SD + M = sant

Så skedde det väntade

     Så skedde det jag väntat på, men icke hoppats på. I vart och varannat inlägg har jag på denna blogg tjatat om att det är meningslöst att kalla SD och dess väljare för rasister. Jag skrev att de kommer att växa. Jag spådde rätt om deras procentuella tillväxt vid förra valet. Jag spådde därefter att de skulle få 20 % till kommande val. Men där hade jag fel. De fick 20 % redan för några månader sedan. Nu har de halkat ner till 18 % och Moderaterna har växt istället. Orsaken ser vi i bilden.

     Jag hade hoppats på att Alliansens och de röd-gröna skulle ta sig an den stora invandringens problem och satsa stort på att integrera invandrarna istället för att kalla alla för rasister som visat rädsla för utvecklingen. Istället får vi se ovanstående bild. 

Rasismen väsen 

     Politiker, journalister, ledarskribenter och debattörer i allmänhet har hänvisat till rasismen, som samhällets problem, inte utvecklingen av ekonomisk ojämlikhet och arbetslöshet. Därför är det dessa människor vi ska angripa med slagord, stigmatisering och motdemonstrationer, har många menat. Vi ska göra det ända tills de böjer knä och accepterar det liberala samhället, det som man kanske mer rättvisande kan kalla för "låt-gå-samhället". I detta får det som sker ske och samhället bli vad det blir.

     Rasismen finns i våra gener. Det är en egenskap som går ut på att osjälviskt skydda den egna flocken, familjen eller klanen i en farlig värld. Den har varit en överlevnadsmekanism genom vår utveckling från apa till människa. Samma sak hos andra flockdjur som vargar och lejon. 

     En naturlig följd av denna egenskap är att angripa det främmande. Det är en instinktiv skyddsmekanism. Först när det främmande blivit bekant och inte visat sig farligt kan vi slappna av och närma oss det. Det är det som kallas integration.

Två egenskaper

     Den genetiska egenskapen hos oss som flockdjur har således två egenskaper. Den ena består i osjälvisk omtanke, den andra av rädsla mot det främmande. 

     Det handlar om mycket starka känslor. Men med rätt stöd, utbildning, fysisk och psykisk integration kan den osjälviska egenskapen gå över gruppgränsen. 

     Utan att gå in närmare på det, så är det ändå så att det låt-gå-samhälle vi idag har missgynnar allt närmande mellan olika grupper. Det talas om integration då och då, det är sant, men några egentliga insatser görs inte. Istället låter vi skolval, bostadsområdens självvalda isolering och bidrag till olika religioner, ibland till extrema sådana, vara en fundamental del av samhället. Vi förstärker olikheterna istället för att integrera. 

Hotet kommer inifrån

     Idag stötte jag på PK-liberalerna, när jag läste SvD. Jag visste inte vad det var och vad de stod för. Jag sökte på nätet och hittade dem, Men vad de står för angav de inte. Men att det är en Podcast-organisation kunde jag klara ut och att de inte är några socialliberaler stod också klart för mig. De är goda representanter för låt-gå-samhället. Ju större frihet, dess bättre för tillväxt och välfärd.

     Sofia Nerbrand är en av deras poddare. Hon skriver i en artikel:

Tyvärr känner många stark oro idag och söker trygghet till vilket pris som helst. Nationalister, terrorister och populister spelar på rädslorna. Det öppna samhället är hotat inifrån.

     Hon fortsätter med att den stora faran inte är Putin och andra utifrån kommande faror. Faran kommer inifrån och den består av rädsla:

Rädslan för det annorlunda, rädslan för förändringen, rädslan för den andra, rädslan för det främmande och det skrämmande. Rädslorna definierar samhällsklimatet för närvarande. Det är inte frågan om att öppna våra hjärtan, slopa övervakningssamhället eller att hysa gott hopp om framtiden. Människor är rädda. Och rädda människor är farliga.

Och hon fortsätter:

En mer sluten värld, där olikheter och förändring ska undvikas, är det största hotet mot ett öppet samhälle. Benägenheten att utgå ifrån att ”vi” ska skydda oss mot ”dom” ökar. Vi ser inte våra egna skuggor och dåliga sidor, utan anklagar den andre för allt ont. Denna tankefigur har otaliga gånger genom historien skapat krig, folkmord och separatism. Det är värt att påminna sig om just i dag, minnesdagen för Förintelsen. Vi lever därför i farliga tiden. Vi är inne i en negativ spiral där rädslorna och motåtgärderna snurrar oss mot avgrunden i en otäck hastighet.

     Vi är alla ense med dig om denna fara, ty du pekar riktigt på problemet med växande fascism, men för min del är jag oense med dig om att det är de rädda människorna som är det egentliga problemet. De rädda människorna är ett symtom på att något är fel i samhället. 

     Dagens samhälle liknar 30-talets med samma ekonomiska ojämlikhet. Även då var det de rädda människorna, som angavs vara problemet, inte den bakomliggande ekonomiska ojämlikheten och låt-gå-politiken. De rädda människorna var väldigt rädda och det utnyttjade fascister och nazister även då. 

Faran är nu rädsla, inte rasism

     Man kan av min bild ovan och det Nerbrand skriver notera två saker. Den ena är att det inte längre är lika viktigt att tala om rasism, särskilt inte om SD. Det kan störa det nya samarbetet. Den andra saken är att rädsla därför får ersätta rasism. Det är nu rädslan som är felet i samhället. Då kan vi fortsätta titta bort från de egentliga orsakerna, låt-gå-politiken.  

     Men bästa Sofia Nerbrand, det enda du gör är att beskriva faran med den växande fascismen. Den känner vi alla till. Det är de rädda människornas fel, säger du, ty de är farliga, de räds samhällsutvecklingens konsekvenser och de stödjer de fascistiska rörelserna.

     Så låt oss därför lämna de underliggande orsakerna till denna rädsla och istället gå ut på gatorna och skrika "räddisar" tills dessa böjer knä och accepterar låt-gå-samhället.