Klimatkompensation - en katastrof

     I DN den 26 oktober står det att endast 2 % av den klimatkompensation som företagen åtar sig att göra utomlands leder till koldioxidminskningar. Resten leder sammantaget till ökade utsläpp på ganska kort sikt, bland annat eftersom klimatkompenserade trädplanteringar efter några år många gånger huggs ner, både olagligt och lagligt. Det finns nämligen ingen kontroll av planteringarna i många länder. Klimatkompensationen, i alla fall så som den idag är utformad, är därför ett luftslott, eller för att använda ett adekvatare ord, ett falsarium, ett sätt att fortsätta som förut under falsk flagg.
     Om man sedan får klart för sig att kompensationen i sig är ett spel mellan två olika koldioxid-cykler, då förstår man varför inget händer med mängden koldioxid i luften. 
     Det finns nämligen två typer av koldioxid-cykler. Den ena är en långsam process. I denna förser utbrott från vulkaner atmosfären med koldioxid. En del av denna sugs upp av haven. En annan del blir kvar i atmosfären under hundratals år, ja ännu längre. Det tar nämligen lång tid för koldioxiden att via haven omvandlas till kalksten. En del binds också i rötter och annat organsikt material. Om vi också beaktar att växter ska bilda olja och gas och på så sätt föra bort koldioxid ur atmosfären, ja då talar vi om miljontals år. Denna  långsamma och naturliga process håller koldioxidhalten i atmosfären på runt 200-280 ppm, så länge inte människan lägger sig i och bränner de fossila bränslena.
     I den andra cykeln handlar det om variationen hos växtligheten att suga upp koldioxid ur atmosfären, både i hav, sjöar och på land. Den kan öka eller minska koldioxiden i lufter, bland annat beroende på mänsklig påverkan. I vilket fall som helst handlar denna cykel om 60-120 år. 
     Vad vi människor nu gör är att föra ut koldioxid till atmosfären från den långsamma cykeln, och det sker medelst falsariet med klimatkompensation. Men i huvudsak sker det utan någon som helst klimatkompensation. 
     Som var och en förstår räcker det inte med trädplanteringar för att suga upp den koldioxid som hör till den långsamma cykeln. Det går förstås till viss del att suga upp sådan koldioxid, men sammantaget är det ogörligt, en katastrof. Vi måste stoppa utsläppen från den långsamma cykeln, dvs upphöra med fossil energi och stoppa tillbaka koldioxid ner i underjorden där förut olja och gas fanns.
     Trots denna vetskap fortsätter vi att spruta ut koldioxid från den långsamma cykeln. Företagen hyllar sig själva för sin klimatkompensation och politikerna driver på för ytterligare skadlig klimatkompensation. 
     Gud bevare konungen, oss själva och fosterlandet (läs mänskligheten).