Suhonen med flera föreslår gemenskap

     Det är tröttsamt att själv skriva hela tiden. Därför ska jag nu ge ordet till en bekant. Han vill inte uppträda med sitt riktiga namn för då kan han inte tala uppriktigt säger han. Han kallar sig för Simplicio. Här kommer hans inlägg:

     Läste för några dagar sedan en artikel i SvD av de så kallade Reformisterna, som är en grupp inom Socialdemokraterna, som vad jag förstår, vill reformera Socialdemokratin till vad den en gång var, alltså där staten som förmyndare tar ansvar för medborgarnas väl och ve. Det ska alltså ske över huvudet på människor som då inte ska få njuta av marknadsstatens friheter. Skribenterna är Sara Karlsson, Markus Kallifatides, Daniel Suhonen. De vill bland annat rädda klimatet med hjälp av staten och menar att de kan få Sverige fossilfritt om 15 år. Utmaningen kan tyckas hopplös. Det är den inte, skriver de. 

Här är deras ingång till åtgärder:

     Införande av en klassisk socialdemokratisk politik i modern, grön tappning, där staten tar en ledande roll för en samhällsomvandling som gynnar det stora flertalet. Klimatkrisen är ett strukturellt problem som bara kan hanteras gemensamt.
Det ena benet för planen är en aktiv stat som med morot och piska styr om industrin och ekonomin. Det andra benet är en inkluderande stat som fördelar omställningens kostnader. Förutsättningen är att staten ges finansiellt utrymme att genomföra och möjliggöra de satsningar som krävs. Kärnan i denna inriktning kan sammanfattas i fyra punkter, som jag inte går närmare in på här.

     Jag vet inte om man ska kalla detta för naivitet, okunskap eller hurtfrisk klimatoptimism, alltså att tro att man kan rubba den liberala demokratins fundament om individuell frihet och mångfald till förmån för ett gemensamt samhälle, nu när vi efter tusentals år av kamp äntligen fått frihet från staten.
     Det de föreslår är inget annat än planhushållning, en motsats till företagens frihet att syssla med det de kan tjäna mest pengar på. Vi vet ju hur det gick för Sovjets planhushållning. Ju mer staten drar sig tillbaka och överlämnar friheten åt individerna och företagen, desto bättre blir det för oss alla. Då kan varje enskild individ ta ansvar för klimatet genom att cykla istället för att köra bil, genom att sänka inomhustemperaturen med en grad, genom äta mindre kött och så vidare. Jag fick t ex ett meddelande från ICA, i vilket sägs att jag kan få hjälp när jag handlar om vilka varor som ger minst klimatavtryck. Det är så vi ska rädda klimatet, det är företagen som ska ge oss råd, inte staten, och det är i sanning helt i linje med liberalismen att det är individerna som räddar klimatet. Varför ska staten blanda sig i klimatet? Helt obegripligt. ICAs meddelande gav mig hopp nytt hopp.

     Det är bara onda stater som Kina som kör över individerna, t ex när det gäller Covid 19. Inresande till Kina får vara i karantän och munskydd har varit obligatoriskt och till och med att hålla sig inomhus för att inte föra smittan vidare. Vilket förtryck! Visserligen fick de bort smittan och räddade tusentals liv, men det är en liten sak i förhållande till statens förtyck mot kinesernas frihet.

     Särskilt allvarligt är idén hos Reformisterna om att staten ska vara aktiv och styra om industrin och ekonomin med morot och piska. Nära nog lika allvarligt är att staten ska vara inkluderande och fördela omställningens kostnader, och för detta ska staten få finansiellt utrymme (genom skattehöjningar får man anta). Våra liberala friheter innebär att alla har rätt att öka sina förmögenheter och låta internationella finansinstitut få ner skatten till några enstaka procent. Alla kan göra det, om de bara anstränger sig. Det är bara lata och menlösa som förblir fattiga. 

     Alla våra politiker med undantag för V kommer att resa sig som en man och visa på dårskapen i detta nersablande av vår liberala värld. Eller också förbigår de inlägget med tystnad. Det är tur att vi har Filip Sjöström, som tillsammans med sina frihetsälskande, unga kolleger kämpar för allas vår frihet att gå var vi vill och samlas så många vi vill, för vi har ju föreningsfrihet. Och visst kan sjukhuspersonalen öka sin arbetstid ännu mer och låta bli att ta semester, nu när covid 19 sprider sig. De kan ju få 400 kr i engångssumma. Det är de värda.

     I en av punkterna föreslår de en värnskatt för klimatet och en grön arvs- och gåvoskatt. En annan central punkt är att frukterna av deras ekonomiska omställning ska fördelas så att klyftorna ska minska. Det här visar att de inte förstått den liberala demokratins idé om globalisering av kapitalet, avreglering och privatisering. Med en liberal demokrati av vårt snitt, kan de rika som har jättemycket pengar investera i privata flygplan, lyxjakter, slott och herrgårdar och annat som kräver arbete, och då sipprar pengar ner till de fattiga i form av olika servicejobb. Och det här med skatter, vilket vansinne. Vem vill arbeta om staten tar ens surt förvärvade inkomster. För vi kan ju ha privata sjukförsäkringar istället för en skattefinansierad sjukvård. Den är mycket effektivare, eftersom de fattiga, de äldre och multisjuka inte tillåts komma in i en sådan försäkring, och då kan kostnaderna hållas låga.

     För det är ju ändå så att en samhällsgemenskap för allas bästa är en ren fiende till vår individuella frihet och rätten till mångfald långt utanför det gemensamma. Jag tror att våra journalister och politiker är kloka nog att förbigå detta med tystnad.

Tack för ordet.

Så fick Simplicio utrymme  i min  blogg. Jag tror som han att inlägget kommer att förbigås med tystnad.

Vårdcentralerna och vårdvalet

 En släkting till mig fick plötsligt ont i undre, främre delen av ena foten, strax bakom tårna, när han spelade tennis och paddel. Han gick till sin vårdcentral som råkar vara privatiserad. Efter vissa undersökningar fick han beskedet att det inte är något fel på foten. Flera år senare ordnade hans arbetsgivare med en privat sjukförsäkring åt honom och en del andra anställda. Då tänkte han att han skulle ringa försäkringsbolaget och höra om de på något sätt skulle kunna hjälpa honom. Han råddes att gå till samma vårdcentral och dit kunde han komma dagen efter samtalet eller möjligtvis efter två dagar. Han fick omgående en diagnos och tillika rätt diagnos. Han hade en inflammerad nerv som leder fram till en av tårna. Dessa nerver kommer lätt i kläm på sin väg mot tårna och blir inflammerade vid aktiviteter. Det kallas för Mortons syndrom, ett icke ovanligt fenomen hos idrottande människor. Snart fick han nerven avskuren och kunde spela igen utan smärtor. Ej heller fick han några negativa följdverkningar av åtgärden. 

Några år senare fick han ont i magen och det konstaterades att han hade tarmfickor. Han ville träffa en läkare vid vårdcentralen som var kunnig på tarmfickor, men det skulle ta närmare 3 månader innan han kunde få träffa denne läkare. Han ringde återigen sitt sjukförsäkringsbolag, och redan dagen efter fick han komma till vårdcentralen - och hör och häpna - han fick träffa samme läkare som inte hade haft tid med honom förrän om tre månader. 

Vad kan man av detta lära? Jo för det första att specialisterna styrs över till försäkringspatienterna vid en och samma vårdcentral, medan vi andra får nöja oss med de mindre erfarna läkare som inte alltid kan ge oss rätt diagnos. För det andra försvinner kötider på flera månader och rätt vård blir omedelbart tillgänglig, alltså för den som har en sjukförsäkring.

Min släkting sa att han kände viss skam över att kunna gå före i köerna och snabbt få rätt vård. Jag sa till honom att han inte skulle känna någon skam. Jag skulle göra samma sak om jag kunde, men jag är multisjuk och sådana prioriteras ner i vårt sjuksystem. Endast den med pengar och som är hyfsat frisk omfattas. 

För ca 15-20 år sedan var vår sjukvård i topp i världen, både vad gällde tillgänglighet och vårdresultat. Lägger man till kostnaderna låg vi bäst till i världen. Endast Schweiz låg bättre till, men de hade å andra sidan mycket större kostnader för sin vård. Visserligen hade Andorra och Island bättre vård, men det berodde på att de skickade sina patienter utomlands, för befolkningen var för liten för att rymma specialiteter inom alla de områden som en modern sjukvård måste ha. 

Nu raser vi nedför ett sluttande plan både vad gäller tillgänglighet och vårdresultat. De mest sjuka och vårdkrävande får inte vård så snabbt som de behöver. De får ej heller tillgång till rätt specialister. Det finns naturligtvis undantag, men mitt exempel ovan och statistik om tillgänglighet och vårdresultat visar på ett allmänt förfall. Vården går mot efterfrågan där pengar är avgörande, inte vårdbehov. Sverige är inte landet lagom. Vi är ett extremt land, det land som privatiserar, globaliserar och avreglerar mest i världen. 

Det är samma fenomen som ligger bakom skolans förfall. För cirka 15-20 år sedan var vår skola i topp vad gäller resultat i PISA-undersökningarna. Nu har vi rasat ner ordentligt enligt statistiken, och det är de som bäst behöver stöd i skolan som blir utan bra utbildning, de i våra förorter (som för övrigt också blir utan snabb och rätt sjukvård). Nu tar man bort eleverna från förorterna i skolstatistiken, alltså de med sämst resultat och vips får vi en bättre statistik. 

Så funkar all privatisering. Riskkapitalbolagen väljer de friskaste och ger dem snabb och adekvat vård för snuva och hosta, medan de svårt sjuka sätts på undantag. Så är det med skolan. De med goda betyg och med  akademiskt utbildade föräldrar hamnar som genom trolldom i de bästa skolorna, medan de med sämre betyg och med icke utbildade föräldrar hamnar i de sämre. Så är det när järnvägen privatiseras. Riskkapitalbolagen tar över de lönsamma sträckorna medan glesbygden blir utan. 

Vi är förförda av ordet valfrihet. Vad karaktäriserar bra valfrihet? Jo, att det finns många och olikartade alternativ. Det kräver i sin tur att det finns bra och dåliga alternativ, och det är just det som den ekonomiska liberalismen lyckats så bra med. 

Apoteken saknar livsavgörande medicin

I Rapport ser jag att apoteken saknar viktiga, ja livsviktiga mediciner för bl a sjuka barn och att kunderna är upprörda. Det kan jag i och för sig förstå, men apoteken har faktiskt skött sitt uppdrag alldeles utmärkt. Vi vet alla att den offentliga sektorn är ineffektiv, och det var därför vi har privatiserat. Kvar är bara SVT, SR, UR och Systembolaget, men det är på gång vad jag förstår. 

De privata apoteken har, som allt vi privatiserat, uppgiften att skapa så stor vinst som möjligt. Därför har de dragit ner på sina kostnader, bland annat på lagren. Hålla lager är kostsamt, det vet alla ekonomer. Så allt flyter enligt privatiseringsplanerna, bortsett från att vissa kan dö, om de inte får sina mediciner. Men lite svinn får man ta. 

SVT:s och SR:s överlevnad

Jag såg på Debatt eller Opinion live som det heter nu för tiden. Jag vill bara deklarera att jag är för public service. Det gäller både teve och radio. Det är en av de viktigaste demokratiska institutionerna vi har. Till skillnad från de kommersiella kanalerna är SVT oberoende i sin konstruktion.

Denna debatt skrämmer mig. Idag lever vi i ett individualistiskt samhälle, där den enskilda människan satts i centrum. Det gemensamma i samhället kritiseras från alla håll. Den yngre generationen från 45 år och nedåt läser inte dagstidningar. De ser inte på SVT. De förlitar sig på Facebook, Twitter och liknande. En ung kvinna sa i programmet att TV 4:s nyhetsstudie är mysigare än SVT:s.  Därför tittade hon på TV 4. Människor som inte tar del av seriös journalistik utsätts lätt för fake news och blir lurade av både företag och ryssar. Det är många som idag ångrar Brexit och stödet till Trump, för de förstod inte vad de röstade på.

De vill varken betala skatt för SVT eller SR. De tycker att de som vill se på SVT ska betala för det. Men SVT och SR behövs som en gemensam samhällstjänst, precis som vi behöver skatt till våra skolor, våra vårdcentraler och sjukhus. Alla måste vi betala skatt för denna välfärd, oavsett vi är friska eller inte har några barn. Samma med SVT och SR. Vi behöver ett public service som står fritt från politiker och de stora ekonomiska intressena – och det gör public service.

Jag fruktar det samhälle som kommer efter det att public service lagts ned efter mobbning från näringsliv, kommersiella teveoperatörer, liberaler, högern, SD och extremhögern. Utan "det vänstervridna" Uppdrag Granskning får charlataner och bedragare när nog fritt fram.

Det sägs att vänstern styr SVT. Det är inte sant. Det kan nog finnas lite fler människor med vänsteråsikter än i samhället i övrigt, Men det är inte så att vänstern styr samhället och nyhetsflödet. Det är enorma företag som styr vårt tänkande, framför allt via reklam och internet. Det handlar om Google, Facebook, Youtube med flera och deras algoritmer. Inte var det vänstern som drev fram Trump. Det var ryssar och Cambridge Analytic och bakom det sista stod liberalhögern.

Liberalismen går på i ullstrumporna. Klassamhället växer, tiggare och hemlösa strövar omkring på våra gator utan att tas om hand. Det är vars och ens individuella ansvar att ta vara på sig själv. Inbrotten duggar tätt runt våra hem, gangstrarna skjuter på varann och på oskyldiga. Polisen har inte resurser till alla brott. På sjukhusen är korridorerna fulla av patienter.

På sjukhus går falska läkare och sjuksköterskor omkring och ger oss dropp och skriver ut mediciner. De är från Rumänien. Parallellt med detta växer SD sig allt starkare, för något annat allternativ finns inte.

Det går inte fort i och för sig, men långsamt monteras vår gemensamma välfärd ner steg gör steg till förmån för individens val och plånbok. För ett tag sedan läste jag om att Citysjukhuset tar emot patienter som kan ha hudcancer och som behandlar dem, men bara om de betalar själva. Vanliga sjuka som hör till vår gemensamma sjukvård göra sig icke besvär. De är välkomna om de har snuva.

Dessutom är detta sjukhus misstänkt för att att ha lurat staten på pengar, den stat alla liberaler tycker så illa om.

Jag hörde på teve att koldioxiden ökar i rasande fart och med den nivå vi redan nu har av koldioxid i luften,400 ppm, så kommer havet att stiga med 20 meter. Jag kan bara berätta att långt innan havet stigit en halvmeter kommer en fascistisk diktatur att ha tagit över efter den liberala epoken och företagen ha nationaliserats eller i alla fall sats under samma kontroll som i Kina.

Jag är både förtvivlad och arg. Det är bara att se på när samhället körs i bott av en liberalism som är allierad med stora ekonomiska intressen (som bara betalar 3-5 % i skatt till välfärden). Jag tänker på mina barn och barnbarn.

Public Choice

     Nu har han gjort det igen, Bo Rothstein. Skrivit en utmärkt debattartikel (i DN den 13 april 18). Den måste jag bara kommentera. Den behandlar frågor som jag själv berört i denna blogg, och naturligtvis tycker jag att det han skriver är utmärkt. För så är det väl ofta med oss människor. Den som tycker som en själv, han tänker rätt. Men självklart har Rothstein gjort det med större kunskap i ryggen och med ett klarare, mer logiskt resonemang, än vad jag mäktat med.

     Rothsteins huvudbudskap är att kunskapsrelativism, identitetshysteri och politisk cynism driven av ekonomiskt tänkande har skapat en häxbrygd som verkar som ett gift i samhällskroppen. De budskap som Trump och hans likar torgför har därför kunnat vinna brett gehör. Eller med andra ord, de har vetenskapligt stöd inom dagens nationalekonomi, statsvetenskap och humaniora. En sådan koppling till vetenskapen har jag inte lyckats med. Jag har bara talat om ett överdrivet, liberalt tänkande som orsak.

     Det är tre saker Rothstein  behandlar. Den ena är det som kallas Public Choice, den andra är Postmodernismen och den tredje identitetspolitiken. Här behandlar jag Public Choice.
     Public Choice innebär att politiker och offentliga tjänstemän inte gynnar det allmänna eller ens folkflertalet, utan sina egna intressen. De gynnar sig själva precis som man gör på den privata marknaden. Han tar Trump som exempel på en politiker som skapats ur detta forskningsperspektiv. Det är en forskningstradition inom främst nationalekonomin och statsvetenskapen. Det som står i den svenska grundlagen om opartiskhet, saklighet och likabehandling är bara nys, säger Rothstein.

     Han säger tyvärr inget om huruvida denna politik bara är deskriptiv, alltså bara beskriver hur saker och ting är, eller om den är en politiska skola med en tro på att den är bra för landet. Jag tycker att hans otydlighet på denna punkt är en brist. Är den bara deskriptiv så må det väl vara, men då borde politikerna ta tag i problemet, men det har de inte gjort. Däri ligger ett fatalt misstag.

     Själv är jag övertygad om att de "vetenskapliga" tankar som kom på 80-talet om New Public Management (NPM) och marknadens överlägsenhet gentemot statens styrande hand är en bidragande orsak till att dessa egoistiska tankar fått fäste.  Även om NPM bara ska gynna den egna myndigheten eller statliga bolaget utan hänsyn till det allmänna, så är grunden i detta system  egoistiskt. Det allmännas bästa har flytt sin kos. Nu är det bra för landet om myndigheten skor sig. Det är samma gamla tankar som "Det som är bra för General Motors är bra för USA."

     Och egentligen, i detta tänkande förordar dessutom liberalismen individualism. Det ligger därmed nära till hands att gynna sig själv utöver den egna myndigheten och det allmänna - och det har skett samtidigt som staten dragit sig tillbaka. Någon annan förklaring kan jag inte se till att egoismen har tagit sig in i det politiska systemet medan samhällsideologierna gömts undan. Jag tänker främst på valda politiker, men även på anställda tjänstemän i hög ställning, som pressekreterare och spinndoktorer till exempel.

I nästa inlägg ska jag ta upp den andra saken, postmodernismen, och det inlägget kommer i morgon.

Våra pensioner

Jag fortsätter med att se lite djupare på de negativa konsekvenser som den överliberaliserade världen försett oss med, den värld som är globaliserad, avreglerad och privatiserad.
Nu tittar jag närmare på punkt 3 från söndagen den 2 april. 

Pensionspengarna

Punkt 3 handlar om att både små och stora kapitalister, seriösa och oseriösa, förmått oss att ge dem våra pengar eller rent av lurat oss in i en förvaltning med höga avgifter och med mycket dålig avkastning. I en del fall har det skett med rena förluster för spararna, allt medan förvaltarna tagit hem sina vinster. 

Det har skett genom att en del av våra pensionspengar som fack och arbetsgivare tidigare förvaltat under säkra former med ganska god avkastning, men framför allt med låga avgifter, har gjorts tillgängliga för marknadens aktörer. Detta är helt i linje med valfrihetens ideologi, med globaliseringens ideologi, med avregleringens ideologi och med privatiseringens ideologi. Kort sagt med ideologin om kapitalets frihet. 

Men det kan inte vara många av arbetstagarna som velat sitta framför datorn och spekulera med sina pensionspengar. Hur ska de veta vilka alternativ som ger störst avkastning? Nej syftet har varit att ge kapitalisterna chansen till vinster på ett område som tidigare varit stängt för dem. 
Arbetstagarna har lurats att överlåta sitt sparande till aktörer som lovat hög avkastning, och för det har det krävts lite högre avgifter än normalt. De höga avgifterna sades bero på att det är experter som förvaltar pengarna och att de hela tiden är aktiva i detta arbete. Spararna förstår inte att avgiftens storlek är den mest avgörande faktorn i fråga om avkastningen (i ett normalt hanterande i alla fall). 

Många är de förvaltare som tagit ut dessa högre avgifter utan aktiv förvaltning. De har lurat oss helt enkelt. Resultatet har dels blivit lägre avkastning än genomsnittet, dels har de höga avgifterna gröpt ur avkastningen än mer. Andra har visserligen varit aktiva, till viss del, men ändå haft dålig avkastning - och så har den högre avgiften gröpt ur avkastningen ytterligare. 

Det räcker med Allra, som exempel. Dess sparare har förlorat en stor del av sitt kapital genom urusel förvaltning och höga avgifter. Ägarna har tagit hem 100-tals miljoner. 

När Thatcher avreglerade i Englad på 80-talet, så gjorde hon det rejält. Några förvaltare gick i konkurs och åtskilliga arbetare förlorade hela sin pension efter ett livslångt sparande. Som pensionärer fick de sedan leva av socialbidrag och det var inte stort.

Så långt har det inte gått här – än. 

Den statliga pensionen och den som förvaltats av fack och arbetsgivare ska vara o-rörbar för andra aktörer. De ska förvaltas av seriösa experter och garantera en hygglig pension utan nämnvärda risker - och med låga avgifter. Vid sidan av kan privata aktörer tillåtas locka sparare att med egna medel spara till en än högre pension. 

Pensionssparandet har inte lett till högre pensioner. Det mest utmärkande är istället att pensionerna blivit olika stora för de enskilda spararna. Var det detta som var syftet? 

Nästa söndag ska jag ta upp privatiseringarna av den sociala sektorn.