Kapitalismens väsen, del 2

Rik blir rikare

     I förra inlägget om "Kapitalismens väsen" slog jag fast att det finns en inneboende egenskap hos kapitalismen, som innebär att kapitalet automatiskt förmerar sig samt att ju större kapitalet är, desto snabbare växer det. Det innebär att de rika automatiskt blir rikare och de rikaste ännu rikare.
     I andra ändan blir människor allt fattigare. I en del länder utarmas medelklassen, i USA t ex. Detta är ingen åsikt, det handlar om fakta. Thomas Piketty har med statistik från århundraden tillbaka visat detta.
     Tänker vi efter, förstår vi det utan minsta statistik. Vilken människa med besparingar skulle riskera dessa utanför ett säkert bankkonto, om inte avkastningen var högre där. Runt omkring oss kan vi se hur de rika blir rikare och rikare och de fattiga fattigare. Å andra sidan finns det ingen annat ekonomiskt system, som alstrar sådan mångfald av varor och tjänster.
Detta är kapitalismens väsen,  om den inte regleras.

Oreglerad kapitalism skapar ekonomisk ojämlikhet

     Genom kapitalismens inneboende väsen växer alltså kapitalet automatiskt, och ju friare spelregler det har, desto snabbare växer det. Så har det varit genom historien med undantag för årtiondena efter 2:a världskriget. Då höjdes marginalskatterna och mycket av samhällets resurser omfördelades från rik till fattig. Det var världskriget som började processen. Då bombades mycket av de rikas förmögenheter sönder och samman. 

     Idag är det tvärtom. Frukterna av de fattigas arbete omfördelas till de rika. De rika betalar faktiskt mindre skatt än de rika,  i procent! Det har Piketty visat med följande förhållanden.

     Visserligen är den procentuella skatten högre på arbetsinkomster för höginkomsttagare, men kapitalisterna omvandlar sina arbetsinkomster till inkomster av kapital, som är mycket lägre beskattat.
     Dessutom består en stor del av skatterna hos lägre inkomsttagare av moms. Ju lägre inkomst, desto mer väger momsskatterna. De fattiga tvingas använda hela inkomsten till konsumtion för att överleva. De riktigt rika konsumerar en mindre del av sin stora inkomst. De plöjer ner den i investeringar som gör dem än rikare. Dessutom kan de genom sina företag trolla bort mycket av momsen, t ex vid köp lyxartiklar. Utöver det kan de via skatteparadis låta vinster mer eller mindre försvinna.
     Man kan utan överdrift säga att låginkomstagarna tillsammans med medelklassen betalar de rikas välfärd. Dessa kan som alla medborgare nyttja sjukvård och annat i våra offentliga system, som de tycker så illa om. 

     Som en svensk kapitalist sa med både ironi och uppriktighet. "Det har rått ett klasskrig och vi vann."

Frihet, det bästa ting som sökas kan all världen kring

     Det är inte konstigt att de rika vurmar för frihet, öppna gränser, fri konkurrens, mångfald och globalisering. Det är inte konstigt att de tycker att statens uppgifter ska begränsas till ett minimum. 

     I den utveckling som nu sker omvandlas samhället till ett klassamhälle av 1800-talsmått. Rika och fattiga talar olika språk, har olika kulturer och uppförandekoder. I ett sådant samhälle blir social rörlighet mycket liten.
     Samhället övergår till ett arvs- och klassamhälle. Meriter. kommer i andra hand. Därmed är risken stor för vänskaps- och släktskapskorruption.Vem vill ha en "oborstad människa" från underklassen i salongerna? I en ökad privatisering av det offentliga är det mycket som ska upphandlas. Även det kan gynna korruption, om man inte ser upp.
     Drar man sedan in mångfaldens olika kulturer, inte minst kulturer som bara litar på sin egen klan och som i likhet med vissa liberaler ser staten och dess myndigheter som fiender, lär vi få kämpa för att hålla korruptionen borta.

Myter sprids i frihetens tjänst: de rikas pengar sipprar ner till oss 

     Myter och åsikter sprids i ledarartiklar, i reklam och från mun till mun. En myt är att om vi låter de de rika bli rika, så gynnar det oss vanliga medborgare. Deras välfärd sipprar ner genom inkomsthierarkierna till oss. De skänker oss jobb i form av service till dem, byggande av lyxjakter  och lyxbostäder och de rikas konsumtion håller hjulen rullande. 

     Men de rika kan inte köpa mer än en systemkamera, en bil och så vidare. Ja, låt gå för några stycken, men de rika är ändå så få till antalet att deras konsumtionen har en minimal effekt. När den stora massan blir fattigare minskar dessutom konsumtionen och det leder till arbetslöshet.
    I går, när detta inlägg var färdigt, såg jag på Dokument utifrån: Spelet om Egypten. Sadat införde kapitalism med USAs hjälp. Berättarrösten sa att Sadat trodde att det visserligen skulle gynna de redan rika, men att deras rikedom skulle sippra ner till de fattiga. Han lät därför kapitalismen få fritt spelrum. Men myten visade sig vara just myt. De rika blev rikare och inget sipprade ner till  de fattiga. Importen av billiga industrivaror slog ut den inhemska tillverkningen. 40 % av befolkningen hamnade under fattigdomsstrecket och hade svårt med mat och kläder. Det blev uppror och i slutändan mördades Sadat.

Låga löner för lågavlönade och höga för högavlönade gynnar oss alla

     En annan myt är att bonusar och höga löner är bra för de högavlönade i företagens topp. Det höjer deras marginalproduktivitet eller också så säger myten att de redan har ökat sin produktivitet för företaget och därför är värda dessa höga löner och bonusar.  Men Pikettys statistik visar inget som helst samband samband mellan företagens ekonomiska framgångar och lönerna hos företagens toppar. Dessa förment duktiga kan komma att sticka utomlands, om de inte får de löner de är värda, säger myten. 

     Nästa myt går stick i stäv med löneresonemanget för de rika. Den säger att de med lägst löner inte stimuleras med högre lön. Istället är det låga löner som stimulerar dem att anstränga sig mer. Men, säger myten, om vi ifrågasätter detta, de lågavlönade konkurrerar med lågavlönade i andra länder. Självklart konkurrerar vi med lönenivåerna, men det gäller väl på alla nivåer.

     En liknade myt är att om vi sänker skatterna så att folk får mer i plånboken kommer de att anstränga sig mer för att få ännu mer i plånboken. Det där resonemanget har jag aldrig förstått. Det borde väl vara tvärtom: den som har otillräckligt med pengar vill väl jobba mer för att få ekonomin att gå ihop. 

Storföretagen gynnar fattiga länder

     Ytterligare en myt är att storföretagen hjälper fattiga länder, när de flyttar dit sin produktion. Detta är inte alls fallet, enligt Thomas Pikettys forskning. Företagen ger endast ett litet fåtal av medborgarna i landet jobb. Till stor del tar företagen med sig egen personal, i alla fall när det gäller lite mer kvalificerade tjänster. Något know how förs inte över. Det behåller företaget för sig självt. Alla resurser förs hem till det egna landet. Skatterna är mycket låga eller obefintliga. Det som sker är samma som tidigare, och som jag skrev om i förre inlägget: Expansion!

     Endast de länder som utbildar sin egen befolkning, som öppnar sig mot omvärlden och som själva tar ansvar för investeringarna i landet utvecklas och närmar sig oss. Så har Kina gjort, så har Sydkorea gjort. Även detta visar Piketty med statistik.

     På detta sätt matas vi fulla med myter om hur viktigt det är med avreglering för vår frihet. Denna frihet består av sänkta skatter, statlig frånvaro, fri gränspassage till skatteparadis, fri gränspassage för trädplanterare från Kamerun, som är godtrogna nog att tro på skrivna avtal.

Varför tror alla på dessa lögner?

     Man talar med vackra ord om människors frihet, mångfald, globalisering, konkurrens, marknadsfrihet och deklarerar statens oduglighet. Vem kan var emot detta? Men bakom ryggen på oss tar de rika sedan hand om samhällets resurser, ty vi tror på de vackra orden, och vi tror att det beror på oss själva om vi blir fattiga.

     Det är inte bara de rika som hatar staten och vurmar för den enskilda människans och företagens frihet. Vi gör det lite till mans. Allianspartierna gör det. Socialdemokratin gör det, om än haltande. Miljöpartiet gör det. Vänstern är väl det enda parti som inte gör det.

Reglerad frihet, en nödvändighet

     Donald Trump skyller på muslimer och mexikaner som orsak till USAs problem. Sanningen är att de problem USA har är en direkt följd av den liberalisering av kapitalet som påbörjades av Reagan. Vad jag förstår vill han fördjupa denna politik med att sänka skatterna ytterligare, beskära statens roll i fråga om ekonomisk omfördelning, bland annat ta bort Obama Care. Han vill införa fler rättigheter för kapitalisterna.
    Vita, fattiga jublar, de som  kommer att drabbas av hans politk, om han blir president. Det är otroligt.
     Den amerikansk-brittiske nobelpristagaren i ekonomi Angus Deaton har visat att dödligheten bland vita och fattiga människor ökar i USA. Inte är det muslimernas eller mexikanarnas fel.

     Jag är inte emot kapitalismen. Men den måste vara i samhällets tjänst. Det får inte vara så att det är samhället som är i kapitalismens tjänst.  En sund kapitalism gynnar de rika måttligt, gynnar medelklass och fattiga genom sund omfördelning och reglering. Inom dessa gränser kan kapitalismen ges frihet.

Internationellt sammanbet krävs

     En oreglerad kapitalism förstör naturen med sitt avfall, med giftbesprutningar, klimatet med koldioxidutsläpp. Den dödar mångfalden i naturen, våra ovärderliga bin dör. Ingen vettig människa kan vara för detta och mot att kapitalismen regleras. Ändå talas det om ökad avreglering.

     I en globaliserad värld är det näst intill ogörligt att som ensam nation agera emot detta avreglerade system. Det krävs samordnad reglering över nationsgränserna. Men hur detta ska gå till vet jag inte. Någon insikt om de problem som hotar, om den oreglerade kapitalismen får fortsätta sitt korståg, är inte i sikte. Kanske kan en ny ekonomisk krasch få politikerna att börja ett reformeringsarbete.  Det finns ekonomer som menar att en sådan kris är nära.

Sammanfattning och slutsatser

1. Kapitalismen är det bästa ekonomiska system som för närvarande finns för att frambringa en mångfald av varor och tjänster till billiga priser. Men den har avigsidor i oreglerad form,
2. Den skapar en klass av superrika med enorm makt och en fattig klass utan trygghet och frihet.
3. Den gynnar arv framför meriter,
4. Den gynnar korruption.
5. Den skadar miljö, den skapar avfall och överutnyttjande. 
6. Därför måste den regleras och det måste ske i internationellt samarbete.