Historierevision

     Åsiktskorridoren eller det så kallade PK (politiskt korrekt) har idag blivit ett faktum. Jag gillar inte att tillstå detta, för uttrycket har kidnappats av diverse konspirationsteoretiker och av tokar som hävdar än det ena än det andra. Men jag måste likväl tillstå att PK allt mer kommit att styra debatten. Allt och alla granskas för vad de säger och gör. Statyer rivs eller föreslås rivas - för idag är de inte PK. Böcker censureras eller göms undan i biblioteken - för de är inte längre PK. 

     Men varje staty, varje bok, varje film, varje historisk person är en produkt av sitt historiska sammanhang. De använder ord som då ansågs korrekta, oavsett de var nedvärderande eller inte. Vi kan inte radera vår historia. Vi kan istället lära oss av den.

     Kommunistpartierna i Kina och Ryssland har suddat ut personer som blivit persona non grata på alla bilder de förekommit. IS har i sin framfart förstört byggnader, monument och statyer som representerat en felaktig kultur, varvid enorma kulturella skatter gått förlorade. Politisk korrekthet kallas det.

     Givetvis finns det ord som idag är, eller som i alla fall uppfattas som rasistiska och som därför inte bör användas, men i Sverige är vi så ängsliga för att uttrycka oss på ett sätt som kan uppfattas rasistiskt, så rädda att vi knappt vågar prata. Vi försöker lära oss att uttala varje invandrares namn så som det uttalas på dennes språk, vilket ställer till problem för oss med långt över hundra etniciteter i landet. I USA gör man det lätt för sig. En invandrare rättade en amerikan som kallade honom för Al. Vad han hette kommer jag inte ihåg. Det var något namn som började med Al har jag för mig. "Men nu bor du i USA och då heter du Al" förstår du", fick han till svar. Kanske var det Al Gore det handlade om. Under några månader i USA kallades jag för "Änders". Inte påpekade jag detta felaktiga uttal. Jag kan inte rätta 300 miljoner amerikaners uttal. 

     Felix Müntzing, försäljnings- och marknadschef på Triumf Glass, sa i förrgår i en artikel om Triumfglassen ”Sitting Bull” att den kan komma att plockas bort ur sortimentet, och det var det som fick mig att skriva detta inlägg. Bilderna på förpackningen har kritiserats för att vara stereotypa och kränkande. Flera idrottsföreningar har indianer i olika former i sina namn. Det tycks, som med ordet svart, vara något negativt att vara indian, ett handikapp. När jag talade om en kvinna som spelade fotboll bland idel vita talade jag nämligen om henne som den svarta spelen och blev hyschad. Man får nämligen inte använda ordet svart. Men det måste väl vara lika rätt som att kalla någon för den vite mannen, om denna förekommer bland idel svarta människor, alltså om man inte känner till namnet. I övrigt hatar jag alla identitetsbeteckningar av kollektiv art, såvida de inte är nödvändiga i sammanhanget.

     Borde inte alla bilder på vikingar med sina horn tas bort? Borde inte fotbollsfansen förbjudas bära hornförsedda hjälmar. De är inte bara stereotypa. De är dessutom felaktiga. Vikingarna hade inga horn på sina hjälmar. Borde inte Vikingarna, dansbandet som kallades så, ändra sitt namn? Vi tycks vara stolta över vikingarnas härjningar på 700- och 800-talet, och att vara en vit viking är ju inget handikapp, till skillnad från att vara svart eller indian. 

     Fast så här är attityderna idag och det är naturligtvis svårt att gå dem emot. Det är det nya identitetstänkande som styr. Endast den som tillhör en bestämd grupp kan tycka till om en annan människa från denna grupp. Endast han kan tränga in i denna individs tänkande, för vi är inte längre människor. Vi är nu identiteter, alltså inte längre som individer utan som tillhörande ett kollektiv, det må vara med svart hudfärg eller något annat. Människor från andra identiteter anses vara oss helt främmande. De har inte samma känslor som vi. De är de andra.