Jimmie Åkesson och jag tycker olika

Jag har inte tid att skriva på denna blogg för närvarande, men det kliar i fingrarna när jag läser tidningar och ser på teve. Men nu kan jag inte låta bli, och det gäller Jimmie Åkesson.

Jimmie Åkesson är skicklig. Det märktes i utfrågningen på SVT. Han lyckades på ett märkligt sätt smyga undan de egentliga frågorna som ställdes, och få det han sa att nästan låta bra. Men för den som satt sig in i frågorna och som verkligen lyssnade på vad han egentligen sa, var det annorlunda. De som befinner sig långt ut till höger, ända ut till AFS och NMR tyckte nog att han gjorde bra ifrån sig. 

Det var en sak jag tyckte var särskilt uppseendeväckande, och det var den kvinna som visades på bild i en Sverigedräkt med huvudduk, alltså en som täckte håret. En av hans partikolleger hade sagt att det var en våldtäkt på Sverige. Åkesson skulle inte ha uttryckt sig så sa han, men han brydde sig inte om hur man uttrycker sig. Det handlade om själva saken, sa han, och han menade att en muslimskt kvinna inte ska bära huvudduk när hon samtidigt har Sverigedräkten på sig. 

Jag har tidigare på denna blogg skrivit om flickor som spelar fotboll med huvudduk. En stod i mål, en annan spelade ute på plan. Jag skrev om kvinnor i kassorna i köpcentret som bar huvudduk. Jag tyckte det var utmärkt. Det visade att kvinnorna (i alla fall troligtvis) var muslimer och samtidigt deltog i vårt sekulära och demokratiska samhälle som vilken annan svensk flicka som helst. 

Detsamma gäller för den kvinna som bar Sverigedräkten med huvudduk (under den duk man ska ha då). Det är visserligen sant att det finns risk för att en del muslimska kvinnor tvingas bära huvudduk av sin släkt. Men en del gör det i högsta grad frivilligt. Och om de deltar i arbete och i olika "svenska" aktiviteter är det väl ett gott tecken som något på att de inte är förtryckta. Det vore värre om vi aldrig såg en muslimsk kvinna, sitta i en kassa, spela fotboll eller bära någon form av svensk folkdräkt. Det vore ett tecken  på det ultimata förtrycket och på en uttalad segregation. Naturligtvis ska man beakta att en klädsel som uttrycker en religiös tillhörighet inte gör våld på en viss klädsel, t ex en uniform eller en folkdräkt. Men det var det inte fråga om här, vad jag förstår. 

Att utesluta muslimska kvinnor med huvudduk från att delta som vilken etnisk svensk som helt (ateist eller kristen) i vår idrott, vårt arbetsliv och i vår kultur, det är en farlig väg att gå. Etniska svenska kvinnor kan ha hatt på sig i olika sammanhang. Vad är skillnaden?

Åkesson skyller de andra partierna för att inte ha integrerat våra flyktingar och syftar antagligen på dem som kommer från mellanöstern eller från vissa andra länder där det finns muslimer. Det ger jag honom rätt i. Partierna har varit urusla på att integrera flyktingarna. Men att då stänga ute en muslimsk kvinna med folkdräkt från att integreras. Det är obegripligt. 

Historierevision

     Åsiktskorridoren eller det så kallade PK (politiskt korrekt) har idag blivit ett faktum. Jag gillar inte att tillstå detta, för uttrycket har kidnappats av diverse konspirationsteoretiker och av tokar som hävdar än det ena än det andra. Men jag måste likväl tillstå att PK allt mer kommit att styra debatten. Allt och alla granskas för vad de säger och gör. Statyer rivs eller föreslås rivas - för idag är de inte PK. Böcker censureras eller göms undan i biblioteken - för de är inte längre PK. 

     Men varje staty, varje bok, varje film, varje historisk person är en produkt av sitt historiska sammanhang. De använder ord som då ansågs korrekta, oavsett de var nedvärderande eller inte. Vi kan inte radera vår historia. Vi kan istället lära oss av den.

     Kommunistpartierna i Kina och Ryssland har suddat ut personer som blivit persona non grata på alla bilder de förekommit. IS har i sin framfart förstört byggnader, monument och statyer som representerat en felaktig kultur, varvid enorma kulturella skatter gått förlorade. Politisk korrekthet kallas det.

     Givetvis finns det ord som idag är, eller som i alla fall uppfattas som rasistiska och som därför inte bör användas, men i Sverige är vi så ängsliga för att uttrycka oss på ett sätt som kan uppfattas rasistiskt, så rädda att vi knappt vågar prata. Vi försöker lära oss att uttala varje invandrares namn så som det uttalas på dennes språk, vilket ställer till problem för oss med långt över hundra etniciteter i landet. I USA gör man det lätt för sig. En invandrare rättade en amerikan som kallade honom för Al. Vad han hette kommer jag inte ihåg. Det var något namn som började med Al har jag för mig. "Men nu bor du i USA och då heter du Al" förstår du", fick han till svar. Kanske var det Al Gore det handlade om. Under några månader i USA kallades jag för "Änders". Inte påpekade jag detta felaktiga uttal. Jag kan inte rätta 300 miljoner amerikaners uttal. 

     Felix Müntzing, försäljnings- och marknadschef på Triumf Glass, sa i förrgår i en artikel om Triumfglassen ”Sitting Bull” att den kan komma att plockas bort ur sortimentet, och det var det som fick mig att skriva detta inlägg. Bilderna på förpackningen har kritiserats för att vara stereotypa och kränkande. Flera idrottsföreningar har indianer i olika former i sina namn. Det tycks, som med ordet svart, vara något negativt att vara indian, ett handikapp. När jag talade om en kvinna som spelade fotboll bland idel vita talade jag nämligen om henne som den svarta spelen och blev hyschad. Man får nämligen inte använda ordet svart. Men det måste väl vara lika rätt som att kalla någon för den vite mannen, om denna förekommer bland idel svarta människor, alltså om man inte känner till namnet. I övrigt hatar jag alla identitetsbeteckningar av kollektiv art, såvida de inte är nödvändiga i sammanhanget.

     Borde inte alla bilder på vikingar med sina horn tas bort? Borde inte fotbollsfansen förbjudas bära hornförsedda hjälmar. De är inte bara stereotypa. De är dessutom felaktiga. Vikingarna hade inga horn på sina hjälmar. Borde inte Vikingarna, dansbandet som kallades så, ändra sitt namn? Vi tycks vara stolta över vikingarnas härjningar på 700- och 800-talet, och att vara en vit viking är ju inget handikapp, till skillnad från att vara svart eller indian. 

     Fast så här är attityderna idag och det är naturligtvis svårt att gå dem emot. Det är det nya identitetstänkande som styr. Endast den som tillhör en bestämd grupp kan tycka till om en annan människa från denna grupp. Endast han kan tränga in i denna individs tänkande, för vi är inte längre människor. Vi är nu identiteter, alltså inte längre som individer utan som tillhörande ett kollektiv, det må vara med svart hudfärg eller något annat. Människor från andra identiteter anses vara oss helt främmande. De har inte samma känslor som vi. De är de andra.

Vem betalar för Corona-lånen?

En stor del av världens stater lånar pengar på grund av Corona-epidemin, men ingen berättar vem som lånar ut pengarna. Är det de rika oljeländerna som genom att sälja fossila bränslen blivit stenrika och nu tar chansen att bli ännu rikare eller är det de rika storföretagen som bara betalar några enstaka procent till samhällets välfärd som bistår stater i nöd?. Båda grupperna kan nu genom utlåning till fattiga stater bli än rikare. Eller är de så att ländernas riksbanker skapar pengar genom att utfärda lån? Antagligen är det alla tre förhållandena som ligger bakom. I vilket fall som helst leder det till ännu större klyfter i samhället. Vart ska det hela leda? Redan före Corona-krisen hade samhället börjat upplösas genom polarisering och fattigdom. För första gången sjunker medellivslängden i USA, särskilt bland medelklassen.
Jag tror att nuvarande form av liberalism och global kapitalism gräver sin egen grav. Men frågan är vad: vad får vi i stället?

Döden på äldreboendena, vems är felet

     Jag ser på Agenda på teve. Lena Hallengren tillfrågas om ansvaret för att så många på äldreboendena dör. Hon glider undan frågan och säger sedan att orsakerna är många, alltså finns det ingen tydligen orsak. Någon annan för-stå-sig-påare kan säga att det beror på att det saknas utrustning för personalen.
     Men egentligen är svaren lika intetsägande och undflyende som om någon svarar på frågan varför det har blivit så mycket torka på en del platser och svarar att det beror på att solen skiner så mycket. Men den riktiga sanningen, den bakomliggande, är att det beror på att vi människor har släppt ut så mycket växthusgaser genom en hänsynslös industrialisering.
     Svaret på frågan om varför så många dör på äldreboendena är att vi skapat ett politiskt system som gynnar ett egoistiskt, individualistiskt system, i vilket den starkare kan ta för sig och där de svagare ställs åt sidan. Det är den bakomliggande orsaken, men detta vill ingen säga, för det är politiskt sprängstoff.
     I detta system sköts äldre om av underbetald personal, som är timanställd och av vilka många saknar adekvat utbildning, helt enkelt för att dessa människor inte är lönande, de är förlorare i den egoistiska konkurrensen. Det är billigare för oss alla att ha det så.
     Vad vi har gjort i detta politiska system är att inte satsa på det som är väsentligt i livet, som allmän och jämställd vård för alla, som en värdig och trygg ålderdom, som en likvärdig och kvalificerad skola för alla, som en rimlig ekonomisk levnadsstandard för alla medborgare med förhållandevis små inkomstskillnader.
     Istället har vi satsat på individuell konkurrens in absurdum i vilken individen kan ta för sig allt vad han orkar. "The winner takes it all, the loser standing small" som ABBA sjunger. Notera vad underhållningsprogrammen handlar om, nämligen nära nog uteslutande en kamp mellan individer, där en individ förlorar och åker ur tävlingen. De andra får fortsätta näste vecka och då åker nästa individ ut, Let´s dance, Mästarnas mästare, Melodifestivalen är några exempel. Detta är vår kultur och det är den som orsakar döden hos äldre, och bland andra grupper som invandrare till exempel.

     Jag frågar mig, har vi råd att fortsätta på detta ohämmade sätt? Lever vi inte av naturen? Räcker naturens resurser för 10 miljarder människor och ännu fler? Kan vi släppa ut hur mycket växthusgaser som helst? Måste vi inte besinna oss vilket politiskt läger vi än befinner oss i? Den extrema individualism vi har leder till polarisering, till populism och fascism, till uppror och demonstrationer.  Besinnar vi oss inte, får vi ett samhälle som få av oss vill ha. Vi måste begrunda vad Corona-krisen visat oss, vi måste tänka om i en omfattning som vi inte förstått. 

Segregeringen i samhället

     Jag sitter och väntar på att husläkaren ska ringa mig i ett videosamtal. Hittills har jag väntat i en timma. Ingen signal. Det tog mig 5 eller 6 veckor att få denna tid. I denna väntan läser jag på DN om skolan att den blir allt mer uppdelad, de rika för sig, de fattiga för sig, etniska svenskar för sig, invandrare och flyktingar för sig, de med högutbildade föräldrar för sig, de med lågutbildade föräldrar för sig. Gissa vilka som får den bäst undervisningen, de bästa lärarna, de bästa förhållandena i undervisningen - och gissa sen vilka som får de högsta betygen.
     Opinionsundersökningar har visat att svenska folket vill ha valfrihet till skolorna, och det kan man ju förstå när skolorna är uppdelade på ovan sätt. Vilken etnisk svensk med god inkomst vill ha sina barn i en skola med dåliga förutsättningar.

     Här sitter jag nu, har väntat i över en timma på läkarkontakt. Jag har ingen privat sjukförsäkring, jag är för gammal, alltför multisjuk. Det är bara friska och unga som kan få sådan försäkring. De kostar inte så mycket att ha ansvaret för dessa människor. I snabb takt fortsätter nu uppdelningen inom sjukvården, precis som inom skolvärlden. De med privata sjukförsäkringar ökar. Det sägs att sjukhusen bara utnyttjar sin överkapacitet när de tar hand om dem med privat sjukförsäkring, att de t o m avlastar köerna för dem utan privat sjukförsäkring.  Det där tror jag inte på. Sanningen är den att sjukvården var överbelastad redan före Corona och att vård efter behov håller på att urholkas. I slutändan kommer de med privat sjukförsäkring att ha sina egna sjukhus med den bästa utrustningen, de bästa läkarna, de bästa sjukhuslokalerna, samma uppdelning som i skolan. Gissa vilka som får den bästa vården och vilka som får den sämsta. Sök bland kategorierna jag nämnde ovan om skolan.
     I slutändan kommer de med privata sjukförsäkringar att säga - likt det Leif Östling sa - vad får jag för skattepengarna, inte är det mycket. Därpå kommer de med privata sjukförsäkringar ställa krav på att de ska slippa skatten till den allmänna sjukvården, eftersom de inte utnyttjar den.
    Ni som sitter i den goda sitsen med bra skola och bra sjukvård och tycker att detta är bra för er egen skull, tänk er tanken att era egna barn eller barnbarn senare kan hamna i fel kategori.

     Vill vi ha detta samhälle? Ett samhälle med stora inkomstskillnader, segregerat efter kultur och etnicitet, ett ojämlikt samhälle i fråga om skola och sjukvård, det mest fundamentala i ett jämlikt och demokratiskt samhälle. Uppenbart vill vi det, vi röstar ju på de partier som vill ha denna utveckling - från Socialdemokrater till Moderater, undantagna V och SD (vad jag förstår). Nog grundar sig SDs framgång på de förhållanden som marschen mot det frihetliga och segregerade samhället skapar, i vilket var och en lever i sitt eget område, i sin egen bubbla. Vi är på väg till ett samhälle likt det i USA med segregerad utbildning och sjukvård efter inkomst och snart rör vi oss mot ett strukturerna i fattiga samhällen likt dem i Afrika, Sydamerika eller Asien.
     Nog gick socialdemokratin för långt med 102 % i marginalskatt och med löntagarfonder där facken skulle ta över näringslivet. Ändå är det märkligt att vi så lätt kan byta tankebanor från ett jämlikt och sammanhållet samhället till ett ojämlikt och segregerat med larm och kameror överallt. Har vi inte gått för långt i det frihetliga samhället, det med näst in till obegränsad globalisering, med näst in till obegränsad privatisering och med en stor avreglering, den frågan är väl ändå berättigad. Vi får se vilka slutsatser vi kommer att dra efter den hemska erfarenheten av Corona-epidemin med sitt "just-in-time-samhälle" och med NPM (New Public Management). Var är partiet som vill ha tillbaka ett jämlikt och sammanhållet samhälle? V tycks idag vara det enda, men de skulle gå alldeles för långt i den socialistiska riktningen. Så vad finns att göra?
     Nu har jag väntat i en timma och en halv timma. Jag stänger av appen.

Liberalismen vill inte se sin egen verklighet

     Återigen så kallade kloka ord och de rätta PK-orden. Jag vet att det inte är PK att använda PK. Likväl finns det en slags PK-korridor hos många kulturarbetare, samhällsvetare och journalister. Idag (180411) uttrycker till exempel Andreas Johansson Heinö, doktor i stats­vetenskap, chef för Timbro förlag och fristående kolumnist i DN fina PK-ord. Hans titel verkar borga för ett vetenskapligt tänkande, men artikeln är i själva verket ett politiskt inlägg. Särskilt fristående tror jag inte han är, när han representerar Timbro, som vi vet är ett organ för politisk propaganda förtäckt i ett vetenskapligt skimmer.

     Det mesta han ger uttryck åt kan jag i och för sig skriva under på.  I princip allt han skriver. Det jag vänder mig mot är att han indirekt får oss att tro att allt är människornas fel, de som protesterar mot liberalismen och det mångkulturella samhället. Han säger inte så, men i förlängning kan det indirekt tolkas så. Alltså att vi liberaler inte viker en tum från mångfalden och liberalismen vad som än sker runt oss. För det är de elaka människornas fel, inte hur liberalismen tillämpas.
      Jag kan i princip hålla med om att frihet och mångfald måste skyddas, för motsatsen innebär förtryck av minoriteter av olika slag och ofrihet. Men vad Heinö med flera bör fråga sig är varför allt fler vänder sig till populistiska och halv- och hel-rasistiska organisationer, ju större mångfalden och friheten blir.

      Beror det på människans konstitution, alltså att hon är rädd för det främmande? Eller är det för att avreglering, privatisering och globalisering på vissa områden gått för långt och skapat de problem vi ser idag? Det kan till exempel vara ökade ekonomiska klyftor, enorm rikedom hos de förslagna, de som egentligen inte producerar någonting utan bara kör runt pengar mellan banker, länder och institutioner. Beror det på en ökad fattigdom, både hos etniska svenskar, romer och andra. Eller kan det vara skjutningarna i förorter och hot mot invånarna där. Till exempel så har knarkhandeln flyttat in i affärerna och gud nåde den affärsägare som försöker hindra denna handel. Är det för den ökade segregationen och de växande parallellsamhällena som växer fram med egen moralpolis och rättskipning? Listan kan göras lång.

      Oavsett det är människans konstitution som är felet eller de uppenbara problemen vi ser runt om oss, måste vi fråga oss vad vi ska göra åt det. Jag har sagt det många gånger på denna blogg och jag tycker det är tråkigt att jag tvingas upprepa det hela tiden. Alltså att det varken räcker att hylla den typ av liberalism vi fått (som Heinö gör) eller att kalla alla utanför den godhjärtade och självgoda PK-hållningen för rasister, islamofober och liknande som många gör. Det är självransakan som behövs, att försöka se vad som gjorts fel och vad vi kan göra för att ta hand om flyktingar på ett integrerande sätt och vilka åtgärder som i övrigt behövs för att minska segregation och klyftor. Men det kostar mycket pengar och innebär att politikerna tvingas säga att de gjort fel och det vill de naturligtvis inte.

     Det är som med klimatet. Vi vill inte medge att åtgärder måste till för att minska klimatuppvärmningen för det kostar pengar och innebär omprövningar av vår livsstil (vilket inte behöver ge oss sämre liv). Vi förbereder oss istället inför de kommande katastroferna. På samma sätt är det med parallellsamhällena, segregationen och de ökade klyftorna. Vi gör inget åt dem för det kostar pengar på kort sikt. Vi förbereder oss istället med fler poliser, övervakning och ytterligare segregering för att slippa "de andra".

När jag tänker på detta, undrar jag med skräck vart det ska bära hän och var det ska sluta.

Ordnad flyktingmottagning

Äntligen har politikerna lyssnat på vad jag skrivit på denna blogg. Det ska bli ordning på  flyktingmottagandet, om man får tro den utredning som nu föreligger. I statliga  mottagningar ska flyktingarna bo de första 30 dagarna och lära sig om vårt svenska samhälle. Deras yrkeskunskaper ska kartläggas. De ska sedan slussas ut till en kommun som kan ta emot dem. De ska alltså inte kunna välja vilken kommun de ska bo i. Detta var vad jag föreslog i måndags om flyktingarna i Nacka. Jag har också tidigare skrivit om vikten att förklara vårt sekulära och demokratiska samhälle för flyktingarna.

Tänk att det ska ta så lång tid att förstå att det måste finnas struktur och ordning i mottagande för att förhindra segregation, utanförskap, terrorism och gängbildningar - och inte minst för att flyktingarna ska kunna anpassa sig och må bra.

Liberal propaganda

Har svårt att sova och läser dagens SvD. I en ledare propagerar Per Gudmundson för lägre löner för dem som ligger längst ner i hierarkin. Lite längre ner på sidan varnar Lydia Wålsten för att återinföra arvsskatten. Hela tiden får vi lära oss att vårt liberala system innebär lägre löner för de fattiga medan de med de högsta lönerna får sänkt skatt. Trots det kan de rika med det liberala och globaliserade systemets hjälp sänka skatten till några futtiga procent, och detta sägs vara viktigt för att vi ska kunna behålla de kompetenta som finns i företagsledningar, styrelser och som ägare i landet.

Allt som liberalismen talar om går ut på att öka förmögenheterna för de allra rikaste och skapa riktig fattigdom för de redan fattiga, för då får företagen billig arbetskraft.

Nog förstår jag problemet med flyktingarnas många gånger inkompetens inför vårt arbetsliv. De kan inte svenska, en del är analfabeter och så vidare. Det kan därför finnas anledning att ge dem jobb med låg lön under en viss tid. Men då ska det ske i en samordnad plan med lönestöd från staten istället för socialbidrag. Allteftersom flyktingarna lär sig vårt arbetsliv och svenska ska företagen successivt tvingas höja lönen. Men det accepterar de inte utan de slänger ut flyktingen och anställer en ny flykting med lönestöd från staten.

Nog förstår jag att arvskatten innebär trassel för företagare när sådan ska betalas då den yngre generationen tar över. Men inför då en förmögenhetsskatt, så som Thomas Piketty föreslagit med högre skatt ju rikare personen är. Men se det går heller inte, för hela det liberala systemet är paketerat och institutionaliserat i EU och till dels också i FN. Jag syftar på de till det liberala systemet hörande 1. globaliseringarna (som innebär fritt gränsöverskridande med vapen, mördare, inbrottstjuvar, knark och andra smuggelvaror), 2. privatiseringarna [som är till för företagens frihet att sno åt sig pensionstagarnas surt ihopsparade pengar (Allra) och att komma åt välfärdens skattemedel i skolverksamhet, äldrevård, sjukvård med mera] samt 3. avregleringarna (som bland annat innebär att finansmännen kan komma undan med skatt).

Vi är med andra ord fastlåsta i ett institutionaliserat system. Ingen utgång finns. Enda vägen är framåt, alltså att än mer globalisera, privatisera och avreglera.

Om någon undrar varför demokratin är hotad, så är detta en del av svaret. SD och andra populistiska och främlingsfientliga organisationer växer. Folk skiter i vårt valsystem och vår demokrati, för den levererar inte frihet och trygghet till "vanliga" människor. Alltså marscherar vi stadigt mot ett än mer segregerat och trasigt samhälle.

Jag har sagt att jag i och för sig är liberal i den meningen att frihet och social trygghet ska gå till "vanliga" människor, inte i första hand till de rika.

     Läste i DN att flyktingar som bott i Nacka i två år nu ska tvingas flytta. Några av dem har tidigare bott i en flyktingförläggning söder över och tvingas nu flytta för andra gången. Nacka kommun har ingen möjlighet att ha dem kvar i kommunen, för det kommer nya flyktingar som de måste ta hand om. Jag vill inte skylla på Nacka kommun i detta fall. Men något är fel i hela flyktingmottagandet. Egentligen borde det vara så att flyktingar ska tvingas bo i en kommun som aktivt kan ta hand om dem både när de kommer och under 2-3 år och sedan ska de kunna stanna kvar i kommunen om de vill det eller flytta annorstädes. Det är hemskt att flytta på familjer med barn som etablerat sig i kommunen och barnen som fått vänner där.

     Detta menar jag är viktigt för att förhindra att flyktingar av lättvindighet väljer att bo i förorter, där deras religiösa eller etniska likar finns. Deras barn sugs då lätt upp av extremister och kriminella. Men tyvärr, det finns ingen ordning på flyktingmottagandet. Det är sorgligt för oss alla, för dem som tvingas flytta och för integrationen i sin helhet.

Religiösa friskolor

Såg på Aktuellt. En muslimsk friskola har återigen utmärkt sig för att direkt ha motarbetat våra sekulära och demokratiska värden, som bygger på allas lika rätt, jämställdhet med mera. Jag förskräcks mer av Fridolins argumentation, i vilken han försöker runda problemet med friskolor och särskilt religiösa friskolor, än med det som faktiskt skett i skolan. För sådant som visades i Aktuellt sker, om man tillåter religiösa grupper - med nära nog medeltida värderingar - att driva skolor.

Idén med friskolor kom från USA, enligt den information jag fått tidigare. Tanken var att duktiga pedagoger och lärare skulle driva dem. Vi vet vad som hände. Riskkapitalister har tagit över många, om inte rent av de flesta. För dem är det vinsten som styr. Det handlar om att sänka kostnaderna för att få så stor vinst som möjligt. Ekonomer och skatteparadis styr verksamheterna.

Så har vi de religiösa friskolorna, får att inte tala om de muslimska. Där är det inte ekonomerna som styr utan, prästerskap i olika former och läror. Många av dem driver alltså frågor som går rakt emot det vi vill att skolorna ska lära ut.

Vart tog pedagogerna vägen?

Religiösa friskolor fungerar inte i ett sekulärt och demokratiskt land. De motarbetar våra värderingar (för vi har faktiskt svenska värderingar och de är uttryckta i lag), de ökar segregeringen och främlingsskapet mellan muslimer, kristna, judar, andra religiösa grupper och ateister. Segregering är den bästa metoden för att driva på religiös terrorism, fascistsik och rasistisk terrorism, organiserad brottslighet i utsatta förorter. Ja, det är en bra metod för att skapa ett fragmenterat samhälle, där vi är främlingar för varandra.

Vi måste bestämma oss. Vill vi ha ett fragmenterat samhälle eller ett gemensamt? Det går att ha frihet, mångfald och trygghet i ett gemensamt samhälle byggt på sekulära värderingar, men inte i ett fragmenterat.

Varför velar alla så? Är det för att de är rädda för att vara intoleranta? Eller är det för att de är rädda för att kallas rasister? Är det för att de är frihetsideologer? Frihet är bra, men det finns gränser även för den. I dess förlängning övergår den till att motverka frihet. Erkänn att hela friskolereformen med sin skolpeng är fel. Andra länder har inte följt efter. Något land har försökt, men snabbt insett att det inte funkar. Har jag fel så visa mig det.

Förstatliga alla skolor med undantag för vissa med särskilda undervisningsmetoder och särskilda ämnen eller behov.

Värden i Kaos

Jag är ledsen att jag inte har kunnat lägga ut detta inlägg förrän nu. Men jag har varit utomlands och haft mycket annat att göra. Här kommer inlägget jag lovat med huvudvikt på USA. Jag hoppas snart komma ut med ett med huvudvikt på Sverige.

Jag har tjatat

Jag vet inte hur många gånger jag har skrivit på denna blogg att det inte hjälper att kalla SD:s politiker och sympatisörer för rasister och håna dem som vita och etniska svenskar för att de protesterar mot utvecklingen inklusive en stor invandring, som lett till kaos. Dessa människor är lika stora förlorar som invandrare och flyktingar, som vi lämnat åt sitt öde i förorterna. Det är de underliggande problemen, de som orsakar SD:s tillväxt och Trumps uppdykande, som vi ska ta tag  - och det handlar om fundamentala förändringar. Genomför vi inte dessa väntar än värre kaos och i slutändan ersätts vårt samhälle av en diktatur.

Ett yrvaket uppvaknande

Nu har de amerikanska tidningarna vaknat, och de svenska med för den delen. Yrvaket konstaterar de att de varken förstått eller brytt sig om människors problem. En ohejdad globalisering och avreglering har ägt rum i väst under flera decennier. Den har lett till ekonomiskt tudelade samhällen och till segregation. Redan starka individer med kontakter och pengar har tillsammans med förslagna och kriminella individer mer eller mindre fritt kunnat ta för sig och bli enormt rika, allt medan de med låg inkomst blivit fattiga eller arbetslösa. De rika betalar nästan ingen skatt alls. Det är medelklass och fattiga som står för skatt och välfärd, som de rika drar nytta av.

Grunden för stödet till Trump

1. Ökad fattigdom. I kolbältet och i rostbältet (bilindustrins nedgång) har människor blivit arbetslösa. De har röstat på Trump. Arbetarklassens, servicepersonalens och en stor del av lägre medelklassens löner har stått still i 10 år. De har röstat på Trump.
2. Ändå är detta inte huvudanledningen till Trumps framgång. Det finnes också en ekonomisk och intellektuell-religiös dimension, och den utgör nog den största anledningen till Trumps framgång. Som Alexander Bard har beskrivit situationen finns pengarna, makten och moderniteten i kuststaterna, Kalifornien ( Silicon Wally) och Washington, New York (Wall Street). Där finns utvecklingen, där finns framtiden, och spetsen i denna utveckling är internet och den elektroniska tekniken. Bland politiker, journalister och företagsledare finns ett förakt för dem som halkat efter och de återfinns huvudsakligen i mellanvästern. Man kallar dem fly-over-states, alltså bakåtsträvande stater som man bara flyger över. I USA tror över 30 % av befolkningen att Jesus ska komma tillbaka under deras levnad och de finns huvudsakligen i fly-over-staterna. Människorna i dessa stater består till stor del av vita kvinnor och män, och ingen har lyssnat på dem. I protest röstar de mot Washington och etablissemanget. Visst ljuger Trump men det är gentemot etablissemanget, inte mot dem, anser de. Klyftorna mellan dessa grupper ökar och ökar vilket är en mycket farlig utveckling, och när de föraktade upptäcker att även Trump lurat dem, kan de ta till vapen (enligt Alexander Bard).

Att förakta och håna människor för att de inte hänger med i den snabba utvecklingen inom internet och den elektroniska världen och för att de bor i områden där varken pengar, makt eller framtidsjobb finns, är fel väg att gå. De hånfulla människorna lever i inhägnade områden med larm, vakter och kameror och struntar fullständigt i mellanvästerns eftersatta människor. 

För att ta ett exempel. Människorna i rostbältena och koldistrikten borde fått moderna jobb tilldelade sig och utbildning för dem. Istället hånas de och många av dem begår självmord.

Vi har all anledning att frukta utvecklingen. I land efter land växer de anti-demokratiska krafterna, i Polen, Ungern, Österrike, USA, Sverige, Finland, Danmark, Frankrike, Nederländerna och många fler.  Och de stödjer varandra. Trump hyllar Putin och Fillon i Frankrike vill ta bort sanktionerna mot Ryssland som sattes in på grund av Krim med flera annekteringar. 

Det finns naturligtvis ett stort mått av rasism hos de föraktade grupperna som stött Trump och andra antidemokratiska ledare. Men återigen: det hjälper inte att kalla dem rasister. Det är den ekonomiska, sociala och intellektuella segregationen vi ska motverka. 

Det är enkelt att också konstatera att människor röstar fel. För det första gör de det ur en demokratisk synvinkel. Det måste väl ända anses vara fel att stödja antidemokratiska rörelser. För det andra röstar de fel i meningen att resultatet kommer att missgynna dem själva. Men att förakta dem hjälper föga. 

Onödig oro

Jag hör att polisen lockats i bakhåll vid en biljakt och överfallits av stenkastande förortsgäng. Jag kan upplysa polisen och alla andra att detta inte är något problem. Enligt Sarnecki har brotten inte ökat på grund av invandringen, ty det har han visat med sin övergripande statistik. Vi kan alltså slå oss till ro med en kopp kaffe och en bulle.

Åsa Eriksdotter

Fetman utgör inget hot, men upplysningen

Jag laddar ner SvD:s sommarföljetong av Åsa Eriksdotter. Ett avsnitt kommer varje dag.  Den handlar om att staten (Hälsopartiet) i Sverige tvingar människor att leva sunt och banta.  Hon berättar inför följetongen att en sådan sak bara kan hända i Sverige.

Till skillnad från Sverige är USA ett tolerant samhälle. Man får göra som man vill, vara och se ut som man vill. Man får väga 300 kilo och ha en jättestor bil fast det inte är jättebra för miljön.

Men i Sverige är statens idé är att man ska bli en av alla andra, det är den jag försöker komma åt. ”Om alla bara åt lite mindre ...” ”Hur svårt ska det vara att ändra sig lite?” Det är den svenska grundkänslan. Om man ber folk att sopsortera i Frankrike så strejkar de. I USA säger de ”nej vi vill inte förhandla med vår livsstil”. Men i Sverige så sopsorterar man.

Underligt tänkande

Om jag nu inte tar fel så har vi väl ett ganska så akut klimatproblem. Kritiken har varit stor mot politikerna för att de inte gör något nämnvärt för att hindra katastrofen. Men Eriksdotter tycker att poltikarna inte ska lägga sig i denna fråga. Var och en ska istället få göra som han vill, åka i bilar med stora koldioxidutsläpp till exempel. Människans fria val går före samlade, politiska åtgärder mot klimpuppvärmningen.

Hon kritiserar också svenska myndigheterna för att de ger råd i hälsofrågor, t ex i fetmarådgivning medan man istället gör fetmaoperationer i USA på 14-åringar (som sluppit undan statlig, förtryckande rådgivning. På annat sätt kan jag inte tolka henne).  Sockerskatt ska man inte heller ha. All upplysning och skattestyrning i hälsofrågor bara stigmatiserar människor.

Jag har hört liknande resonemang om myndigheters upplysningsarbete av andra personer. Staten ska inte komma med pekpinnar. Samtidigt får företagen spy ut sina "råd" om att man ska köpa deras många gånger skadliga produkter.

De som drabbas av denna syn är fattiga och outbildade människor, som också drabbas av så mycket annat i ett land där staten drar sig tillbaka.

Detta måste vara ett resultat av dagens superliberala tänkande. Människor ska frigöras från statens förtryck och slippa upplysas om risker.

Är det förresten sant att USA är tolerantare än Sverige? Jag ställer mig tveksam till det.

Skolvalet

Partiledardebatten

I söndags såg jag slutet på partiledardebatten. Jag har inte klart för mig huruvida Björklund vill förstatliga all skolverksamhet, från första klass till sista klass i gymnasiet eller om det bara gäller de kommunala skolorna. Han och Sjöstedt verkade i alla fall överens och då gäller det väl alla skolor.

Det är lite förvånande, tycker jag, att skolvalet är så heligt, då följande är känt.

1. Skolresultaten har sjunkit efter kommunaliseringen och fortsatt sjunka med skolvalet.

2. De privata skolorna sätter högre betyg än vad som motsvarar elevernas kunskaper, och nu hör jag att friskolorna också rättar de nationella proven på samma sätt, allt för att locka till sig fler elever och större vinster. Med andra ord så är ett eventuell bättre resultat för friskolorna fejkade.

3. Lärartätheten är lägre hos friskolorna. Det är så man ökar vinsten.

4. Segregationen ökar. Både etniska svenskar och invandrarfamiljer med akademisk utbildning eller med ambitioner för sina barn väljer bra skoler, och bra är här detsamma som skolor som har skötsamma elever. Övriga barn blir kvar i den lokala skolan med stökiga elever och med tiden blir koncentrationen av sådan elever övermäktig för skolans resultat. Det fria skolvalet skapar dåliga skolor och de gör det främst i redan utsatta förorter med en stor del av redan marginaliserade invandrare. Detta kan inte medföra annat än ökat polarisering. Detta är kanske huvudorsaken till de svenska skolorna allt sämre resultat.

5. Det är fritt (om man bara följer vissa föreskrifter) att starta nya skolor och locka över elever. Det leder till överetablering, ty någon planering förekommer inte (vad jag förstår). Det går emot den fria marknadens principer. Det innebär att skolor läggs ner rätt vad det är och elever står utan skola. Vi blir arga då, men det är ju detta system vi valt.

Så jag frågar mig varför är det fria skolvalet så heligt? Kan det vara en ideologisk fråga, fri från vunna kunskaper?

Principerna för skolvalet 

Skolvalet är ett viktigt inslag i de liberala partiernas frihetsidé. De andra partierna säger inte nej, endast Vänsterpartiet opponerar sig (om Björklund gör det som vill förstatliga skolan vet jag inte). 

Idén om skolvalet började i USA, om jag är rätt underrättad. Idén var att kunniga lärare med pedagogisk utbildning skulle driva skolorna. Vi vet hur det gick. Vinstdrivande företag tog över utan pedagogiskt intresse. 

Nu säger de ivriga förespråkarna för skolvalet hos Moderaterna, Kristdemokraterna och Centern att var och en ska kunna välja "den skola som passar just honom eller henne". Jag frågar mig vad detta egentligen innebär. 

A. Är det att ha rätt att välja en kristen skola, en muslimsk, en etnisk skola eller annan särskiljande egenskap? Principiellt stämmer det bra med att välja "den skola som passar just mig". Detta skulle ju snabbt förstärka det parallellsamhälle som redan inrättat. 

B. Är det att kunna välja en skola med viss pedagogik? Kanske är det så. Men redan innan vi fick skolvalet hade vi ju musikskolor, skolor med Montessoripedagogik och olika idrottsskolor och det kan man väl ha kvar,  även om skolvalet tas bort i övrigt.

C. Är det så att vi ska kunna få välja den skola som ger störst kunskap och det mäter man ju med betygsgenomsnitt och vi vet hur det har gått till.

D.  Men anta att betyg sätts korrekt. Vill då inte alla välja den eller de skolor som ger bäst betyg. Får alla elever som vill välja dessa skolor plats där? Självklart inte. Vissa elever lämnas åt sitt öde i dåliga skolor. Och detta är ju själva poängen med det fria skolvalet. Det måste finnas bra och dåliga skolor. Vad är det annars för vits med ett fritt skolval?

Obegripligt

Hur jag än vrider och vänder på det fria skolvalet förstår jag det inte, inte om man ska sätta det i relation till en gemensam skolplan, goda Pisa-resultat,  lika kunskaper över landet och mellan etniciteter samt icke-segregering.

Jag tror att Löfven och Socialdemokraterna egentligen inte gillar skolvalet. Men det ligger på något sätt i tiden och det har förklarats heligt. De vågar inte väcka något motstånd. Visst, på kort sikt skulle de förlora och särskilt om de inte tänkt igenom frågan ordentligt och inte kan föra debatten på ett skickligt sätt. Men kan de det och för de fram ovanstående principer och säger att vi ska ha en skola som motverkar segregation och som ger alla god utbildning, då tror jag de vinner till och med på ganska så kort sikt.

Men denna debatt får vi vänta på, tyvärr.

Naivt

Du får uppdraget

Jag var på begravning i torsdags och vid den efterföljande minnesstunden kom jag i samspråk med en man. Han var trevlig. Vi kom in på många problem i samhället, bland annat problemet med att de stora, multinationella kedjorna endast betalar 2-3% i skatt eller så betalar de ingen skatt över huvud taget.

Nu är det inte så att dessa storbolag använder sig av olagliga medel. Det mesta av skatten undanhålls samhället lagligt. Men detta är väl än mer skrämmande.

Jag hänvisade till John Christenson, en brittisk ekonom. Han hade statistiskt stöd för att om dessa bolag betalade in lika mycket skatt som småbolagen, som butiker, pubar, restauranger, så skulle världens fattigdom raderas ut.

Mannen sa: "Om vi skulle beskatta de rika, så flyttar de bara utomlands och då får vi inte in någon skatt över huvud taget." "Jag vet, sa jag, frågan måste väckas på ett internationellt plan och då menar jag inte bara de olagliga metoderna som bolagen använder, utan problemet i hela sin vidd."

"Jag ger dig uppdraget", sa mannan med ett ironiskt leende, varpå han tog en slurk ur sitt vinglas. Han betraktade mig antagligen som en slags vänsterradikal eller en mycket naiv person.

Vanlig syn

Denna syn träffar jag på då och då. Det är inte uppgivenhet den uttrycker, utan en slags tillfredställelse av tingens ordning. "Vi i övre medelklass har det ju så bra, så varför rota i de där sakerna."

Jag är inte naiv, inte romantiker heller för den delen. Men att inte med förtvivlan reagera på att storbolagen undanhåller så mycket skatt att det kunde utrota fattigdomen i världen och kanske också rädda vårt hotade, jämlika välstånd, är för mig ofattbart.

Det går naturligtvis att lösa, hur svårt det än är. Vägen är lång, det medger jag, mycket lång. Men att inte ens vilja ta i problemet, det är skrämmande. Över hela världen visar ekonomer på problemet med att storbolagens undanhåller skatt, lagligt eller olagligt. De varnar för konsekvenserna. Men vi blundar. Vi har det ju så bra (än så länge i alla fall).

Samsyn

Vid min andra sida satt en kvinna, som frivilligt hade arbetat med flyktingar. Hon och hennes kolleger hade ägnat sig åt att sysselsätta dem. precis så som Emma och hennes vänner gjorde i Östersund. Om det har skrivit tidigare.
Vi hade samma syn på flyktingproblemet, nämligen att det i huvudsak handlar om olika kulturer. Dessa verkar i dubbla riktningar. Vi överlämnar flyktingarna till sina flyktinggetton. Där förstärker de sin, från den sekulära staten, avvikande syn på de humanitära frågorna.
Det är Emma, nämnda kvinna vid min högra sida och alla andra som gör frivilliga insatser för att integrera flyktingarna, som motverkar parallellsamhället framväxt. Men det kommer. Det går inte längre att undvika, tyvärr.

Jag talar med mina vänner ibland om flyktingproblemet och de säger (de flesta) att de inte vill ha muslimska män med skägg och kvinnor med huvuddukar i sitt bostadsområde. Så var och en salig på sin tro. Vi säger oss älska olikheter, bara "de olika" håller sig på sin kant. Detta är inte ondska, absolut inte. (Inga av mina vänner vill flyktingarna något ont.)

Det är människan det handlar om. Människor vill känna tillit till andra människor och litar inte på imamer och muslimer med skägg och de tror inte att kvinnor inte är förtryckta, när de bär huvudduk. Detta efter alla negativa skriverier (som till stor del är sanna, men ändå gäller en minoritet). Det är mänskligt, men vi kallar det rasism och då är vi av med problemet. Vi behöver inte göra något.

Integrationsminister

I Löfvens nya satsning ska integrationen ske utan integrationsminister. Det är genom jobb och utbildning som flyktingar och ekonomiska invandrare ska integreras och det är Ibrahim Baylan och Ylva Johansson som ska ansvara för detta. Inget fel i det, men integrationen handlar om mycket, mycket mer och det har jag skrivit flera gånger om tidigare i denna blogg.  Det behövs en nationell samling av myndigheter, frivilliga organisationer, arbetsgivareorganisationer, fackliga organisationer, religösa organisationer, inte minst muslimska. Alla ska enligt min uppfattning arbeta med stöd av en integrationsminister. Det är inte bara det ekonomiska och geografiska utanförskapet som ska brytas. Det är också det kulturella. Men detta vill man inte tala om.

Antingen ska vi blunda för det parallellsamhälle som nu växer fram med regioner av patriarkalt förtryck av kvinnor och med fullständig okunskap om det sekulära samhällets krav eller så ska vi integrera flyktingarna i det sekulära samhället genom en nationell samling.

Det finns inget mellanting, inget att kompromissa om. Men i sak gör vi det. Vi blundar inför frågan och det innebär att parallellsamhället kan fortsätta växa.

I en sådan samling går det inte att komma ifrån det faktum att vi har fått många flyktingar som har en minimal utbildning eller ingen alls. De talar dålig svenska och har ingen kunskap om det svenska arbetslivet och samhällets övriga kultur. Det krävs därför mycket ledning och övervakning från arbetsgivarens sida.

Inga låga löner utan en plan

Idag har vi en mördande konkurrens från utländsk arbetskraft som är beredd att arbeta för lägre löner än vad våra lägstalöner stipulerar.  Det är en effekt av vår globaliserade värld. Vi kämpar för att hålla våra lägstalöner uppe. Nu har vi fått in flyktingar utan minsta utbildning, utan kunskaper i svenska, utan kunskaper om vårt sekulära samhälle med sin religionsfrihet och jämställdhet. Dessa kan i början inte prestera lika mycket som vanliga arbetstagare. Arbetsgivaren vill därför inte anställa dem. Det finns gott om andra att anställa. Givetvis riskerar det att förstärka utanförskapet.

Jag tror därför att det blir nödvändigt att tillfälligtvis skapa särskilda jobb med lägre lön än vad vi har idag för våra lägstalöner. För att hindra att dessa löner inte sätts alltför lågt bör arbetsgivarens kringkostnader för sådan anställning sänkas. Men detta räcker inte. En plan måste finnas som innebär att flyktingen samtidig får utbildning i det sekulära samhället, i svenska, i svenskt arbetsliv, i ifrågavarande yrke/arbete. I takt med ökade kunskaper kan lönen sedan öka. Därmed kan den nyanställde flyktingen känna framtidstro, trots en låg lön i början. Om han bara jobbar och fullföljer sin utbildning har han en framtid. Lägre lägstalöner får dock inte inrättas för gott.

Men Löfven blundar både för kulturfrågan när det gäller integration i allmänhet och för frågan om lägstalönerna. Jag önskar verkligen att flyktingar utan utbildning och annan kunskap om vårt arbetsliv ska få samma lägstalöner som dem som har viss utbildning, kunskap i svenska och om vår sekulära kultur. Men jag måste acceptera att vi fått ett globalt samhälle. Vi kan inte tvinga arbetsgivarna att anställa ytterst okvalificerad arbetskraft till samma lägstalöner till dem som visserligen har en svag utbildning, men ändå högre än många flyktingar.

Den kriminella lagstiftningen

Först såg jag på Korrespondenterna, sen på Kalla Fakta. Tidigare har jag läst om Panamadokumenten.

Korrespondenterna visade på hur man i Wales protesterade mot de stora affärskedjorna. De betalar ingen skatt. I bästa fall betalar några företag 2-3 %. Vi fick också se hur en man som avslöjat hur bankerna i Luxemburg hjälpt företag över hela världen att undgå skatt. Han hotas av 10 års fängelse. Men skattesmitarna kommer att gå fria, som vanligt.

Kalla Fakta visade hur några kriminella personer hur lätt som helst kan starta en pensionsfond, anställa ungdomar och ge dem en timmas instruktioner, trots att reglementet säger att sådana rådgivare ska ha en gedigen kompetens. Ungdomarnas uppgift var att komma åt spararnas pinkoder och få dem att tro att de ringde på uppdrag av pensionsmyndigheten. De kunde sedan föra över spararnas pengar till bedragarnas fond. Männen bakom fonden misstänktes starkt för att mjölka den på pengar, allt medan spararna förlorar en del av sina pensionspengar. Och de dömdes inte ens. Ja, de fick till och med fortsätta med sin kriminella verksamhet. De lyckas bra med att lura spararna och det svenska samhället.

Man får vara glad för att det bara är en liten del av pensionssystemet som är utlagt och privatiserat på detta sätt. Annars skulle det ha kunnat gå som för de engelska pensionssparare som förlorade all sin pension, som de sparat ihop under sitt liv. Det var M Thatcher som privatiserade pensionerna.

Vissa saker ska vara antingen offentligägda eller mycket starkt reglerade till skydd för svaga och godtrogna människor. Till dessa saker hör pensionerna.

Det är otroligt. Lagarna stödjer storbolagen att undgå skatt. I bästa fall är det bara kryphålen som är stora. Bedragare kan inom den finansiella världen hur lätt som helst bedra godtrogna människor.

Men jag har en känsla av att det börjar jäsa bland människor. Fattigdomen ökar i länderna i väst. Länderna har svårt att klara välfärden. Om storbolagen och deras ägare betalade skatt som övriga medborgare gör skulle världens fattigdom kunna utrotas i ett enda slag.

Kanske har avslöjandena om hur de rika skor sig på våra och samhällets resurser, varit så många och så genomgående att det blir ett stopp på röveriet. Rune Forslund uttryckte ju denna förhoppning för ett tag sedan. Jag hoppas att han har rätt. Skattemyndigheterna försöker under tiden ta tillbaka pengar och lyckas till viss del, men mycket finns att göra. Och det måste göras på global nivå. Vi får följa utvecklingen.

Integration är möjlig

Otrolig integration

Igår såg jag på teveprogrammet "Hej främling. Jag visste att det skulle ge mig en positiv upplevelse av flyktingmottagandet. Det hade förhandsvisningarna antytt. Efter all ondska som vi läser om i tidningar och ser på teve i fråga om kriget i Syrien, nerbränning av flyktingförläggningar, angrepp på kvinnor i badhus och på allmänna platser, ville jag se på ett positiv möte mellan flyktingar och svenskar.

Och jag må då säga, programmet överskred mina förväntningar med råge. Dessa unga kvinnor Emma, Sara och Anna, tror jag de hette, gjorde ett otroligt arbete. De var unga, antagligen runt 25 eller yngre, men de hade en mognad, en medmänsklighet och en social förmåga som hör samman med lång livserfarenhet och årslång kontakt med mångfaldens problem. De saknade sådan erfarenhet. Ofta är det så, att energin och empatin finns hos de unga, men den brukar höra samman med en viss naivitet eller det jag i tidigare inlägg kallat extrem godhet. Så var inte fallet här. De var inte naiva och deras förmågor satt i deras själar.

De förstod intuitivt vad integration handlar om, även insikten om hur lätt en dålig integration kan leda till brott och annat oacceptabelt beteende hos flyktingar, som haft traumatiska upplevelser av krig och förtryck.

Moget uppträdande

Dessa unga kvinnor hade förmågan att uppträda på ett bestämt sätt, men ändå med full respekt från männens sida, trots att dessa kommer från en minst sagt patriarkalisk miljö. De accepterade dessa unga kvinnors rätt att agera och ställa krav på dem.

En scen fäste sig särskilt i minnet och det var när en av männen uppvisade en aggressiv min mot Emma för att hon inte hade en sporttröja åt honom. Hon sa ifrån i bestämda ordalag att hon inte gillade hans min mot henne och att hon inte hade någon tröja, men så fort hon fick in en skulle han få den. Jag minns inte hur orden föll men innebörden var att "du måste respektera mig, ty jag respekterar dig och bryr mig om dig och det måste du göra med mig, ok? och så sträckte hon fram handen och han tog den.

En annan sak som grep mig djupt var att Emma hade en kula på foten som visade sig vara cancer. Hon tog det som en man, om nu uttrycket tillåts. Hon arbetade oförtrutet vidare. Det är bara att hoppas att det går bra.

Integration vs assimilation

Vi fick se det som jag, och andra, skiljer på: integration och assimilation. Flyktingarnas muslimska tro accepterades, kvinnor hade huvuddukar, män och kvinnor bad på sina bönemattor samtidigt som de deltog i de aktiviteter som de unga kvinnorna ordnade med hjälp av andra svenska medborgare. Det gällde körsång, sport, grillning och motorcykelutflykter. Det var särskilt befriande att se den svarta och unga kvinnan sätta sig bak på motorcykeln med hjälmen över huvudduken för att åka med på utflykten. Likaså när hon lärde sig cykla, något som hon lärt sig att kvinnor inte får.

Ingen vägrade ta kvinnorna i hand, inte heller han som kommit till förläggningen för en timma sedan. Det är en intressant fråga hur dessa unga kvinnor skulle ha reagerat på en sådan vägran. En god integration möter till slut gränsen mot assimilation, det vill säga olika kulturella sedvänjor, som i sin direkta tillämpning inte har med integration att göra. Den gränsen är överlappande och därför mycket svår att dra.

De behöver stöd

Emma var sliten av allt arbete. Hon och de andra kvinnorna behövde stöd, inte minst ekonomiskt, men som en kumminrepresentant sa, kommunens kvarnar mal långsamt.

Det borde finnas ett konto på vilket, vi som tror på deras form av integration, kan sätta in pengar.

Deras arbete skedde visserligen i liten skala, det berörde Östersund, men dess karaktär är i sak värt ett nobelskt fredspris.

Det är bara att hoppas att fler kommuner har begåvats med lika fantastiska kvinnor (och män) som tar tag i integrationen på ett motsvarande sätt.

Som Emma sa, en god integration gynnar inte bara flyktingarna. Den gynnar Sverige också. Det är bara att hålla med.

Ni som inte sett programmet måst se det. Jag väntar spänt på uppföljaren.

Nordeas moral

Förvåningen är stor

Det var väldigt vad alla är förvånade över bankernas rådgivning till de superrika att undvika skatt. Detta har pågått sedan kapitalet blev en av EUs friheter. Allt är lagligt, även om det kan finnas inslag av olagligheter i en del fall. De rika flyttar sina pengar hit och dit, mellan länder, mellan finansinstitut och mellan företag, som brevlådeföretag och mellan dotterbolag och holdingbolag. Vinstdrivande företag i högskatteländer belastas med höga räntor och avgifter för underliga patent och royaltys av företag i lågskatteländer.

Alla rika, företagsledare, bankanställda och politiker vet om detta. Men de låtsas inte om det. Politikerna låtsas vara förvånade (med undantag för Magdalena Andersson). Näringslivets och bankernas företrädare säger att de ska se över sina rutiner. Det är inte ett dugg konstigt att människor försöker minimera sin skatt. Det gör vi alla. Det konstiga är att det är lagligt och att våra institutioner som ska serva samhället servar de rika istället.

Dolda pengar

I den mån man har dolt pengar som rätteligen skulle ha beskattats, så är det naturligtvis olagligt. Det underliga är att förövarna i regel bara får betala tillbaka det dolda beloppet eller möjligtvis får betala ett skattetillägg. I övrigt får de inga straff. Deras skattebedrägerier kallas också för fusk och fusk är inte straffbart till skillnad från stöld i affärerna.

Detta kommer att fortsätta. Efter ett tag kommer nya avslöjanden. Politikerna kommer att vara lika förvånade. Banker och revisionsbyråer som hjälper dem säger återigen att de ska se över sina rutiner.

Möjligtvis kan politikerna tvingas av opinionen att på längre sikt begränsa fenomenet med brevlådeföretag och att i dessa dölja obeskattade pengar. Men det övriga trixandet med blixtsnabba överföringar av vinster som kommer tillbaka beskattade kommer att fortsätta. Det beror på att de liberala lagarna om kapitlets frihet är cementerade i EU och resten i världen. Dessa lagar är framdrivna av de stora bankerna och multinationella företagen i USA och det skedde i huvudsak under Reagans tid. EU följde efter. Politikerna världen över är allierade med de superrika. Det visar Panama-pappren. Alla (nästan) utnyttjar systemet. Det visar den väl kända alliansen mellan USAs kongressledamöter och företagsledare. Ibland är de kongressledamöter för att sedan återgå till näringslivet och bankerna. Därifrån ger de sedan miljoner dollar i stöd till kampanjande kongressledamöter för att de ska stifta rätt sorts lagar.  Även i Sverige går politiker direkt till näringslivet.

Hur ska vi kunna ändra detta? Endast en revolution eller ett omfattande folkligt uppror kan ändra på det. För det krävs att tillräckligt många människor blir fattiga. Protesterar vi inte kommer det att fortsätta.

Kulturkrig

Angrepp på vår demokrati

     Jag går igenom äldre DN-upplagor som jag inte hunnit läsa. Den 21 februari läser jag om angreppet på socialkontoret i Botkyrka kommun och på brandbomber som kastats på personalens bilar. En kvinna i personalen får leva på hemlig ort. Sälja sin lägenhet, byta lägenhet, ändra sina personuppgifter, dotterns skriker på nätterna i rädsla.

     Anledningen är att kommunen omhändertagit ett barn från en muslimsk familj. Detta kan familjen inte acceptera, ej heller en man från moskén. Med stor sannolikhet tänker de att svenskarna inte har med dem som muslimer att göra, bortsett från rätten att få bidrag och annat stöd av stat och kommun, när de behöver det. Den rätten har de naturligtvis som alla andra, men med denna rätt följer också att underordna sig våra demokratiska beslut.

     Varifrån de kommer vet jag inte, men antagligen från ett land där förtroendet för myndigheterna är lågt, kanske obefintligt. De kan i och för sig vara födda här, men den negativa synen mot det svenska samhället odlas och förstärks i de isolerade förorterna. De är troligtvis vana att på egen hand slå till mot människor från andra klaner, om de på något sätt stör dem. Och vilken klan kan vara mer annorlunda än sekulariserade svenskar och deras myndigheter.

     Jag kan inte se det på annat sätt än att de har en sådan bakgrund och därför slår till mot våra demokratis representanter. Jag är ingen särskild vän av socialsekreterare, men de gör trots allt så gott de kan. Och det finns demokratiska vägar att använda, om man anser att ett beslut är fel.

     Detta är ett fruktansvärt övergrepp mot samhället och mot våra demokratiska värderingar. För att inte tala om socialsekreterarna och särskilt den kvinna som varit handläggare i ärendet. Hon utsätts för fysiska hot på nätet, antagligen av andra muslimer.

     Det högsta straffet blev för en av dessa brottningar ett drygt år i fängelse. För mig är det ett hån.

     Tankar om att ta rätten i egna händer sprider sig i sociala medier även hos etniska svenskar. Med vårt liberala, avreglerade och privatiserade samhälle följer ett allmänt förakt för stat och kommun. Göran Hägglund talade om verklighetens folk i meningen att människor är fria, om de kan fatta beslut utan statlig inblandning. Andra företrädare talar om statens ineffektivitet och vill privatisera allt. Inte konstigt att föraktet för myndigheter växer också hos etniska svenskar.

Vårt rättssystems historia 

     Guillou har i en av sina böcker sagt att klanernas hämnd mot varandra i en beskriven historisk tid skulle komma att ersättas av statliga straff eller om man så vill, statlig hämnd. På så vis hoppades man få slut på klanernas blodshämnder. Med invandringen får vi tillbaka denna syn. I Veckans Brott diskuterades just detta. Ett gift par mördades av en annan familj, som hämnd. Mannen skulle med bil ha råkat köra på en av familjemedlemmarna. Obs, jag tror inte det handlade om muslimer. 

     Klansamhällen finns i andra samhällen än muslimska. Det finns i kristna också. 

     Jag nämnde denna roll hos staten för en vän. Han hånade mig för den synen. Det var helt fel att betrakta statens straff för hämnd, menade han. Det må vara lek med ord. Likväl är statens straff ett substitut för klanens hämnd. Det hindrar naturligtvis inte att man vårdar den brottsmisstänkte och söker anpassa honom till samhället, tvättom det är lovvärt. 

     Men det går inte att komma ifrån att det finns flera komponenter i rättssystemets domar. Det är vård och återanpassning. Det är prevention, dvs straffet ska avskräcka andra från att begå liknande brott. Och slutligen är det just ett substitut för en förorättad familjs hämndkänslor. 

     Tycker inte brottsoffren att statens domar är rimliga, gror hämndbegäret. Kan inte polisen fånga bovarna växer hatet. Så var det med de marockanska ungdomarna som drog omkring i city och rånade människor. Polisen hann inte med. Snart gick människor till attack mot dem. Det var människor med nazistiska sympatier, visserligen. Men det visar ändå på faran i ett rättssystem som inte klarar att gripa, rannsaka och döma brottslingar till rimliga straff ur alla tre perspektiven ovan. 

Kulturellt krig

     Det går inte att komma ifrån att det pågår ett kulturellt krig. På ena sidan står kulturer som värnar mänskliga rättigheter, jämställdhet mellan könen, yttrandefrihet och tolerans mellan olika etniciteter och livsåskådningar. På den andra sidan står kulturer som kämpar för att slå sönder dessa värden och införa förtryck mot kvinnor och alla som inte har samma tro som de själva. Det finns kristna sådana, men i huvudsak handlar det om muslimer med en intolerant syn och som hyllar våld.

     Vi kallar dem islamister för det för tankarna till en liten grupp som lever i skumundan. Det är inte sant. Det är ingen isolerad och förvirrad grupp likt Röda Arméfraktionen. Det handla sammantaget om hundratals miljoner människor som har denna odemokratiska syn och stater som understödjer den. Det är t ex Förenade Arabemiraten och Saudiarabien. I andra länder kämpar sammantaget miljontals muslimer för att slå sönder de sköra demokratiska och halv-demokratiska regeringar som finns i Pakistan, Afghanistan och Indien, Egypten med flera.

     Vi blundar för detta faktum. När Margot Wallström sade att Saudiarabien var en medeltida regim, fick hon mycket stryk. Just nu meddelar min hustru att flygplatsen i Bryssel har bombats, troligen av muslimer som hämnd för att belgisk polis gripit dem som stod bakom massakerna i Paris.

     I våra moskéer förs en del av detta krig. Det har Uppdrag Granskning visat.

     Vi kan inte blunda för att det pågår ett kulturellt krig. Det är särskilt viktig för dem som lever i demokratiska länder att inse detta, ty sådana länder är mycket sköra, just på grund av sin tolerans och öppenhet. Det är mycket lätt att föra in jihadister, som är beredda att bomba ihjäl oskyldiga män, kvinnor och barn för den goda sakens skull, att införas sharia med ett fruktansvärt förtryck.
Vår öppenhet och tolerans bjuder in dem.
     Samtidigt måste vi besinna oss. Att erkänna existensen av detta kulturkrig, får inte leda till hat mot muslimer. Det är den rådande förtryckarkulturen, som slagit rot inom islam, vi ska komma åt. Vi måste alltid kunna skilja mellan kulturella förekomster och individer. Detta får vi aldrig glömma bort. Men just denna besinning gör kampen så svår. Vår ideologi föreskriver tolerans och öppenhet. Deras intolerans och slutenhet. Vi för kampen med blanka vapen. De med dolda vapen.

     Detta kulturkrig påminner mig om kriget mellan den slutna, intoleranta kommunismen och den öppna, toleranta demokratin. Det gick lätt för kommunisterna att föra in spioner i väst, men så gott som omöjligt att göra det samma mot kommunismen. Ändå förlorade kommunismen. Vi får hoppas att det intoleranta islam förlorar, men mycket blod kommer att flyta dessförinnan, i Guds namn.

Skydda de utsatta muslimerna

     Samtidigt ska också sägas att de flesta muslimer som lever i våra länder i väst har kommit hit för att söka skydd från det religösa förtrycket. De vill leva här och de accepterar vår demokrati. De är värda all respekt och de har rätt att leva här och rätt att gå till sina moskéer, ty vi har religionsfrihet.
I nämnda muslimska länder finns dessutom flera tiotals, kanske hundratals miljoner muslimer som vill ha demokrati, men de slås ner av de religiösa ledarna, i Syrien till exempel. Och regimen har stöd av Ryssland för detta illdåd.

     Om vi inte tar kulturkriget på allvar, är det inte bara vi etniska svenskar som drabbas. Även ovan nämnda muslimer kommer att drabbas, just de som är i behov av skydd. Jag har sagt det förut i denna blogg: det är ytterst beklagligt att de islamska förbunden här i Sverige kallar oss för islamofober, när vi ber om deras hjälp att ta itu med den islamism som härkar i förorterna.

     Etniska svenskar, andra etniciteter, religioner och demokratiska muslimer måste världen över förenas i kamp för demokrati, religionsfrihet och tolerans. Att säga så är inte rasism. Det står för ett demokratiskt, tolerant och humant tänkande. Den som inte anser det, eller som anser att det inte råder ett kulturkrig, tala om för mig var felet i min analys ligger.

     Nu hör jag att också tunnelbanan i Bryssel bombats och att EU-byggnaden stängs.

PS
Jag skulle lägga ut detta inlägg senare för att först ägna mig åt Runes fråga om synlighet och hur vi ska föra kapen för ett bättre samhälle. Men så kom bombningarna i Bryssel. Det har fått mig att lägga ut detta inlägg nu och senarelägga det andra.