Klimatuppvärmningen har nått sin tröskeleffekt

Jorden brinner

     Jordens skogar brinner och spyr ut koldioxid. Det leder till ökad uppvärmning, som i sin tur leder till ännu större uppvärmning och sedan till ännu fler bränder, allt i en ond spiral. Det leder vidare till ökade metanutsläpp - och även av koldioxid - från permafrosten och från havsbottnarna - och som ni säkert vet är metan 25 gånger starkare än koldioxid som växthusgas. 
     Till detta kommer det faktum att vattenånga i luften ökar med uppvärmningen. Det beror på att avdunstningen från hav och sjöar ökar och på att varm luft bättre kan behålla vattenånga än kall - och som ni kanske vet är vattenånga en effektiv växthusgas. 
     Tre onda spiraler, och inget av värde görs för att vända utvecklingen. Växthusgaserna bara ökar och värmen likaså. Katastrofen för djur och växter och för våra civilisationer kommer rusande rakt mot oss. Ändå grips vi inte av panik. Vi vänder den ryggen.

Ingen vill se sanningen

     Ingen vill se eller säga sanningen, nämligen att vi står vid klimatets tröskel. På andra sidan finns ingen återvändo. Klimatet skenar av sin egen inneboende kraft. Ja, i praktiken står vi redan på tröskeln. För att kunna stoppa uppvärmningen, behöver vi nämligen omedelbart stoppa förbränningen av fossila  bränslen. Men som ni vet är det politiskt omöjligt. Det skulle skapa arbetslöshet, kaos, demonstrationer och våld. Vi har helt enkelt väntat för länge. Vi kan bara se på när våra civilisationer faller ihop tillsammans med de ekosystem som livnär oss. 

Enskilda medborgare ska ställa klimatet till rätta

     Hittills har politiker och journalister vänt sig till oss enskilda medborgarna och sagt åt oss att vara klimatsmarta, alltså att tänka på vad vi äter, låta bli att flyga, att byta ut fossilbilen mot en elbil och så vidare. 
     Men det är omöjligt för oss enskilda människor att finna det bästa alternativet mellan allt som alstrar växthusgaser. Och även om vi valde rätt i varje enskilt fall - vilket alltså är omöjligt - skulle det långt ifrån vara tillräckligt. 
     Alltså, en gång för alla: enskilda människor kan inte rädda oss genom att välja rätt i vårt rådande samhällssystemen. Informationen är fragmentarisk, lurig och oklar, och åtgärderna som enskilda gör har ingen avgörande betydelse i det stora perspektivet. Att låta oss enskilda människor bära ansvaret får oss bara att flytta fokus från de genomgripande samhällsförändringar som behövs. Därmed inte sagt att det skulle vara fel att sätta upp solceller, vindkraftverk och köpa elbil. 
     Ändå florerar detta synsätt. Så sent som i förrgår (29 aug) hörde jag en klimatforskare i Aktuellt säga att det är mycket som vi enskilda människor kan göra. Ansvaret vilar på oss.
     Ibland undrar jag om forskare och andra välutbildade människor lever i bubblor eller blundar för att sanningen är så förskräckande. Sky News från Australien framförde nyss (på Youtube) att Greta bara är ett barn och att hon är okunnig. Hon talar nonsens sa nyhetsuppläsaren, och han förfärades över välkomnandet hon fick i New York. Om det är något som Greta inte är så är det okunnig. Och nonsens talar hon inte heller. Hon för fram vetenskapliga rön som är så nära en sanning man kan komma. De gränsar till visshet.
     Lika skrämmande är ett annat inlägg på Youtube, i vilket talespersonen menade att det var fel av föräldrarna att inte stoppa Greta. Hon är ett barn och har en massa diagnoser. Hon borde få behandling mot sina diagnoser och sin klimatångest, inte agera som hon gör. 
     

En samhällsomstörtande förändring kräva

     Det som krävs är att politiker och forskare, såväl klimatforskare som samhällsforskare inklusive ekonomer, sätter sig ned och diskuterar igenom vilka åtgärder som är effektivast för att snabbt bromsa utsläppen av växthusgaser, och det måste de göra med hänsyn till människor liv och ekonomi, till infrastruktur, företag och samhällsfunktioner. Men ingen talar om ett sådant radikalt och samlande grepp. Det är bara små, spridda åtgärder som politikerna föreslår. I övrigt är det vi enskilda som ska vara klimatsmarta
     Men politikerna kommer inte att klara av att ta ett samlat och omstörtande grepp. Det är i dagsläget politiskt självmord, såvida de inte får en överväldigande majoritet i riksdagen, i EU eller FN med sig. Det lär de inte få i nuläget, för det handlar om en omstörtande förändring som mänskligheten inte skådat. 
     Enda möjligheten är därför att vi sätter politikerna under press i form av enorma demonstrationer. Greta i all ära, men inte ens hon och hennes kamrater klarar det. 
     Det som kan få folket att vakna är enorma översvämningar, ännu fler enorma bränder, torka och missväxt i utsatta områden, helst i de ekonomiska stormakterna som Kina och USA. Kanske kan Greta då få sällskap av stora folkmassor. Tills dess får vi fortsätta leva som om klimathotet inte fanns och välja kyckling istället för rött kött eller svenska tomater istället för utländska eller vad det nu är.
     Jag är förtvivlad över situationen. Det är antagligen något fel med mig som inte kan blunda som alla andra. Har jag en dold diagnos? Har jag uppfattat allt fel? Står vi inte inför en kollaps?  Borde jag gå i terapi på grund av min klimatångest? Ja, borde inte alla gå i terapi, istället för att agera, oavsett de har någon forma av diagnos eller inte,
    För Greta hjälpte det att ta tag i frågan. På så vis kom hon ifrån sin depression över klimatet. För mig hjälper det att skriva av mig på bloggen. Men det är inte så vi ska bete oss. Vi ska söka hjälp för vår ångest.
     Istället har jag för avsikt att sätta upp solceller på huset och på garaget. Har redan talet med en granne som kan tänka sig att vara med i en upphandling. Så snart jag får råd ska jag sedan köpa en elbil. 
     Jag vet, jag sa just att enskilda människors åtgärder inte har någon avgörande betydelse, men något gott gör det, och dessutom mår jag bättre av att göra det lilla jag kan.
     Kanske ska jag också sätta mig bredvid Greta, när hon kommer tillbaka från USA.