Covidpass

     Vi lever under Antropocen  sägs det, alltså under den geologiska era i vilken människan påverkar jordens klimat och eko-system. Här hemma är vi ett av de länder som bekymrar sig minst om klimathotet, läste jag idag. Vi har en egen era istället. Frihetens era. Den säger att människan har rätt till frihet, en av naturen given rätt. Den tränger inte bara djupt in i våra liv med avregleringar från stat och kommuner och med privatiseringar av det som tidigare var allmänt, utan den är också en bred rättighet som sträcker sig långt utanför våra gränser, för den är globaliserad.  Därför har alla människor rätt att låta bli att vaccinera sig. Men det räcker inte med detta. Ovaccinerad människor har också rätt att arbeta inom sjukvården, inom äldrevården, i hemtjänsten och i restauranter. Därutöver har de rätt att vara åskådare vid fotbolls- och ishockeymatcher, ja överallt har de rätt att smitta människor, oavsett dessa är äldre och multisjuka eller inte.
     De som inte kan fly undan dem på grund av sin sjukdom måste låta sig utsättas för deras eventuella smitta och ta risken att dö. Men lite svinn måste man acceptera i frihetens namn. Det blir vi skattebetalare som får stå för kostnaderna för att de som de smittat och för att de själva ska få vård. För att inte tala om sjukhuspersonalen på IVA och på akuten som har slitit i två år med att rädda smittade människor. De måste rädda dem och själva utsättas. 

     I Tyskland har man Covidpass. Det är inga problem säger en tysk vän. Det är bara att visa upp sitt pass som anger om man är vaccinerad, har haft covid eller har testat sig de senaste dagarna. På vissa ställen gäller bara vaccination eller att man haft sjukdomen för att komma in. Men så är tyskarna också ofria. Här i Tyskland säger min vän har vi inte rätten att smitta andra, men ändå att låta bli att vaccinerar oss om vi inte vill. Men, säger han, vi får då inte komma in överallt.
     På torget i Vara står en så kallad häradssten, skapad någon gång på 70-talet, läste jag för ett tag sedan. På framtidsfältet står att läsa: “frihet är en skyldighet”. Detta budskap uppskattades inte av den frihetsälskande, kommunala beställaren. En liten skylt sattes därför upp bredvid, med en slags friskrivningsklausul:
     “Detta är konstnärens, inte konstkommitténs etiska tolkning av frihetsbegreppet. Konstkommittén anser att frihet är en rättighet”.
Så det så!!!

Ashkan Fardost

     När jag läste Ashkan Fardosts artikel i SvD från den 20 juni undrade jag om han var ironisk. Men det är han inte. Han meddelar själv för säkerhets skull att han inte är ironisk.

     Det är klart att det finns tjänstemän som kan uttrycka sig förnedrande i samband med ett flyktingmottagande. Det kan handla om tonfallet. Det kan handla om själva behandlingen. Men att informera om vad som är gratis och vad som flyktingarna måste betala för, är det rasism? Att ge dem gratis möjligheter att lära sig svenska, är det rasism? Att det är många invandrare på universiteten, som får möjlighet att studera gratis där, är det rasism? Att bli "skickad" till barnomsorgen, är det rasism? Att bli kallad till tre-årskontroll som svenska barn blir, är det rasism? Det är vad han säger.
     Visst, att berätta om att det bekostas av skattepengar kan vara ett slags förtryck eller i alla fall nedlåtande, allt handlar om hur det uttrycks och i vilket sammanhang det sägs. Men det är inte sättet det uttrycks på som är rasismen enligt Fardost. Det är företeelserna som sådana som är rasismen. Fardost talar om regimen, makten som står för förtrycket och indoktrineringen. 
     Sverige är det land som nu snabbast i världen avreglerar den välfärd vi byggt upp, som globaliserar och privatiserar snabbast i världen, men vi är inte färdiga än. Det återstår mycket för vår liberala regim att avreglera och privatisera bort från stat och kommun.     
     Ännu finns det emellertid mycket kvar av den gamla välfärden, och det är denna han slår ner på, något annat kan jag inte förstå.
     Jag kan inte hjälpa det, men jag förstår inte detta förhållningssätt. De rasbiologiskt skolade "pursvenskarna" på flyktingförläggningen låtsades inte dölja sitt rasistiska hat, skriver han. Det tycks mig som att han ser rasism i allt som sägs och görs i detta land, som om Sverige vore en naziststat. Det är synd att han inte talar om hur mottagandet skulle ha gått till. Skulle hans familj ha blivit avlämnade i en by, en stad eller i skogen med ett lycka till och fått klara sig själva? Eller skulle flyktingar ställas utanför den allmänna välfärden, det som ännu finns kav av den? Jag trodde att problemet varit att vi inte ägnade oss åt integrationen i tillräcklig utsträckning.
     Jag försöker förstå honom, och tänker vad har vi gjort för fel? Ändå utmynnar allt i ett enda frågetecken för mig, och jag får den där känslan att jag som vit europé ska be om ursäkt för min rasism som finns inbygd i mig just på grund av att jag är en vit europé och för vad mina vita förfäder i Europa och USA har gjort innan jag föddes. Jag borde gå ner på knä med knuten näve och be om förlåtelse, så som den svenska poliskvinnan gjorde vid Black lives matter-demonstrationen. Jag borde säga förlåt att vi trängde oss på och försökte hjälpa din familj med utbildning och annat. Vi har betett oss så som de vita européerna i sin kolonisation gjorde när de i förment välvilja tvingade på hedningarna kristendomen.
     Jag får också en känsla av det han säger, ja även av en del andra flyktingar, att varje flykting som flytt från förtryck vill att just deras kultur ska föras in i Sverige, alltså bortsett från själva förtrycket denne utsattes för i sin hemmakultur, men vars kultur likväl skapat förtrycket.
     Samtidigt förstår jag inte vad för kultur han vill att Sverige ska bestå av. Jag förstår heller inte hur vi ska bete oss för att vara honom till lags. Han säger att vi är rasbiologiskt skolade i Sverige. Men inte är vi mer rasistiska än vad man är i andra länder eller vad som är fallet hos olika minoriteter. Det jag känner när jag läser hans text är hans hat gentemot mig som vit svensk, och det får mig att ta avstånd från honom, och tyvärr också från andra flyktingar, alltså det han gör är att han stärker mina fördomar mot flyktingar och invandrare. Han får mig att dra mig undan och bara umgås med vita svenskar, mina gelikar som inte hatar mig för att jag är en vit europé. 
     Han berättar att hans föräldrar ville fly från allt de erbjöds, men de vågade inte. De teg istället, rädda för att bli fängslade. Föräldrarna meddelar att det Aslan skriver är korrekt.
    Tydligen är det så att allt vi kämpat för i detta land med gratis utbildning, även för nyanlända i skolor och på universitet, för kvinnlig frigörelse med hjälp av dagis och pappaledighet, allt är förtryck. Eller också är felet att vi låter nyanlända få ta del av denna välfärd. De borde lämnas ifred.

     Jag rekommenderar alla att läsa artikel, om ni kan få tag i den. Kanske kan någon i så fall förklara hans tankar för mig. Ashkan Fardost är debattör och föreläsare.

Den nya normaliteten

  
Med anledning av att vi uppmärksammar förintelsen läste jag följande i DN i förrgår: 
"- - - för tyranniet, brutaliteten, vansinnet kommer successivt. Det smyger sig på i form av nya lagar, nya inskränkningar av friheten, nya förbud för judar och andra för regimen misshagliga. Det absurda blir till det normala. Utegångsförbud blir ghetton som blir deporteringar som blir dödsläger."

Det var då jag kom att tänka på normaliteten idag. 

Dagens normalitet

När den på sin tid dominerande socialdemokratin förtvinande och ersattes av liberalismen, skedde processen stegvis och den fortsätter alltjämt, och vi vänjer oss allt eftersom. Vi vänjer oss vid att de superrika inte betalar mer än 2-4 % i skatt, att lönerna ska sänkas för de lägsta inkomsterna och höjas för de högsta. Vi vänjer oss vid att de unga och friska ska gå före i sjukhuskön med hjälp av privata sjukförsäkringar och att äldre och multisjuka ska vänta i månader eller halvår eller vänta tills det är försent. Vi vänjer oss vid att de privatiserade företagen tar godbitarna och lämnar det dyra och besvärliga åt skattebetalarna, som skolorna i de fattiga förorterna, som tågresandet till glesbygden. Vi vänjer oss vid fattigdomen hos vissa grupper och vid den ofantliga rikedomen hos andra. 
     Vi går mot den så kallade nattväktarstaten steg för steg, det ena efter det andra privatiseras, statens roll för ekonomisk jämlikhet avregleras, den tappar sin kontroll över invånarnas trygghet - och vi vänjer oss vid varje normalitet på vägen. 
     Socialdemokratin stövlade på i samma anda på sin tid, de införde löntagarfonder, de höjde skatten, och allt tog slut när marginalskatten blev 102 % och företagarna demonstrerade mot det socialistiska övertagandet. 
     När tar liberalismens stegvisa framfart slut? Är det när SD tar över, eller när något ännu värre, en religiös eller fascistisk diktatur tar över?  Eller kan vi bromsa framfarten? 
     Det finns något motsägelsefullt i en allt större frihet. Den tycks i sig själv skapa både ofrihet och otrygghet, i alla fall för många som lever i en annan verklighet än vad många av oss andra gör. Fråga den muslimska kvinna som kommit till vårt land för att leva i frihet om hon känner sig fri, när den muslimska moralpolisen attackerar henne för att hon inte skylt sitt hår. Fråga henne om hon är fri, när hon körs ut från kaféet, därför att inga kvinnor får fika utan en manlig förmyndare. Fråga den dotter som togs till sitt forna hemland för att tvångsgiftas med en 30 år äldre kusin om hon känner sig fri. Fråga de hedersmördade Fadime och Pela, om de kände sig fria, om de kunde tala idag. Fråga den manlige invandrare som fått jobb och sliter för sina 5 barn i det segregerade området om han känner sig fri och trygg, när hans bil bränns till en skrothög. Fråga den handlare som tvingas betala skyddspengar för att inte hans butik ska brännas ner om han känner sig fri. Fråga den som har fått fönsterrutorna söndersprängda av en bomb som förstört hela fasaden på huset om han känner sig fri och trygg. 
     Det är ett fundamentalt misstag att tro att vi alla blir fria om vi avvecklar staten. I ett väl fungerande samhälle är staten en garant för alla människors frihet och trygghet. Sådana stater finns eller har i alla fall funnits. De kallades socialliberala med betoning på social eller så kallades de för socialdemokratiska. Det gamla folkpartiets ideologi stod för denna ideologi. Första gången jag fick rösta valde jag Folkpartiet. Sedan blev det socialdemokratin, den ideologi som nu spårat ur fullständigt. Samma sak med Folkpartiet, det dog och ett nytt parti föddes, Liberalerna, som nu lämnat sin sociala ådra. 
     Samma sak med globaliseringen. Mycket av den är bra, som handel, utbyte av kunskaper och teknik, men globaliseringen av kapitalet har blivit en katastrof. Visst ska kapital få användas till investeringar utomlands, men den fullständiga friheten för kapitalet har medfört laglig skatteflykt för multinationella storföretag och dess ägare, och det handlar om enorma belopp. Brittiska ekonomer har räknat ut att om världens multimiljardärer betalade lika mycket skatt som de nationella företagen, medelklassen och de lägsta inkomstklasserna skulle all värdens fattigdom försvinna. 
     Vi har inte bara befriat de superrika från skatt. Vi har också tagit bort arvskatten, fastighetskatten och förmögenhetskatten. Vi har stora ränteavdrag för våra småhus. Vi har helt eller delvis privatiserat de statliga och kommunala bolagen till exempel SJ, Vattenfall, Telia och de kommunala elverken, alltså infrastruktur som gett stat och kommun inkomster. I frihetens namn har vi dessutom tagit bort den statliga skatten för dem med högre inkomster.
     När vi nu gjort oss av med tidigare skatteintäkter finns det bara medelklassen och de fattiga att kräva in skatt från, och denna skatt ska sänkas än mer. Varifrån ska vi få pengar till sjukvården, till skolorna, till äldreomsorgen, till de handikappade och sjuka, till polisen som ska utöka sin verksamhet, till militären som ska bli större. Varifrån ska vi få pengar till integrationen och omhändertagandet av alla flyktingar som anländer? Ska vi fortsätta att lämpa av dem i förorterna och önska dem lycka till? Varifrån ska vi få pengar till klimatförändringarna, de som är så angelägna? Vi får lita på liberalisterna, som exempelvis Mattias Svensson som anser att marknadsliberalismen med sin fria svängradie i slutändan rättar till såväl klimatproblemet som andra problem. Visserligen är marknadsliberalismens hand osynlig, men den gör sitt jobb i skymundan, så vänta bara så fixar det sig i slutändan, även om koldioxiden under tiden ökar.
     Nej, ekvationen går inte ihop. Det finns inga pengar till välfärden, till vår frihet och trygghet. Allt är ett enda lurendrejeri. 
     Stegvis avvecklas vår allmänna välfärd. Jag hörde Elisabeth Svantesson (Moderaternas ekonomisk-politiska talesperson) nämna det Reinfeldt en gång sa, nämligen att välfärdens kärna ska vara kvar. Vad menar hon? Kanske är det just det som vi ska vänja oss vid, den nya normaliteten, uppdelningen mellan dem som har och dem som ställs utanför.

Annie Lööfs motto: framåt

Efter det här med Bilderberggruppen har jag börjat titta på Youtube och på olika politiska bloggar för att se vad de säger. Jag har tidigare i stort sett förlitat mig på gammelmedierna som DN, SvD och SVT, men frågan är om det är tillräckligt för att få en mer nyanserad bild av vad som händer i vårt rike? Jag läser förstås en del böcker om samhället också, så jag borde vara hyfsat insatt. 

Ändå frågar jag mig: är vi delvis vilseförda, om än inte av en konspiration och medveten propaganda, utan snarare av det tänkande vi fått efter att historien nått sitt slut som Francis Fukuyama uttrycket det? 

Han har visserligen tagit tillbaka det. Men för de rättroende är nyliberalismen det enda trossystemet och enligt dem utgör det slutet på den historiska samhällsutvecklingen. Det nyliberala tänkandet dominerar som vi vet hos alla partier, även om det haltar hos S. Även V har till viss del fallit för det nyliberala tänkande. Endast SD är tydligt emot nyliberalismen.

Alltså, kan det vara så att det här med globalisering, mångfald, individens frihet, mänskliga rättigheter, marknadsliberalism och privatiseringar har blivit så självklara sanningar, att dessa begrepp ger oss rätt vägledningen i politiken? För Annie Lööf är det uppenbart så. Hon pekar med hela handen och säger "framåt" och syftar på fortsatt utveckling av ovanstående företeelser i syfte att slutföra historien.

Jag använder ordet nyliberal, för även om vi har kvar välfärden i sina huvuddelar, är färdriktningen i direkt motsatt riktning till socialliberalismen i folkhemmet.   

Demokratins framväxt

Människans konstitution är inte anpassad för samarbete med fler än runt 100 människor, alltså mellan sådana som känner och träffar varandra  För att samarbete ska fungera för tusentals, ja för miljoner människor behövs något som håller dem samman. Yuval Noah Harari (om vilken jag nämnt tidigare) säger att det behövs en berättelse att tro på. Här har de olika religionerna kommit in. Många har de riken varit som hållits samman av berättelser om gudars vägledande ord och lagar.

Under det senaste seklet har gudarna långsamt fått stiga åt sidan, och som Yuval Harari säger så har människan själv satts upp på den gudomliga tronen. Kommunismen och även fascismen förhärligade människan, men i klump under beteckningen "folket". Nyliberalismen har i istället förhärligat den enskilda människan. Socialliberalismen utgör ett mellanting. Den hyllar den enskilda människan, men ställer samtidigt krav på att hon ska dela med sig. Båda typerna av liberalism förutsätter någon form av demokrati.

Vår demokrati byggde på ett samhällskontrakt. Individen arbetar och betalar skatt och får ta del av den välfärd och trygghet som staten byggt upp och är garant för. Den gällde för alla medborgare, fattig som rik. 

Demokratin har har varit nationell

Ett viktigare konstaterande om demokratin är att den har varit nationell. Endast medborgarna inom statens gränser omfattades av välfärden och alla skulle vara likaberättigade till den. Staten hade kontroll över den just genom att den inte var global. Per Albin Hansson kallade denna stat för Folkhemmet.  

Den enskilda människans frihet var begränsad av skyldigheten att solidariskt arbeta, betala skatt och dela med sig till sina medmänniskor genom bidrag och en uttalad progressiv beskattning. 
Denna form av demokrati vill jag kalla solidarisk individualism eller som Lars Trägårdh kallar den: statsindividualism, som kanske ännu bättre fångar dess essens.

Egoistisk individualism

Så kom nya politiska vindar från väster. Människan skulle frigöras helt och hållet och ensam härska på tronen utan att behöva dela med sig. Det är väl så i livet att när något varit förhärskande ses det som tråkigt och omodernt. Fast måste jag tillstå, folkhemmet hade i och för sig överreglerat sig och vi fick allt för många och lättvindiga bidrag och en alltför hög beskattning, särskilt höga marginalskatter (där Astrid Lindgrens Pomperipossa var ett känt exempel). Vi fick också en byråkrati som hindrade människor i många situationer.

Det samhälle vi nu fått karaktäriseras av följande:

1. Staten arbetsuppgifter har i stor utsträckning lagts på privata händer.
2. Statens kontroll över medborgare och samhällsfunktioner har minskat. Det gäller skatteuppbörd, utbetalning av bidrag (det är lättare att undanhålla skatt och bedra stat och kommun på bidrag i en global värld). 
3. En stor del av statens makt har överlåtits åt EU, FN och andra internationella institutioner, vilket naturligtvis minskar statens kontroll. 
4. En del av statens makt har dessutom lämnats därhän ut idet globala blå. Med globaliseringen har det blivit svårare att hålla koll på inresta terrorister, inbrottstjuvar, bedragare, på och utanför internet, ficktjuvar och rånare. 
5. Individens rättigheter och skyldigheter som medborgare i staten har utsträckts till "mänskliga rättigheter" utanför statens maktsfär. Det innebär en moralisk skyldighet att ta emot flyktingar som är i nöd, att ge papperslösa sjukvård, skola och ekonomisk hjälp utan att dessa ingår i samhällskontraktets skyldigheter. Det innebär stora kostnader och stress för välfärden.
6. Både vänstern och nyliberalismen ser nationen som exkluderande. Även Socialdemokratin har abdikerat från den demokratiska nationstanken. Endast högern och framför allt SD håller fast vid nationens och det gamla folkhemmets ideal (om än vinklat).
7. Folkhemstanken har ur detta perspektiv gjorts till åtlöje och att tala gott om det leder antingen till hånskratt eller till ett medlidsamt leende. Det tackar SD för.
8. Följaktligen har vi i Sverige ingen kultur, inga svenska värderingar och nämner någon att vi tror på den svenska demokratin, på vår tolerans och på vårt sekulära samhälle, så får han till svar att dessa värden inte är svenska utan globala. Endast andra kulturer har kultur och värderingar.  
9. Identitetspolitik är viktigare än nationell demokrati och värdemässig sammanhållning kring vårt sekulära samhälle.

Med andra ord har vi slagit sönder och samman den nationella demokratin. Kvar är ett globalt samhälle över vilket varken den "frigjorde individen" eller staten har kontroll (med undantag för rika, välutbildade och multinationella företag).  

Kampen står mellan demokrati och nyliberalism

Kampen står inte längre mellan höger och vänster utan mellan den nationella demokratin och den globala nyliberalismen. 

Politikerna inser inte detta eller vill av ideologiska skäl dölja det. De menar att kampen står mellan individens globala frihet och en förtryckande nationalism. 

Politikernas mål är därför att avlöva den nationella demokratin med sänkta skatter, avregleringar, privatiseringar och globalisering. Eller med andra ord att föra individens och företagens frihet bortom demokratins kontroll. Det är något som de multinationella företagen och den superrika eliten som Zuckerberg med flera älskar. 

En fråga jag ställer mig är: kan demokrati och frihet för individen fungera utan nationell demokrati? Där ute i den globala världen, som vi nu tillhör i allt större utsträckning, finns inga globala lagar, ingen skatteuppbörd, ingen sjukvård, ingen polis som övervakar oss, inget rättsystem, ingen omfördelning av inkomster. Det som finns därute är andra stater och individer med en helt annan syn på statens roll, på korruption, på tolerans och på moral än den vi haft i vår tidigare nationella demokrati (Ungern, Polen, Tjeckien, Rumänien, Italien, Baltikum). Ännu värre blir det om vi går utanför EU. Där har de ingen aning om vad socialliberalism är, ingen aning om det sociala kontraktet och tilliten för statens institutioner (Det svenska skattemyndigheten ligger så högt som på sjätte plats  i förtroende hos svenskarna, en absurd inställning i nästan alla andra länder.) I en global värld påverkar tänkandet i dessa stater oss mer än vi påverkar dem. Att tro något annat är hybris. 

Konsekvenserna av den globaliserade demokratin är 

1. tilliten mellan människor minskar
2. förtroende för våra myndigheter minskar 
3. människor känner sig åsidosatta, otrygga och vilsna
4. social, etnisk och ekonomisk ojämlikhet ökar och därmed motsättningarna

Populism och fascism växer

 De enda som vågar tillstå vart utvecklingen är på väg är SD och andra i extremhögern. De vill ha tillbaka nationalstaten och kontrollen, men utforma den på sitt eget vis. Alla andra tiger om den globaliserade nyliberalismens förfärliga konsekvenser, rädda för att kallas rasister och fascister. Problem sägs bero på annat än nyliberalismen. 

De högerextrema har kunnat kliva fram i det vakuum som uppstått efter att Socialdemokratin och Vänstern (till viss del) har abdikerat från den statliga demokratin. Både Vänstern och Socialdemokratin har till exempel i likhet med de liberala partierna hyllat de mänskliga rättigheterna som ett ansvar utanför det sociala kontraktet och tagit in flyktingar utan att vi haft resurser för att ta hand om dem eller för att vi inte velat avsätta resurser för dem. 

Annie Lööf  ljuger oss alla rakt upp i ansiktet

Kostnaderna för flyktingmottagandet är stort. För att välfärdsstaten ska gå runt krävs en sysselsättningsgrad på 85 %, Flyktingarna (utomeuropeiska) har 52 % i sysselsättning. Vissa etniciteter som ligger långt från vårt sekulära och demokratiska samhälle har än lägre sysselsättningsgrad. Dessa siffror gäller för 10 års vistelse i Sverige och de har gällt i 15 år med marginella ändringar upp och ner. Jag har hämtat siffrorna från Tino Sanandaij, nationalekonom i Institutet för näringslivsforskning. 

Trots dessa fakta ljuger Annie Lööf oss rakt upp i ansiktet i en nyhetssändning där hon säger att invandrarna behövs för vår välfärd, och man får anta att hon inkluderar flyktingarna i detta, för hon har i annat sammanhang talat sig varm för ökat flyktingmottagande av det skälet. 
Sanningen är alltså den motsatta. Kostnaderna för flyktingarna belastar tungt välfärden. Då är alla de sociala problem och de brottsproblem som uppstår i förorterna oräknade.

Lööf ljuger också i en debatt med Jimmie Åkesson. Åkesson säger att 80 % av flyktingarna är lågutbildade, men Annie Lööf säger att större delen är högutbildade. 

Vilseförda eller inte

Jag ställde frågan i inledningen av detta inägg om vi till dels är vilseförda av gammelmedia och svaret tycks vara ja. På regeringens internetsida står det (eller eventuellt har stått) att flyktingmottagandet är viktigt för välfärden enligt Tino Sanandaij. Att inte tala i klartext om flyktingmottagandets kostnader gynnar bara extremhögern och det misstroende som redan finns mot politikerna. Lööfs beteende är ett otäckt exempel. 

Vad göra?

Vi har att välja mellan "framåt" som är Annie Lööfs motto, alltså att fortsätta med att sänka skatterna, inte minst för höginkomsttagare, fortsätta globalisera och privatisera till glädje för kapitalägarna, fortsätta med stort flyktingmottagande och dumpa flyktingarna i förorterna, fortsätta avreglera och göra vår värld än mer okontrollerbar för vår demokrati eller att stanna upp och ta tillbaka det vi kan av kontrollen.

Vi måste enligt min mening ta tillbaka den solidariska och nationella individualismen (Lars Trägårdhs statsindividualism) och skapa förtroende och tillit hos medborgarna. Det kan innebära att vissa friheter naggas i kanten. Handel och internationellt utbyte i EU och i bilaterala sammanhang ska naturligtvis vara kvar och till och med utvecklas inom områden där staten inte har möjlighet att styra. 

Lyckas vi inte med dessa två uppgifter kommer antingen SD och andra högerkrafter ta över eller så kommer organiserad brottslighet och korruption att styra vårt samhälle. 
Jag läser just nu en bok om Ryssland. Den heter Ingenting är sant och allt är möjligt av Peter Pomerantsev. Den är skrämmande. Individen är totalt rättslös. Processen av Frans Kafka är rena barnleken. Är det i den riktningen vi är på väg. Då föredrar jag SD eller Kina.

Vad gäller flyktingmottagandet är det bästa vi kan göra en enorm satsning mellan stat och civilsamhället för att integrera både första och andra genrationens flyktingar. Men vad gör nyliberalismen med Stefan i spetsen, jo fortsätter att sänka skatterna, avreglera och globalisera. Flyktingarna och välfärden lämnar vi därhän.

Nuvarande politiska situation

De senaste månadernas politiska spektakel illustrerar kampen mellan den nationella statsindividualismen och den globala nyliberalismen.  Stefan Löfven säger att han måste bli statsminster på Annie Lööfs villkor för att hindra att SD, KD och M ska få makten. 

I ett kort perspektiv kan detta förhållningssätt låta riktigt, men på längre sikt är det förödande. Det innebär att vi fortsätter med nedrustningen av den solidariska individualismen och statens roll i denna. Det är dukat bord för Jimmie Åkesson. Grattis Jimmie. 

Socialdemokraterna är nästan på väg att bli lika virriga och visionslösa som MP.  Socialdemokrater, stig fram och tala om er vision: en solidarisk individualism (statsindividualism). Våga ta i denna fråga. Låt inte Jimmie Åkesson definiera vad folkhemmet ska vara.

Vad göra åt SD

En vän och jag talade om vad man skulle göra åt SD, som pockar på inflytande med växande stöd i antal röster. Han menade att vi absolut inte fick släppa in SD i någon form i regeringsarbetet. Tänk på hur de gick när Hitler släpptes in i regeringsarbetet. Han tog över demokratin.

Vi hann inte gå in djupare på denna fråga. Men så här i efterhand går mina tankar åter till vad jag sagt på denna blogg tidigare. Jag tror nämligen inte det spelar någon roll hur vi gör, så länge vi inte gör något åt de problem som högerliberalismen skapat. Vi har tagit in massor med flyktingar, och det är ju en solidarisk sak för sig. Det otäcka är att vi inte är beredda att betala för omhändertagande och integrering. Konsekvenserna får kommande generationer ta hand om. Det är samma tankar i fråga om klimatuppvärmningen. Det kostar för mycket att nu vidta kraftiga åtgärder. Fast faktiskt får vi redan nu betala för både ett oansvarigt mottagande av flyktingar i form av gängskjutningar t ex och för oansvarig syn på klimatet i form av torka och översvämningar.

Vi är värst i EU när det gäller gängskjutningar, vad jag förstår. Vi får betala genom angrepp på våra myndigheter, på polisen, på socialbyråer, på synagogor, på moskéer. Affärer måste betala skyddspengar i förorterna och även här i Täby faktiskt (i alla fall har två försök ägt rum, för affärsinnehavaren vägrade och blev misshandlad, ja så blev en olydig kvinna mördad här i Täby också).  Listan kan göras lång. De ekonomiska och kulturella klyftorna växer. De rika betalar nästan ingen skatt. Välfärden urholkas som jag nämnde i förra inlägget.

Så min fråga är hur länge vi kan hålla SD utanför? Jag spådde rätt vid förrförra valet om SD valsiffror, men fel i det senaste. Jag spådde att de skulle få 20 procent, men de fick 17 tror jag. Att det inte blev 20 procent tror jag beror på att de andra partierna tog över en del av SD:s politik, den de kallade rasistisk. Vid ett eventuellt extraval tror jag de får sina 20 procent på sin väg mot att bli det största partiet.
I Tyskland växer AFD (Alternativ för Deutschland), det sista land jag trodde skulle få tillbaka nazister i politiken. I Frankrike är det gatukravaller mot etablissemanget. Fast det verkar vara lugnt i de halv-diktatoriska länderna Polen, Ungern, Turkiet  Tjeckien och Slovakien även om en del demonstrationer förkommer mot begränsningar av demokratin.

Vår demokrati och vår frihet är i kris. Den är inte hotad av statliga regleringar. Den är hotad av sig själv. Friheten ger utrymme för organiserad brottslighet, för religiös fanatism, för hat och motsättningar. Och politikerna förstår inte detta sammanhang. De vill sänka skatterna ytterligare och öka friheten än mer. De superrika bockar och bugar, så gör de kriminella.

Förtryck kan bestå av två ting. Det ena är en statlig diktatur som begränsar medborgarnas frihet och trygghet. Det andra är en kaosartad frihet, som ger de välorganiserade möjligheter att utan risk begränsa enskilda människors frihet och trygghet.

Jag har aldrig varit rädd för staten eller för mina medmänniskor tidigare,  men nu är jag rädd för inbrott och kapningar av mina konton, när jag rör mig i köpcentret eller är ute på nätet. Inte så att jag går omkring med ständig skräck, men jag tänker hela tiden på var jag har mina saker och ser mig om när jag slår in pinkoden eller väljer webbsida. Varje vecka är det ett, två, tre eller fyra inbrott här i Täby, lite olika mellan veckorna, och det gäller både lägenheter och villor. En familj, två hus bort från oss, tog så illa vid sig, så de flyttade. Det var barnen som inte kunde sova på natten. Men dessa inbrott beror inte på flyktingmottagandet utan till 85 % på de fria gränserna mellan Sverige och Baltikum. Varje dag åker bilar över med färjorna med tonvis av stöldgods utan kontroller.

Det är i grunden inte fler poliser och hårdare straff vi behöver. Det är ett mer solidariskt samhälle med mindre ekonomiska orättvisor. Om ni har glömt ordet solidaritet (för det var länge sedan jag hörde ordet nämnas), så kan jag berätta att det betyder att man gemensamt hjälps åt, att alla betalar skatt till välfärden, även om det begränsar vår frihet att ta för oss. Fast det är ju motsatsen till individens frihet, alltså går det inte. Det är inte tillväxt som ska vara målet. Det är bara ett medel. Det är allas välfärd som är målet.

1984 och Du sköna nya värld

Jag läste för ett tag sedan om hur Kina tar över internet och gör det till ett statligt verktyg för att kontrollera medborgarna. Det fanns de som för ett par årtionden sedan nämnde denna fara. Bill Clinton skrattade åt detta och önskade alla som försökte "God luck". Det är lika lätt som att spika upp en geléklump. Den faller ner av sig själv. Internet var enligt hans syn en okontrollerbar och fri teknik för kommunikation.

Som så mycket annat var detta fel. Kina använder sig av ansiktsigenkänning och antagligen också igenkänning för kroppsform. Kameror finns i mängd och medborgarna poängsätts för sitt uppförande på gator och torg. Poängen leder till belöningar och bestraffningar. Så långt är jämförelsen med 1984 likvärdig. Härutöver har Kina tillgång till data om medborgarna, deras intressen, köpvanor, åsikter med mera. Allt finns på Facebook och Google eller vilka sociala medier Kina nu använder. Dessa är i vilket fall som helst tillgängliga för den kinesiska statsmakten och samtidigt avgränsade så att medborgarna inte får läsa om allt. De håller nu på att exportera sitt system till andra diktaturer.

Jag kan inte se detta på annat sätt än att 1984 kommit i en värre form, än vad George Orwell kunnat föreställa sig.

För någon vecka sen skrev jag om den dystopiska föreställningen att vår hjärna degenererar i enlighet med evolutionens lagar. (Jag är lite dystopisk tycker en vän till mig, och han har nog rätt, är jag rädd.) Vi behöver inte hjärnans kapacitet i samma utsträckning som när vi var stenåldersmänniskor. Vi behöver varken minne eller arbetsminne som tidigare. Allt finns i våra mobiler, i våra datorer och ute på nätet. Det organ eller den kroppsdel som används mindre och mindre degenererar eller försvinner, som den svans vi förlorade när vi klev ner från träden. Nu får vi nog behålla större delen av vår hjärna, men den kommer troligtvis att försämras i sin kognitiva funktion och anpassa sig till en uppkopplad värld, där allt finns att söka.

Jag har lyssnat på Yuval Noah Harari som skriver om människans kognitiva utveckling, från stenåldern till nutid och i spekulativa tankar om framtiden. Det finns risk för, säger han, att den biotekniska utvecklingen med AI i kombination med genteknik leder till att vi kan utveckla människans genetiskt. Vi skulle således kunna motverka hjärnans degenerering.

Tidigare har han konstaterat att eliten behövde fattiga och obildade människor under 1900-talet. De skulle vara friska och starka för att kunna arbeta i industrin och som soldater. Därför byggde eliten upp system för hälsa och sjukvård.

Under 2000-talet kommer eliten att behöva dessa människor i långt mindre grad. Robotar och datasystem kommer att ta över människans kognitiva uppgifter på område efter område. De kommer bli mycket bättre och säkrare än människan, inte hundraprocentigt säkra, men i alla fall långt säkrare än människan, och det räcker ju. Detta gäller inte bara i produktion av varor oh tjänster, utan också i krig, Robotar och drönare sköter om kriget. Därmed behövs inte längre sjukvård och god hälsa för allmänheten. Det räcker om eliten kan få denna.

Med andra ord kommer arbetslöshet att breda ut sig. När jag sa detta till en granne som jag var hos och drack glögg, sa han att det där var gammalt snack från 1800-talet. Arbetarna var rädda för att bli arbetslösa när ny teknik infördes. Grannen hade rätt. De blev inte arbetslösa. Istället fick arbetarna arbete med hjälp av den nya tekniken, travers-förare, grävmaskinist, övervakare av monitorer med mera. Dessutom skapades allt fler jobb för tjänstemän, alltså kognitiva jobb.

Men om också dessa jobb tas över av avancerade robotar och datorer, vad kan människan då sysselsätta sig med? Självkörande bussar, taxibilar kommer till exempel att köra utan chaufförer. De samarbetar sinsemellan. Alltså när de möts i en korsning, samtalar de med varandra om vem som ska ge företräde, något som mänskliga chaufförer inte kan. Datasystem på sjukhusen ställer redan idag säkrare diagnoser än läkarna (inte alltid, men i högre grad). Kommer röntgenläkare att behövas i framtiden. Ett datasystem som lärt sig avläsa miljoner röntgenbilder måste ju vara säkrare än varenda röntgenläkare. Detta är bara några exempel.

Harari ger oss visst hopp. Runt varje robot finns vissa intrikata problem som människor kanske behöver övervaka. Han tar som exempel drönare som används för precisionsbombning. Hos USA, t ex, finns en skräck för att drönarna ska bomba ett bröllop istället för en grupp talibaner. Det skulle få enorma politiska konsekvenser.

Men kvar står likväl det faktum (om dystopen blir verklighet) att en majoritet av befolkningarna skulle bli arbetslös. Det skulle leda till revolution. Inget samhälle kan klara det. Alltså måste politikerna gripa in och hindra en sådan utveckling.

Parallellt med denna utveckling kommer den nya gentekniken, som används till sjuka människors fromma, inte bara att användas till att bota ärftliga sjukdomar (vilket i sig är kontroversiellt). Den kommer att användas till att förbättra människors genetiska fysik och kognitiva förmågor i allmänhet. Redan idag används sjukvården till att förbättra människor utseende utan att de är sjuka.

Liksom eliten idag väljer bättre skolor för sina barn än vad outbildade föräldrar mäktar med, kommer de med säkerhet att betala för genetisk uppgradering av sina barn. Det kan handla om kreativitet, intelligens eller speciella förmågor som föräldrar önskar ge sina barn, t ex en matematisk förmåga.

Det finns således risk, säger Harari, för att människor kommer att delas in i en ras med intelligenta och kreativa människor och en ras mindre intelligenta och kreativa. Om den utvecklingen skulle ske, då är inte bara 1984 här utan också Huxleys Du sköna nya värld. I denna styrs människor som embryon i särskilda behållare till att bli övermänniskor, Alfa-människor, och till andra mindre intelligenta människor (Beta-människor). På detta sätt skapas människor för olika uppgifter: forskare, hisskötare till exempel. Genom sina olikartade intelligenser trivs alla med sina tilldelade yrken, Detta samhälle skapar lycka för var och en med sin tilldelade uppgift och tilldelade intelligens.

Detta är naturligtvis spekulationer, och det säger också Harari, men faktum är att dessa mycket väl kan besannas, om vi inte ingriper. Liberalismen har en förmåga att skapa klyftor mellan människor. De ekonomiska klyftorna inom Sverige och inom andra liberala länder ökar. Bostadssegregationen ökar i både ekonomiska och kulturella termer. Skolvalet spär på denna segregation (rapport på rapport visar detta). Särskilt slår denna skolsegregation igenom i högstadiet, då längden på resorna till och från skolan blir av mindre betydelse.

Citysjukhuset har lockat till sig landets bästa läkare inom hudcancern. Alla är välkomna dit inom vårt högkostnadssystem, fast bara den som har en förkylning. Den som har hudcancer göre sig icke besvär, såvida han inte kan betala för denna cancervård, för den ingår inte i högkostnadsskyddet enligt sjukhuset självpåtagna regler. Alltså även sjukvården segregerar mellan elit och vanliga människor. Välfärden avvecklas i tysthet i långsamma steg, om vi inte ingriper. Men det ligger varken i liberalismens idé eller intresse, för den fria individens helighet går först.

Jag är som jag tidigare hävdat socialliberal eller om man så vill socialdemokrat, och jag vill tillägga på vänsterkanten. Endas en liberalism som är för människans frihet och räknar in hennes trygghet och ekonomisk jämställdhet (efter kompetens) kan rädda välden från kollaps och hindra att högerpopulister och fascister tar över.

Tyvärr är vi indoktrinerade av liberalismens och marknadens osynliga hand som sägs ställa allt till rätta och som gynnar oss som kan ta för oss. Jag är därför pessimistisk om framtiden. Jag borde inte läsa sådana böcker. Fast egentligen är det väl så att om man får dystopiska kunskaper, först då kan man ingripa. Det positiva är således att vi kan ingripa.

Högerliberalismen ökar farten

Den värsta organisation jag vet är "Jag är inte rasist, .men - - -"
Dess budskap är att hur väl du än försäkrar att du inte är rasist, så är du rasist om du t ex tycker att invandringen är för stor. Dina vidare argument är inte värda att lyssna på. I denna hemsida samlas de självutnämnt goda människorna, ty de har svaret i förväg, medan vi andra ställs vid skampålen.

En likande variant på ett i förväg bestämt tänkande där inga alternativ finns är Fords idé om att kunderna får välja vilken färg de vill, bara de väljer svart.

Något liknande känner jag när jag läser om spektaklet hos politikerna. Alla partier kan bli regeringspartier bara de driver liberalismen långt åt höger. Det handlar om garantier för privata företags vinster när de opererar inom den offentliga sektorn, det handlar om att värnskatten ska bort, alltså den som beskattar de med högre inkomster, i övrigt ska marginalskatterna sänkas, hyressättningen bli fri, arbetsrätten ska bli liberalare och lägre ingångslöner ska införas.

Bli gärna statsminister Stefan, bara du inte driver socialdemokratisk politik. Det är vår högerliberala poltik du ska bedriva, punkt slut.

Det är utan tvivel så att liberalismen drar allt mer bort från en socialliberal poltik till ren högerliberalism. Liberalerna har inte för inte döpt om sig till Liberalerna, inte till Socialliberalerna.

Samtidigt är alla överens om att försvaret ska stärkas, att vi nästan ska fördubbla antalet poliser, att vi måste höja lönerna för sjukpersonal och för lärare. Jag undrar bara vem som ska betala detta när högerliberalerna sänker skatterna för dem med högst löner. Gissa.

Statistiken visar att de ekonomiska klyftorna ökar. Det gör också de politiska, de kulturella likaså. Brottsligheten ökar (inbrott, gängskjutningar, internetbrott, rån av äldre osv). Människor känner sig åsidosatta. Användningen av psykofarmaka ökar. Självmorden ökar.

Det är inte SD som skapat detta för de hålls utan inflytande, inte någon kommunism, inte vänsterpolitik. Det är högerliberalismen som skapat detta, där också socialdemokratin varit inblandad. För det är denna högerliberalism som i praktiken suttet vid makten i decennier. Denna frihetliga politik, som  gynnat storföretag och rika, ska nu förstärkas. Ju friare och avreglerat, globaliserat och privatiserat samhället blir, desto större utrymme skapas för kriminella, förslagna och giriga människor. De saktmodiga ställs åt sidan.

Det kommer att bli värre framöver, SD kommer att växa och svaret blir en ännu starkare högerliberalism, för något annat alternativ än SD ser inte människor som satts åt sidan.

Säg nej Stefan. Sälj inte ut det sista du har kvar av socialdemokraternas själ, den som är solidarisk med de saktmodiga.

Du har en förhandlingsposition, vilket du naturligtvis är medveten om som gammal förhandlare. Ett nyval skulle kunna leda till att Liberalerna åker ur riksdagen.

Demokrati lika med liberalism

     I en ledare den 2 april skriver Olle Westberg, ledamot i den statliga Public Service-kommittén och tidigare ordförande i Demokratiutredningen om att demokratin är hotad. Jan Scherman har en programserie på torsdagar om hotet mot demokratin. Allt detta är givetvis bra. Det är till och med så att Westberg föreslår - precis som jag gjorde bara för någon vecka sedan - att skolan ska fostra eleverna i våra demokratiska värderingar. Han syftar då på våra grundlagar, vilka är fundamentet för vårt demokratiska och sekulära samhälle - precis som jag föreslog.
     Nu tillsätter regeringen en utredning som ska se över lagarna rörande yttrandefriheten. Westberg föreslår att utredningen borde ta upp frågan om hur public service ska kunna bevara sitt oberoende. Det föreslog inte jag. Men det berodde bara på att jag just då inte tänkte på denna fråga. Det är dock ett utmärkt förslag. Det är bara några år sedan många debattörer från medierna föreslog att public service skulle begränsa sitt programutbud till i princip att bara visa klassisk musik. Anledningen var att SVT hotade de kommersiella tevebolagen. Westbergs förslag är utmärkt.

     Men det finns något som ger mig vissa associationer. Han skriver: "Den illiberala populismens internationella framgångar kan inte få passera utan reaktion. Vi måste mobilisera för demokratin."
Denna uppfattning delar jag helt och fullt, självklart. Men den illvillige läsaren kan också läsa in att allt il-liberalt är odemokratiskt. Eller med andra ord att liberalism är detsamma som demokrati. Han menar naturligtvis inte så (tror jag). Bättre hade dock varit om han skrivit: "Den odemokratiska populismens internationella framgångar  kan inte få passera utan reaktion. Vi måste mobilisera för demokratin."

     Givetvis är detta hårklyverier. Ändå belyser det den tankevärld vi lever i, nämligen att liberalism är detsamma som demokrati. Jag har nämligen läst andra utsagor, där skribenten anger (ofta indirekt visserligen) att demokrati är lika med liberalism. Visst är det så att liberalismen tillsammans med socialdemokratin har banat väg för demokratin och att detta har skett i strid med konservativa krafter. På samma sätt är inslag av liberalism nödvändiga för demokratin, ja en förutsättning faktiskt.

Vad är liberalism

     Söker man på ordet får man olika definitioner. En överordnad tanke är ändå individens frihet från statligt förtryck. Liberalismen uppstod just i opposition mot en förtryckande stat, antingen det var kyrkan som hade makten eller en fascistisk rörelse eller till och med en socialdemokratisk stat med över-regleringar. Avreglering och globalisering har därför varit starka inslag. Senare har privatisering av offentlig verksamhet kommit in i bilden, men då inte som individens frihet utan som kapitalägarnas frihet (vilka naturligtvis också är individer).

     Avreglering, globalisering och privatisering har med andra ord kommit att uppfattas som varande detsamma som liberalism och därmed det samma som demokrati. Sådana åtgärder minskar ju statens förtryck. Den frågar jag ställer mig är emellertid huruvida det finns andra former av demokrati än en långtgående liberalism. Vad jag menar är att i liberalismens iver att globalisera, avreglera och privatisera glömmer man bort att staten inte bara kan vara en förtryckare utan också en beskyddare av de liberala friheterna för individen.  Det vi har sett det senaste decenniet är att andra "stater i staten" har kunnat växa sig starka och hota andras friheter, och det har skett under radarn för den avreglerade staten.
     Frågan är hur vi ska försvara demokratin som Westberg uppmanar oss till. Är det med än mer liberaliseringar samtidigt som vi inför fler poliser och skriker rasister, islamofober, nazister med mera åt de il-liberala företrädarna. Eller ska vi se till att stärka statens roll i bevakningen av individens frihet, trygghet och vår välfärd.

     Kontentan av mina tankar är att liberalism inte är detsamma som demokrati och att vi måste hålla isär begreppen. Liberalism är däremot en ovärderlig del av demokratin, men ändå bara en del.

Fem i tolv verkar det ändå som om politikerna börjar vakna, om än mycket yrvaket och tvekande, och det hoppas jag återkomma till.

Gemensam värdegrund

     I det tidigare inlägget om Statens roll i en sekulär demokrati eller som jag vill kalla den, en anständig demokrati, var en av de 6 punkter jag nämnde att skydda andra näringsidkare. Alltså att näringsidkares verksamheter måste hindras från att skada verksamheter hos andra näringsidkare. Det kan gälla övergödning i jordbruket som förstör fiskens reproduktionsmöjligheter och därmed försörjningen för fiskare. Det kan gälla skogsägare som skövlar skogen vid avverkning, vilket förstör för turistindustrin, bär- och svampplockare. Staten måste skapa balans mellan olika näringsidkare. Ofta ges den enskilda äganderätten allt för sort utrymme ur detta perspektiv.
Nu läser jag följande i SvD idag:

"Gäddfiske kan förbjudas
Det kan bli aktuellt med ett gäddfiskeförbud längs delar av ostkusten, rapporterar P4 Sörmland. Gäddbeståndet längs kusten har minskat dramatiskt de senaste 20 åren. Anledningen är bland annat övergödning, utdikning av kustnära våtmarker, ett ökat bestånd av gråsäl och skarv, som äter gäddan, och överfiskning."

     Hela tiden kräver olika intressen sin egen rätt, och de får denna av myndigheterna, trots att deras verksamheter kan förstöra andras verksamheter – och allmänintresset. Dessa katastrofala följder är fullständigt naturliga i vår avreglerade, globaliserade och privatiserade värld. I den finns varken en uttalad eller levandegjord värdegrund. Staten har dragit sig tillbaka i försvaret av välfärden och av den enskilde individens frihet och trygghet. Friheten gäller istället storföretagen, storägarna, pensionsförvaltarna, bankerna och finansinstituten, inte dig och mig.
Frågan om värdegrund har istället lagts hos enskilda intressegrupper, antingen de är av religiös eller sekulär typ. Det är därför vi ser så underliga broschyrer från socialstyrelsen som att det är tillåtet för flyktingar med annan kultur, ofta islamsk, att fortsätta leva ut sin pedofili i barnäktenskap efter att de kommit till Sverige. För det kan väl inte vara annat än pedofili att utöva sex med t ex 12-åringar. Inte ska vi stöta oss med deras värdegrunder. Vi är väl varken rasister eller islamofoba.
     Det är värdegrunden hos alla enskilda intressegrupper som gäller i avsaknad av en gemensam värdegrund. Var och en salig med sin värdegrund. Med denna flathet i försvaret av vår sekulära demokrati (det anständiga samhället) växer parallellsamhällena i en rasande takt.

     Jan Scherman har en programserie om hotet mot demokratin. Han har haft flera poänger hittills, men han rör sig ändå bara i periferin. De egentliga orsakerna är av politisk art och de är oantastliga, ty de rör just vår heligförklarade globalisering, avreglering och privatisering - och allt sker i ett samhälle utan värdgrund. Samhället är som pastor Jansson i Hasse Alfredssons parodi. Det har inga bestämda åsikter om någonting.

Sockerintag och politik

Sambandet mellan sockerintag, framför allt i läsk, och fetma blir allt tydligare. Världshälsoorganisationen, WHO, rekommenderar länderna att minska sockerintaget hos sina invånare. Hittills har 19 länder infört särskild skatt på socker, och det handlar inte bara om västerländska länder. Mexico, Saudiarabien, Sydafrika har till exempel gjort det.  Men Sverige vill inte.

Över 50 ledande forskare och läkare kräver att regeringen vidtar en rad åtgärder för att bemöta fetmaproblemet som i dag är tydligt klassrelaterat, enligt SvD (180105) . Bland annat vill de se en skatteväxling där punktskatten höjs på läsk samtidigt som skatten sänks på nyttiga livsmedel som grönsaker och frukt.
– Det är orimligt att ha samma kilopris på godis och tomater. Handeln och industrin tjänar stora pengar på skräpmaten, men det är skattebetalarna som får betala för den ohälsa som blir följden, säger Erik Hemmingsson, docent och fetmaforskare på Gymnastik- och idrottshögskolan i Stockholm. Så långt SvD.

Vi blir lurade

Hela tiden blir vi lurade  och förförda av de stora industriföretagen. De tjänar stora pengar på att sälja billiga sockerprodukter. Vi vet hur storföretagen tidigare har motarbetat informationen om asbetsens och rökningens farlighet, vilket fått till följd att miljontals människor dött i förtid. Jag har en vän och en släkting som arbetat med asbet. Båda är döda. Orsaken var lungcancer.

För ett drygt år sedan såg jag ett teveprogram som visade hur matindustrin fått tillgång till billigt socker genom stöd till till jordbruket. Det var Nixon som stod för detta stöd genom sin jordbruksminister Earl Butz, som han tillsatte 1971. Tillsättningen skedde efter stora protester mot höga matpriser. Småjordbruk lades ner till förmån för storjordbruk. Billigt kött kunde säljas genom stora odlingar av majs som foder. Så småningom utvecklades majsglukos och det blev grunden till att söta så gott som all mat.

När undersökningar visade att socker var en orsak till fetma, sa industrin att fettet var boven inte sockret, och de lyckades hålla bort skatt på socker. Storföretagen knöt till sig forskare mot riklig betalning, och de pekade på vissa svagheter i de vetenskapliga undersökningarna. Jag måste i och för sig tillstå att alla deskriptiva undersökningar är svåra att få tydlig kausalitet i. (Det vill säga klara ut orsaken.) Men nu tycks alltså indicierna för sambandet mellan sockerintag och fetma hopa sig och tydligt peka på att sockerintaget orsakar fetma och de sjudomar som hör samman med fetma. Det är ett stort problem för individen och samhället.
I Norge har man infört sockerskatt. Den fick inte avsedd verkan. Sockerintaget fortsatte. Norrmännen är som bekant rika och köper sockermat i alla fall. Så nu har man höjt sockerskatten ytterligare för att den ska bita på inköpen.

Ett argument mot sockerskatt och annan liknande skatt i vår liberala värld är att det är individen som ska välja att avstå från socker och annat som är skadligt. Staten ska varken genom pekpinnar eller skatt tvinga in individen i en viss konsumtion. Det är det fria valet som gäller, och denna princip stöds ivrigt av storföretagen. Parlamenten lyder.

Jag ser på några av våra barnbarn hur ivrigt de tigger efter söt mat när de är hos oss. Det är sötade flingor, sötad yougert, glass med mera som gäller. De äter inte om de inte får dessa sötade produkter. Det fria valet är mycket svårt att upprätthålla.

Så har det varit mot allt som företagen tjänar stora pengar på, processad mat och nitrit i köttet för att ta några exempel. Så har det varit med asbest, rökning och klimatet. Man letar efter en felaktig detalj eller tveksamhet i undersökningarna och angriper sedan både forskarnas heder och undersökningarna som helhet. "Vi vet inte, det hela är mycket tveksamt och att då införa skatter och förbud är fel. Låt oss vänta tills vi vet mer." I denna väntan dör människor i miljontals i förtid.

Frihet under en social och reglerad liberalism

Som jag sagt tidigare kan jag kalla mig socialliberal – i faktisk mening. När andra liberaler hör mig skulle de nog säga att jag inte är någon riktig socialliberal. För i min socialliberalism ingår inte bara välfärden utan också att staten (och kommunerna) ska ta aktivt ansvar i politiken, så att friheten och välståndet kommer alla till del. De "svaga" ska inte ta stryk av en "skadlig frihet" som storföretagen döljer med falsk information. Därför ingår skatter på sådant som vi vet är skadligt och lägre skatt på nyttigheter i min socialliberalism – eller annan styrning av konsumtionen om den är bättre. Allt i syfte att skydda utsatta människor. Självklart måste kunskapen för sådan beskattning eller andra åtgärder vara säkerställd, alltså vila på vetenskaplig grund. Alltför ofta har staten och dess myndigheter gått ut med råd och liknande som inte byggt på säkerställd kunskap. Men när vi vet med näst intill hundraprocentig säkerhet måste staten, dvs politikerna, ta sitt ansvar och inte låta människor i miljontals dö i förtid. Det är framför allt en klassfråga och en fråga om anständighet, inte en frihetsfråga. Jag tror därför att många skulle säga att jag är en falsk socialliberal eller att jag inte vet vad socialliberalism är. För det är väl ändå så att i all liberalism ska staten hålla sig borta och låta människor välja, även om de inte har råd eller famlar i mörkret utsatta för kapitalets enorma kraft.

Idag finns inget parti som är socialliberalt i min version. För närvarande är det Socialdemokraterna som kommer närmast. Faktiskt ligger V bra till rent teoretiskt, alltså när de uttalar sig om en del enskilda företeelser. Men jag är misstänksam mot V. De kan gå för långt åt regleringshållet och skada den sunda kapitalismen och den allmänna friheten. Dessutom har de en historia som jag har svårt att frigöra mig från. Det riktigaste är nog att jag inte betecknar mig alls på den politiska skalan.

Jag återkommer om frågan hur mycket statens eller det offentliga ska lägga sig i för den är avgörande idag.

Leif Östling, Lena Andersson

Vi får återigen höra att de rika "smiter" från skatt genom de senaste avslöjandena. Men de minimerar bara sin skatt - helt lagligt. Inget konstigt med det. Det beror på att lagarna är skrivna för de superrika, som i vårt globala samhälle kan minimera skatten till runt 5-7 %.

Det intressanta är vad Östling egentligen ger uttryck för. I ord säger han  följande:  "Jag har betalt skatt för 30 miljoner. Min skatteinbetalning motsvarar 1000 skattebetalare. "Vad får jag tillbaka? Min skatteflykt beror ju på att skattetrycket är så stort i Sverige."

Men egentligen uttrycker Leif Östling idén om det superliberala samhället.  I den superliberala idén ses stat och samhälle som ett hinder för människor att ta för sig av de vunna friheterna. Skatt är inte till för samhället, inte för att fördela välfärd mellan människor och mellan olika skeenden i människors liv. Det är en transaktion av individuell  och privatekonomisk karaktär. Hur mycket betalar jag in och får jag tillbaka samma summa.

Det är inte Östling det är fel på. Det är skattelagarna och samhällets brist på sammanhållning kring idén om samhället som något gemensamt. I detta gemensamma kan vi samlas kring värden som tolerans, mänskliga rättigheter, jämställdhet, frihet och trygghet åt alla samt ekonomisk jämställdhet i rimliga proportioner. Ett sådant samhälle är motsatsen till det Thatcher sa, att det inte finns något samhälle, bara individer - och numer också klaner.  I Östlings värld är det han säger naturligt. Det bara halkar ur honom.

Leif Östling bad senare om ursäkt för sitt klumpiga uttalande och sa att välfärden ska vara skattefinansierad och skatteskalan progressiv. Men den är ju redan progressiv. Ju lägre inkomst, desto högre procentuell skatt.

Lena Andersson ironiserar i förrgår i DN om vårt skattesamhälle och skriver om en fiktiv utredning som föreslår att allt vi tjänar ska betalas in till staten. Staten fördelar sedan efter behov. Jag har läst andra artiklar av henne i vilka hon förespråkar en superindividualism utan en stat som lägger sig i. Visst, den som lyckan har, behöver ingen stat. Han eller hon klarar sig gott ändå.

Samhällena i väst splittas nu och som en följd därav växer fascism och terrorism fram. I USA är denna splittring påtaglig. I USA är ju idén om den onda staten och det onda allmänna fullkomnad med Trump.

Jag måste för säkerhets skull avsluta med att jag är socialliberal eller om man så vill socialdemokrat (om dock av lite äldre snitt än den nuvarande). Jag tror på frihet, trygghet, tillit mellan människor, men det behövs en stat (och kommun) som övervakar att dessa friheter kommer alla till del. Men idag sviker stat och myndigheter oss. Faktiskt så har anständigheten avvecklats. Istället bygges ett individ- och klansamhälle upp som jag skrev om i förrförra inlägget.

Det är en tragisk utveckling för med en socialliberal stat värd namnet, en som skyddar de svaga och inte låter de rika bli rikare och rikare, kunde vi skapa ett ganska gott samhälle.

Den organiserade brottsligheten

Den 26 mars skrev jag om att fascismen åter klappar på vår dörr. Jag beskrev då fascismens kännetecken.

Den 2 april lade jag ut vad jag är övertygad om är orsaken till att fascismen åter är aktuell och att demokratins värden ifrågasätts.  Jag menade då att orsaken kan sökas i de förändringar som skett sedan den tid då demokratin var en självklarhet och fascismen något lika självklart ont. Det var tiden före 1989, innan Berlinmuren föll och den oreserverade friheten intog scenen.

Jag angav 14 punkter om de allvarliga, negativa konsekvenser jag kan se av det överliberaliserade samhälle vi fått. Dessa var spontant upptecknade. De skulle kunna anges på ett helt annat sätt, till exempel i färre, men mer sammanfattande punkter, i fler punkter och med annorlunda formuleringar. Men det spelar ingen roll. De punkter jag angav ger likväl en god bild av dagens problem, som delvis är kännbara, delvis finns under ytan, delvis är förträngda eller förnekade.

Den 16 april tog jag upp avregleringen av kapitalet, dvs friheten att skicka pengar och vinster hit och dit mellan länder, banker och institutioner. Denna frihet är grunden till att de rika kan undgå skatt till vår välfärd. Den har vidare lett till ett pengaspel, utan att något egentlig värde skapas. Jag skulle ha lagt ut detta avsnitt söndagen den 9 april, men då kom terrordådet emellan.

Den organiserade brottsligheten

I detta avsnitt ska jag ta upp den organiserade brottslighetens utbredning (punkt 2 av de 14 punkterna). Huvudsakliga källor till nedanstående text är journalisten Loretta Napoleonis bok "Skurkkapitalismen". Hon är född i Italien och en välutbildad ekonom, har arbetat på bank och i internationella organisationer.  Hon har skrivet böcker om hur terrorismen finansieras och undervisat om detta på etablerade universitet i bland andra USA. Hon är feminist och marxist.

En annan källa är Francesco Forgiones bok "Maffia på export". Forgione är författare, journalist och tidigare politiker, kommer från Kalabrien, ´ndranghetans bakgård i södra Italien. Från 1996 och under två mandatperioder framåt var han ledare för kommunistpartiet Rifondazione Communistas och ingick i den regionala antimaffiakommissionen. Mellan 2006 och 2008 var han president för den parlamentariska antimaffiakommissionen. Sedan två år tillbaka undervisar han vid universitetet i Aquila om de kriminella organisationernas historia och sociologi.

Det är med andra ord två kunniga och etablerade personer det handlar om. Att båda är kommunister kan naturligtvis ge en viss slagsida åt texterna, men de använder sig av offentliga uppgifter. 

Berlinmurens fall medförde slaveri

Berlinmuren föll 1989 och därmed kunde friheten och demokratin breda ut sig över världen. Under 1990-talet ökade antalet demokratiska länder från 69 till 118. KGB förutsåg Sovjetsystemets fall. Nomenklaturan försåg sig därför i god tid av Sovjets resurser innan fallet och förde ut dem till andra länder. Den ryska maffian och skrupelfria politiker tog också för sig och av kvinnornas utsatthet. 

I Bulgarien formades en maffian av de förra statstjänstemännen och politikerna. De tog de statsunderstödda idrottsmännen till sina hantlangare och livvakter. Dessa hade dålig utbildning. De blev över och förlorade sin statliga inkomst och blev lätta för maffian att ta till sig. Maffiakillarna gick under namnet Mutras och hade svarta kläder och mörka solglasögon. När de visade sig talade de genom sitt utseende om att nu var det de som bestämde, inte staten. 

Vid 1990-talets slut var 27 miljoner förslavade. Globaliseringen medgav slavarbete i industriell skala och nådde en aldrig skådad omfattning. Idag är genomsnittspriser för en slav mindre än en tiondel av priset på romarrikets tid. 

Jag tycker att Napoleoni är otydlig i sitt ordval. Det är inte demokratin i sig som medgav slaveri utan den okontrollerade globaliseringen, avregleringen och privatiseringen. Hela Sovjetsystemet avreglerades utan att demokratiska institutioner inrättades som kunde hålla koll på samhällsförändringarna (vilket hon också senare säger). Detta skedde till dels av ren naivitet hos de utomstående rådgivare som ville bistå den nya staten och av överdriven tro på att marknaden lägger allt till rätta i slutändan, till dels fanns det också från amerikansk sida en avsikt att Ryssland skulle knäckas en gång för alla. 

Det är inte ekonomiskt starka länder som utnyttjar fattiga människor i mindre utvecklade länder, alltså inte någon ny form av kolonisering. De förslavas i första hand av sina landsmän, både vad gäller sexslaveri och annat slaveri. 

Exempel på slavmarknader

Arizona Market i nordvästra Serbien är välkänd bland internationella hallickar. Handlarna kommer dit för att köpa kvinnor. Dessa beordras klä av sig nakna för beskådan. Männen går fram till dem klämmer på deras hud och tittar dem i munnen innan de lägger ett bud. Den största aktören är den ryska maffian. Till skillnad från idag fick kvinnorna som jobbade med sex i kommunistländerna behålla hela lönen. Koppleri var ett svårt brott. 

Enligt den israeliska Parliamentary Inguiry Committee smugglas melon 3 000 och 5000 kvinnor till Israel varje år från forna Sovjetblocket till prostitutionsindustrin. De arbetar sju dagar i vekan, upp till 18 timmar om dagen. Särskilt hög är efterfrågan hos de ultraortodoxa judarna. De kan inte onanera eftersom deras säd inte får gå till spillo. 

Hamburg och Berlin kontrolleras av den Libanesiska maffian. Araberna kommer till din bar och vill ha pengar och det är bara att betala. I Köln är det annorlunda. Där bestämmer PKK (kurdiska arbetarpartiet). Tunnlarna vid Gasaremsan är kanaler för terrorister, narkotikahandlare och människohandlare. 

 I Nederländerna är hallickar färre. De prostituerade betalar skatt och lever som andra arbetstagare och skyddas av polisen.  

Dagens moderna samhälle tolererar stillatigande denna prostitution. Det är brutala gäng och korrupta politiker från Ryssland och Balkanländerna som styr den globala handeln med slaviska kvinnor. 

Den organiserade brottsligheten förstör marknaden

Globaliseringen, avregleringen och en för maffiorna gynnande lagstiftning har krattat manegen för maffian, om jag få använda det uttrycket. 

Euron i kombination med olika skattelagar i länderna, med att det kostar ytterst lite att skicka pengar öve gränserna, och att inget registreras, gör att maffiorna kan ta för sig, att de kan tvätta sina pengar och investera i den vanliga ekonomin. Patriotic Act i USA gav de amerikanska finansmyndigheterna rätten att övervaka dollartansaktioner i hela världen. Därefter överfördes penningtvätten till andra länder, till bland annat EU. 

Kinesiska arbetare smugglas till kinesiska arbetsgivare i Europa och blir en mycket billig arbetskraft, styrd av Triaderna, den kinesiska maffian, och det handlar om 100 000-tals. Det är bland annat det generösa flyktingmottagande som skapar detta inflöde (i jämförelse med USA). 

´ndranghetan, cosa Nostra och cammoran har en årsomsättning på mellan 120 och 180 miljarder euro. Bara hälften av dessa pengar investeras i kriminella verksamheter. Resten investeras på tusentals sätt i den vanliga ekonomin, och därmed konkurrerar maffian med billiga produkter, vilket slår ut legala verksamheter. 

Vi tittar bort

En lag i Italien heter 416 bis och den gör det straffbart att ingå som en del i vissa sammanhang. Domstolen behöver alltså inte bevisa att en individ begått en brottslig handling. Det räcker att vara associerad med människor som är förenade i syfte att begå sådan handlingar. 

Paragraf 41 bis innebär att brottslingarna (från Maffian) utestängs från världen i fängelserna och de kan därmed inte leda sin brottsorganisation. I många länder skakar jurister på huvudet, då de menar att individens rättssäkerhet sätts ur spel. Maffian huserar därför hellre i Spanien och andra lände där sådan lag inte finns. 

Vi förstår inte detta för vi märker inte av maffiorna. De verkar i tysthet i våra länder. Endast när de så småningom visar sig som ett uppenbart hot mot vår civilicerade värld kommer vi att reagera och kanske sätter vi då in samma lagar, men då kan det vara försent. 

I Tyskland finns heller ingen lag om samröre med maffian, varför den i lugn och ro kan bygga upp sina strukturer. Tyskland har en högeffektiv federal kriminalpolis BKA. Den skrev en rapport om maffian i Tyskland med detaljer och namn på medlemmarna. Ingen brydde sig. Så kom skjutningarna i Duisburg (2007). Då sköts flera maffiamedlemmar ner på öppen gata. Ingen ville ändå förstå. Man blundar. 

Petra Reski är journalist i Tyskland. Hon skrev en bok om ´ndranghgetan i Tyskland och angav detaljer om de inblandade med hjälp av polisens uppgifter. Boken förbjöds med hänsyn till maffiamedlemmarnas integritet. 

Efter terrorbrottet på Drottninggatan talas det om att införa en lag om samröre med terrorister, som IS. Det är nog bra, tycker jag. Men borde inte en sådan lag införas även för samröre med vissa brottsorganisationer, liknande den i Italien?

Brottsorganisationerna slår rot

Den italienska maffian som före liberaliseringen var lokala företeelser har idag brett ut sig över världen, särskilt i Europa, och de fortsätter att etablera sig. De kommer med sina enorma rikedomar att bli en makt som ingen kan sätta sig upp mot och de kommer snart att märkas av. Då kommer vi att säga, varför gjorde vi inget tidigare. 

Vid sidan av den italienska maffian har vi den ryska och den baltiska, ja det finns fler, jugoslaviska grupperingar till exempel. Vi har 60 individer på Hisingen utanför Göteborg, vilka tillhör en släkt från mellanöstern som har blivit en maffia. Vi har gängen i förorterna som skjuter på varandra i kampen om territorier för sin narkotikahandel. De är ännu ej etablerade. Så småningom, när de delat upp marknaderna, blir det lugnare, men då har även de blivit en makt i vår mångfaldsdemokrati. Ja, så har vi Hells Angels och andra motorcykelgäng. De är sedan länge etablerade och arbetar i det tysta, men kan dyka fram med full kraft, om de känner sig hotade av samhällets myndigheter eller individer, och det har jag ett exempel på i min vänkrets. Fast det vill jag inte tala om. För den person det gäller är tjänsteman, och han måste få leva i fred nu. 

Så frågan är vilka som egentligen styr i vår globaliserade, avreglerade och privatiserade demokrati. Våra politiker och våra myndigheter eller den organiserade brottsligheten? 

Några exempel som jag sett

En granne på landet har blivit av med sin utombordare tre gånger. Inga lås hjälper. Tjuvarna sågar till och med itu båten för att ta den dyra snurran. Den förs sedan över till Baltikum med en färja. 

För ett tag sedan cirklade en helikopter över huvudet på oss. Det visade sig att anledningen var att en invandrare och ägare till liten livsmedelsbutik i närheten hade blivit misshandlad - för andra gången. Jag frågade honom om varför. Han ville inte berätta. Men utifrån mina fördomar drar jag slutsatsen att han inte ville betala för beskydd. Vi har nämligen fått ett område inte långt från oss med invandrare. Jag tror att någon gruppering där har velat ha pengar av sin landsman, precis som Napoleoni beskriver i sin bok, alltså att det är de egna landsmännen som i första hand råkar illa ut. 

När knackar någon av alla dessa kriminella och väl etablerade grupperingar på vår dörr, vi som tittar bort, så länge allt bara drabbar invandrare och slaviska kvinnor. 

Ovanstående är bara ett axplock. Det finns långt mer att berätta om den organiserade brottsligheten. Det är bara att läsa Napoleonis och Forgiones böcker. Det är en rysare om vår framtid.

Att peka på dessa problem är inte att vara emot frihet och mångfald. Men friheten, liksom mångfalden, måste vara reglerad så att alla kan njuta av den. När så inte är fallet växer fascismen. 

Jag återkommer nästa söndag och kommer då att ta upp en annan punkt av de 14. 

Matindustrin

Jag såg på Uppdrag granskning i går. Jag var inte förvånad över det som avslöjades. Ett företag, med kinesiska ägare, bytte ut datumstämplarna på importerad mat från Kina, förvarade den bland råttor och insekter och sålde den som färska mat. De plockade bort insekter, men ibland kom de med till köparen. Personalen var i de flesta fall papperslösa som i skräck för att utvisas arbetade som slavar i bokstavlig mening, 50 kr i timman, 12 timmar om dagen, inget arbetarskydd och de utsattes för giftiga ånger med mera.

Inte heller vart jag förvånad över att personerna inte straffades (utom i ett fall med en struntsumma) och över att de kunde behålla sina 100-tals miljoner. Berörda myndigheter hade inte tid att ta sig an fallet, trots anmälningar och uppvisade bevis. Myndigheter och polis har så mycket att göra. De måste kontrollera att alla arbetar som det är tänkt i vår globaliserade, avreglerade och privatiserade värld. En enkel fråga hur mycket skattepengar går egentligen åt för att kontrollera människorna i denna överl-iberaliserade värld? Även om den sparat skattepengar åt oss i ena änden, drar den minst lika mycket kostnader i den andra.

Det värsta är att alla de avslöjanden som UG gör leder till minskat förtroende för myndigheterna och att SD växer.

Jag återkommer till denna fråga i min analys över vår globaliserade värld.

Finanssektorns frihet

Jag skulle ha återkommit förra helgen om globaliseringen, men terrordådet kom emellan och jag såg mig tvungen att kommentera det. Nu återkommer jag till frågan om globaliseringens negativa konsekvenser samtidigt som jag ber läsaren att rekapitulera vad jag skev förrförra söndagen och söndagen där före.

Jag ämnar kommentera de 14 punkter jag nämnde förrförra söndagen. Jag börjar med punkt 1, som rör kapitalets frihet och därmed storkapitalisternas möjligheter att skicka vinster och andra pengar hit och dit över gränserna för att trolla bort så gott som hela vinster från beskattning.

Finansbranschens frihet

Jag vill då säga att kritiken mot kapitalets frihet i huvudsak inte kommer från några stalinister eller motsvarande fiender till demokratin. Den kommer från en uppsjö av etablerade ekonomer, nobelpristagare, högt uppsatta tjänstemän i centralbanker, seriösa journalister med flera. Det finns med andra en massiv kritik mot det nuvarande finansiella systemet, och den gäller inte bara möjligheten för kapitalister att trolla bort vinster, utan också – bland annat – bankernas frihet att skapa pengar ur tomma intet för att sedan låna ut dem mot en fordran i sina system.

En bank kan nämligen enkelt trycka på en knapp och vips har pengar skapats som kan lånas ut. Enda förutsättningen är att utlåningen inte överskrider en viss risknivå i förhållande till bankens egna kapital. Bankerna har dessutom getts möjlighet att själva räkna ut sin egen risknivå och de har därmed kommit fram till att risken minskat. Ett fantastiskt resultat enligt utomstående bedömare. De kan alltså öka sin utlåning, och så har också skett. Det är bra för dem, för ju större utlåning och ju större lånat kapital som sätts in i det finansiella systemets verksamhet i relation till det egna kapitalet, desto större blir avkastningen. Samtidigt riskerar inte ägarna sitt eget kapital. Det är samma riskfria teknik som pensionsförvaltare och riskkapitalister använder: höga avgifter för att få spela med andras kapital utan egen risk.

Det råder således en samstämmig kritik mot nuvarande finanssystem, inte i första hand för att det gynnar de rika, utan för att det utgör en samhällsfara. Det är endast åtgärderna man har lite olika syn på. En del menar att bankerna inte längre ska kunna skapa egna pengar. Andra menar att bankerna ska ha ett högre eget kapital, till att börja med minst 10 %. Åter andra menar att bankernas utlåning ska bygga på 100 % inlånade pengar och att endast centralbankerna ska kunna skapa pengar.
Misstroendet mot bankerna har skapat bitcoin och den så kallade blockkedjan där alla transaktioner sker helt öppet och därför kan kontrolleras av alla och envar. Hur som helst tycks allt fler vara överens om att nuvarande system inte är hållbart.

Inget händer

Ändå händer inget. Antingen förstår inte politikerna problemet eller så vill de inte ta i det. Säkerligen har det finansiella systemets lobbyister en del att säga till om. Så fort det talas om inskränkningar i kapitalisternas frihet inom finans- och bankvärlden skriker de för full hals. De hotar att flytta utomlands, de säger att det blir katastrof för samhället. Det skulle rasa samman om inskränkningar infördes.

Tvärtom till vad de politikerna borde ha gjort, har de (och då talar jag inte bara om svenskar politiker) ökat finansmännens frihet allt efter som. De har till exempel låtit bankarna själva beräkna sin risk och därmed har de kunnat öka sin utlåning. De har vidare låtit banker växa i omsättning och storlek i förhållande till landets BNP. De har låtit investmentbanker introduceras på börsen eller fått gå samman med affärsbanker och låtit dem skapa hyperinvecklade finansprodukter och godtagit att dessa inte blivit centralt registrerade eller ens blivit belagda med ett effektivt regelverk. De har tillåtit att bankerna betalar de kreditanalytiker som ska analysera deras kreditvärdighet. Deras revisionsbyråer har kunnat extraknäcka som konsulter åt dem.

Det hela tycks mig som ett slutet system för inbördes beundran, ett system som kan verka utan insyn och kontroll, trots att det har makt över allas vår välfärd. Man tror inte det är sant. Hur har detta kunnat ske?

Personalunion mellan politiker och finansmän 

Jo, det har bland annat kunnat ske för att det råder en personalunion mellan politiker och finansmän. Många är de politiker som gått direkt till finansbranschen efter slutfört politiskt uppdrag. Här är några exempel, Thomas Östros, blev VDför Bankföreningen, Per Nuder gick till EQT (Wallenbergs riskkapitalfonder), Erik Åsbrink blev rådgivare till investmentbanker GoldmanSachs, Björn Rosengren gick till Kinneviks investmentbolag, Anders Sundström gick till Folksam och Swedbank och Göran Persson till riskkapitalföretaget Valedo. Steget från att hand i hand sjunga Internationalen för full hals på partikongresser till att bli banklobbyist kan tyckas lång, som Andreas Cervenka uttrycker sig i sin bok Vad gör en bank.  Men det råder andra tider. Något sådant skulle aldrig Tage Erlander lånat sig till.

Ovanstående personer gjorde inget mot det katastrofala bank- och finanssystemet när de verkade som politiker. Efter sin politiska karriär gick de istället över till finansbranschen för att verka inom den och bli dess språkrör. Jag frågar mig: är inte detta korruption?

Vi är lurade

Det råder inget tvivel om att vi alla är förda bakom ljuset. Huruvida allt är en konspiration mot oss, ja det är en akademisk fråga eller en fråga om hur en konspiration ska definieras.

Vi lyder under ett system som inte bara kräver hög skuldsättning för att skapa ekonomiskt tillväxt, utan ständigt stigande skuldsättning. Det är lånen som ska driva tillväxten, är det tänkt, och ökar inte utlåningen faller systemet samman. Det är med andra ett pyramidsystem. Det onormala i denna situation är att en krasch ännu inte skett. Den privata skuldsättningen är enorm, och när en krasch till slut sker blir den mycket, mycket stor. Åtgärder måste till omedelbart.

Björn Wahlroos, ordförande för Nordea har sagt att 80 procent av alla människor är finansiella idioter. (Det är dessa idioter som skapat hans förmögenhet.)
I finska Hufvudstadsbladet har han sagt följande beträffande den roll Nordea hade i Panamaskandalen: ”Jag vill trots allt påminna om att vi talar om obefintligt små pengasummor i sammanhanget”. Som Andreas Cervenka säger i sin bok Vad gör en bank: ”Obefintlig betyder enligt Svenska Akademiens ordbok ”icke-existerande”.  Enligt Synonymer.se är jämbördiga uttryck till exempel ”inbillad”, ”påhittad” eller ”uppdiktad”.”

Björn Wahlross och antagligen de flesta andra inom finansvärlden ser på oss som idioter, lätta att lura. Själva är de upphöjda halvgudar med rätt till särskilda förmåner i frihetens namn, och de blir förnärmade om man ifrågasätter deras gudomlighet.

Den stora krisen kommer 

Nästa kris kommer att komma. Ett system som bygger på ökat utlåning för att hållas igång måste gå under – förr eller senare – och denna gång kommer det att bli en krasch utan like. De flesta banker kommer inte att kunna räddas. Det enda goda jag kan se med detta är att nuvarande banksystem kommer att sopas bort. Kanske kommer fascism att ta kontrollen - och det blir inte roligt för oss. Det är inte slumpens verk att fascismen har växt sedan krisen 2008. Och nästa kris kommer att vara mumma för fascismen.

Ovanstående är en av globaliseringens nackdelar, och den utgör en stor fara för oss, för vår välfärd och för fascismens återkomst. Det är inte mina påhitt. Allt bygger på analyser av tidningsartiklar, från boken Simma med hajar av Joris Luyendijk och boken Vad gör en bank av Andreas Cervenka, två ekonomijournalister. 

Joris Luyendijk ställer följande fråga i slutet av sin bok: "Den underliggande fråga som infinner sig är om globalisering i själva verket går att kombinera med nationell demokrati. Hur återtar man kontrollen över den globala finanssektorn utan att utse en världsregering?"

Ja, vi har två val enligt min mening. Antingen utser vi en världsregering med likartad kontroll och lagstiftning för ekonomin eller så begränsar vi finanssektorns frihet och möjligheter att föra kapital över gränserna utan kontroll. För mig är det senare det enda som är politiskt möjligt.

Nästa söndag ska jag ta itu med den organiserade brottslighetens utbredning, också den en effekt av vår globaliserade frihet. Den ger oss en lika otäck framtid som finansbranschen med säkerhet kommer att ge oss. Men den organiserade brottsligheten är otäckare på ett sätt. Den är nästan omöjlig att få bort.

Globaliseringen.

Som jag visade i förra söndagens inlägg tycks fascismen åter knacka på vår dörr. (Läs gärna förra söndagens inlägg.) Man kan fråga sig vad detta beror på. Åsikterna därom är många.

Ska man komma sanningen nära måste man begrunda på vilket sätt samhället har förändrats sedan den tid då demokrati och sekularism var lika självklart som det var att säga nej till fascism.

Det som skett de senaste 30-35 åren är att nationalstatens roll i samhället minskat med ökad frihet för individen, för företag, för banker och finansinstitut. En del av statens uppgifter har dessutom flyttats över till EU.

I samband med detta har gränserna öppnats för de fyra friheterna, rätten för varor, tjänster, människor och kapital att fritt - utan kontroller - kunna röra sig över gränserna. Samtidigt har  – som en del i statens förlorade status – offentliga uppgifter inom välfärd och infrastruktur privatiserats. Till detta kommer också internats utveckling. Människor, både godhjärtade och onda, kan vara anonyma och i lugn och ro agera för sina egna intressen.
Kort sagt, det som skett har lett till att vi lever i en globaliserad värd med långt mindre kontroll och styrning över människor och företag. Det gäller särskilt vid nationalstatens gränser. Denna förändring är väl ändå oomtvistligt.

En positiv utveckling

Det råder ingen tvekan om att mycket av denna utveckling varit positiv för människor världen över. Många liberaler (ofta av superliberal typ) hävdar just detta, t ex Johan Norberg och Lena Andersson. En stor del av fattigdomen inom tidigare "outvecklade" länder har försvunnit. Samtidigt har ojämlikheten mellan länder minskat. Utbildningen har ökat, särskilt hos kvinnor, och analfabetismen har samtidigt minskat. Födelsetalen har gått ned i världen. Det beror på att när människor får utbildning och ser att de kan ta hand om två eller högst tre barn, som alla överlever istället för att föda 8 varav 4 dör, är vägen till ett bättre liv given.

Om detta har salig Hans Rosling berättat för oss. Så jag måste tillstå att liberalismen har haft en oomtvistlig god verkan, alltså den globalisering, den avreglering och privatisering som skett.

En inbyggd motsättning mellan privat och offentlig verksamhet

Samtidigt med denna utveckling är det lätt att konstatera att det finns en motsättning mellan å ena sidan vår globaliserade och avreglerade marknadsstat och vår demokrati å den andra.

Marknadens aktörer – eller kapitalister om vi vill kalla dem så – vill tjäna så mycket pengar som de bara kan. De vill därför ha så stor frihet som möjligt från statens och demokratins regelverk. Ju större frihet desto mer kan de tjäna. Vi har gått dem till mötes och både avreglerat och globaliserat vårt demokratiska samhälle. Dessutom har vi låtit dem ta för sig av våra offentliga system genom privatiseringar. Staten vill å sin sida kunna förverkliga vad riksdag (parlament i andra länder) beslutat. Det innebär att den vill begränsa kapitalisternas och andra starka aktörer från att tillskansa sig makt och rikedomar från det allmänna och från andra, svagare aktörer.

Frihetens seger började med Sovjetunionens fall

Hela denna frihetsprocess började med Sovjets sammanbrott. Marknadsstaten stod som segrare och ekonomer från USA som ville hjälpa Ryssland att marknadsanpassa sig strömmade in i landet. Några var i god tro och ville hjälpa landet, andra insåg att det skulle leda till kaos om inga demokratiska institutioner fanns som kunde hålla ordning på samhället. Det skulle brytas ner och det var vad de ville. Ryssland skulle krossas en gång för alla.

Hela Ryssland blev följaktligen ett kaos under Jeltsin. I detta kaos kunde ministrar och högre tjänstemän inom Kommunistpartiet och KGB förse sig av statens företag. Så skedde också i de andra öststaterna. Säkerhetsfolk bildade maffior och försåg sig – och icke att förglömma – med de öppna gränserna kunde de sprida sig över världen.

Detsamma gällde för de italienska maffiaorganisationerna. Cosa Nostra, N´drangethan och Camorran, som tidigare varit lokala företeelser gavs möjligheter att bli internationella. De nya friheterna gav dem rätten att slå sig ner, starta företag och organisera sig världen över. Kapitalets frihet gav dem möjlighet att föra pengar över gränserna och att tvätta sina pengar.

Liberalismens avigsidor

Så här ser vår avreglerade och globaliserade frihet ut.

1. Storkapitalisterna kan nu skicka vinster hit och dit mellan länder, finansinstitut, företag och skattemyndigheter, och på så sätt kan de minimera sina skatter. De har exklusiva rådgivare till hands i internationella revisionsbyråer, finansinstitut och länders skattedepartement. Och det fungerar så att de kan sätta in stora summor i spelet och därigenom få mycket låga avgifter. Ofta är det med andras pengar de spelar och genom avgifter, provisioner och liknande tjänar de stora pengar utan risk. Risken tar de som lånat ut pengarna till dem. De tillverkar inget. De utför inga tjänster. De skapar pengar av pengar åt sig själva - och till viss del åt andra. På detta sätt får staten inte in skatt för att upprätthålla välfärden. Det blir medelklass och fattiga som får betala skatt samtidigt som kapitalisterna kan utnyttja välfärden. 
2. Maffior och organiserade brottsorganisationer har kunnat breda ut sig över världen. Det handlar om italienska maffior och om ryska och andra öststatsländers brottsorganisationer. Den globaliserade och avreglerade demokratin har gjort det lätt för dem att tvätta pengar.
3. Storkapitalisterna har kunnat ta hand om våra pensionspengar. De har sagt att de ska förvalta dem och ge oss höga pensioner. Men de lurar oss med höga avgifter istället och på så sätt får de en riskfri avkastning, ty det är med våra pensionspengar de spelar på marknaden. Senaste exemplet är Allra.
4. Den sociala sektron har privatiserats och här kommer målkonflikten mellan aktörernas intresse att tjäna pengar och samhällets intresse av att förse medborgarna med välfärd i öppen dager.
5. Aktörerna driver sina särintressen mot allmänintresset under parollen frihet och bort med byråkratiskt krångel. Även andra grupper driver fram sina särintressen mot det allmänna och de lyckas. Hela tiden är allmänintresset på tillbakagång. 
6. Angreppen på public service, i vårt fall SVT i första hand, ökar och det är de kommersiella tevekanalerna och medierna som driver detta. De har stöd av Murdoch och Fox News i European Publisher Council. I detta organ sitter bland andra Bonniers högste chef, Thomas Franzén, Schibsteds chef Rolv Erik Ryssdahl tillsammans med Murdoch. De vill ha mediefrihet, inte i syfte att driva fram sanningar och analyser utan för att skapa egna bilder av verkligheten, hur bisarra som helst. För då kan de styra människors tankar till att gynna deras frihet.
7. På den globaliserade marknaden kan den demokratiska staten inte hålla koll på de varor och tjänster som strömmar in och ut över våra gränser. Vi har inte en chans att egentligen veta var maten, köttet och fisken kommer ifrån och vad den innehåller för substanser. Mellanhänderna är många under vägen och matindustrin är ett lukrativt affärsområde för oseriösa aktörer, för att inte tala om maffian. Vi litar helt enkelt inte på matindustrin. Vi köper ekologiskt i allt högre grad och också direkt från gårdsförsäljning, för då kan vi hålla koll själva. 
8. Klyftorna mellan de superrika och den fattigare delen av befolkningen ökar inom länderna. 
9. Över öppna gränser strömmar allsköns människor och företeelser in, katoliker, muslimer, buddister, fundamentalister, terrorister, flyktingar, jihadister, tjuvar, handgranater och k-pistar, billiga byggnadsarbetare, billig elektronik. Ut förs bilar, båtmotorer, traktorer och maskiner, smycken och elektronik, stulna från upplag, villor och lägenheter. Vi sätter upp larm och kameror som skydd. 
10. På flygplatserna kroppsvisiteras vi med röntgen och metalldetektorer, allt i syfte att undgå den globaliserade terrorismen.  
11. Globaliserade ficktjuvar och rånare stryker omkring i våra köpcenter och i städernas parkområden. Vi stänger fickor och handväskor och är beredda på att ondskan ska slå till. 
12. Med den mångfald i etnicitet och religion som tar sig olika negativa uttryck, som skjutningar och upplopp i utsatta förortsområden och nerbränning av flyktingförläggningar känner människor sig utanför och otrygga.
13. Polisen hinner varken med de så kallade vardagsbrotten eller de skjutningar och mord som sker i de invandrartäta förorterna. Integrationen fungerar inte. När polisen tappar kontrollen över brottsutvecklingen och över vissa territorier då är det den demokratiska staten som lider och särskilt de invånares som bor i utsatta områden.  
14. Kort sagt, vi har fått ett kaos, långt ifrån den ordning, frihet och trygghet som den demokratiska staten ska garantera oss. Vi är rädda och vi söker efter trygghet. Vi röstar på SD.

Jag ställer frågorna: Vad beror det på att Nederländerna som varit frihetens och toleransens rike nu blivit centrum för populism och intolerans? Vad beror det på att Sverige som det mest toleranta och individualistiska landet i världen enligt ett amerikanskt opinionsinstitut har ett populistiskt parti som når 20 %? Vad beror det på att Frankrike, som stod för demokratins och sekularismens genombrott har fått Le Pen? Vad bero det på att Trump tagit över USA?

Jag kan inte se något annat svar än att staten förlorat sin demokratiska uppgift att fördela samhällets resurser någorlunda jämnt och att människor känner sig otrygga i den nya globaliserade världen. För mig tycks det som om friheten och tryggheten har kidnappats av privata och starka aktörer som drar nytta av den för egen del. Det tycks mig som om vi har fått för mycket frihet, en frihet som demokratin inte kan hantera till allas bästa.

Detta betyder inte att vi ska gå tillbaka till ett tidigare hårt reglerat och lokalt samhälle. Det går inte att vända tillbaka. Å andra sidan går det inte att fortsätta globalisera, avreglera och privatisera. Ja det går inte ens att hålla kvar vid den frihet som redan finns.Valet är inte antingen det ena eller det andra. Det finns mellanvägar, att reglera det som är för fritt och till nackdel för samhället och majoriteten, Om detta vill jag återkomma nästa helg. Jag vill också ge exempel på de 14 problem som jag angett ovan.

Att ifrågasätta globaliseringen (EU t ex), att ifrågasätta friheten, privatiseringarna  och avregleringarna är som att svära i kyrkan. Det är som att vara rasist, främlingsfientlig, kommunist eller något liknande, men jag gör det i alla fall – för det måste sägas. I annat fall tar fascismen över i slutändan.