Hyllning till vår Kronprinsessa.

     Hörde att Kennelklubben på TV 4:as morgonteve idag angripit vår Kronprinsessa Viktoria för att hon köpt en hund av blandras, en korsning mellan två rashundar, King Charles och en pudel. Kennelklubben arbetar för att avla fram friska rashundar, och då ska man inte köpa en hund som inte har rena gener. Kronprinsessans köp är ett hån mot Kennelklubbens arbete, menar en företrädare i programmet. Ska vi fortsätta med aveln när folk köper sådana här blandningar mellan två rasrena hundar, frågar sig företrädaren för Kennelklubben. Vad vill han egentligen? Införa en lag mot existensen av icke rashundar? Eller ställa dem som köper en blandning mellan två rashundar vid skampålen? "Vi som sliter så för att få fram rasrena hundar som vi testar noggrant beträffande deras hälsa, ska vi upphöra med vår verksamhet?"
     Det är väl inget som hindrar att ni fortsätter med er avel, men folk och prinsessor ska väl få köpa vilka hundar de vill, och en blandning mellan två rasrena hundar kan väl bara ge en bra individ, precis det som sker när två människor från olika "raser" får barn. Och i kronprinsessans fall handlar det om att äga en sällskapshund som avlats fram av två sällskapshundar, inte att bedriva avel med icke rashundar.
     Min hustru som älskar katter fick en rasren katt av vår son. Denna fick senare kattungar med en annan raskatt, vilka hustrun lade ut på Blocket för försäljning med kravet att de inte skulle stängas in som innekatter. Vår egen raskatt fick gå fritt ute såväl som inne. Sådana katter får inte vara ute skrev en uppfödare av raskatter i mycket uppröra ordalag, för de kan para sig med andra katter som leder till orena katter. Det spelar ingen roll om de är kastrerade eller inte. De ska hållas inomhus, i husarrest alltså för resten av sina liv.
     Om man nu nödvändigtvis ska ha en innekatt, måste den ha sällskap till en mycket, mycket stor del av dygnet, enligt min mening.
     Vi köpte efter denna debatt med den arge uppfödaren en katt från ett katthem. Den hade varit innekatt och på senare tid lämnats mycket ensam. Hon började plocka av sig pälsen i stress. Hon fick nakna fläckar på kroppen, varför ägaren klokt nog lämnade in den till katthemmet. Vi köpte den, tog hem den och släppte ut den så gott som genast, vilket man inte ska göra egentligen. Nya katter bör få chansen att känna sitt nya hem. Men det var en känsla av att hon förstod att detta var hennes nya hem och att hon fått en frihet hon aldrig haft. Allt gick bra, hon förstod direkt. Det tog dock en vecka innan hon slutade med att plocka bort hår från kroppen. Hon är nu en lyckligt katt med både frihet och trygghet. så som alla djur, liksom människor borde ha det. Jag kan inte tolka uppfödarens ilska på annat sätt än att det rörde sig om ett skråtänkande och ekonomiska intressen. Kattens behov av frihet och trygghet var ett sekundärt, för att inte säga ett ointressant behov. Ja, detta var en liten parentes men samtidigt hör den ihop med Kennelklubben, och det ska jag visa nedan.

Kennelklubben gör mycket bra saker, men - - -

     Jag har inget emot hundavel. Det är bra att få fram hundar för olika funktioner, sällskapshundar, jakt, vallhundar med mera. Men avel bedrivs tyvärr ofta i ett snävt ekonomiskt intresse med inavel som följd, vilket skapat "rashundar" med andningssvårigheter, tandlossning, ledbesvär med mera. Det händer i början av ett försök att få fram en ny ras. Av nödvändighet blir följden inavel med de skador som följer av en sådan. Efter åtskilliga generationer kan defekterna nog rensas bort. Men observera att all avel har skett mellan olika raser i syfte att få fram en ny ras. Samtidigt säger Kennelklubben att man inte får bedriva avel mellan raser, ännu mindre mellan blandraser. De talar med kluven tunga enligt min mening. Samtidigt vill jag ge dem rätt i att sådan rasblandning sker bättre under Kennelklubbens kontroll, eftersom de håller koll på deras hälsa, och att det är viktigt att hålla isär äkta rashundar från icke rashundar i aveln.
     Kennelklubben gör säkert en massa gott inom sitt område, men samtidigt som alla intresseorganisationer gillar de inte konkurrens. Deras beteende är ett skråtänkande.
     Vår demokrati bygger på intressegruppers rätt att hävda sitt eget intresse för dettas framgång. Den stora faran är när en intressegrupp blir så stark att den kan ta för sig av allmänhetens och allmännyttans intressen. Det förekommer tyvärr alltför ofta och det kan gälla såväl ideella organisationer som strikt affärsmässiga. Jag påstår inte att Kennelklubben har gjort det, men de tangerar allmännyttans och allmänhetens intressen genom att bli förnärmade och undra om de kan fortsätta med sin avel, när Kronprinsessan har köpt en korsning mellan två rashundar. Likt det gamla skråtänkandet vill de hindra andra verksamheter utanför det egna skrået att verka.

     Jag vill med denna text hylla vår Kronprinsessa, inte i första hand för att hon är kronprinsessa, utan för att hon är en fin person. Hon har gjort utomordentliga insatser, bland annat för de homosexuella på deras gala. Jag kan dessutom inte se minsta skäl till kritik mot henne för att hon köpt en hund som är en blandning av två rasrena sällskapshundar, och det är en sällskapshund hon vill ha, vad jag förstår.

Leve Kronprinsessan och vår frihet att verka utanför varje skrå.