Jacob Rudolfsson och Svenska Evangeliska alliansen

Gud och statliga bidrag

Ett öppet och fritt samhälle måste tillåta polarisering, skriver Jacob Rudolfsson i Svenska Evangeliska alliansen. Detta apropå att demokratiminister Alice Bah Kuhnke sagt att staten inte ska finansiera religiösa samfund som arbetar mot vår demokrati.
Rudolfsson hänvisar också upprört till talmannen Per Westerberg (M) och föregångaren på demokratiministerposten, Birgitta Ohlsson (L), att trossamfund skulle sluta skattefinansieras om de bröt mot ”elementära demokratikriterier” genom att:
• "förbjuda kvinnor att inneha religiöst ämbete"
• ”förbjuda kärlek före äktenskap"
"förbjuda homosexuell kärlek överhuvudtaget

Det blir absurt när extremism reduceras till att ha en konservativ syn på prästämbetet eller att ha en traditionell äktenskapsdefinition som en man och en kvinna. Är det politikers uppgift att avgöra vad som är Guds vilja?
Det är inte statens uppgift att fostra, säger han avslutande.

Absurt

Jag måste säga att jag blir bekymrad över hans tankebanor.

För det första är det faktiskt statens uppgift att låta fostra sina medborgare i grundläggande kunskaper om världen, t ex om utvecklingsläran.

För det andra kan Jacob Rudolfsson inte skilja mellan två saker. Det ena är att vi har ett mångkulturellt och sekulärt samhälle och att det ger rätt till människor att tycka vad de vill och organisera sig i religiösa samfund, som till exempel ser ner på homosexuella och kvinnor i den meningen att de ska uteslutas från vissa ämbeten och institutioner som äktenskap. De har alltså rätten att driva frågor som går emot demokratiskt fattade beslut.
Den andra saken är att varje samfund skulle ha en självskriven rätt till bidrag, oavsett vad de driver för frågor. Varifrån skulle denna rätt komma? Skulle en Gud avgöra detta och i så fall vilken gud, Jahve, den kristna guden, Allah eller Tor?

Inget trossamfund, ingen idrottsorganisation, musikförening eller annan organisation har en självskriven rätt till bidrag. Inte i ett sekulärt och demokratiskt samhälle i alla fall. Staten kan dock välja att ge bidrag till organisationer som stödjer den demokratiska inriktning som riksdagen beslutat. Vad det kan handla om skrev jag i förra inlägget i denna fråga.

Det vore absurt om vår riksdag beslutar i lag om en viss inriktning i samhället, t ex jämställdhet mellan könen, och så ska staten samtidigt ge bidrag till religiösa samfund som motverkar denna inriktning. Detta absurda förhållande har faktiskt förekommit och förekommer än idag. Demokratiminister Alice Bah Kuhnke vill emellertid att detta ska upphöra och det hedrar henne, även om inte följt sin idé fullt ut, vilket jag skrev om i förra inägget.

Yttrandefrihet och föreningsfrihet är en sak. Bidrag en helt annan.

Alla har rätt att argumentera för sin sak i vårt sekulära samhälle, men det vore klädsamt med lite intellektuell stringens i argumenten.