Det kliar enormt i fingrarna. Driften att kommentera den senaste veckans tokerier är näsan oemotståndlig. Jag hoppas att jag ska få tid någon gång i helgen. Till dess vill jag bara säga följande.
Dan Eliasson tycktes mig vara en sund man, när han tillträdde som rikspolischef. Men nu har jag tappat förtroende för honom – och det fullständigt.
Det skedde när jag läste en artikel av Leif G. W. Person. Dan sällar sig tydligheten till billighetsvarianten, när det gäller att bekämpa mångfaldens problem i landet. Han kräks på J. Åkesson. Vad man än tycker om SD och Åkesson, så är han demokratiskt vald. Problemet är inte SD. Problemet är att så många röstar på SD. Politiker och myndighetspersoner borde istället för att kräkas fråga sig vad detta kan bero på och agera därefter.
Övriga kommentarer lämnar jag där hän.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar