Gemensam värdegrund

     I det tidigare inlägget om Statens roll i en sekulär demokrati eller som jag vill kalla den, en anständig demokrati, var en av de 6 punkter jag nämnde att skydda andra näringsidkare. Alltså att näringsidkares verksamheter måste hindras från att skada verksamheter hos andra näringsidkare. Det kan gälla övergödning i jordbruket som förstör fiskens reproduktionsmöjligheter och därmed försörjningen för fiskare. Det kan gälla skogsägare som skövlar skogen vid avverkning, vilket förstör för turistindustrin, bär- och svampplockare. Staten måste skapa balans mellan olika näringsidkare. Ofta ges den enskilda äganderätten allt för sort utrymme ur detta perspektiv.
Nu läser jag följande i SvD idag:

"Gäddfiske kan förbjudas
Det kan bli aktuellt med ett gäddfiskeförbud längs delar av ostkusten, rapporterar P4 Sörmland. Gäddbeståndet längs kusten har minskat dramatiskt de senaste 20 åren. Anledningen är bland annat övergödning, utdikning av kustnära våtmarker, ett ökat bestånd av gråsäl och skarv, som äter gäddan, och överfiskning."

     Hela tiden kräver olika intressen sin egen rätt, och de får denna av myndigheterna, trots att deras verksamheter kan förstöra andras verksamheter – och allmänintresset. Dessa katastrofala följder är fullständigt naturliga i vår avreglerade, globaliserade och privatiserade värld. I den finns varken en uttalad eller levandegjord värdegrund. Staten har dragit sig tillbaka i försvaret av välfärden och av den enskilde individens frihet och trygghet. Friheten gäller istället storföretagen, storägarna, pensionsförvaltarna, bankerna och finansinstituten, inte dig och mig.
Frågan om värdegrund har istället lagts hos enskilda intressegrupper, antingen de är av religiös eller sekulär typ. Det är därför vi ser så underliga broschyrer från socialstyrelsen som att det är tillåtet för flyktingar med annan kultur, ofta islamsk, att fortsätta leva ut sin pedofili i barnäktenskap efter att de kommit till Sverige. För det kan väl inte vara annat än pedofili att utöva sex med t ex 12-åringar. Inte ska vi stöta oss med deras värdegrunder. Vi är väl varken rasister eller islamofoba.
     Det är värdegrunden hos alla enskilda intressegrupper som gäller i avsaknad av en gemensam värdegrund. Var och en salig med sin värdegrund. Med denna flathet i försvaret av vår sekulära demokrati (det anständiga samhället) växer parallellsamhällena i en rasande takt.

     Jan Scherman har en programserie om hotet mot demokratin. Han har haft flera poänger hittills, men han rör sig ändå bara i periferin. De egentliga orsakerna är av politisk art och de är oantastliga, ty de rör just vår heligförklarade globalisering, avreglering och privatisering - och allt sker i ett samhälle utan värdgrund. Samhället är som pastor Jansson i Hasse Alfredssons parodi. Det har inga bestämda åsikter om någonting.