En släkting till mig fick plötsligt ont i undre, främre delen av ena foten, strax bakom tårna, när han spelade tennis och paddel. Han gick till sin vårdcentral som råkar vara privatiserad. Efter vissa undersökningar fick han beskedet att det inte är något fel på foten. Flera år senare ordnade hans arbetsgivare med en privat sjukförsäkring åt honom och en del andra anställda. Då tänkte han att han skulle ringa försäkringsbolaget och höra om de på något sätt skulle kunna hjälpa honom. Han råddes att gå till samma vårdcentral och dit kunde han komma dagen efter samtalet eller möjligtvis efter två dagar. Han fick omgående en diagnos och tillika rätt diagnos. Han hade en inflammerad nerv som leder fram till en av tårna. Dessa nerver kommer lätt i kläm på sin väg mot tårna och blir inflammerade vid aktiviteter. Det kallas för Mortons syndrom, ett icke ovanligt fenomen hos idrottande människor. Snart fick han nerven avskuren och kunde spela igen utan smärtor. Ej heller fick han några negativa följdverkningar av åtgärden.
Några år senare fick han ont i magen och det konstaterades att han hade tarmfickor. Han ville träffa en läkare vid vårdcentralen som var kunnig på tarmfickor, men det skulle ta närmare 3 månader innan han kunde få träffa denne läkare. Han ringde återigen sitt sjukförsäkringsbolag, och redan dagen efter fick han komma till vårdcentralen - och hör och häpna - han fick träffa samme läkare som inte hade haft tid med honom förrän om tre månader.
Vad kan man av detta lära? Jo för det första att specialisterna styrs över till försäkringspatienterna vid en och samma vårdcentral, medan vi andra får nöja oss med de mindre erfarna läkare som inte alltid kan ge oss rätt diagnos. För det andra försvinner kötider på flera månader och rätt vård blir omedelbart tillgänglig, alltså för den som har en sjukförsäkring.
Min släkting sa att han kände viss skam över att kunna gå före i köerna och snabbt få rätt vård. Jag sa till honom att han inte skulle känna någon skam. Jag skulle göra samma sak om jag kunde, men jag är multisjuk och sådana prioriteras ner i vårt sjuksystem. Endast den med pengar och som är hyfsat frisk omfattas.
För ca 15-20 år sedan var vår sjukvård i topp i världen, både vad gällde tillgänglighet och vårdresultat. Lägger man till kostnaderna låg vi bäst till i världen. Endast Schweiz låg bättre till, men de hade å andra sidan mycket större kostnader för sin vård. Visserligen hade Andorra och Island bättre vård, men det berodde på att de skickade sina patienter utomlands, för befolkningen var för liten för att rymma specialiteter inom alla de områden som en modern sjukvård måste ha.
Nu raser vi nedför ett sluttande plan både vad gäller tillgänglighet och vårdresultat. De mest sjuka och vårdkrävande får inte vård så snabbt som de behöver. De får ej heller tillgång till rätt specialister. Det finns naturligtvis undantag, men mitt exempel ovan och statistik om tillgänglighet och vårdresultat visar på ett allmänt förfall. Vården går mot efterfrågan där pengar är avgörande, inte vårdbehov. Sverige är inte landet lagom. Vi är ett extremt land, det land som privatiserar, globaliserar och avreglerar mest i världen.
Det är samma fenomen som ligger bakom skolans förfall. För cirka 15-20 år sedan var vår skola i topp vad gäller resultat i PISA-undersökningarna. Nu har vi rasat ner ordentligt enligt statistiken, och det är de som bäst behöver stöd i skolan som blir utan bra utbildning, de i våra förorter (som för övrigt också blir utan snabb och rätt sjukvård). Nu tar man bort eleverna från förorterna i skolstatistiken, alltså de med sämst resultat och vips får vi en bättre statistik.
Så funkar all privatisering. Riskkapitalbolagen väljer de friskaste och ger dem snabb och adekvat vård för snuva och hosta, medan de svårt sjuka sätts på undantag. Så är det med skolan. De med goda betyg och med akademiskt utbildade föräldrar hamnar som genom trolldom i de bästa skolorna, medan de med sämre betyg och med icke utbildade föräldrar hamnar i de sämre. Så är det när järnvägen privatiseras. Riskkapitalbolagen tar över de lönsamma sträckorna medan glesbygden blir utan.
Vi är förförda av ordet valfrihet. Vad karaktäriserar bra valfrihet? Jo, att det finns många och olikartade alternativ. Det kräver i sin tur att det finns bra och dåliga alternativ, och det är just det som den ekonomiska liberalismen lyckats så bra med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar