillväxt förutsatt att de nya medborgarna kommer i arbete. Däremot är det inte säkert att den ekonomiska tillväxten ökar per capita. Det förutsätter att tillräckligt många av dem kommer i arbete och att deras produktion bidrar till ökningen.

Den ekonomisk tillväxtens orsaker 

     Den ekonomiska tillväxten, det vill säga den ökade mängden varor och tjänster, antas bero på rationaliseringar. Jag håller då befolkningsförändringarna konstanta. Det kan vara en uppfinning, en förenkling i produktionskedjan, ett nytt produktionssätt eller liknande, som gör att vi lyckas producera mer. Det kan också bero på att vi utökar produktionen på grund av ökad efterfrågan och att arbetslösa kommer i arbete. Det kan vidare bero på att vi ökar arbetstempot eller ökar arbetstiden. Det finns säkert fler effektiviseringar att nämna av denna typ.
     Det är väl i regel så vi tänker oss orsakerna till vår tillväxt och därmed som grund för vårt välstånd

Industrialiseringen gav tillväxt skjuts

     Tillväxten i världen var mycket låg under 1700- och 1800-talet,  ca 0,1 % 1700 - 1820, 0,9 %1820 - 1913 och 1,6 % 1913 2012, enligt Thoams Pikettys siffror i boken "Kapitalet i 21 århundradet". Givetvis har industrialiseringen varit orsaken till den ökade tillväxten. Den gav oss det ena effektivare produktionssättet efter det andra. 

     Ser man på de enskilda industriländerna för sig, kan man konstatera att deras tillväxt till stor del ökat på annat sätt  än genom effektiviseringar i produktionen. Industrialiseringen frambringade nya vapen och annan militärisk teknik och de användes för kolonisering av dåligt utvecklade länder i Asien och Afrika.
     Tillväxten hos industriländerna, egentligen deras nationalinkomst, ökade helt enkelt genom rofferi. De industrialiserade länderna lade beslag på de underutvecklade ländernas naturresurser och lät landets invånare arbeta mer eller mindre som slavar. Men då har vi lämnat den strikta definitionen av ekonomisk tillväxt. Ändå har vi väl lite till mans trott att allt vår tillväxt och vårt välstånd beror på oss själva och vår produktivitetsökning.

     Rofferi och expansion är inte samma sak, men i fråga om hur dessa länder skodde sig ligger orden väldigt nära varandra. Deras ekonomiska aktiviteter expanderade utanför deras egna landområden där de roffade åt sig.
     I fortsättningen använder jag mig av ordet expansion och då avser jag ekonomiska aktiviteter som gynnar ett lands nationalinkomst utöver den strikta ekonomiska tillväxten, som jag definierat ovan. Nationalinkomst kan definieras som ekonomisk tillväxt med avräkning för kapitalförslitning plus netto i utbytet med andra länder. Jag skulle kunna använda nationalinkomst i det följande, ty det är egentligen det jag talar om. Men man hör aldrig politiker tala om detta begrepp. De talar hela tiden om tillväxt, tillväxt, och jag får känslan av att de snarare talar om nationalinkomst, alltså en massa saker utöver strikt ekonomisk tillväxt.
     Fel eller rätt, i fortsättningen använder jag ordet "tillväxt" i denna bredare betydelse. När jag använder orden "ekonomisk tillväxt" syftar jag på den traditionella och avgränsade tillväxten, alltså på mängden varor och tjänster inom landet.

Expansion

     När Sverige expanderade sitt rike norrut, lade vi beslag på samernas rikedomar, skog, vattenkraft och mineraler.  Fortfarande bidrar dessa rikedomar till vår tillväxt, även om de också kommer samerna till del. 

     När vi i västländerna koloniserade Amerika och expanderade väster ut, lade vi beslag på indianernas naturresurser. Vi jagade bland annat nästan slut på viltet, som bisonoxarna.

     När vi med hjälp av industrialiseringen expanderade öster och väster ut, lade vi under oss Asiens och Afrikas naturresurser. Det gällde särskilt England med sitt imperium.

     Så har varje stormakt gjort. Det må gälla romarna, mongolerna eller osmanerna. Rikedomarna flödade in i dessa riken och de bestulna länderna blev fattigare.

     Typiskt för denna tillväxt är alltså att den överför rikedom från ett land till ett annat. Det innebär ingen automatisk "ekonomisk tillväxt" i sig. Indirekt gynnar den emellertid sådan tillväxt. De ökade resurserna kan användas till både ökad produktion och ökad produktivitet.

     Expansion kan ske på andra sätt. Istället för att dra oss väster, söder eller österut kan vi borra eller gräva oss ner i jorden efter olja, gas och kol. Det tillför de länder som äger dessa fyndigheter nya rikedomar, utan att någon traditionell ekonomisk tillväxt har skett. Däremot är dessa energislag indirekt avgörande för ekonomisk tillväxt, inte nödvändigtvis för de länder som äger fyndigheterna, men för dem som tar hand om dem. Saudiarabien har till stor del lutat sig tillbaka utan att syssla med egen ekonomisk tillväxt. Deras välstånd är ändå enormt.

För att detta inlägg inte ska bli för långt och trötta ut läsaren fortsätter jag med tillväxtens väsen i ett kommande inlägg.