Vi lever i en stressad värld. Mobiler ringer eller plingar för att berätta om ett inkommet meddelande, och vi känner oss manade att se efter vad det var. Utbudet av aktiviteter är dessutom enormt, helt i enlighet med liberalismens doktrin om ”valfrihet”. Ju fler valmöjligheter vi har, till exempel att välja skola till våra barn, att välja rätt pensionsfond, desto friare och lyckligare antas vi vara.
Men för mig som är noga vid mina val, innebär det mycket arbete innan jag kommer fram till vad som är rätt att göra. Jag får mindre tid att göra det jag verkligen vill. Det kan lätt leda till stress, särskilt om valfriheten pockar på att två val måste göras nära nog samtidigt. Om jag minns rätt så hade vi runt 280 pensionsfonder att välja mellan. Det ansågs vara för många, varför man minskade antalet. Antagligen var syftet att minska stressen hos alla dem som ska välja fond, men också för att få bort uppenbart oseriösa fondförvaltare.
Vi lever mitt I denna stress med mobiler och nödvändiga val på det mesta i livet. Ja, vi tycks själva frivilligt gå djupare in i denna okoncentrationens värld. Vi har våra mobiler påslagna och tycker att det är viktigt att omedelbart se vad som händer i cybervärlden, den numera verkliga världen enligt Alexander Bard. Störningar av vår koncentration är idag så invävt i våra medvetanden att vi tycker att dessa är normala var vi sitter, går och står; reklamavbrott i teve mitt i en film eller ishockeymatch, musik i köpcentret, teve i väntrummet till tandläkaren eller till läkaren. Unga människor lyssnar på musik när de jobbar intellektuellt med något. Därför är det helt naturligt när Zara Larsson på TikTok säger att man ska få prata under en film i en biosalong, och då menar hon, vad jag kan förstå, inte viska försynt till sin bänkgranne utan prata i normalt samtalsläge.
Själv har jag prövat att lyssna på musik när jag arbetar med något intellektuell, men antingen lyssnar jag inte aktivt på musiken för att kunna koncentrera mig på mina tankar eller så lyssnar jag aktivt på musiken ett tag och gör samtidigt paus i tankearbetet. Jag har aldrig lyckats med att samtidigt lyssna aktivt på både musiken och tankearbetet. Visserligen sägs det att människan kan göra två saker samtidigt, och då menar man inte att gå och vissla samtidigt. Utsagorna syftar på att hjärnan aktivt kan utföra två saker samtidigt. Särskilt kvinnor sägs ha denna förmåga. Vad jag förstår är det inte möjligt. Det som sker är att hjärnan växelvis går från den ena aktiviteten till den andra, men aldrig är uppmärksamheten samtidig på båda aktiviteterna. Det vanliga är att musiken blir ett brus som hjärnan aktivt inte engagerar sig i medan den koncentrerar sig på tankearbetet.
Om biopubliken högt kommenterar vad som sker på duken eller pratar om något privat, skulle min koncentration på filmen störas. Även om jag försöker stänga av vad jag hör skulle jag bli störd.
Att uppleva tystnad och ro utan ljud eller fladdrande ljus från omgivningen tycks inte vara viktigt idag. Det tycker jag är märkligt, men sådan har världen blivit.
