Samhällstyper i ett till- och från-perspektiv, del 2

Låt-gå-samhället

Det liberala samhällets grundläggande idé är valfrihet och personligt ansvar för den egna livsföringen. Av det följer att startens regleringar utgör hinder för människors frihet. Därför bör samhället avregleras. Produktion och tjänster av allehanda slag bör frigöras från kommun och stat genom privatiseringar. Om människor och verksamheter lösgörs från staten, blir alla fria och lyckliga. Det är ett samhälle befriat från både till- och från.-regleringar.

Men som Weiner sagt (Se inlägg "kulturens betydelse" från 2 maj 16) om vilken jag skrivit tidigare, så är detta ett stort misstag. Frånvaro av en stark stat leder i sin yttersta konsekvens till anarki. I ett sådant finns inga eller få från-regleringar. I ett mellanläge råder inte anarki, men starka grupper ges i regleringens frånvaro utrymme att påverka lagstiftning till egen fördel, precis som starka religiösa grupper lyckas göra i klansamhället. De rika kan ta för sig och bli allt rikare och mäktigare. Lagstiftningen gynnar dem med globala skattesystem, globala banker och liknande. Likaså kan religösa grupper, om de är högljudda och starka, söka ta för sig och påverka lagstiftningen. I ett fritt och globaliserad samhälle, fritt från både till- och från-regleringar, är det lätt för den organiserade brottsligheten att föra smuggelgods, vapen, narkotika, mördare, tjuvgods med mera över gränsen.

Frihet får vi inte gratis. Den måste skyddas, ty det är en i historien och i världen över en sällsynthet. Det samma gäller demokratin. 

Diktaturen

En diktatur är ett samhälle där en intressegrupp tagit makten över staten. Den behärskar militär, polis och media.
Ibland är det ett överordnat intresse, en politisk idé, som ligger till grund för diktaturen. Det kan handla om ett nationalistiskt intresse, ett religiöst, ett politiskt, t ex ett kommunistiskt. Det är då ett utpräglat till-samhälle, en utopi.

Diktatur utan utopi

Ibland styrs inte diktaturen av något överordnat intresse och är därför inget till-samhälle. Ofta saknas också från-regleringar. Det kan ha varit politisk oro i landet, som fått militären att ta över. Deras intresse är då endast att skapa ordning och förmåner till sig själva.

Diktaturens väsen

Diktaturens väsen är utövande av makt med hot om våld eller utövande av våld för att medborgarna ska hålla sig i skinnet eller om det är ett utpräglat till-samhälle, att medborgarna ska följa samhällets mallar för uppträdande, åskådning, beteende, klädsel och utseende.

Eftersom styret utövas av en centraliserad makt, kan det vara enkelt för en annan grupp att ta över makten och sätta de styrande i fängelse eller  avrätta dem.  Detta potentiella hot leder till ökad kontroll och represalier från makthavarnas sida och ibland till våld i avskräckande syfte. Det leder i sin tur till förföljelsemani hos den yttersta makthavaren och till ytterligare kontroll och våld.

Utopisk diktatur 

Till slut blir den utopiska idén, som från början var anledningen till maktövertagandet, underordnat kontrollen av medborgarna. Utopin blir en chimär. Istället kommer de styrandes väl och ve i första hand. Ta Sovjet t ex, det var en utopisk idé om det klasslösa samhället. Makten skulle ligga hos folket, men en maktelit skulle styra i folkets intresse på samma sätt som visa filosofer skulle styra i Platons idealstat. Det slutade med att Stalin mördade den ene efter den andra som han upplevde vara ett hot. Till sist stod han ensam kvar medan hans kolleger i regering, duma och folket i övrigt levde i skräck. Borta var utopin.

Andra diktaturer av till-typ är  Saudiarabien och Iran. De är utopier byggda på religiös grund. Som vi vet leder inte denna typ till annat än förtryck. Det har inte gått att skapa medborgare som utan hot om våld är oegennyttiga. Det är övervakning som tvingar dem till lydnad. 

Vilket samhälle är vi på väg mot

I klansamhället hatas staten. Den stör klanens intressen. I låt-gå-samhället kanske inte staten hatas, men den ses som ett hinder för friheten. Ofta är det de starkas frihet det handlar om. Det är de som kan ta för sig i frånvaros av staten. Även den organiserade brottsligheten hatar staten. Den älskar frihet, liksom de rika och övre medelklass gör det.
De flyktingar och invandrare som nu kommer från klansamhällen har i grunden samma syn på staten. Den lägger sig i deras intressen.

Folkhemsidén, med staten som en samlande kraft för befolkningens frihet, är död och begraven. I denna befrielse från staten växer klan- och parallellsamhället ostört fram. Vi har fortfarande en stor del av välfärdsstaten kvar, men den är urholkad. Privatiseringarna har lett till segregering, bland annat i skolans värld. Den ekonomiska friheten har lett till klyftor. I förort efter förort tar klaner och kriminella över. De kastar sten på polis, brandkår och ambulans. De hotar öppet polisen. De kastar bomber på åklagare, socialbyråer och polishus. På kort sikt behöver vi tredubbla vår polisstyrka. Men det är naturligtvis ingen lösning. 

Weiner! Hjälp människor och politiker att förstå att vi behöver en stark och samlande stat för att alla ska få frihet och någorlunda trygghet, inte bara de rika och andra starka grupper, de må vara religiösa eller brottsliga. Endast en sådan stat kan få det framväxande parallellsamhället att upphöra och integrera dem som idag befinner sig i utanförskap att komma in i ett innanförskap. Endast en sådan stat kan göra oss fria.

För tydlighetens skull ska jag säga till alla liberaler att denna stat inte ska styra in oss i ett till-samhälle utan in i ett från-samhälle. Det borde t o m tilltala en liberal, såvida inte denne är ny-liberal.