torsdag 7 maj 2020

Maria Ludvigsson igen

     Det framstår allt oftare, även nu under Corona-tider, att statens enda egentliga funktion är att stötta företag och kapitalägare. Statens sociala ansvar är numera bortsuddat. Som jag sagt många gånger i denna blogg, är jag för en anständig kapitalism, en som både ger rätt till aktieutdelningar, men en som samtidigt gynnar allmännyttan och samtliga, enskilda individer i samhället. Detta, att kapitalismen gynnar alla, har alltid varit kapitalismens försvar mot dess kritiker.
     Nu skriver Maria Ludvigsson en ledare i dagens DN (7 maj 20), som går direkt emot en anständig kapitalism. Hon vänder sig mot att företagen inte får använda statens stöd till aktieutdelningar istället för som dess syfte är att rädda företagens verksamhet och de anställdas jobb. "Som om detta inte vore nog, skriver hon, lallar dessvärre oppositionspartier efter ministern. Det är något med “dela ut pengar” som får socialdemokrater i alla partier att göra giv akt", och hon fortsätter med att ge oss en lektion i hur kapitalismen fungerar:
     "Aktiebolag är en finurlig konstruktion som kanaliserar ekonomiska medel till dem som har idéer och kunskap men saknar pengar. De som har sparade medel kan å sin sida låna ut dem till människor som vill utveckla produkter, idéer eller tjänster, för att senare få igen insatsen med ränta. Det är bättre än bankernas ränta och dessutom kommer pengarna till nytta genom andra människors försorg."
     Men för katten, det är få i samhället som ifrågasätter aktiebolagen funktion och rätten till utdelningar, men att använda statens pengar till ett annat syfte än vad de är avsedda till, är väl snarare bedrägeri än en moralisk rätt, och det är det frågan handlar om, inte att ifrågasätta aktiebolagslagen. Hur många använder inte statliga bidrag till annat än vad deras syfte är. De lagförs för bedrägeri. 
     Ludvigsson menar att det är orättfärdigt att företagen inte får dela ut sin rättmätiga ränta på insatt kapital i form av aktieutdelningar. Det är dessutom dåligt i praktiken, säger hon, eftersom de ekonomiska villkoren för hela Aktiebolagssverige sätts ur spel, vilket är direkt skadligt för tillväxt och välstånd. Arbetslöshet, oförmåga att betala lån, konkurser och personliga tragedier är de praktiska följderna av politik som klämmer åt företag och sparare.
     Hon säger inget om det orättfärdiga i att att sänka lönerna för de anställda, att permittera dem, ge dem avsked för att rädda företagen (läs aktieägarna). Redan 1969 i USA hörde jag detta att det som är
bra för General Motors också är bra för den "lilla människan". Pengarna General Motors och andra kapitalister får sipprar ner till alla människor och skapar jobb åt dem. Sedan fortsätter hon med sin predikan om självklarheter:
     "Det tycks nödvändigt att påminna både höger och vänster om att företagande och näringsverksamhet - - - är vitala delar av ett sunt samhälle" men så lägger hon till följande bisats: "alldeles oavsett om de bidrar till skatterna eller inte." Alltså i sammanfattning: hon menar alltså att företag och aktieägare har rätt att använda statligt stöd till annat än dess syfte, vilket är bedrägeri i andra sammanhang och att det är ointressant om företagen betalar skatt eller inte. 
      Mitt i all hyllning för aktieutdelningens alltid närvarande rätt lägger hon till följande: "Samtidigt som Andersson och hennes anhängare vill skruva åt kranarna till aktieägare av alla slag, vrider man med andra handen på pengaflödet till det semistatliga flygbolaget SAS som under lång tid haft problem med sin lönsamhet." Jag tror inte jag behöver kommentera det här sista. Det talar för sig självt.
     Är denna oförblommerade hyllning till företagens och kapitalisternas alltid närvarande rätt till aktieutdelning, även i en kristid, verkligen ett uttryck för DN:s hållning? Om företagen och kapitalisterna inte finge statligt stöd för sin verksamhet, skulle jag inte säga något, men när de får statligt stöd för att rädda företagets verksamhet och de anställdas jobb, blir det en helt annan sak. 
     Som Stefan Löven sagt, vi måste alla hjälpas åt i denna kris. Tja, med undantag för aktieägarna förstås menar Ludvigsson.











Inga kommentarer:

Skicka en kommentar