Tänk att få medhåll så snabbt

    I mitt senaste inlägg den 25 maj skrev jag att vi är i en klimatkris och att det behövs en politisk samling liknande den vi hade under 2:a världskriget för att klara krisen, att vi behöver vidta en massa olikartade åtgärder för att minska koldioxidutsläppen, att jordartsmetallerna inte räcker till all elektrifiering som politikerna säger sig lova m m. Vi ska leva precis som vi gjort hittills. Vi ska bara elektrifiera lite.
   Som brev på posten (som vi sa före privatiseringen) kom ett referat dagen efter i SvD om hur svårt läge vi befinner oss i, och det handlade just om elektrifieringen och användningen av jordartsmetaller som en dröm utan koppling till verkligheten.
   Referatet handlade om en bok som heter Norrsken - drömmen om den gröna industrin. Även han, författaren till boken, Arne Müller, frilansjournalist och författare, menar precis som jag att det behövs en övergripande planering för att klara krisen. Dessutom säger han att delar av näringslivets ägande måste sättas under demokratisk kontroll. Det kan jag faktiskt också tänka mig. För mig innebär det att företag inte ska kunna bedriva verksamheter som skadar klimatet och den övergripande planering som behövs. Detta alltså om vi är i mänsklighetens allvarligaste kris sedan dess gryning för drygt 200 000 år sedan. Och det är just vad vi är i enligt klimatforskarna.
   Reportern till reportaget om boken menar att detta kommer att reta gallfeber på liberala ledarskribenter och tankesmedjor. Det tror jag också. För enligt liberalismens principer är det varken staten eller något överstatligt organ som ska rädda oss från klimatkatastrofen. Det är den enskilda människan som ska rädda oss genom att i sina val av konsumtion vara klimatsmart.
Halleluja!!!

All bioenergi är inte bra

För att bioenergi ska fungera effektivt mot klimatuppvärmningen förutsätts två saker. Den första är att den biomassa som används skulle ha släppt ut koldioxid,  även i det fall den inte användes som bränsle. 
Gör man ved eller papper av skogens träd släpper de ut koldioxid när de bränns eller förmultnar. Bättre är då att använda träden till bygge av hus eller till möbler. Det kan ta mer än 100 år innan dessa produkter bryts ner och släpper ut kodoxid. Kanske kan en del dessutom  återanvändas.  Stubbar, grenar och kvistar släpper också ut koldioxid, medan de förmultnar, men det är svårt att undvika. Därför kan de med fördel användas till biobränsle. Samma sak gäller gödsel. Vad jag förstår kan det också användas till bränsle, till exempel som biogas istället för att förmultna. 

Den andra saken är att allt biobränsle måste produceras med fullständig nationell kontroll för att den första förutsättningen ovan ska hållas under kontroll. Helst bör bioenergin produceras inom landet. I annat fall finns det risk för att de länder man importerar från skulle ta sitt biobränsle från sådant som blir helt ny koldioxid, t ex en gröda som omvandlas till biobränsle, till exempel till etanol.

Dessa två förutsättningar  kommer inte upp i debatterna om biobränslen, så ej heller i gårdagens teveprogram "Sverige möts". 

För övrigt
är jag mycket orolig över mina barnbarns framtid i den klimatkris vi befinner oss i. Mest orolig, ja nära nog deprimerad, är jag över att varken våra svenska partier eller EU kan samla sig till en gemensam krishantering. En samlingsregering som vi hade under 2:a världskriget skulle behövas. Unga människor ser sin framtid spolierad. De använder allt mer mediciner mot depressioner.  De noterar partiernas overksamhet och att utsläppen av koldioxiden ökar för varje år. 
Och när jag lyssnade på Martin Kinnunen, SD:s klimatpolitiske talesperson i gårdagens program, vilken hela tiden ville undvika ordet kris och som hävdade att forskarna är oeniga om vilka åtgärder som är bäst, mådde jag inte precis bättre. Han tog detta som intäkt för att göra i stort sett ingenting. Om vi skulle vidta större åtgärder än vad andra länder gör, skulle det bara innebära att både utsläpp och jobb flyttas till andra länder. 
Det är ny teknik, kärnkraft, koldioxidinfångning och elektrifiering som ska rädda klimatmålet för år 2045 menar SD med flera. Det kan mycket väl behövas ny kärnkraft. Men en sådan tar minst 12-13 år att få på plats. Under tiden måste vi bygga fler vindkraftverk, framför allt till havs. Vi måste anlägga solcells-parker som är långt mer yteffektiva än odling av energigrödor. Vi måste stimulera fastighetsägare att installera solceller på sina tak. Vi måste restaurera våra våtmarker. Vi måste övergå till ett s k kontinuitetsskogsbruk istället för kalhyggesbruk. Om vi är i en kris vill säga. Men det anser således inte SD.

Dessutom
ställer jag mig ytterst tveksam till att jordens jordartsmetaller räcker till att elektrifiera alla jordens fordon, privatbilar, bussar och långtradare, till all AI som nu utvecklas, till avancerade vapensystem, till dator, smartphones med mera.
Vi behöver därför bygg ut järnvägarna som en avlastning. Tåg kan ta flera hundra människor per resa och därvid använda ytterst få jordartsmetaller i förhållande till en elbil. Dessutom är det en ekonomisk jämställdhetsfråga. Inom en kort framtid kommer det vara få människor som har råd med elbil, främst beroende på stor efterfrågan på behövliga metaller. 

Ja, jag är bekymrad, konstigt att inte fler människor är det. 

Agenda och energin

    Apropå Agenda i går och skogsindustrins roll för klimatet, så är det inte sant att det svenska skogsbruket med kalhyggen binder mycket koldioxid, och som Holmens VD sa, att Holmen inte behöver göra mer. 

   Rent sakligt är det bästa för klimatet att låta skogen stå kvar orörd. Den fortsätter nämligen att binda ny koldioxid och lagra den i sin ved och i marken, även när den blivit en naturskog. Det är naturligtvis inte realistiskt. Vi behöver trä i form för olika ändamål, som hus och möbler.
   Men att fortsätta som den svenska skogsnäringen vill - och tydligen också Holmens VD - att bruka skogen som vi gjort med kalhyggen, det är förödande för klimatet. Det har också EU insett. De vill att vi ska minska vår brukning av skogen med kalhyggen. 

   Det tar mellan 80 och 120 år för en kalhuggens skog att återfå sin tidigare förmåga att suga upp och lagra koldioxid efter kalhuggning. Det tar längre tid ju längre norr ut man hugger ner skogen. Dessutom släpper den kalhuggna marken ut en stor mängd koldioxid under flera decennier. Det beror på att mycelet, alltså rötterna och svamparna som funnits runt rötterna dör i det kalhuggna området. 

   Alternativet till att bruka skogen med kalhyggen är att ta ut enstaka träd här och där. På så vis kommer andra träds mycel finnas kvar i marken och fortsätta binda koldioxid.

   Härutöver är det av stor betydelse vad träden används till. Att bygga hus eller göra möbler eller andra produkter som har lång livslängd innebär att trädens bundna koldioxid stannar kvar i trät. 

   Det sämsta vi kan göra är att tillverka bränsle av träden eller tillverka andra produkter som efter kort tid förmultnar och släpper ut koldioxid. Papper är ett exempel.

   Endast i de fall rester från skogen i vilket fall som helst förmultnar och släpper ut koldioxid, är det motiverat att använda dem till bränsle eller till annat nyttigt, även om det släpper ut koldioxid.

   Det finns annat som man kan omvandla till bränsle, som gödsel till exempel. Eftersom det, vad jag förstår, i vilket fall som helst släpper ut metan, koldioxid och kanske andra växthusgaser, är det effektivt att använda det till exempel som flygbränsle. 

   Det är förvånande, ja skrämmande att ingen nämner detta i debatter. Camilla Kvartoft gjorde det inte i gårdagens Agenda, när Holmens VD la ut texten om den felfria skogsindustrin. 

   Lika förvånande var det att hon inte kommenterade Ebba Busch, när hon påstod att det tar 17 år att bygga ut vindkraftverken, medan hon i valrörelsen sa att de skulle gå att få ny kärnkraft på kortare tid än tio år. 

   SD och Åkesson anser att vi inte har någon klimatkris. Den kommer i framtiden menar de. Men vi som tror på vetenskapen måste reagera mot lögner och undanhållande av sanningar. Samtliga tre VD:ar från industrin ville ha vindkraft nu, även om de inte motsatte sig kärnkraft. När Kvartoft frågade Busch om detta lät hon henne tala om annat, så som alla politiker gör oavsett partifärg. De har alla utbildats av samma konsulter för att undvika frågor och sanningar. 

   Jag har satt mig in i klimat- och energifrågan och jag finner det märkligt att journalister och debattörer från politiska partier eller grupper inte söker de verkliga sanningarna. 

   Det saknas anständighet i politiken och bland journalister. 

Jesper Sandström och sanningen.

 

Jesper Sandström, en av SvDs ledarskribenter, argumenterar för att bygga ny kärnkraft. Själv är jag inte 100 % övertygad om att vi kan klara oss utan kärnkraft, men till 80 % i alla fall. Det som är hedersamt och anständigt är i alla fall, såväl i denna fråga som i andra, att söka efter relevanta fakta för att komma sanningen så när som bara möjligt är. Detta gör inte Sandström.

Så här ska vittnena försäkra i domstolen: 

"Jag, N.N., lovar och försäkrar på heder och samvete, att jag skall säga hela sanningen och intet förtiga, tillägga eller förändra." Den som bryter mot detta gör som Trump, han för ut Fake News. 

Sandström (tur för honom att han inte heter Sannström) säger följande.

Utbyggnaden av överföringskapaciteten med el producerad från våra älvar till södra Sverige ligger långt fram i tiden. Sanningen är att runt 2024 ska utbyggnaden vara färdig, enligt Per Bolund, och man får anta att han inte ljuger. Under denna utbyggnad kommer kapaciteten successivt att förbättras. Detta förtiger Sandström.

Inget säger han om att utveckling, testning och byggnation av nya kärnkraftverk kommer att ta minst 15 år, kanske uppemot 20 år innan de kan vara i drift. Även detta förtiger Sandström.

Han säger inget om att utvecklingen av de nya kärnkraftverken kommer att kosta skjortan, mellan 200 och 400 miljarder och att det blir skattebetalarna som ska stå för notan, för näringslivet vill inte göra det. Även denna sanning förtiger Sandström.

Likaså förtiger han det faktum att kärnkraftverken kommer att bli dyra att hålla i drift, långt dyrare än den allt billigare sol- och vindkraften. Ska denna billiga el stängas ner och abonnenterna tvingas köpa dyr kärnkraft-el eller ska staten subventionera kärnkraft-elen till en nivå under sol- och vindkraft?

Inget säger han om att energi från förnybar el kan lagras under lång tid i vätgasbehållare och således när behovet är som störst återföras som el till nätet. Även detta förtiger Sandström.

Jag läser ytterst sällan ledarskribenternas artiklar. Jag vet att de flesta av dem, precis som Sandström, inte är ute efter sanningen utan att med alla medel förföra oss till att tro på en politisk inriktning som ligger i tidningens intresse. Det är tråkigt. Men just detta är deras uppgift. 

Som tur är tillåter tidningen att andra skribenter som är ute efter sanningen får torgföra denna. Skulle så inte vara fallet skulle jag inte prenumerera på den.

Vindkraftverk är störande i naturen, och därför borde vi öka el från solceller, särskilt när denna kan lagras som vätgas, Varför är så få hus täckta med solceller? Om detta borde ledarskribenterna skriva om. Men det är som sagt inte deras uppgift.

Kristersson och kärnkraften

 Det går inte längre att hålla skrivandet i vänteläge. Jag måste få ur mig vad hjärtat är fullt av, tyvärr inte av kärlek utan av förtvivlan. Såg på Agenda igår där Ulf Kristersson och Per Bolund debatterade om huruvida vi ska bygga nya kärnkraftverk och huruvida vi ska satsa på att utveckla säkerheten för de äldre kärnkraftverken. 

Förhållandena är följande:

1. Över året producerar vi sammantaget ett rejält överskott av förnybar energi, som vattenkraft, vindkraft och solel, så mycket att vi kan exportera förnybar el till bland andra Polen, Tyskland och Danmark. Det innebär att dessa länder inte behöver släppa ut koldioxid från sina kolkraftverk. Detta gynnar inte bara oss svenskar utan alla människor på jorden och klimatet. Detta förnekade inte Kristersson.

2. Endast vid speciellt kalla perioder, som denna vinter blir vi tvungna att importera el, tyvärr fossil el, och starta egna verk med fossil el. Men det är kortvarigt och i framtiden kommer vintrarna inte bli lika kalla och dessutom kommer förnybar el vara ännu mer utbyggd. Detta förnekade inte Kristersson.

2. Den förnybara elen ökar och blir allt billigare. Den kommer således att öka våra exportinkomster och samtidigt minska utsläppen av koldioxid till atmosfären och därmed minska den fortsatta uppvärmningen av klimatet. Detta förnekade inte Kristersson.

3. Problemet som uppstått nu är att överföringen av el från norr till söder inte fungerar på grund av för låg kapacitet i ledningsnätet. Detta höll Kristersson med om.

4. Men ledningsnätet uppdateras och byggs nu snabbt ut, så runt 2024, ska överföringen mellan norr och söder fungera även under långa och kalla vintrar, alltså med en sådan vinter som vi nu har. Detta förnekade inte Kristersson.

5. Att utveckla, testa och bygga nya småskaliga kärnkraftverk, således med en oprövad teknik, kommer att ta uppemot 20 år. Detta förnekade inte Kristersson. 

6. Att utveckla sådan kärnkraft kommer att kräva miljarder i kostnader, säkerligen flera 100-tals miljarder under de 20 år som denna kärnkraft ska utvecklas, testas och byggas, och det måste ske med skattepengar, för industrin är inte villig att satsa egna pengar. Detta förnekade inte Kristersson.

7. Stängningen av Ringhals 1 var inte ett politiskt beslut (av vänsterpolitiker) utan fattades på ekonomisk och marknadsmässig grund, således ett affärsmässigt beslut grundat på den fria marknaden (man kan säga att marknadens fria hand ställde saken till rätta). Det hade blivit för dyrt för ägarna att uppgradera Ringhals 1 till en acceptabel säkerhetsnivå. Detta förnekade inte Kristersson. 

8. Vi har just nu elbrist och måste importera smutsig el från bland annat kolkraftverk i Danmark och Polen. "Berätta om denna elbrist för alla företag som inte har el", sa Kristersson. Men det är ju inte sant. Vi har el. Vi importerar el just nu efter att tidigare ha exporterat. Vi lever faktiskt i en global värld där vi importerar och exporterar el till varandra efter behov, och jag som trodde att Kristersson var för internationell handel, eller vill Kristersson att vi ska stänga gränserna till fördel för nationell handel med el. Det vore förödande, inte bara för klimatet. 

9. Skulle efter valet 2022 en borgerlig majoritet med intresse för kärnkraft få makten, alltså M, KD, SD och L, och då satsa på nya kärnkraftverk, är frågan hur den dyra elen från dessa kärnkraftverk - efter färdigställande om 20 år - ska hanteras. Måste inte staten subventionera elen från dessa kärnkraftverk i konkurrens med den allt billigare elen från de förnybara verken? Eller ska el från förnybara källor stängas ner och elabonnenterna tvingas köpa dyr el från kärnkraftverken? Jag får bara inte ihop det. Antagligen fick inte Kristersson heller ihop det, för han blundade för denna raka fråga från Camilla Kvartoft.
Tänk, jag förundras över hur liberalerna och liberalhögern ser på skattefrågor. De vill sänka skatterna och de bidrog till att ta bort värnskatten. Samtidigt subventionerar de förtag som använder fossil energi och vill dessutom subventionera industrins intressen av onödig kärnkraft med 100-tals miljarder. Märkligt. Det tycks mig som om M går industrins intressen till mötes till nackdel för samhället och invånarna. Varför?

10. Kristersson kallar kärnkraften för en ren kraft. Det är sant när det gäller koldioxid, men det kärnavfall den producerar är oerhört giftigt, fråga Tjernobyl-borna och Fukushima-borna. Dessutom tar det 100-tusentals år innan dess gift avklingar till skillnad från koldioxid som "bara" behöver några 1000-tals år på sig innan den försvinner ur atmosfären. Läckor i framtiden från en osäker slutförvaring i berggrunden är inte omöjligt, liksom en härdsmälta i befintliga verk. 

11. Det enda som eventuellt kan ligga till grund för Kristerssons åsikt om enorma subventioner till ny kärnkraft är ett ökande behov av el i framtiden på grund av ökande befolkning, ökad elektrifiering av bilar och andra transportmedel, ökad användning av elapparater och, inte minst, en fossilfri framställning av stål. Men detta var inte något uttalat argument från Kristerssons sida, även om han talade om ett ökat behov.
Jag har själv varit obeslutsam till huruvida extra kärnkraft måste tillskjutas för att klara det ökande behovet av el och huruvida kvarvarande kärnkraftverk på sikt kan stängas, alltså för att kunna lita till enbart förnybar energi. Debatten borde ha handlat om detta i första hand. Men sedan jag satt mig in i problematiken och förstått potentialen för förnybar el är jag emot utbyggnad av ny kärnkraft. Först måste någon bevisa för mig att potentialen av förnybar el är för liten för att täcka det framtida behovet. Men betänk då hur många tak det finns att sätta solceller på, varifrån el kan lagras som vätgas i varenda villaträdgård och i utrymmen hos flerbostadshus. Betänk också hur mycket utrymme det finns till havs som kan utnyttjas till vindkraftverk, utöver alla landområden. Betänk också att om det blåser i Norge, kan vi få el därifrån och vice versa. Betänk hur många ledningar som kan byggas kors och tvärs mellan Norge, Sverige, Finland, Baltikum, Danmark, Tyskland och Polen för att transportera el från ett soligt eller blåsigt område till ett med skugga och stiltje. Visst, vindkraftverk och solceller är störande, men mänskligheten står inför sin största kris någonsin. Vårt hus står i brand. Värt att beakta.  

Lisa Irenius och Greta Thunberg

     Lisa Irenius är kulturchef på SvD och skrev den 28 juni om Greta Thunbergs prat i sommarpratet som det numera heter. Ingen håller längre tal. De håller prat.
     Nåväl, hon skriver att Lisa Röstlund i P1 kallat Greta vår tids Kassandra (grekisk sierska som gavs förmågan att se in i framtiden) och menar att Greta ”bär det här medfödda sanningsserumet”. Detta väcker skeptikern i mig säger Irenius. 
     Greta citerar nämligen siffror från en IPCC-rapport som innebär att vi, med dagens utsläppstakt, bara har sju och ett halvt år kvar till att nå målet med 1,5 graders uppvärmning. Men sedan gör hon en egen tolkning, menar Irenius, då hon säger att dessa siffror är ”alldeles för generösa”.

Ingen tolkning att sju och ett halvt år är alldeles för generöst 

     Det förhåller sig nämligen inte på det sättet att det inte skulle finnas några stora problem vid 1,2 eller 1,3 grader och att inga problem skulle finnas vid 1,5 grader om sju och ett halvt år. Redan idag är problemen ytterst märkbara. För varje 10-dels grad ökar konsekvenserna, för ekosystemen på jorden, för överlevnaden av växter och djur på land och i hav, för havsnivåerna, för skördarna genom torka och översvämningar, för världens kuststäder, för utsatta folkgrupper, ofta fattiga. Miljontals människor kommer att tvingas fly norr ut. 
     Dessutom ökar risken med varje 10-dels grads höjning för de så kallade tröskeleffekterna, då klimatuppvärmningen skenar utom mänsklig kontroll. Om detta skriver IPCC och det är dessa konsekvenser Greta hänvisar till, vad jag förstår. Målet om 1,5 grader om sju och ett halvt år må vara tillräckligt generöst för politiska åtgärder, men för klimatet är det katastrofalt. 
       Att IPCC nu talar om 1,5 grader istället för 2 grader, beror dels på att de insett de fruktansvärda konsekvenserna vid 2 grader, som var ett tidigare mål, dels på att de vill ge politikerna ett mål som de politiskt har en chans uppnå. 

Politisering

      Greta Thunberg bidrar till politiseringen av klimatfrågan när hon i sitt sommarprat buntar ihop Metoo, Black lives matter och skolstrejkrörelsen menar Irenius. 
     Jag håller med henne. Här tycker jag att man kan vara skeptisk. Greta borde akta sig för att blanda in dessa frågor, hur motiverade de än kan vara i sak. Hon riskerar att råka ut för det som miljöpartiet gjort. De har satsat stort på asylrätten, vilket skjutit den viktiga miljö- och klimatfrågan i bakgrunden. Resultatet är sjunkande stöd och risk för att hamna utanför riksdagen. 
     Jag tycker i övrigt att Lisa Irenius artiklar är bra och jag läser henne med nöje

Bidöd

Läste idag i DN att man i en region i Kroatien funnit 50 miljoner döda bin. De låg som en matta över marken. Man visste inte om det var besprutningen av raps eller av potatis som var orsaken. En undersökning pågår för att se vilken sorts besprutningsmedel det varit. I samma artikel stod det att under tre månader har 500 miljoner bin dött i Brasilien. Förra året försvann 40 % av de honungsproducerande bina i USA.

Det står helt klart att våra pollinerande insekter är på väg att dö ut. Det beror på att det krävs stora monokulturer för att föda jordens växande befolkning och dessa måste besprutas. Försvinner bina och andra pollinerare återstår bara potatis och ris på matbordet.

En sådan här nyhet borde väl slås upp på löpsedlarna och stå på tidningarnas första sida, men det handlade bara om en liten notis i tidningen. Vi lever bekymmerslöst vidare medan våra insekter dör ut, medan koldioxid sprutas ut i atmosfären och medan våra viktiga naturresurser slösas bort utan riktiga återvinningssystem.

Ulf Danielsson, professor i teoretisk fysik, skriver i en av sina böcker om varför det är så svårt att finna andra civilisationer ute i världsrymden, trots allt starkare teleskop.  Det är många faktorer som ska stämma där ute för att högre liv ska komma till.
     En orsak kan vara att när livet utvecklas till allt högre livsformer och slutligen med hjärnor och civilisationer liknande människans, är frågan om inte dessa civilisationer förintar sig själva. För man får anta att allt liv där ute måste utvecklas precis som hos oss på jorden genom konkurrens och urval i enlighet med utvecklingsteorin, och då kommer sådana civilisationer just genom konkurrens att förinta sig själva, precis det som vi nu håller på med här på jorden.

Tåg eller elektrifierade vägar

De flesta av er har läst om Nyamko Sabuni och hennes kontakter med Lars Lejonborg som företräder bl a Scania i en lobbygrupp som vill att vägarna ska elektrifieras (istället för en utbyggnad av vår tågtrafik får man förmoda). Sådana här kontakter mellan politiker och PR-byråer där f d politiker sitter är varken något nytt eller specifikt för Nyamko Sabuni. Det finns flerfiliga autostrador mellan politikerna och näringslivets storägare.
     Men till saken. Vad innebär en elektrifiering av vägarna? Det är givetvis så att den gynnar Scania och andra lastbilstillverkare som kan bygga fler lastbilar - med mindre fossilt bränsle, och det är sympatiskt i och för sig. Ändå kommer de att få använda mycket fossilt bränsle eller så får de köra på batteridrift i ett tänkt fossilfritt samhälle, när de kommer utanför allfarvägarna. Fossilfri drift av långtradare kräver å andra sidan stora batterier med stor åtgång av sällsynta metaller.
     Men frågan är hur elektrifieringen av vägarna ska gå till? Det ska den elektrifierings-kommission som Sabuni föreslagit reda ut. Ska det vara med induktionskablar i vägarna eller med luftledningar? Oavsett vilken teknik man använder har jag två funderingar kring elektrifiering av  vägarna.
     Den första är att elektrifierade vägar i ett framtida fossilfritt samhälle, kommer att kräva mycket batteridrift, som jag nämnde. För så fort den tunga trafiken kommer utanför de elektrifierade allfarvägarna, måste ett kraftig batteri ta över. Jag ställer mig därför frågan om alla de sällsynta metaller som krävs för batterier räcker för batteridrift till 8 miljarder människor och ännu fler i en nära framtid. Behövs de inte för vinkraftverk, datorer och mobiler m m? Är det då inte bättre att bygga ut vårt järnvägsnät i stor omfattning. För vad jag förstår så går det åt färre sällsynta metaller till ett lok per passagerare och ton gods, än det gör för tunga elbilar även om dessa bitvis körs på elektrifierade vägar. Vid städers och byars stationer kan taxibilar och mindre lastbilar med batterier stå för den slutliga, korta transporten till avnämarna. Behöver vi inte arbeta för ett hållbarare samhälle efter Corona-krisen?
     Det andra funderingen är inget för en nyliberal att bry sig om, för den handlar om solidaritet eller social och ekonomisk rättvisa mellan socioekonomiska grupper. Argumentet kommer från mig som är socialliberal och alltså "daterad", så som "gammaldags" numera heter. För hur ska gammelmormor komma till Göteborg eller Malmö och vidare till sin son som bor 4 mil ytterligare bort, hon som ser dåligt och inte kan köra bil? Hur ska fattiga människor som inte har råd med elbil komma dit? Behöver vi inte arbeta för ett jämlikare samhälle efter Corona-krisen, i vilket alla socioekonomiska grupper kan resa?
     Hon kan väl åka med en buss som körs på en elektrifierad väg, säger ni. Ja, det är förvisso sant, men det innebär att elektrifieringen av vägarna måste byggas ut till i stort sett hela vägnätet, om vi nu vill komma bort från fossila bränslen och onödig batteridrift. Då är frågan vilket som är billigast, att elektrifiera nära nog samtliga vägar eller bygga ut det befintliga järnvägsnätet. Även om många järnvägar lagts ner finns banvallarna kvar.
     Återstår frågan om de sällsynta metallerna räcker till allt. På detta kan jag själv inte svara, men frågan bör ventileras till det yttersta av politiker och experter. Men jag tror inte någon politiker är kapabel eller ens villig att tänka långsiktigt. Eller ska vi hoppas på en nystart efter Corona-krisen?

Behövs snabba snabbtåg

     Anders Lönn, som har lämnat en del kommentarer på min blogg, tog upp en intressant sak när jag talade med honom om järnvägsnätet, och det är luftmotståndet som ett tåg möter. Vi vet alla att luftmotståndet är av betydelse för bränsleåtgången i bilar och tåg. Därför har deras fronter konstruerats på ett sätt som skapar så lite motstånd mot luften som möjligt. Luftmotståndet är av stor betydelse om vi ska ha snabbtåg i framtiden, t ex ett extraspår mellan Stockholm och Göteborg.
     Anders, som är matematiker och fysiker, har förklarat för mig att luftmotståndet är kvadratiskt beroende av hastigheten. Det betyder att om tåget körs i 300 km i timman istället för 200 km, det vill säga kör 50 % fortare, så ökar energibehovet med 1,5 i kvadrat, det vill säga 2,25, vilket motsvarar 125 %. Detta beror på att tåget får knuffa en stor luftpelare åt sidan och denna energi ökar alltså med kvadraten på hastigheten. 
Betänk följande: I maj 1654 konstruerade borgmästaren Otto von Guericke i Magdeburg två halvklot i koppar, förde dem samman och sög ur all luft. Inte ens 30 hästar kunde dra isär kloten. Luftens tryck handlar om 10 ton per kvadratmeter vid normalt lufttryck. Lufttrycket utgör med andra ord ett enormt motstånd, och detta motstånd ökar med kvadraten på den ökade hastigheten, oavsett tågfrontens utformning. Givetsvis minskar motståndet om loket är aerodynamiskt utformat, men förhållandet mellan motstånd och energiåtgång är det samma. 
För den som är matematiskt intresserad så är formeln för luftmotståndets förhållande till hastigheten följande:  F = C*v^2, där F är luftmotståndet och C är konstanten på hur tåget är utformat. Fysikaliskt tvingande är däremot lutmotståndets kvadratiska beroende av hastigheten.
     Den rörelsemassa ett tåg har påverkar naturligtvis också energiåtgången. Att öka hastigheten från 0 till 300 eller 350 km i timmen för ett tågsätt kräver en stor mängd energi. För den matematiskt intresserade är formeln för rörelseenergin W = 1/2*mv^2, dvs rörelseenergin är 1/2 gånger massan m gånger hastigheten v i kvadrat. Denna energiåtgång har mindre betydelse än energin som krävs för att övervinna det konstanta lufttryck som tågets front har vid en konstant hastighet. Ja, den är så obetydlig, enligt Anders Lönn, att jag inte ens behövde nämna den. Viktigare är i så fall friktionen mellan luften och tåget (vid tågets sida) och rälsen samt baksuget från sista vagnen.   
     Så frågan är, behöver vi verkligen åka tåg i så höga hastigheter som 300 eller 350 km i timmen? Snabba tåg kräver också mycket av byggandet av banvallen. Och tänk på vad en olycka skulle innebära. Som Anders sa till mig: jag föredrar att åka av rälsen i 200 km per timme istället för i 300-350 km vid en olycka.
Kanske kan vi bygga tåg som de har i Japan och som går med magnetism och induktion i inbyggda "nättunnlar".
Hur som helst måste vi börja tänka långsiktigt- Vilket samhälle vill vi ha?   

Politikerföraktet

     Jag läste om hur de stora it-bolagen som Amazon, Google och Facebook samarbetar med oljebolagen. Med sina it-moln kan de samköra flera datorer och med fiffiga algoritmer och satelliter kan de räkan ut var det finns olja och hur den med billigaste teknik kan tas upp. 
     Det är fruktansvärt. Mitt i klimatkrisen jobbar de superrika och deras företag för att mer olja ska kunna pumpas upp ur jordens innandöme till allt billigare pris. Men egentligen är det helt naturligt. Företagens uppgift är endimensionellt: att tjäna så mycket pengar som möjligt. Det företag som släpar efter blir en förlorare i den stenhårda, globala konkurrensen. Det är marknadsliberalismens första lag. I och för sig har Kina en liknande lag, för deras ekonomi har som vi vet också blivit marknadsliberal (om än med statens stöd). Kommer inte pengar in i konkurrensen finns det risk för att det kinesiska folket gör uppror och att partiet med Xi Jinping förlorar makten och vad händer då med honom. Alltså finns bara en väg framåt, precis som för de superrika företagen, att köra på.
     Ungdomar med Greta i spetsen protesterar över hela världen och säger att politikerna måste se krisen som den är, en kris för mänskligheten, ja även för djur och växter, för hela ekosystem. Men politikerna sviker, de struntar i vår nära framtid, endast det korta perspektivet gäller. 

Volvos XC90

Ett tydligt exempel på svek är regeringens hantering av Volvos nya SUV, XC90. Det är en elhybrid och väger 2,5 ton. Den kan gå några enstaka mil på el, i praktiken 2,5 mil. Den är bygg för längre körningar med bensin och drar då över litern per mil, och det är mer än vad Volvo Amason drog på 60/70-talet. Amasonen släppte då ut mindre koldioxid än den vita XC90:an, som år 2020 får 10.700 kronor i klimatbonus vid inköp och slipper (förutom 360 kronor om året) vägskatt. Officiellt släpper XC90 nu efter årsskiftet med de nya reglerna ut 69 gram koldioxid per kilometer.  
     Regeringen hade tidigare en skamgräns – maxgräns – för laddhybriderna. De fick max släppa ut 60 gram koldioxid per kilometer. Vid mer utsläpp än så (i avgastestets körcykel) fick man ingen inköpsbonus. Volvos flaggskepp skulle plötsligt tappa statusen som miljöbil.
Så – då kanske den röd-gröna regeringen satte press på Volvo att få ner utsläppen? Nej, vid årsskiftet höjde regeringen nivån från 60 till 70 gram. De sänkte klimatkraven i en industri som 2018 ökade sina koldioxidutsläpp. 
     Statssekreteraren Mattias Landgren (S): - - - Så här - - - – Vi tar alltid hänsyn till de intressen som finns och de underlag vi får in. Det vore konstigt om en regering inte gjorde det. Då vore regeringen tondöv. Vi vill samarbeta! 

     Volvo har ingen renodlad elbil (den ska börja produceras under senhösten). Samtidigt ökade Volvos koldioxidutsläpp för hela bilflottan 2018 med hela 8 gram i genomsnitt – mest i Europa – upp till 132 gram per kilometer enligt ICCT. Volvos bilar väger också mest. Det är ett långt större problem än vad Volvo Cars vill erkänna. Nu riskerar nämligen bilbolaget på Hisingen EU-böter på 4 miljarder kronor nästa år, enligt konsultfirman PA Consulting.  
     Men EU har fixat ett kryphål: Biltillverkarna får dubbelräkna både renodlade elbilar och laddhybrider i sin statistik. Volvo toksatsar nu på laddhybrider, som ska stå för 20 procent av försäljningen i år. 
Ovanstående fakta har jag hämtat ur SvD i en uppdaterad version från de 9 februari 2020.

Politikerna - enda hoppet sviker

     Jag har slutat tro på att vi klarar klimatkrisen. Den teknik som sägs kunna rädda oss, att suga upp koldioxid ur atmosfären finns inte färdigutvecklad, och frågan om det kommer att funka är ytterst oklar. Konkurrensen mellan länder som Kina, USA och Ryssland kommer inte att bromsa användningen av fossila bränslen. De blir förlorare i det korta perspektivet, och att inte bli det är viktigare än att vår civilisation, våra djur-och växtarter, som våra pollinerar (alltså bin och humlor) går under. Företagen resonerar likadant. Och politikerna sviker oss. Inte undra på att politikerföraktet bara ökar.
     Det krävs en politiker som har modet att stå upp och säga sanningen och vad som krävs av oss alla. Inte är det Ulf Kristersson eller Jimmie Åkesson precis, inte någon annan heller. Möjligtvis Miljöpartiet men de håller på med annat som friår och en naiv flyktingmottagning utan att avsätta pengar för den.
     Jag planerar att försöka rädda vår civilisation själv genom att sätta upp solceller och köpa en elbil, inte en hybrid, och den måste ha fyrhjulsdrift annars kommer jag inte upp för den branta baken hemma under vintern. Jag sparar så gott det går. Än finns ingen sådan bil till ett rimligt pris och rimlig räckvidd, men till år 2021 kanske. Jag frågade grannarna om en  gemensam upphandling av solceller, men intresset var svalt. Men tänk om elen slås ut sa jag, då har vi inte ens el till de minsta behov. Asch, det där tror jag inte på. I så fall köper jag ett elaggregat som går på diesel fick jag till svar. 

Nederländernas högsta domstol: sänk CO2-utsläppen.

Det är märkligt som jag skrev i förra inlägget att Australien trots enorma bränder över enorma områden och över 40 grader i luften förnekar eller tvekar om huruvida det är människans utsläpp som orsakar klimatuppvärmningen. Men även där börjar det hända saker i människors sinnen. 

I Nederländerna har frågan om människans utsläpp varit huruvida det ska vara en fråga för politikerna i landets parlament eller en fråga för domstol. Nu har frågan avgjorts i landets högsta domstol. Domen utföll till miljörörelsens lycka (och till människors lycka). Domstolen har meddelat att regeringen måste sänka utsläppen med 25 % till slutet av 2020 jämfört med 1990 års nivå!!! De måste med stor sannolikhet stänga flera kolkraftverk. Två nya byggdes så sent som 2015 och 2016, hur man nu kan bygga nya kolkraftverk, när man känt till uppvärmningen i 3 decennier minst, en gåta. 

Moderaternas kärnkraft

Nu vill det högerliberala partiet Moderaterna med flera högerliberala partier bygga ut kärnkraften. Idag byggs vindkraft, solkraft och annan förnybar energi på grund av att den har blivit allt billigare. Kärnkraften däremot har blivit så dyr att industrin inte vill bygga ut den. Främst beror det på att säkerhetskraven har ökat.
Sammantaget betyder detta två val, antingen får man sänka säkerheten eller så får skattebetalarna stå för notan. Välfärden är redan hårt ansträngd på grund av stort flyktingmottagande, av hög kriminalitet, av smuggling av stöldgods, vapen, knark med mera. Detta förskräcker mig. Industrin bygger ut förnybar energi i rasande takt utan att få statligt stöd (utom möjligen på marginalen) men Moderaterna med flera vill likväl bygga ut kärnkraften till stora kostnader för oss skattebetalare.
Är det så att det inte finns några möjligheter för den förnybara energin att ge oss tillräckligt med energi i framtiden eller är det politiskt vansinne?

Klimatkompensation - en katastrof

     I DN den 26 oktober står det att endast 2 % av den klimatkompensation som företagen åtar sig att göra utomlands leder till koldioxidminskningar. Resten leder sammantaget till ökade utsläpp på ganska kort sikt, bland annat eftersom klimatkompenserade trädplanteringar efter några år många gånger huggs ner, både olagligt och lagligt. Det finns nämligen ingen kontroll av planteringarna i många länder. Klimatkompensationen, i alla fall så som den idag är utformad, är därför ett luftslott, eller för att använda ett adekvatare ord, ett falsarium, ett sätt att fortsätta som förut under falsk flagg.
     Om man sedan får klart för sig att kompensationen i sig är ett spel mellan två olika koldioxid-cykler, då förstår man varför inget händer med mängden koldioxid i luften. 
     Det finns nämligen två typer av koldioxid-cykler. Den ena är en långsam process. I denna förser utbrott från vulkaner atmosfären med koldioxid. En del av denna sugs upp av haven. En annan del blir kvar i atmosfären under hundratals år, ja ännu längre. Det tar nämligen lång tid för koldioxiden att via haven omvandlas till kalksten. En del binds också i rötter och annat organsikt material. Om vi också beaktar att växter ska bilda olja och gas och på så sätt föra bort koldioxid ur atmosfären, ja då talar vi om miljontals år. Denna  långsamma och naturliga process håller koldioxidhalten i atmosfären på runt 200-280 ppm, så länge inte människan lägger sig i och bränner de fossila bränslena.
     I den andra cykeln handlar det om variationen hos växtligheten att suga upp koldioxid ur atmosfären, både i hav, sjöar och på land. Den kan öka eller minska koldioxiden i lufter, bland annat beroende på mänsklig påverkan. I vilket fall som helst handlar denna cykel om 60-120 år. 
     Vad vi människor nu gör är att föra ut koldioxid till atmosfären från den långsamma cykeln, och det sker medelst falsariet med klimatkompensation. Men i huvudsak sker det utan någon som helst klimatkompensation. 
     Som var och en förstår räcker det inte med trädplanteringar för att suga upp den koldioxid som hör till den långsamma cykeln. Det går förstås till viss del att suga upp sådan koldioxid, men sammantaget är det ogörligt, en katastrof. Vi måste stoppa utsläppen från den långsamma cykeln, dvs upphöra med fossil energi och stoppa tillbaka koldioxid ner i underjorden där förut olja och gas fanns.
     Trots denna vetskap fortsätter vi att spruta ut koldioxid från den långsamma cykeln. Företagen hyllar sig själva för sin klimatkompensation och politikerna driver på för ytterligare skadlig klimatkompensation. 
     Gud bevare konungen, oss själva och fosterlandet (läs mänskligheten).

Lena Andersson

     Läste för en tid sedan en kolumn av Lena Andersson från 28 september i DN, och jag förskräcktes. Men när jag tänkte efter så var innehållet väntat. Hon har i tidigare kolumner visat en orubblig tro på liberalismens idé, oavsett dess konsekvenser i sina yttersta tillämpningar, det jag i förra inlägget kallade överliberalisering. Kolumnen är riktad mot Greta Thunberg och hennes unga supportrar, även om Greta inte nämns. Hon talar om forskningen på samma outtalade sätt, att den sällan har helt rätt och sällan är enig. Hon måste i rimlighetens namn mena klimatforskningen, men säger det inte rakt ut.

Ja, ja ungdomen har alltid klagat på den äldre generationen.     

I kolumnen säger hon bland annat följande: I alla tider har ungdomen anklagat tidigare generationer för förstockelse.
     Min kommentar: Det kan inte tolkas på annat sätt än att Gretas protester inte är något att bry sig om. Så här har ungdomar protesterat i alla tider, och det är för visso sant. Men är det ett argument mot klimatforskningen som ungdomarna stödjer sig på.   
     Hon säger också: Bedriften att ha fört mänskligheten ur enkelhet och fattigdom till komplexitet och välstånd utgör nu själva vidrigheten att komma till rätta med. I allt gällare tonläge manas vi att "göra något". Men vad, förutom att bli asketer? Sänka de globala temperaturen genom att eliminera utsläppen. Men hur? Vad ska kriminaliseras? Vilka företag ska slå igen, hur ska massarbetslösheten hanteras?
     Min kommentar: Ingen av oss som tror att vi står inför en klimatkris är otacksam för de framgångar i välfärd som nåtts genom den västerländska demokratin, såväl socialdemokratisk som liberal, inklusive den kapitalism som ingått i denna utveckling och, märk väl, i vilken även de fossila bränslena ingått som katalysator.
     Det är ingen vidrighet, och det är inte dessa framgångar vi kritiserar. För faktum är att forskare och politiker i över trettio år varit väl medvetna om konsekvenserna av användningen av fossila bränslen. Hade politikerna tagit varningarna till sig och "gjort något" redan för trettio år sedan, hade vi varit i ett mycket bättre läge. Vi kunde redan då ha förberett oss, byggt ut järnvägar, byggt elkablar för ersättning av el istället för fossila energi i stålframställning, stimulerat utbyggnaden av solceller på hustaken, stimulerat elbilar, beskattat fossil energi mer och slopat undantagen och så vidare. Nu är läget akut på grund av att politikerna inte har inset eller velat inse krisen, och därför skriker ungdomarna i gällt tonläge. 

     Hur vi ska då göra, frågar hon? Jo menar jag, i varje land ska politikerna bilda en kriskommitté  tillsammans med forskare, bland andra ekonomer. Alla politiska partier ska ingå i den, och den ska söka de effektivaste åtgärderna med hänsyn till hur snabbt de kan införas och hur stor deras verkan är. Kommittén ska ta tag i alla de samhälleliga problem som följer av åtgärderna, t ex arbetslöshet. Alltså, det handlar om en samlingsregering som under kriget. Det är vad som behöver göras. Sedan är det en annan sak att det politiskt svårligen går att genomföra, därför att politikerna inte uppfattar klimatkrisen som en kris, precis som Greta säger. De är alla upptagna av sina egna politiska agendor, inte minst för att bli omvalda. En sådan kriskommitté skulle ha tillsatts för 30 år sedan.   
     IPCC står för de vetenskapliga rönen om klimatet. FNs klimatkonferenser sätter upp mål. Men för genomförandet behövs en kriskommitté i varje land, och om en sådan tillsätts är det lättare att genomföra planerade åtgärder utan att politikerna behöver oroa sig för omval, i alla fall inte i samma utsträckning.  De kan med en sådan kommitté lägga partipolitikens frågor åt sidan tills vidare.

Liberalismens förverkligande går före räddningen av klimatet

     Sedan säger Lena Andersson något som förskräcker mig, men när jag samlat mig ser jag hennes tankar som en naturlig följd av hennes ideologi - superliberalismen eller med mina tidigare ord, överliberaliseringen. Hon säger följande:
     Det krävs, brukar det sägas, ett annat ekonomiskt system för att "rädda planeten". - - -
Rimligen fordrar det stenhård reglering och otaliga förbud. Den som åstadkommer misär genom sådant blir inte omvald. Sålunda torde man mena att i det nya systemet ingår att naturens rättigheter inte är förhandlingsbara, liksom människans oförytterliga rättigheter inte är det. Dilemmat blir då att när friheten och demokratin utsträcks till att omfatta naturen och de ännu ofödda samt att ungdomar ska slippa framtida förändringar av livets betingelser, upphör i samma stund friheten och demokratin för oss andra här och nu.
     Vi syndiga vuxna som bara tänker på pengar anmodas att lyssna på vetenskapen. Men vetenskapen har inget svar på filosofiska frågor.
     Det är idéer som avgör hur samhället ska inrättas. Om dessa idéer är vi inte överens. 
     Att således hävda att det inte finns något att debattera eftersom sanningen redan föreligger är fel. Dels för att forskningen sällan har helt rätt och sällan är eniga.
     Min kommentar: Om jag nu tolkar henne rätt, så menar hon att om vi ska skydda kommande generationer från framtida förändringar av livets betingelser, det vill säga från de konsekvenser som koldioxidutsläppen medför, då upphör friheten och demokratin för oss andra som lever nu. Det är rätt så till vida att många av de friheter vi vant oss vid måste begränsas, men vi kommer att ha kvar våra grundläggande rättigheter, som trygghet och ett oberoende rättssystem. 
    Klimatforskningen är komplex, som hon säger, och IPCC kan ha fel i detaljer, men om magnituden av klimatuppvärmningens konsekvenser är de eniga. Sedan finns det spridda forskare, dock i huvudsak icke klimatforskare, som inte delar IPCC uppfattning. Men att problematisera IPCCs forskningsresultat eller förneka det, är för mig en underlig ståndpunkt. Hon sällar sig till klimatförnekarna. Och i en liberal demokrati får man tycka vad man vill. Forskningens entydiga resultat är emellertid ingen filosofisk fråga, ingen åsikt, ingen politisk ideologi, varken liberal eller socialistisk. Att förneka den är att sätta tro framför vetenskap, och det tycker jag vi har nog av idag.
     Hur vi ska göra är däremot en filosofisk fråga, och den har jag svarat på med den föreslagna kommittén. Vi kan naturligtvis filosofera runt nödvändigheten av en sådan kommitté och ställa den mot att fortsätta som förut och låta våra barn, barnbarn och deras ättlingar drabbas av de "framtida förändringar av livets betingelser" som hon uttrycker det. 
     Sammanfattningsvis säger Lena Andersson å ena sidan att forskningen inte alltid har helt rätt och att den sällan är enig. Med det måste hon mena att IPCCs forskning inte är att lita på, och därför kan vi fortsätta som vi gjort hittills. Å andra sidan säger hon att kommande generationer ska ta smällen av livets betingelser, för det är viktigare att vi som lever nu får fortsätta med våra liberala friheter oförändrade. Detta är för mig cyniskt och egoistiskt. 

Fredspriset gick inte till Greta

Ja, så har fredspriset delats ut. Det gick inte till Greta Thunberg som var förhandstippad, utan som så ofta till en politiker. Det lär sitta en massa avdankade politiker i den norska nobelkommittén. De har en vurm för att ge fredspriset till politiker, och det är därför Obama, Kissinger med flera fått priset. Så i år också. Etiopiens premiärminister Abiy Ahmed får Nobels fredspris.
I detta fall delar jag nobelkommittén beslut. Abiy Ahmed har åstadkommit väldigt mycket i ett land med stora problem och givit människor över hela Afrika ett stort hopp om en demokratisk utveckling.

Greta har inte åstadkommit några sänkningar av koldioxidhalterna, ännu inte i alla fall. Därmed inte sagt att hon inte gjort nytta med sina hårda tal, men jag tror vi ska vänta några år och se vilka effekter Greta kommer att ha på lång sikt på utvecklingen. Det är alltid riskabelt att i iver kasta ut nobels priser. Han som upptäckte DDT fick nobelpris, men han skulle inte fått det några år senare när man upptäckte konsekvenserna.
Greta har framtiden för sig. Jag tror att hon senare får priset.

Klimatuppvärmningen har nått sin tröskeleffekt

Jorden brinner

     Jordens skogar brinner och spyr ut koldioxid. Det leder till ökad uppvärmning, som i sin tur leder till ännu större uppvärmning och sedan till ännu fler bränder, allt i en ond spiral. Det leder vidare till ökade metanutsläpp - och även av koldioxid - från permafrosten och från havsbottnarna - och som ni säkert vet är metan 25 gånger starkare än koldioxid som växthusgas. 
     Till detta kommer det faktum att vattenånga i luften ökar med uppvärmningen. Det beror på att avdunstningen från hav och sjöar ökar och på att varm luft bättre kan behålla vattenånga än kall - och som ni kanske vet är vattenånga en effektiv växthusgas. 
     Tre onda spiraler, och inget av värde görs för att vända utvecklingen. Växthusgaserna bara ökar och värmen likaså. Katastrofen för djur och växter och för våra civilisationer kommer rusande rakt mot oss. Ändå grips vi inte av panik. Vi vänder den ryggen.

Ingen vill se sanningen

     Ingen vill se eller säga sanningen, nämligen att vi står vid klimatets tröskel. På andra sidan finns ingen återvändo. Klimatet skenar av sin egen inneboende kraft. Ja, i praktiken står vi redan på tröskeln. För att kunna stoppa uppvärmningen, behöver vi nämligen omedelbart stoppa förbränningen av fossila  bränslen. Men som ni vet är det politiskt omöjligt. Det skulle skapa arbetslöshet, kaos, demonstrationer och våld. Vi har helt enkelt väntat för länge. Vi kan bara se på när våra civilisationer faller ihop tillsammans med de ekosystem som livnär oss. 

Enskilda medborgare ska ställa klimatet till rätta

     Hittills har politiker och journalister vänt sig till oss enskilda medborgarna och sagt åt oss att vara klimatsmarta, alltså att tänka på vad vi äter, låta bli att flyga, att byta ut fossilbilen mot en elbil och så vidare. 
     Men det är omöjligt för oss enskilda människor att finna det bästa alternativet mellan allt som alstrar växthusgaser. Och även om vi valde rätt i varje enskilt fall - vilket alltså är omöjligt - skulle det långt ifrån vara tillräckligt. 
     Alltså, en gång för alla: enskilda människor kan inte rädda oss genom att välja rätt i vårt rådande samhällssystemen. Informationen är fragmentarisk, lurig och oklar, och åtgärderna som enskilda gör har ingen avgörande betydelse i det stora perspektivet. Att låta oss enskilda människor bära ansvaret får oss bara att flytta fokus från de genomgripande samhällsförändringar som behövs. Därmed inte sagt att det skulle vara fel att sätta upp solceller, vindkraftverk och köpa elbil. 
     Ändå florerar detta synsätt. Så sent som i förrgår (29 aug) hörde jag en klimatforskare i Aktuellt säga att det är mycket som vi enskilda människor kan göra. Ansvaret vilar på oss.
     Ibland undrar jag om forskare och andra välutbildade människor lever i bubblor eller blundar för att sanningen är så förskräckande. Sky News från Australien framförde nyss (på Youtube) att Greta bara är ett barn och att hon är okunnig. Hon talar nonsens sa nyhetsuppläsaren, och han förfärades över välkomnandet hon fick i New York. Om det är något som Greta inte är så är det okunnig. Och nonsens talar hon inte heller. Hon för fram vetenskapliga rön som är så nära en sanning man kan komma. De gränsar till visshet.
     Lika skrämmande är ett annat inlägg på Youtube, i vilket talespersonen menade att det var fel av föräldrarna att inte stoppa Greta. Hon är ett barn och har en massa diagnoser. Hon borde få behandling mot sina diagnoser och sin klimatångest, inte agera som hon gör. 
     

En samhällsomstörtande förändring kräva

     Det som krävs är att politiker och forskare, såväl klimatforskare som samhällsforskare inklusive ekonomer, sätter sig ned och diskuterar igenom vilka åtgärder som är effektivast för att snabbt bromsa utsläppen av växthusgaser, och det måste de göra med hänsyn till människor liv och ekonomi, till infrastruktur, företag och samhällsfunktioner. Men ingen talar om ett sådant radikalt och samlande grepp. Det är bara små, spridda åtgärder som politikerna föreslår. I övrigt är det vi enskilda som ska vara klimatsmarta
     Men politikerna kommer inte att klara av att ta ett samlat och omstörtande grepp. Det är i dagsläget politiskt självmord, såvida de inte får en överväldigande majoritet i riksdagen, i EU eller FN med sig. Det lär de inte få i nuläget, för det handlar om en omstörtande förändring som mänskligheten inte skådat. 
     Enda möjligheten är därför att vi sätter politikerna under press i form av enorma demonstrationer. Greta i all ära, men inte ens hon och hennes kamrater klarar det. 
     Det som kan få folket att vakna är enorma översvämningar, ännu fler enorma bränder, torka och missväxt i utsatta områden, helst i de ekonomiska stormakterna som Kina och USA. Kanske kan Greta då få sällskap av stora folkmassor. Tills dess får vi fortsätta leva som om klimathotet inte fanns och välja kyckling istället för rött kött eller svenska tomater istället för utländska eller vad det nu är.
     Jag är förtvivlad över situationen. Det är antagligen något fel med mig som inte kan blunda som alla andra. Har jag en dold diagnos? Har jag uppfattat allt fel? Står vi inte inför en kollaps?  Borde jag gå i terapi på grund av min klimatångest? Ja, borde inte alla gå i terapi, istället för att agera, oavsett de har någon forma av diagnos eller inte,
    För Greta hjälpte det att ta tag i frågan. På så vis kom hon ifrån sin depression över klimatet. För mig hjälper det att skriva av mig på bloggen. Men det är inte så vi ska bete oss. Vi ska söka hjälp för vår ångest.
     Istället har jag för avsikt att sätta upp solceller på huset och på garaget. Har redan talet med en granne som kan tänka sig att vara med i en upphandling. Så snart jag får råd ska jag sedan köpa en elbil. 
     Jag vet, jag sa just att enskilda människors åtgärder inte har någon avgörande betydelse, men något gott gör det, och dessutom mår jag bättre av att göra det lilla jag kan.
     Kanske ska jag också sätta mig bredvid Greta, när hon kommer tillbaka från USA.

Greta Thunberg får sofistikerad kritk

När någon säger en sanning som går ens intressen eller världsbild emot, finns det många sätt att välja mellan i syfte att motsäga det sagda. Man kan förneka sanningen rakt upp och ner eller säga: "det där är inte helt klarlagt, mer forskning behövs",  och därigenom kan man skjuta på sanningens behövliga motåtgärder. Man kan svartmåla budbäraren. Han kan beskyllas för att vara betald av andra och således gå deras ärenden. Han kan beskyllas för att ha dolda syften, han kan vara vänsteraktivist, kommunist eller högerfascist eller så begriper han inte, ty han är okunnig.

Kravet på åtgärder på grund av klimatuppvärmningen är en sådan sanning. Greta Thunberg, som vi alla numera är bekant med, är en sanningssägare. Hon menar att vi ska känna panik på grund av klimatuppvärmningen. Vi är i den värsta kris mänskligheten ställts inför. Det krävs omfattande och omedelbar åtgärder och det nu, menar hon. Hon har en samlad elit med klimatforskare från hela världen i ryggen.

Det är klart att det inte är roligt att höra en sådan sanning, nu när vi lever sådana bekväma liv med shopping och utlandsresor.

Hanne Kjöller, kolumnist i DN, gick för några månader sedan som katt kring het gröt i en artikel om hur hon skulle kunna angripa Greta. Greta säger bara att vi ska känna panik och inget om hur vi ska agera för att motverka krisen. Det finns ju så många saker att ta hänsyn till.

Och om Greta säger något om olika åtgärders för- och nackdelar, så är det hon säger motsägelsefullt och oförståeligt menar Kjöller. Men hon vill inte angripa Greta, hon bara inte förstår vad hon säger. Hon är ett barn och dessutom har hon multipla neuropsykiatriska diagnoser. Därigenom är hon en utsatt person, alltså en person som man inte kan angripa, och kanske heller ingen att ta på allvar.  Istället riktar hon sin kritik mot dem som säger att vi måste lyssna på Greta. Hur menar dessa människor? Vad vill de att vi ska göra? Inget säger de om detta.

Jag tror att Kjöller missförstått vad som menas med att "lyssna". Om någon säger att det brinner i skogen en bit bort, så menas inte att vi ska kräva ett svar av denne på vad vi ska göra. Med att "lyssna" menas att vi ska ta till oss budskapet, att det är fara å färde, att vi måste påkalla allas uppmärksamhet och i detta fall tillkalla brandkåren.

Samma gäller om klimatuppvärmningen. Den som säger att vi ska "lyssna" på Greta kan inte avkrävas en redogörelse för vad som ska göras. Ej heller Greta kan avkrävas en sådan, oavsett hon är ett utsatt barn eller inte. Med att "lyssna" menas även i detta fall att vi ska ta till oss budskapet att det är fara å färde och att det är bråttom med åtgärder.

Det är politiker och forskare på området som tillsammans ska fastställa det mest kostnadseffektiva sättet att snabbt begränsa uppvärmningen.

Kjöller retar sig på Greta, det är uppenbart. Hon får stort utrymme i olika internationella organ. Hon är en människa med makt, menar Kjöller, men samtidigt oåtkomligt för kritik, eftersom hon är utsatt.  Istället vänder hon sig till vuxna och till dem som inte har några diagnoser.
"Jag", säger hon i artikeln, "tycker att det vore hederligt om alla som menar att det inte alls är något problem att låta ett barn hårdlansera en politisk idé kunde ställa de följdfrågor som jag inte mäktar ställa. Just för att hon är ett barn."

Men, säger jag, det är ingen politisk idé Greta för fram. Det är ett larm.

Och även om Greta är ett utsatt barn, är det ett intelligent barn, som har läst sig till vad forskarna kommit fram till och som har förstått sanningen. Hon har haft vett att ta den till sig.

Därför måste vi "lyssna" på Greta. Det gäller oss alla, inte minst politikerna.

Biodling

Allt för sällan lyssnar jag på P1, och det är synd för där finns mycket intressant. På väg hemifrån landet lyssnade jag på Tendens om biodling. Då fick jag lära mig att det finns ett stort intresse hos människor att börja med biodling. Människor vill stötta naturen med pollinering, och ett sätt att göra det på är den "naturliga" vägen med honungsbin.

Men se det var i högsta grad kontraproduktivt. Många vilda bin och humlor, och andra pollinerar, är utrotningshotade, bland annat beroende på växtgifter, men också på brist på blommor. När vi genom biodling ökar mängden bin på blommarknaden möter de utrotningshotade, vilda pollinerarna en mördande konkurrens. Bättre är att plantera blommor och att stimulera tillväxten av vilda blommor, menade den kvinna som intervjuades och som verkade mycket kunnig.

Om man nu ska köpa honung från biodlare, så är det bättre att köpa honung från dem som odlar honung inne i stan, menade den kunniga kvinnan, för den innehåller inte lika mycket växtgifter som den honung som kommer från landsbygden. Regeringen stödjer denna giftspridning för den har undantaget vissa växtgifter från EUs förbud.

Det bästa är därför att köpa antingen honung från storstaden eller att köpa honung från annat land i EU.

Vi lär oss aldrig, vi förstår inte att vi lever av naturen.

Insekter minskar drastigt i antal

Kanske har ni hört talas om att upp till en miljon växt- och djurarter av 8 miljoner är utrotningshotade. Många är akut hotade redan idag. Utan att gå in i detaljerna är det så att vi lever av naturens mångfald, oavsett vi vill ta det till oss eller inte. Orsakerna känner vi till. Det handlar om överexploatering av växer och djur, giftspridning i vår miljö (hav och vatten), utsläpp av koldioxid och andra växthusgaser m m.

Jag minns i min ungdom och ännu senare hur insekter slog emot vindrutan under bilkörning, särskilt gällde det under mörker eller halvmörker. I dag är vindrutan helt ren. Under 4 år har jag inte sett en enda fladdermus på kvällarna. De brukade sova i vårt båthus under dagarna, och de lever som bekant av nattflyn.

För ett par dagar sedan såg ett av våra barn massor av döda humlor på gatan i deras bostadsområde. Vad hade hänt? Kanske hade ett barn blivit stungen, och föräldrarna visade genast dådkraft. Kanske sprutade de gift på deras gemensamma bo, för inte kan man låta sitt barn bli stunget. Eller så har Anticimex varit där. Humlor är inte som jag trott solitärer.

Humlor kan faktiskt bygga gemensamt bo, t ex under utskjutande tak i ett skrymsle innanför väggen, precis som getingar. Här på landet har vi ett humlebo i hörnet under taket på vår veranda. De kommer med nektar och pollen och ger sig av igen för att hämta mer. För ett par år sedan hade vi ett getingbo på samma ställe. Jag förbjöd barnen att förstöra boet. Jag och min hustru sitter ofta där med en kopp kaffe och en kaka, barnen ytterst sällan. Jag blev bara stungen en enda gång, och jag överlevde. Nu har vi fått ett getingbo under altanen på vårt gästhus som barn och barnbarn använder. De vill ta död på getingarna, för tänk om ett av de små barnen runt tio år blir stunget. De är ju så rädda för getingar. Jag orkar inte hindra dem

Hemma har vi också ett humlebo under taket. Humlorna surrar runt vår bevakningskamera och startar larmet ideligen. Mycket störande. Men de får leva kvar och utföra sina så viktiga gratistjänster åt oss.

Åter till vårt lantställe. Här får barnen bara klippa gräset där de spelar fotboll, krocket och liknande. På övriga gräsmattor måste de spara stora öar av klöver och andra blommor till våra små vänner, och till dessa inkluderar jag även bin, fjärilar, getingar (de pollinerar faktiskt också till viss del) och andra pollinerande insekter.  Samma hemma. De måste spara öar av blommor på gräsmattan, även maskrosor vid den tiden de blommar. De är ju så vackra i sin gula färg och så nyttiga.

Jag gläds när jag ser fjärilar och andra pollinatörer svärma vid blommorna.

Bojkotta Brasilien

Jag har läst att Brasilien ska öka giftanvändningen i sitt jordbruk och låta hugga ner regnskogen för att öka sin matproduktion Det är katastrofala beslut för klimatet och för över en miljon av jordens arter, som är på väg att utrotas. Ett företag som heter Paradiset har beslutat bojkotta matvaror från Brasilien. Det tycker jag är bra, trots att man sagt mig att bojkotter är fel. Det finns alltid andra stater som är lika onda eller ondare, och då måste man bojkotta halva jorden. Men någon stans måste man börja. Jag ska besöka Paradiset och tala med personalen. Jag ska också skriva till ICA och Hemköp och fråga varför de inte agerar. Eventuellt ska jag sluta handla där.

Bensinupproret

Bilister över hela landet har i en Facebook-grupp gjort uppror mot det höga bensin- och dieselpriset. Särskilt upprörda är bilisterna i glesbygden, som har lång väg till sina arbeten och där kollektivresor i praktiken inte är något alternativ. Prisuppgången är en marknadseffekt, inte en effekt av ökade skatter. Skatterna på fossila bränslen är likväl höga. De upprörda bilisterna vill därför att skatterna sänks på fossila bränslen.

Fakta är emellertid följande.

Priset per liter för bensin och diesel har gått upp sedan år 2000, ingen tvekan om det. Å andra sidan har bilarna sedan år 2000 fram till år 2018 blivit effektivare och effektivare i sin bränsleförbrukning. Av det följer att kostnaden per körd kilometer bara ökat med 6 %, medan inflationen ökat med 26 %. I fast penningvärde innebär det att det sedan år 2000 blivit 20 % billigare att köra bil med fossila bränslen - per kilometer.

Beräkningarna baseras på statistik från oljebolagens organisation SPBI, bilindustrins branschorgan Bilsweden samt från Trafikverket och Transportstyrelsen. Uppgifterna har jag hämtat från en debattartikel i SvD den 14 maj, skriven av Magnus Nilsson, miljökonsult, forskare, författare till ”EU, Sverige och klimatet – en guide för politiker och andra till EU:s nya klimatpolitik” (Arena idé 2019)

Alla kör naturligtvis inte de bästa bilarna från klimatsynpunkt, så besparingarna är för de flesta mindre är 20 %, men ändå har kostnaden per körd kilometer med hög sannolikhet sjunkit för 80-90 % av bilisterna, inte ökat.

Detta synsätt som bilisterna visar prov på är typiskt för många av oss. Vi reagerar instinktivt och kortsiktig när våra egna intressen hotas. Det är motsatsen till Greta-effekten. "USA först" som Trump säger eller mina intressen först – sedan kommer klimatet. Därför hyser jag litet hopp om att vi kan rå på klimatuppvärmningen.