Systemberoende hög arbetslöshet

Svensktalande måste lära sig svenska

I alla västländer är arbetslösheten hög sedan decennier tillbaka. I Frankrike demonstrerar man mot Hollandes förslag att avreglera arbetsmarknaden (om jag förstått det hela rätt). Även om arbetstillfällena ökar just nu i Sverige, så är arbetslösheten fortfarande hög.

I denna situation förundras man över myndigheternas hantering av svensktalande sjuksköterskor från Finland. De måste genomgå ett språktest för att få arbeta i Sverige. Finländare som har svenska som modernål måste bli galna på oss svenskar. Vi har inte förstått att de svensktalande i Finland talar svenska, varken med brytning eller med dåligt ordförråd. De talar en svensk dialekt, liksom skåningar, värmlänningar och hällsingar gör.

Det påminner mig om Mark Levengood som när han kom till Sverige ombads att lära sig svenska.
 – Men. sa han, mitt modersmål är svenska. Vår släkt har talat svenska sedan 1600-talet. Det hjälpte inte. Han tvingades gå en svenskkurs och lära säga "en lampa" och "flera lampor." Tur att ingen bett mig, som västgöte, lära mig svenska.

Nu väntar de finska, svensktalande sjuksköterskorna på att myndigheterna ska godkänna deras svenska modersmål, allt medan behovet av sjuksköterskor är skriande.

Generell hög arbetslöshet

För övrigt är, som jag sa i inledningen, arbetslösheten stor generellt. Det fattas kockar, hantverkare, med flera. Jag sökte en rörmokare idag. Den ene kunde komma i november. Den andre inte alls, men skulle försöka få en lucka senare. Ingen tycks vilja bli hantverkare. Det är något fel med vår utbildning och matchning mellan lediga yrken och arbetslösa. Men detta är inte den huvudsakliga grunden till den ihållande arbetslösheten.
Vi kommer aldrig komma till rätta med den under nuvarande samhällssystem. Vi har avreglerat, privatiserat och globaliserat finansmarknaderna, varor och tjänster och människors fria rörlighet. Arbetsmarknaden, skatterna och polisväsende samt flera andra centrala områden ligger kvar i nationella lagar.

Tre val

Vi har tre val.
Det ena är att låta situationen vara som den är och därvid bli fortsatt ner-konkurrerad av andra länder, låta storbolagen gå fria från skatt under det att vi fortsätter leva med hög arbetslöshet och allt sämre skyddssystem i välfärden.

Det andra är att gå tillbaka som det var förr och på nationell nivå reglera, kapital, varor, tjänster och människors rörlighet över gränserna. Det tror jag inte på. Världen har blivit internationell och vi är ytterst beroende av varandra över gränserna.

Det tredje är att samordna lagstiftning på ett internationellt plan rörande de finansiella marknaderna, så att storbolagen och deras ägare och företrädare inte kan undslippa skatt. Det handlar också om miljölagstiftning, om människors rätt att röra sig helt fritt över gränserna. Som det är idag kan vapen, narkotika, prostituerade i sexhandeln, arbetsslavar med flera ganska fritt hålla på med sin verksamhet.

Det går inte att globalisera bara för de rika och kriminella och samtidigt låta övrig verksamhet ligga kvar på nationell nivå. Antingen får vi överlämna oss till gemensam lagstiftning inom EU i vissa centrala frågor, inte minst i skattefrågor eller så får vi ta konsekvenserna av en haltande globalisering. Det är en lång väg att gå. Frågan är oerhört känsligt. Alla vaktar på sina egna, nationella system. Men finns det någon annan väg? Jag ser det inte. Vi kan inte vara kvar mitt i mellan. Kanske kommer det att ta 100 år, fast då ligger vi väl under vatten. Vi kan ju inte ens ena oss om åtgärder mot klimathotet i annan form än kosmetika.