Globaliseringen.

Som jag visade i förra söndagens inlägg tycks fascismen åter knacka på vår dörr. (Läs gärna förra söndagens inlägg.) Man kan fråga sig vad detta beror på. Åsikterna därom är många.

Ska man komma sanningen nära måste man begrunda på vilket sätt samhället har förändrats sedan den tid då demokrati och sekularism var lika självklart som det var att säga nej till fascism.

Det som skett de senaste 30-35 åren är att nationalstatens roll i samhället minskat med ökad frihet för individen, för företag, för banker och finansinstitut. En del av statens uppgifter har dessutom flyttats över till EU.

I samband med detta har gränserna öppnats för de fyra friheterna, rätten för varor, tjänster, människor och kapital att fritt - utan kontroller - kunna röra sig över gränserna. Samtidigt har  – som en del i statens förlorade status – offentliga uppgifter inom välfärd och infrastruktur privatiserats. Till detta kommer också internats utveckling. Människor, både godhjärtade och onda, kan vara anonyma och i lugn och ro agera för sina egna intressen.
Kort sagt, det som skett har lett till att vi lever i en globaliserad värd med långt mindre kontroll och styrning över människor och företag. Det gäller särskilt vid nationalstatens gränser. Denna förändring är väl ändå oomtvistligt.

En positiv utveckling

Det råder ingen tvekan om att mycket av denna utveckling varit positiv för människor världen över. Många liberaler (ofta av superliberal typ) hävdar just detta, t ex Johan Norberg och Lena Andersson. En stor del av fattigdomen inom tidigare "outvecklade" länder har försvunnit. Samtidigt har ojämlikheten mellan länder minskat. Utbildningen har ökat, särskilt hos kvinnor, och analfabetismen har samtidigt minskat. Födelsetalen har gått ned i världen. Det beror på att när människor får utbildning och ser att de kan ta hand om två eller högst tre barn, som alla överlever istället för att föda 8 varav 4 dör, är vägen till ett bättre liv given.

Om detta har salig Hans Rosling berättat för oss. Så jag måste tillstå att liberalismen har haft en oomtvistlig god verkan, alltså den globalisering, den avreglering och privatisering som skett.

En inbyggd motsättning mellan privat och offentlig verksamhet

Samtidigt med denna utveckling är det lätt att konstatera att det finns en motsättning mellan å ena sidan vår globaliserade och avreglerade marknadsstat och vår demokrati å den andra.

Marknadens aktörer – eller kapitalister om vi vill kalla dem så – vill tjäna så mycket pengar som de bara kan. De vill därför ha så stor frihet som möjligt från statens och demokratins regelverk. Ju större frihet desto mer kan de tjäna. Vi har gått dem till mötes och både avreglerat och globaliserat vårt demokratiska samhälle. Dessutom har vi låtit dem ta för sig av våra offentliga system genom privatiseringar. Staten vill å sin sida kunna förverkliga vad riksdag (parlament i andra länder) beslutat. Det innebär att den vill begränsa kapitalisternas och andra starka aktörer från att tillskansa sig makt och rikedomar från det allmänna och från andra, svagare aktörer.

Frihetens seger började med Sovjetunionens fall

Hela denna frihetsprocess började med Sovjets sammanbrott. Marknadsstaten stod som segrare och ekonomer från USA som ville hjälpa Ryssland att marknadsanpassa sig strömmade in i landet. Några var i god tro och ville hjälpa landet, andra insåg att det skulle leda till kaos om inga demokratiska institutioner fanns som kunde hålla ordning på samhället. Det skulle brytas ner och det var vad de ville. Ryssland skulle krossas en gång för alla.

Hela Ryssland blev följaktligen ett kaos under Jeltsin. I detta kaos kunde ministrar och högre tjänstemän inom Kommunistpartiet och KGB förse sig av statens företag. Så skedde också i de andra öststaterna. Säkerhetsfolk bildade maffior och försåg sig – och icke att förglömma – med de öppna gränserna kunde de sprida sig över världen.

Detsamma gällde för de italienska maffiaorganisationerna. Cosa Nostra, N´drangethan och Camorran, som tidigare varit lokala företeelser gavs möjligheter att bli internationella. De nya friheterna gav dem rätten att slå sig ner, starta företag och organisera sig världen över. Kapitalets frihet gav dem möjlighet att föra pengar över gränserna och att tvätta sina pengar.

Liberalismens avigsidor

Så här ser vår avreglerade och globaliserade frihet ut.

1. Storkapitalisterna kan nu skicka vinster hit och dit mellan länder, finansinstitut, företag och skattemyndigheter, och på så sätt kan de minimera sina skatter. De har exklusiva rådgivare till hands i internationella revisionsbyråer, finansinstitut och länders skattedepartement. Och det fungerar så att de kan sätta in stora summor i spelet och därigenom få mycket låga avgifter. Ofta är det med andras pengar de spelar och genom avgifter, provisioner och liknande tjänar de stora pengar utan risk. Risken tar de som lånat ut pengarna till dem. De tillverkar inget. De utför inga tjänster. De skapar pengar av pengar åt sig själva - och till viss del åt andra. På detta sätt får staten inte in skatt för att upprätthålla välfärden. Det blir medelklass och fattiga som får betala skatt samtidigt som kapitalisterna kan utnyttja välfärden. 
2. Maffior och organiserade brottsorganisationer har kunnat breda ut sig över världen. Det handlar om italienska maffior och om ryska och andra öststatsländers brottsorganisationer. Den globaliserade och avreglerade demokratin har gjort det lätt för dem att tvätta pengar.
3. Storkapitalisterna har kunnat ta hand om våra pensionspengar. De har sagt att de ska förvalta dem och ge oss höga pensioner. Men de lurar oss med höga avgifter istället och på så sätt får de en riskfri avkastning, ty det är med våra pensionspengar de spelar på marknaden. Senaste exemplet är Allra.
4. Den sociala sektron har privatiserats och här kommer målkonflikten mellan aktörernas intresse att tjäna pengar och samhällets intresse av att förse medborgarna med välfärd i öppen dager.
5. Aktörerna driver sina särintressen mot allmänintresset under parollen frihet och bort med byråkratiskt krångel. Även andra grupper driver fram sina särintressen mot det allmänna och de lyckas. Hela tiden är allmänintresset på tillbakagång. 
6. Angreppen på public service, i vårt fall SVT i första hand, ökar och det är de kommersiella tevekanalerna och medierna som driver detta. De har stöd av Murdoch och Fox News i European Publisher Council. I detta organ sitter bland andra Bonniers högste chef, Thomas Franzén, Schibsteds chef Rolv Erik Ryssdahl tillsammans med Murdoch. De vill ha mediefrihet, inte i syfte att driva fram sanningar och analyser utan för att skapa egna bilder av verkligheten, hur bisarra som helst. För då kan de styra människors tankar till att gynna deras frihet.
7. På den globaliserade marknaden kan den demokratiska staten inte hålla koll på de varor och tjänster som strömmar in och ut över våra gränser. Vi har inte en chans att egentligen veta var maten, köttet och fisken kommer ifrån och vad den innehåller för substanser. Mellanhänderna är många under vägen och matindustrin är ett lukrativt affärsområde för oseriösa aktörer, för att inte tala om maffian. Vi litar helt enkelt inte på matindustrin. Vi köper ekologiskt i allt högre grad och också direkt från gårdsförsäljning, för då kan vi hålla koll själva. 
8. Klyftorna mellan de superrika och den fattigare delen av befolkningen ökar inom länderna. 
9. Över öppna gränser strömmar allsköns människor och företeelser in, katoliker, muslimer, buddister, fundamentalister, terrorister, flyktingar, jihadister, tjuvar, handgranater och k-pistar, billiga byggnadsarbetare, billig elektronik. Ut förs bilar, båtmotorer, traktorer och maskiner, smycken och elektronik, stulna från upplag, villor och lägenheter. Vi sätter upp larm och kameror som skydd. 
10. På flygplatserna kroppsvisiteras vi med röntgen och metalldetektorer, allt i syfte att undgå den globaliserade terrorismen.  
11. Globaliserade ficktjuvar och rånare stryker omkring i våra köpcenter och i städernas parkområden. Vi stänger fickor och handväskor och är beredda på att ondskan ska slå till. 
12. Med den mångfald i etnicitet och religion som tar sig olika negativa uttryck, som skjutningar och upplopp i utsatta förortsområden och nerbränning av flyktingförläggningar känner människor sig utanför och otrygga.
13. Polisen hinner varken med de så kallade vardagsbrotten eller de skjutningar och mord som sker i de invandrartäta förorterna. Integrationen fungerar inte. När polisen tappar kontrollen över brottsutvecklingen och över vissa territorier då är det den demokratiska staten som lider och särskilt de invånares som bor i utsatta områden.  
14. Kort sagt, vi har fått ett kaos, långt ifrån den ordning, frihet och trygghet som den demokratiska staten ska garantera oss. Vi är rädda och vi söker efter trygghet. Vi röstar på SD.

Jag ställer frågorna: Vad beror det på att Nederländerna som varit frihetens och toleransens rike nu blivit centrum för populism och intolerans? Vad beror det på att Sverige som det mest toleranta och individualistiska landet i världen enligt ett amerikanskt opinionsinstitut har ett populistiskt parti som når 20 %? Vad beror det på att Frankrike, som stod för demokratins och sekularismens genombrott har fått Le Pen? Vad bero det på att Trump tagit över USA?

Jag kan inte se något annat svar än att staten förlorat sin demokratiska uppgift att fördela samhällets resurser någorlunda jämnt och att människor känner sig otrygga i den nya globaliserade världen. För mig tycks det som om friheten och tryggheten har kidnappats av privata och starka aktörer som drar nytta av den för egen del. Det tycks mig som om vi har fått för mycket frihet, en frihet som demokratin inte kan hantera till allas bästa.

Detta betyder inte att vi ska gå tillbaka till ett tidigare hårt reglerat och lokalt samhälle. Det går inte att vända tillbaka. Å andra sidan går det inte att fortsätta globalisera, avreglera och privatisera. Ja det går inte ens att hålla kvar vid den frihet som redan finns.Valet är inte antingen det ena eller det andra. Det finns mellanvägar, att reglera det som är för fritt och till nackdel för samhället och majoriteten, Om detta vill jag återkomma nästa helg. Jag vill också ge exempel på de 14 problem som jag angett ovan.

Att ifrågasätta globaliseringen (EU t ex), att ifrågasätta friheten, privatiseringarna  och avregleringarna är som att svära i kyrkan. Det är som att vara rasist, främlingsfientlig, kommunist eller något liknande, men jag gör det i alla fall – för det måste sägas. I annat fall tar fascismen över i slutändan.