Åsa Eriksdotter

Fetman utgör inget hot, men upplysningen

Jag laddar ner SvD:s sommarföljetong av Åsa Eriksdotter. Ett avsnitt kommer varje dag.  Den handlar om att staten (Hälsopartiet) i Sverige tvingar människor att leva sunt och banta.  Hon berättar inför följetongen att en sådan sak bara kan hända i Sverige.

Till skillnad från Sverige är USA ett tolerant samhälle. Man får göra som man vill, vara och se ut som man vill. Man får väga 300 kilo och ha en jättestor bil fast det inte är jättebra för miljön.

Men i Sverige är statens idé är att man ska bli en av alla andra, det är den jag försöker komma åt. ”Om alla bara åt lite mindre ...” ”Hur svårt ska det vara att ändra sig lite?” Det är den svenska grundkänslan. Om man ber folk att sopsortera i Frankrike så strejkar de. I USA säger de ”nej vi vill inte förhandla med vår livsstil”. Men i Sverige så sopsorterar man.

Underligt tänkande

Om jag nu inte tar fel så har vi väl ett ganska så akut klimatproblem. Kritiken har varit stor mot politikerna för att de inte gör något nämnvärt för att hindra katastrofen. Men Eriksdotter tycker att poltikarna inte ska lägga sig i denna fråga. Var och en ska istället få göra som han vill, åka i bilar med stora koldioxidutsläpp till exempel. Människans fria val går före samlade, politiska åtgärder mot klimpuppvärmningen.

Hon kritiserar också svenska myndigheterna för att de ger råd i hälsofrågor, t ex i fetmarådgivning medan man istället gör fetmaoperationer i USA på 14-åringar (som sluppit undan statlig, förtryckande rådgivning. På annat sätt kan jag inte tolka henne).  Sockerskatt ska man inte heller ha. All upplysning och skattestyrning i hälsofrågor bara stigmatiserar människor.

Jag har hört liknande resonemang om myndigheters upplysningsarbete av andra personer. Staten ska inte komma med pekpinnar. Samtidigt får företagen spy ut sina "råd" om att man ska köpa deras många gånger skadliga produkter.

De som drabbas av denna syn är fattiga och outbildade människor, som också drabbas av så mycket annat i ett land där staten drar sig tillbaka.

Detta måste vara ett resultat av dagens superliberala tänkande. Människor ska frigöras från statens förtryck och slippa upplysas om risker.

Är det förresten sant att USA är tolerantare än Sverige? Jag ställer mig tveksam till det.