Våra pensioner

Jag fortsätter med att se lite djupare på de negativa konsekvenser som den överliberaliserade världen försett oss med, den värld som är globaliserad, avreglerad och privatiserad.
Nu tittar jag närmare på punkt 3 från söndagen den 2 april. 

Pensionspengarna

Punkt 3 handlar om att både små och stora kapitalister, seriösa och oseriösa, förmått oss att ge dem våra pengar eller rent av lurat oss in i en förvaltning med höga avgifter och med mycket dålig avkastning. I en del fall har det skett med rena förluster för spararna, allt medan förvaltarna tagit hem sina vinster. 

Det har skett genom att en del av våra pensionspengar som fack och arbetsgivare tidigare förvaltat under säkra former med ganska god avkastning, men framför allt med låga avgifter, har gjorts tillgängliga för marknadens aktörer. Detta är helt i linje med valfrihetens ideologi, med globaliseringens ideologi, med avregleringens ideologi och med privatiseringens ideologi. Kort sagt med ideologin om kapitalets frihet. 

Men det kan inte vara många av arbetstagarna som velat sitta framför datorn och spekulera med sina pensionspengar. Hur ska de veta vilka alternativ som ger störst avkastning? Nej syftet har varit att ge kapitalisterna chansen till vinster på ett område som tidigare varit stängt för dem. 
Arbetstagarna har lurats att överlåta sitt sparande till aktörer som lovat hög avkastning, och för det har det krävts lite högre avgifter än normalt. De höga avgifterna sades bero på att det är experter som förvaltar pengarna och att de hela tiden är aktiva i detta arbete. Spararna förstår inte att avgiftens storlek är den mest avgörande faktorn i fråga om avkastningen (i ett normalt hanterande i alla fall). 

Många är de förvaltare som tagit ut dessa högre avgifter utan aktiv förvaltning. De har lurat oss helt enkelt. Resultatet har dels blivit lägre avkastning än genomsnittet, dels har de höga avgifterna gröpt ur avkastningen än mer. Andra har visserligen varit aktiva, till viss del, men ändå haft dålig avkastning - och så har den högre avgiften gröpt ur avkastningen ytterligare. 

Det räcker med Allra, som exempel. Dess sparare har förlorat en stor del av sitt kapital genom urusel förvaltning och höga avgifter. Ägarna har tagit hem 100-tals miljoner. 

När Thatcher avreglerade i Englad på 80-talet, så gjorde hon det rejält. Några förvaltare gick i konkurs och åtskilliga arbetare förlorade hela sin pension efter ett livslångt sparande. Som pensionärer fick de sedan leva av socialbidrag och det var inte stort.

Så långt har det inte gått här – än. 

Den statliga pensionen och den som förvaltats av fack och arbetsgivare ska vara o-rörbar för andra aktörer. De ska förvaltas av seriösa experter och garantera en hygglig pension utan nämnvärda risker - och med låga avgifter. Vid sidan av kan privata aktörer tillåtas locka sparare att med egna medel spara till en än högre pension. 

Pensionssparandet har inte lett till högre pensioner. Det mest utmärkande är istället att pensionerna blivit olika stora för de enskilda spararna. Var det detta som var syftet? 

Nästa söndag ska jag ta upp privatiseringarna av den sociala sektorn.