Den kriminella lagstiftningen

Först såg jag på Korrespondenterna, sen på Kalla Fakta. Tidigare har jag läst om Panamadokumenten.

Korrespondenterna visade på hur man i Wales protesterade mot de stora affärskedjorna. De betalar ingen skatt. I bästa fall betalar några företag 2-3 %. Vi fick också se hur en man som avslöjat hur bankerna i Luxemburg hjälpt företag över hela världen att undgå skatt. Han hotas av 10 års fängelse. Men skattesmitarna kommer att gå fria, som vanligt.

Kalla Fakta visade hur några kriminella personer hur lätt som helst kan starta en pensionsfond, anställa ungdomar och ge dem en timmas instruktioner, trots att reglementet säger att sådana rådgivare ska ha en gedigen kompetens. Ungdomarnas uppgift var att komma åt spararnas pinkoder och få dem att tro att de ringde på uppdrag av pensionsmyndigheten. De kunde sedan föra över spararnas pengar till bedragarnas fond. Männen bakom fonden misstänktes starkt för att mjölka den på pengar, allt medan spararna förlorar en del av sina pensionspengar. Och de dömdes inte ens. Ja, de fick till och med fortsätta med sin kriminella verksamhet. De lyckas bra med att lura spararna och det svenska samhället.

Man får vara glad för att det bara är en liten del av pensionssystemet som är utlagt och privatiserat på detta sätt. Annars skulle det ha kunnat gå som för de engelska pensionssparare som förlorade all sin pension, som de sparat ihop under sitt liv. Det var M Thatcher som privatiserade pensionerna.

Vissa saker ska vara antingen offentligägda eller mycket starkt reglerade till skydd för svaga och godtrogna människor. Till dessa saker hör pensionerna.

Det är otroligt. Lagarna stödjer storbolagen att undgå skatt. I bästa fall är det bara kryphålen som är stora. Bedragare kan inom den finansiella världen hur lätt som helst bedra godtrogna människor.

Men jag har en känsla av att det börjar jäsa bland människor. Fattigdomen ökar i länderna i väst. Länderna har svårt att klara välfärden. Om storbolagen och deras ägare betalade skatt som övriga medborgare gör skulle världens fattigdom kunna utrotas i ett enda slag.

Kanske har avslöjandena om hur de rika skor sig på våra och samhällets resurser, varit så många och så genomgående att det blir ett stopp på röveriet. Rune Forslund uttryckte ju denna förhoppning för ett tag sedan. Jag hoppas att han har rätt. Skattemyndigheterna försöker under tiden ta tillbaka pengar och lyckas till viss del, men mycket finns att göra. Och det måste göras på global nivå. Vi får följa utvecklingen.