Döden på äldreboendena, vems är felet

     Jag ser på Agenda på teve. Lena Hallengren tillfrågas om ansvaret för att så många på äldreboendena dör. Hon glider undan frågan och säger sedan att orsakerna är många, alltså finns det ingen tydligen orsak. Någon annan för-stå-sig-påare kan säga att det beror på att det saknas utrustning för personalen.
     Men egentligen är svaren lika intetsägande och undflyende som om någon svarar på frågan varför det har blivit så mycket torka på en del platser och svarar att det beror på att solen skiner så mycket. Men den riktiga sanningen, den bakomliggande, är att det beror på att vi människor har släppt ut så mycket växthusgaser genom en hänsynslös industrialisering.
     Svaret på frågan om varför så många dör på äldreboendena är att vi skapat ett politiskt system som gynnar ett egoistiskt, individualistiskt system, i vilket den starkare kan ta för sig och där de svagare ställs åt sidan. Det är den bakomliggande orsaken, men detta vill ingen säga, för det är politiskt sprängstoff.
     I detta system sköts äldre om av underbetald personal, som är timanställd och av vilka många saknar adekvat utbildning, helt enkelt för att dessa människor inte är lönande, de är förlorare i den egoistiska konkurrensen. Det är billigare för oss alla att ha det så.
     Vad vi har gjort i detta politiska system är att inte satsa på det som är väsentligt i livet, som allmän och jämställd vård för alla, som en värdig och trygg ålderdom, som en likvärdig och kvalificerad skola för alla, som en rimlig ekonomisk levnadsstandard för alla medborgare med förhållandevis små inkomstskillnader.
     Istället har vi satsat på individuell konkurrens in absurdum i vilken individen kan ta för sig allt vad han orkar. "The winner takes it all, the loser standing small" som ABBA sjunger. Notera vad underhållningsprogrammen handlar om, nämligen nära nog uteslutande en kamp mellan individer, där en individ förlorar och åker ur tävlingen. De andra får fortsätta näste vecka och då åker nästa individ ut, Let´s dance, Mästarnas mästare, Melodifestivalen är några exempel. Detta är vår kultur och det är den som orsakar döden hos äldre, och bland andra grupper som invandrare till exempel.

     Jag frågar mig, har vi råd att fortsätta på detta ohämmade sätt? Lever vi inte av naturen? Räcker naturens resurser för 10 miljarder människor och ännu fler? Kan vi släppa ut hur mycket växthusgaser som helst? Måste vi inte besinna oss vilket politiskt läger vi än befinner oss i? Den extrema individualism vi har leder till polarisering, till populism och fascism, till uppror och demonstrationer.  Besinnar vi oss inte, får vi ett samhälle som få av oss vill ha. Vi måste begrunda vad Corona-krisen visat oss, vi måste tänka om i en omfattning som vi inte förstått.