Jag har stämt träff med en av världens främsta tänkare, filosofen Amia Srinivasan, för att prata om Coronapandemin. Detta säger Henrik D Kugelberg i SvD idag 26 mars.
Amira: Pandemin blottar en kris som pågick redan före utbrottet. Man prioriterar ekonomisk tillväxt över allt annat, det finns en fullständig politisk acceptans för skenande socioekonomiska ojämlikheter och en hierarkisk syn på vems liv som betyder något. Redan existerande socioekonomiska ojämlikheter kommer att multiplicera skadorna som orsakas av utbrottet.
Amira: Ah, expertisdiskursen. Det är otroligt svårt att få den rätt. Det har funnits, mest uppenbart och tydligt i klimatfrågan, ett underskott av politisk hörsamhet gentemot expertisen. Och det underskottet vill jag inte bidra till. Men det betyder inte att man ska vara en slav under statens expertis.
Vi har inte experter bara för att de ska skänka oss sina rekommendationer från ovan – de ska också kunna visa upp sina modeller och förklara hur de resonerar.
Om vi fick se det skulle vi få beräkningar om hur många människor som kommer att dö beroende på vilka åtgärder som görs eller inte görs. Allmänheten måste ha den informationen för att åtminstone kunna hålla politikerna demokratiskt ansvariga,
Reportern: Expertis är inte detsamma som hemlighetsmakeri med andra ord?
Amira: Exakt! Dessutom finns det grundläggande värderingsval att göra när man går från modell till policy. Ett uppenbart exempel är vilken risknivå som är acceptabel, och vilka kostnader i människoliv som är försvarbara. Det är normativa frågor, och för normativa frågor tror jag inte att det finns någon expertis. Mina år av filosofisk träning gör mig inte bättre lämpad än min farmor att svara på dem. Hur fungerar beslutsfattandet i Sverige?
Reportern: Det är epidemiologerna på Folkhälsomyndigheten som tar täten.
Amira: Har de visat sina modeller?
Min kommentar: Och nu kommer det märkliga: inget svar överhuvudtaget på denna fråga. Varför? Hur kan man ha en intervju om Corona utan att ge svar på denna viktiga fråga?
Jag skrev tidigare i båda mina inlägg om Corona om vikten av öppenhet och att regering och experter presenterar sina planer, och nu säger Amira samma sak. Det handlar om förtroende för våra myndigheter, ett demokratiskt fundament.
Löven, eller möjligen statsepidemilog Anders Tegnell, skulle från första början ha stått som finansminister Sträng gjorde på sin tid framför svenska folket i teve med pekpinnen i hand och förklara det svenska agerandet. Det som kommit fram har varit lite då och då, men inte samlat. Jag har i stort inget emot det svenska agerandet i enskilda frågor, särskilt inte när det har förklarats, men återigen: var är den samlade planen med plan B och plan C?
Det enda jag saknar är en plan för att hålla igång verksamheter på en hyfsat nivå utan att det leder till stor, ökad smittospridning eller snarare, att det hållet sig till den planerade ökningen. Folk ska kunna handla, gå på bio, äta på restaurant med strikta regler om avstånd mellan enskilda individer, både vid köer och vid sittplatser. I stort sett har detta varit de svenska åtgärderna, men även detta kommer lite då och då och inte som en del i en övergripande plan. Det behövs dessutom specifika åtgärder för att hjälpa till med sådan fortsatt verksamhet, inte bara med pengar från staten. För som det nu är blir det katastrof för många småföretagare, för ekonomin och för oss alla. Om detta antydde jag redan i tidigare inlägg.
Nu kan det vara så att statsepidemilogen har som plan att öka smittan - och dödsfallen - till en viss nivå för att sedan bromsa den och därigenom sprida "flockimmunitet" och sedan med efterföljande dämpningsåtgärder hålla smittan på en "medelhög" nivå, allt för att intensivvårdsplatserna ska räcka till i det långa loppet. Men detta säger han inte på ett explicit sätt, inte i början i alla fall. Det kommer fram lite så där vid sidan av och efter hand, om jag inte missat något förstås. Det är inte svårt att dra slutsatsen att han menar så, men det är den tydliga och sammanhållande informationen som fattas. Som Amira säger: allmänheten har rätt att explicit veta hur många som kan tänkas dö med de planerade åtgärderna, till skillnad från hur många som kommer att dö senare om intensivvårdsplaserna inte räcker till och hur det då skulle drabba ekonomin.
Det är inte information i enskilda frågor som är fel, när de väl kommer fram efter hand. Det är den tydliga och sammanhållande planen som inte kommunicerats ut till allmänheten, och därför florerar tyckandet på nätet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar