Integrationsminister

I Löfvens nya satsning ska integrationen ske utan integrationsminister. Det är genom jobb och utbildning som flyktingar och ekonomiska invandrare ska integreras och det är Ibrahim Baylan och Ylva Johansson som ska ansvara för detta. Inget fel i det, men integrationen handlar om mycket, mycket mer och det har jag skrivit flera gånger om tidigare i denna blogg.  Det behövs en nationell samling av myndigheter, frivilliga organisationer, arbetsgivareorganisationer, fackliga organisationer, religösa organisationer, inte minst muslimska. Alla ska enligt min uppfattning arbeta med stöd av en integrationsminister. Det är inte bara det ekonomiska och geografiska utanförskapet som ska brytas. Det är också det kulturella. Men detta vill man inte tala om.

Antingen ska vi blunda för det parallellsamhälle som nu växer fram med regioner av patriarkalt förtryck av kvinnor och med fullständig okunskap om det sekulära samhällets krav eller så ska vi integrera flyktingarna i det sekulära samhället genom en nationell samling.

Det finns inget mellanting, inget att kompromissa om. Men i sak gör vi det. Vi blundar inför frågan och det innebär att parallellsamhället kan fortsätta växa.

I en sådan samling går det inte att komma ifrån det faktum att vi har fått många flyktingar som har en minimal utbildning eller ingen alls. De talar dålig svenska och har ingen kunskap om det svenska arbetslivet och samhällets övriga kultur. Det krävs därför mycket ledning och övervakning från arbetsgivarens sida.

Inga låga löner utan en plan

Idag har vi en mördande konkurrens från utländsk arbetskraft som är beredd att arbeta för lägre löner än vad våra lägstalöner stipulerar.  Det är en effekt av vår globaliserade värld. Vi kämpar för att hålla våra lägstalöner uppe. Nu har vi fått in flyktingar utan minsta utbildning, utan kunskaper i svenska, utan kunskaper om vårt sekulära samhälle med sin religionsfrihet och jämställdhet. Dessa kan i början inte prestera lika mycket som vanliga arbetstagare. Arbetsgivaren vill därför inte anställa dem. Det finns gott om andra att anställa. Givetvis riskerar det att förstärka utanförskapet.

Jag tror därför att det blir nödvändigt att tillfälligtvis skapa särskilda jobb med lägre lön än vad vi har idag för våra lägstalöner. För att hindra att dessa löner inte sätts alltför lågt bör arbetsgivarens kringkostnader för sådan anställning sänkas. Men detta räcker inte. En plan måste finnas som innebär att flyktingen samtidig får utbildning i det sekulära samhället, i svenska, i svenskt arbetsliv, i ifrågavarande yrke/arbete. I takt med ökade kunskaper kan lönen sedan öka. Därmed kan den nyanställde flyktingen känna framtidstro, trots en låg lön i början. Om han bara jobbar och fullföljer sin utbildning har han en framtid. Lägre lägstalöner får dock inte inrättas för gott.

Men Löfven blundar både för kulturfrågan när det gäller integration i allmänhet och för frågan om lägstalönerna. Jag önskar verkligen att flyktingar utan utbildning och annan kunskap om vårt arbetsliv ska få samma lägstalöner som dem som har viss utbildning, kunskap i svenska och om vår sekulära kultur. Men jag måste acceptera att vi fått ett globalt samhälle. Vi kan inte tvinga arbetsgivarna att anställa ytterst okvalificerad arbetskraft till samma lägstalöner till dem som visserligen har en svag utbildning, men ändå högre än många flyktingar.