Musikskolan

 Jag har för närvarande inte tid att skriva på min blogg, och det trots att jag blir upprörd varje dag av det onda och okunniga som händer i vårt samhälle. Men nu måste jag skriva efter att ha hört på Rapport. Regeringen tänker ta bort det statliga bidraget till kommunernas kultur- och musikskolor. Vad motivet är förstår jag inte, men antagligen är det för lite knätofsar i kulturen. Oavsett skäl, så har man inte begripet vad kulturskolan innebär och särskilt vad gäller ungdomarnas möjligheter att få öva på instrument och få sjunga. Sverige säljer mest musik i världen per capita, och den drar in miljarder till statskassan och samhället. Vår export av musik ligger på tredje plats i världen efter USA och England, trots vår lilla befolkning. Musiken behöver inga insatsvaror Den drar in pengar direkt, mer än flera av våra storföretag tillsammans. Nog för att vi kan minska på vissa bidrag, absolut. Men är det något vi inte ska minska på är det bidragen till kulturskolorna.Det är idiotiskt och bottnar i en fruktansvärd okunskap. Konstigt att detta ekonomiska faktum inte nämndes i Rapportsändningen. Det betyder att okunskapen är stor även inom journalistkåren.

Förtroende för liberalismen sjunker

 Essä, varning lång text

Så här står det i något jag hittade från Svenska bandyförbundet:
"Svenska Bandyförbundet har till uppgift att främja och administrera den organiserade bandyn i Sverige, och att företräda den internationellt."
   Det låter bra, inte minst det där om att främja bandyn. Hur främjar man då bandyn? Jo, man gör det genom att stänga ute människor från att se det VM som nu pågår för både damer och herrar. För att jag ska kunna se VM i bandy måste jag nämligen betala 179 kronor i månaden till Expressen eller till ett annat företag. Men jag betalar redan för att se stora mästerskap som VM, EM och OS hos ViaPlay och C-MORE. Dessutom betalar jag skatt för att kunna se idrott av denna kaliber hos SVT, och för annat förstås.
   

   Under det föraktade Folkhemmets tid kunde alla se de stora sporthändelserna på SVT för endast den dåvarande teve-avgiften. Nu kan man inte se stora sporthändelser, inte ens på de stora betal- eller reklamkanalerna (som också kostar månadsavgifter): man måste betala ytterligare pengar.

EUs hjälp räcker inte
   
   Det finns något dekret i EU om att befolkningarna i sina respektive länder ska kunna se stora sporthändelser utan att betala extra. Detta struntar Svenska bandyförbundet i för att tjäna pengar på att sälja rättigheterna till Expressen och det andra företaget vad det nu hette. Man stänger ute människor från VM i bandy för att tjäna pengar. Det finns nämligen många människor som inte har råd med ViaPlay och C-MORE och ännu mindre råd för att dessutom betala ytterligare 179 kr per månad för att se bandy-VM. Jag har råd, men jag retar mig så på bandyförbundet att jag hellre avstår än förnedrar mig.

Samhället är uppbyggt för att gynna eliten
   
Samhället är numer uppbyggt för att en elit genom sina stora företag ska tjäna så mycket pengar som möjligt. Den rika eliten tar inte hänsyn till andra människor. När TV 4 fick sina TV-rättigheter var villkoret att de bara skulle ha reklam mellan programmen och att de skulle ha lokala nyheter runt om i landet. Det har de struntat i totalt. Hur har de kunnat göra det? Är det inte ett avtalsbrott? Det finns ingen kanal som bryter av sina program med så mycket reklam som TV 4. 
   
   Den liberalism vi fått, vad man nu ska kalla den för, nyliberalism eller för något annat, den har utvecklats till ett paradis för de rika. Globaliseringen som införts för kapital, för människor, för varor och för tjänster, gynnar i stort bara de rikaste i landet. Den gynnar de stora skolkoncernerna och deras aktieägare, medan våra skolresultat enligt Pisa-undersökningarna sjunker från en högsta kunskapsnivå under Folkhemmets dagar till en medelmåttig nivå. Detta trots att betygen blir högre och högre i friskolorna, för höjer de inte betygen kan de inte locka nya elever till sig med den eftertraktade skolpengen. Många av de elever som idag tar studenten (som inte är en riktig studentexamen utan en skolavslutning) har så dåliga kunskaper att de inte kan räkna procent och omvandla måttenheter. Det gäller t ex dem som ska bli sjuksköterskor. Gud bevare mig för att en sådan sjuksköterska ska komma in sjuksalen med en spruta i högsta hugg. Nu har ansvariga för utbildningen sagt att de inte ska sänka kraven. Tack för det.

Vad gör eleverna i skolan?
   
På universiteten har en del studenter så dåliga kunskaper att de måste ha särskild hjälp för basala kunskaper som de skulle ha lärt sig i gymnasiet. Flera friskolor har engelska som undervisningsspråk, vilket får till följd att eleverna inte utvecklar sitt eget modersmål. Istället använder de försvenskningar av engelska ord och uttryck. 
   
   När jag var ung sa vi dom, inte de och dem, men i skolan fick vi lära oss att skriva de och dem. Det var inte svårt. Vi läste också böcker på svenska i vilka det stod de och dem. Jag minns när min far vid ett tillfälle rättade mig när jag sa vart istället för var. Jag minns inte att det var svårt att lära sig dessa skillnader. Varför kan inte dagens elever göra det? Nu vill språkrådet byta ut de och dem mot dom. 
    I skolan är det eleven själv som bestämmer om hon eller han ska flyttas upp en klass, inte läraren eller rektorn. Eleven kan ha hur många F som helts i betygen, men ändå gå igenom skolan. Det tycks som om man sänker kraven både här och där för att "alla ska med" som det heter. Men ett samhälle kan inte gå framåt utan kunskap, hur höga och osanna betyg friskolorna än sätter.

Sverige är extremt
   
Det finns inget annat land som har ett sådant skolsystem som vi har. En stat i USA prövade systemet med skolpeng, men insåg snabbt hur idiotiskt det var och lade ner projektet. Det ledda nämligen till segration och försämrat lärande. Jag tror det var Chile som också prövade systemet med skolpeng, men samma sak där. De lade ner systemet när de insåg konsekvenserna. Det är bara Sverige som ihärdigt fortsätter med systemet, allt medan kunskaperna sjunker, medan segregationen ökar och medan aktieägarna roffar åt sig miljard efter miljard ut ur vår välfärd.
   
   Utan att gå in på detaljerna i andra delar av vår liberala demokrati, så vet alla att det strömmar in narkotika, vapen och andra olagligheter in över våra gränser, medan stulna bilar, traktorer, jordbruksmaskiner och en massa andra föremål strömmar ut ur landet. De kriminella och de som gör sken av att vara laglydiga har fina tider i den liberala demokratin att sko sig. 
   
   Jag behöver heller inte gå in på detaljerna inom finans- och banksektorn. Alla vet att de stora bankerna hjälper de kriminella och de "laglydiga" som går under radarn med att skatteplanera för att slippa betala för välfärden. De gör det både på ett lagligt sätt (som borde vara olagligt) och på ett kriminellt sätt. Det visade bland annat de läckta Panamadokumenten.
   
   Sjukvården går på knäna, polisen går på knäna, skolan går bra om vi blundar. Klimatuppvärmningen rusar på, och nu rusar den på än mer på grund av regeringens nya klimatpolitik som innebär ökade utsläpp, något vi inte sett på decennier. Alla blundar, utom de unga människor som kommer att drabbas av klimatuppvärmningen. De demonstrerar till allas förfäran. De borde gå i skolan istället. 

Pengar istället för anständighet
   
Liberalismen har anlagt en ny tankevärld hos oss, och denna är människans frihet från staten. Endast skydd mot yttre hot (militären) och skydd mot inre hot (polisen och rättssystemet) är det som numera gäller. Endast det ska vara statens uppgift. Och det är i denna riktning tankevärlden för oss.
   
   Den nya tankevärlden innebär bl a att varje människa sägs ha möjlighet att skapa sig en egen förmögenhet, ja rent av att kunna bli jätterik. Det gäller därvid att vara smart och kunna ta vara på alla möjligheter som avregleringen, privatiseringen och globaliseringen givit oss. Typiskt är att teveprogrammet där man tävlar mot femteklassare om kunskaper heter "inte smartare än en femteklassare", istället för "inte kunnigare än en femteklassare". 
   
   Idag handlar så gott som allt om pengar. Vår frihet definieras i pengar. Vi har ett pensionssystem där vi ska välja fonder för att förhoppningsvis spekulera ihop en än högre pension. Vi tänker i termer av pengar och rikedom. Den som lyckas visar upp sina symboler. Det kan vara en BMW, ett hus i Spanien. De kriminella klär sig i armband, halsband och exklusiva klockor, och visar upp sina lyxbilar. De vill också bli rika.
   
   Den gamla tidens anständighet, att göra rätt för sig är ur mode, om man får säga så. Enligt flera, olika hälsoundersökningar mår människor idag sämre än tidigare. Det gäller särskilt yngre flickor och kvinnor. Och det märkliga är att de rika också mår dåligt i det liberala samhället. De kämpar för att bli rikast, men det finns alltid någon som är ännu rikare.

Misstroendet för liberalismen ökar

   Senaste SOM-undersökning visar att förtroendet för vår liberala demokrati rasar. Hela 63 procent anser att demokratin tillfälligt ska kunna begränsas för klimat- och miljökriser. 61 procent anser att den grova brottsligheten ger anledning till att begränsa demokratin. En fjärdedel ( 25 %) av de svarande säger sig vara beredda att pausa demokratin för samtliga problem som nämns i undersökningen, och nästan två tredjedelar (64 %) är beredda att pausa demokratin i hälften av fallen.

   Vi ser fallande förtroende för demokratin hos många andra länder, till exempel Israel, Ungern, Polen, USA och inte minst Turkiet.  

Fel att avveckla staten
   
   De som idag företräder liberalismen, till exempel Mattias Svensson, Johan Norberg och Lena Andersson och många fler, anser att det är staten som förtrycker människorna. Den ska därför avvecklas så långt som möjligt och skatter sänkas. Men det är fel. För att människor ska få frihet och trygghet, och de menar jag fler än den ekonomiska eliten och den högre medelklassen, behövs en stark och demokratisk stat som kan hålla ordning i samhället och mellan alla grupperingar. Och då menar jag inte bara fler poliser och i vissa fall högre straff, utan framför allt syftar jag på institutioner och myndigheter på såväl nationell som lokal nivå vilka kan skapa förtroende hos medborgarna, inte minst hos nyanlända. Endast genom förtroendefulla institutioner och myndigheter, och då inkluderar jag privatas och frivilliga organisationer, kommer samhället att undgå ytterligare fragmentering. 

Jag är för frihet
   
   Ja, det blev mycket text som vällde ur mig på grund av bandyförbundets girighet. Dessa tankar har grott länge hos mig.
   
   Jag vill ändå till sist säga att jag är för frihet och trygghet för människor. Jag är för internationell handel och internationellt utbyte, men det krävs under en mer ordnad och reglerad form.
   
   Stat, regioner och kommuner måste i många fall upphandla tjänster, t ex inom byggnation. För detta krävs det ytterst kompetenta upphandlare. I verksamheter som vi betalar skatt för är jag i de flesta fall emot privatisering. Det gäller framför allt skolan, men också viss sjukvård och en del andra verksamheter. Även i sådana verksamheter kan det förvisso finnas undantag. I vilket fall som helst finns det en målkonflikt inom verksamheter som är skattefinansierade och som är privatiserade. Det offentligas mål, alltså det egentliga målet, är att ha en så bra verksamhet som möjligt. De privata koncernernas mål är att ge en så stor vinst som möjligt åt ägarna, inte minst åt aktieägarna.
   
   För att dessa privata aktörer ska sköta sina uppdrag krävs det på grund av målkonflikten åtskilliga kontrollanter. Vi har idag fler kontrollanter än under Folkhemmets tid. Ändå avslöjas misskötsamhet i det ena fallet efter det andra. Till det kommer att både de offentliga myndigheterna och bolagen samt de privata företagen har en hel del kontrollerande tjänstemän i sina staber, t ex kommunikatörer och sådana som ska se till att anställningar och behandling av anställda sker i rätt politisk anda. Frihet och trygghet kan man inte skapa genom att avreglera och sänka skatter. Det behövs istället ett intensivt arbete av och mellan samhällets organisationer, inklusive statens och kommunernas myndigheter för att förverkliga frihet och trygghet åt alla, inte minst åt de nyanlända som lever i en fruktansvärd ofrihet och otrygghet i utsatta områden, och då är det inte staten som hotar dem.  

Ja till frihet, ja till vaccinpass

Jag har egentligen inte tid att skriva på min blogg, men det kliar så förskräckligt i fingrarna, när jag läser om alla dumheter som förekommer, så nu kan jag inte låta bli. Det är demonstrationerna i går mot covid-pass som får mig att ta till pennan. Och det är speciellt fenomenet att koppla samman frihet med auktoritära idéer som gör mig förundrad. Det är samma frihetsidéer som hör samman med Trump och med demonstranterna vid Capitolium.

Det är tydligen en brokiga samling individer hos demonstranterna. De består av konspirationsteoretiker, av religiösa dogmatiker, av nazister,  av fascister och högerextrema, av okunniga åsiktsdogmatiker utan förankring i vetenskapens historia rörande vaccinering. Alla kräver de rätten att få vara ovaccinerade och samtidigt få röra sig fritt och därmed få smitta andra på ålderdomshem, på sjukhus, på vårdinrättningar, på konserter, på restauranger och så vidare. De är demokratins och förnuftets dödgrävare, ty de stödjer sig på ogrundade åsikter istället för på vetenskap och beprövad erfarenhet.

Vad som stör mig mest är emellertid att dessa demonstranter har kopplat bort det individuella ansvaret från friheten. Frihet måste följas av ansvar. Frihet utan ansvar är kaos. Frihet för individer utan ansvar är ofrihet för andra. Sådan frihet leder till motsättningar, polarisering, misstänksamhet, och  i sin förlängning till hot och våld. Det är just dennas typ av oansvarig frihet vi ser i USA och många länder i Europa, och nu också i Sverige. 

Dessa demonstranter har naturligtvis rätt att demonstrera. Det är idén de demonstrerar för som stör mig, ty deras idé om frihet är förment. Den leder till ofrihet.

Det är signifikativt att det i huvudsak tycks vara yngre män som är emot vaccinpass. Det är de som inte har någon förankring i vår historia rörande vaccineringens betydelse. Det är de som har vuxit upp i ett samhälle där den enskilde individens eget intresse satts före det allmänna intresset och före alla andras intressen. 

Deras krav på frihet innebär särskild ofrihet för äldre och, som det heter nu för tiden, för dem som är "sköra" och som är multisjuka. De är rädda när de går till sjukhus och till andra nödvändiga inrättningar, för även om de är vaccinerade kan de bli smittade av någon av dessa auktoritära frihetskämpar. De kan dö eller få svåra följdsjukdomar, även om risken är mycket mindre för dem än för de ovaccinerade.

Till er demonstranter vill jag säga: det är faktiskt ni ovaccinerade som starkast bidrar till att Covid 19 inte utrotas. Betänk att smittkopporna utrotades just beroende på att i stort sett alla människor lät sig vaccineras, likadant med polio. Det är i huvudsak ni som hamnar på intensivvården och som orsakar att sjukhuspersonalen går på knäna, det är ni som smittar dem, det är ni som tvingar dem och oss andra till sjukhusvård. Det är ni som direkt eller indirekt ansvarar för många människors död. Ni lever i ett land, än så länge i alla fall,  med institutioner som man kan lita på, inte i en före detta öststat där korruption och misstro mot staten är det dominerande.  

Vi har fått en egoistisk frihet

Det är tydligt att dessa människor, som hävdar sin egen frihet på bekostnad av det allmänna och av oss andra, driver fram en polarisering i vilken vetenskap och hänsyn till andra människor sätts mot egoism och hänsynslöshet. 

Ju mer jag läser om utvecklingen i samhället, desto klarare slår det mig att det har att göra med den egoistiska form av liberalism vi fått. Nation, stat och samhällelig gemenskap har satts på undantag till förmån för en extrem individualism. Men ett välfärdssamhälle fungerar inte utan nationell gemenskap rörande grundläggande värderingar, allt annat är naivt, okunnigt och utopiskt. Det gäller såväl för homogena samhällen som för heterogena. Demonstranternas form av liberalism leder till ytterligare förfall av vår allmänna välfärd.

Ni demonstranter, vaccinera er inte, ingen tvingar er,  det är er frihet, men ta åtminstone ansvar för denna frihet. Håll er borta från oss andra genom att acceptera vaccinpass.

 

Trump och Hitler

 Alla människor med narcissistisk och auktoritär läggning har stora likheter med varandra, sådana som Bolsonaro, Putin, Orban, Erdogan med flera. Så har vi Trump och Hitler. Trumps agerande när Biden vunnit valet liknar Hitlers vid krigsslutet, då det stort klart att kriget var förlorat. Trump strävar att i sitt fall riva med sig samhällets demokratiska institutioner, hela demokratin, hela den anständighet som en demokrati bygger på, precis som Hitler ville riva med sig tyskarna i sitt fall. 

Trump har stöd av många djupt kristna republikaner när han ljuger, hånar handikappade och avskedar ministrar som talar sanning. Detta är förvånande, för Jesus månade om de små i samhället, medan de kristna i USA hatar allt värnande av de små, t ex vad gäller allmän sjukförsäkring. Det kallas socialism och är emot Gud. Ekvationen går inte ihop för mig.

Såg på ett program om ett amerikanskt fängelse i går, i vilket man föser samman grovt kriminella och dem med mindre brott i små gallerceller där de blir utlämnade till slagsmål, våldtäkter, misshandel och förnedring. Hur kan ett civiliserat samhälle bete sig så? De intagna levde som vilda djur i burar där hatet mot samhället och vakterna förstärktes. Vakterna såg situationen som naturlig.

Polariseringen i USA har växt sig allt starkare. Utvecklingen är oroande. En gång var USA ett drömland, åtminstone om man bortser från diskrimineringen av svarta, som då var institutionaliserad i skolor och på arbetsplatser. 

Alla stormakter når sitt slut och det sker oftast genom förfall inifrån. Det tycks som om USA har inlett sitt förfall, och vad kommer att hända sen?

USA-valet

Valet i USA handlar inte om en kamp mellan en ond och en god man. Det är mer komplicerat än så. Få se om jag lyckats visa det nedan.     

     Demokratin har ett antal institutioner som ska bevara människors friheter, trygghet, deras rättssäkerhet, yttrandefrihet, deras mänskliga rättigheter såsom etnicitet, kön, hudfärg och livsåskådning. Detta system kan emellertid "infiltreras" av starka intresseorganisationer och av storbolag (som high tech- bolagen) och deras superrika ägare. Det innebär att beslut i stor utsträckning fattas till förmån för dessas intressen och därmed ofta mot det samlade samhällsintresset liksom emot en överväldigande majoritet av medborgarnas intressen. Detta vet vi alla om, men vi rycker på axlarna eller så resignerar vi och säger: "än sen då, detta är det demokratiska systemet, och vad kan vi göra åt det".
     Låt mig ta några exempel. Invandring och flyktingmottagande stöds av dem med makt, för det ger dem billig arbetskraft. De sociala frågorna, spänningen mellan folkgrupper med mera får staten ta hand om. Givetvis måste ett land kunna ha en rimlig invandring och dito flyktingmottagande, men det förutsätter att medel reserveras för mottagande och integration. Det sker emellertid inte, för det måste ske med skattepengar och stora intressegrupper med god ekonomi är emot skatter, men tackar ja till den billiga arbetskraften. 
     Klimatåtgärder har försinkats av maktintressen under flera årtionden, vilket försatt oss i en mycket hotfull situation. Det handlar främst om olje- och kolindustrin tillsammans med företag som är beroende av fossila bränslen, t ex bilindustrin, samt företag som inte vill ha miljökostnader. Deras intressen har gått före det allmänna intresset, trots ihärdigt framförda vetenskapliga fakta från forskare. 
     Trump angriper detta allmänt vedertagna maktsystem, inte för att han har intresse av att bryta elitens makt över demokratin, utan för att det gynnar hans egna ekonomiska intressen och för att det kan föra honom till makten. I den meningen är han inget dumhuvud. Att maktens egenintressen styr politiken över huvudet på medborgarna har de känt på sig hela tiden. Därför är stödet för Trump så stort hos enskilda människor och hos vissa intressegrupper. Trumps angrepp på det demokratiska systemet är således i praktiken lika mycket ett angrepp på de starka makter som styr politiker och tjänstemän i maktens korridorer. Därför är de flesta ansedda medier och organisationer med makt och pengar så eniga om att angripa Trump. Visst finns det också människor och organisationer som går emot Trump, därför att han samtidigt som han attackerar makteliten också river ner den anständiga demokratin. Det kan i antalet människor vara många, men här hjälper inte antalet människor. I grunden är det pengamaktern som styr.
     Biden å sin sida kämpar för den anständiga demokratin, den etablerade demokratin, samtidigt som han vill bevara de maktrelationer som styr demokratin över huvudet på människorna. Det sägs på nätet att Bidens familj är skyldig i fråga om korruptionen i Ryssland och Ukraina, som Trump angripet dem för, men detta förs inte fram av etablerade media, för deras intressen är att bevara demokratin med dess maktsfärer. Det lär finnas bevis för familjen Bidens korruption säger en analytiker på Swebbteven, men medierna håller alltså tyst. Vad som är sant och vad som är konspiration, det kan inte jag avgöra.
     Valet mellan Trump och Biden är för mig ändå självklart. Jag skulle som amerikansk medborgare rösta på Biden, för då får vi tillbaka anständigheten och en förnuftig kamp för rättvisa mellan folkgrupper och mot klimatet, för att ta några exempel. Vad gäller de påtryckningar på de folkvalda och deras byråkrater/experter som sker över våra huvuden, ställer jag min tillit till den yngre generationen, inte bara på den kamp Greta och hennes kamrater för mot etablissemanget. Mitt hopp gäller också yngre och medelålders människor i andra frågor. De har påbörjat en kamp i USA mot vapenlobbyn och för mer "socialistiska" värden, till exempel för Obamacare, och mot rasism.
     Man kan naturligtvis tycka att varje människa ska ta ansvar för sig själv och till exempel stå för egen sjukförsäkring (även om de inte har råd), Men problemet med de liberala värden - så som etablissemanget praktiserar dem - det river ner själva fundamentet för demokratin. Ställs människor utanför reell frihet och basal trygghet, och blir de allt fattigare medan eliten blir allt rikare, då kommer de förr eller senare att revoltera, och det är det som sker i dagens USA. Det spelar ingen roll om protesterna kommer från höger eller vänster eller vad deras argument är. Det handlar om utanförskap i ett polariserat samhälle med allt större skillnader i inkomster och i möjligheter och rättvisa. 

  

Coronan

      Nu när sommaren tagit slut och vardagen återkommit med lite fastare rutiner (i alla fall så långt en pensionär kan tala om fasta rutiner). Det betyder att jag ska återuppta skrivandet på bloggen för som ni märkt har skrivandet legat nere. 

     Det är inte lätt att tillhöra en riskgrupp, som både jag och min hustru gör. Som tur är bor vi inte på något äldreboende, utan hemma i bostaden. Vi kan således själva styra över vad vi gör och vilka vi vill träffa. Allt i enlighet med Tegnells idé om att lägga ansvaret på individen, vilket i och för sig är följdriktigt. Vi lever ju i ett individualiserat samhälle, där staten har minimerat sitt ansvar för klimatet och överfört det till individen, som ska vara klimatsmart. 

     Vi träffar barn och barnbarn emellanåt under strikta avstånd, minst två meter. Ibland har vi träffat grannar och vänner med fika under samma strikta avstånd. Vi fikar således vid skilda bord och har skilda uppläggningsfat och gör därmed precis så som Tegnell säger. 

     Jag är som Tegnell emot en fullständig stängning (lock down) som skett i många länder, men hans ljumma inställning till munskydd och visir kan jag inte ställa upp på. Jag tycker att vi borde ha gjort som i Tyskland, dvs med tvång ha anbefallt munskydd och strikta avstånd, när man går in i en affär samt att det bara får vara ett visst antal kunder per kvadratmeter. När det blivit fullt skulle ingen få komma in förrän en kund gått ut. Samma borde gälla i sjukhus, apotek och annorstädes där man ofrivilligt kan komma alltför nära varandra.
     Användandet av munskydd och visir vid sådana tillfällen skulle ha annonserat Coronans smittfarlighet - och det skulle ha kunnat bidra till respekten för vikten av att hålla avstånd mellan människor. Köandet skulle kunnat ske med nummerlappar och med munskydd påsatt medan man väntar på sin tur.

     Jag har själv valt att inte gå in i en mataffär sedan Coronan bröt ut just på grund av rädslan för att stöta samman med en eller flera smittade kunder. Munskydd utgör antagligen ett begränsat skydd för en själv, men framför allt skyddar det andra i närheten, och om alla inne i en affär bar munskydd skulle inte utandningar flöda rakt ut mot andra människor. 

     Här kan jag råda över situationen och beställa mat på internet. Värre är det när tvång uppstår och man genom detta tvång måste komma nära människor. 

Några exempel

     I maj kallades jag till hjärtmottagningen för kontroll av pacemaker. Jag frågade om de använde munskydd till skydd för patienterna, åtminstone gentemot dem som tillhör en uttalad riskgrupp, men jag fick till svar att sådant fick jag ta på om jag själv ville. Jag sa att då kommer jag inte. 

     Nu håller pacemakrar mycket bra, vilket jag tog reda på. Därför var jag inte särskilt orolig. Risken att bli smittat av personal, som träffar flera patienter om dagen och som är nära dem med sitt ansikte vid provtagningar och undersökningar, den risken bedömda jag vara större än att tills vidare lita på pacemakern. Jag kom således inte till sjukhuset. 

     Ett par veckor senare anmodades jag lämna ett nödvändigt blodprov. En sköterska skulle besöka mig hemma, och då det var varmt ute tog hon provet i vår trädgård. Hon har som uppgift att ta blodprov på människor med anknytning till en vårdcentral. Jag bad henne därför använda munskydd, vilket hon hade vänligheten att göra, men det hade hon från början inte tänkt. För att kunna träffa rätt med nålen i min arm tvingades hon vara bara en decimeter från ansiktet. Det var en otäck känsla mitt under den tid då smittan grasserade som mest.

     En tredje gång kallades jag för blodprovstagning, nu på ett sjukhus. Jag ringde och frågade om de använde munskydd och visir. Jo, det gjorde de. I väntrummet fanns det bara två väntande, varför jag gick in och fann en plats långt ifrån dem. En ung kvinna tog emot mig med munskydd och visir, men lyckade inte ta något prov. En annan, äldre kvinna kom. Hon hade bara munskydd, vilket fick mig att be henne om ett visir också. Hon svarade att om jag kunde sitta i väntrummet bland alla väntande, då kunde jag lika gärna stå ut med henne med bara munskydd.        

     Kanske överdriver jag min rädsla, men med mina multi-sjukdomar är nog min rädsla befogad, rent sakligt och statistiskt. Jag skulle inte klara en corana-smitta.

Patienterna mer försiktiga än sjukhuspersonalen 

     Efter ett par månader utan kontroll av min pacemaker och när smittan till stor del klingat av ringde jag till hjärtmottagningen igen, och se nu använde de munskydd. Jag kom och fick apparaten kontrollerad. Allt i ordning och sköterskan använde munskydd som hon sagt. På väg ut beslöt jag mig för att ta en trång personhiss ner till huvudentrén, då den var tom. Efter att jag tagit plats, kom några patienter som tänkte ta samma hiss. Men när de såg mig i den beslöt de sig för att ta en annan. Jag tackade för vänligheten, men sekunden därefter kom en manlig sjuksköterska (eller möjligen en läkare), och han steg bara in i hissen. Det fick mig att rusa ut och ta trappan ner. 

     Idag skjutsade jag min hustru till datortomografi. I väntrummet såg jag personal komma med visir när de hämtade patienterna (som var mycket unga), dock inte den kvinna som hämtade min hustru (som tillhör riskgruppen). Hon kom utan minsta skydd för ansiktet, och hon tog ej heller på sig något under undersökningen. Var det en tillfällighet eller är det så att den bristfälliga hänsynen och respekten för äldre slog igenom, och då tänker jag på dödligheten vid våra äldreboenden.

     Vi vet alla att människor är olika, tar olika hänsyn till andra, är själviska eller osjälviska. Deras olika beteenden är således ingen överraskning, men just därför menar jag att det inte är tillräckligt med rekommendationer i sådan här fall som Tegnell har kört ut till allmänhet och sjukhuspersonal. Det är för underligt att man ska behöva riskera livet i kontakt med sjukvården - även om risken är liten. 

     Jag vidhåller således att vid sådana här nära kontakter - i alla fall nödvändiga för ens hälsa - då ska det vara tvång på att personal antingen har visir eller munskydd. I övrigt stödjer jag Tegnells hållning.

Det kommer att vara glest mellan inläggen en tid framöver, för jag har vissa saker att göra.
 

Angela Merkel

      Läste om Maltas ambassadör, ni vet Malta, skatteparadiset, där journalister mördas om de undersöker regeringsmedlemmarnas korruption, alltså samma beteende som Ryssland har. Ambassadören har jämfört Merkel med Hitler, för Merkel, säger ambassadören, fortsätter Hitlers dröm om att dominera de andra länderna i Europa. Om det är något land som erkänt sina misstag under 2:a världskriget är det Tyskland. "Tyskland är det enda land jag känner mig trygg i", har Imre Kertesz sagt, nobelpristagaren som suttit i nazisternas koncentrationsläger på grund av sin judiska börd. Han bodde i Berlin till sin död.
     Tyskland har lyckats bra med sin ekonomi på grund av hårt arbete, ordning och reda med lite korruption och öppen handel. Det gillar inte korrupta länder som Malta.

     Detta är som ni förstår ett försvar för både Merkel och de tyska medborgarna, som i generation efter generation tvingas stå till svars för vad deras förfäder gjort för 70 - 90 år sedan. De flesta länder förnekar sin mörka historia, t ex Ryssland, Polen och Turkiet. Ambassadören fick avgå, det hedrar ändå Malta, men Malta har långt mer att komma till rätta med än vad Tyskland har.