Till- och från-samhällen

Strävan efter det ideala samhället

Åtskilliga är de som genom årtusendena har gjort upp planer för det perfekta samhället – staden som ska vara en jordisk version av en himmelsk förebild eller den fulländat rättvisa staten som med ofelbar klokhet administrerar lyckan åt alla sina medborgare. Den mest kände är fortfarande Platon, vars beskrivning av idealstaten inspirerat många senare variationer på temat, men till denna vision av en stat utan flöjtmusik, och styrd av visa filosofer, har senare kommit olika kristna versioner, såväl som mera sentida socialistiska och kommunistiska.

Så skrev Torbjörn Elensky den 10 maj i SvD,

Min kommentar: Till denna skara kan man lägga till den islamska staten byggd på sharia.

I samma anda skrev Thomas Mores sitt Utopia för 500 år sedan.

Det var hans kritik mot de rådande orättvisorna i den tidens samhälle, som fick honom att skriva Utopia, säger Torbjörn Elensky. More skrev följande:

När jag idag för min inre blick betraktar de samhällen som finns, ett för ett, då framstår de vid Gud inte som någonting annan än en enda sammansvärjning som gör det möjligt för de rika att i samhällets namn slå vakt om sina egna privilegier.

Den rika klassen tycks alltid ha vaktat på sina privilegier. Idag vaktar de främst på sina globaliserade skatteavdrag, både lagliga och olagliga.

Torbjörn Elensky säger att det centrala i olika typer av idealstater är avskaffandet av privategendom, liksom den stora förändringen av människan. Den nya människan i utopierna är inte egoistisk, hon drivs inte av lägre lustar, är inte svartsjuk, girig, avundsjuk eller över huvud taget dålig på något sätt. Könsrelationerna är harmoniska, och alla delar allt lika. Kommunister såväl som kristna grupper har genomgående haft precis samma vision om detta. En vision som inte någonsin visat sig vara levbar i längden.
Utopier är naturligtvis omöjliga i en verklig värld med verkliga människor. Men säger Elensky, de kan utgöra en inspirationskälla.

Inte till, utan från

Harry Schein lär ha sagt: Politik handlar inte om till, utan om från. En intressant tanke. Istället för att forma samhälle och människa till en utopisk mall, ska medborgarna vara fria, men skyddas från skadliga företeelser.

Jag tilltalas starkt av Scheins tanke.

Människan är genetiskt sett egoistisk, allt i enlighet med evolutionen.  Hon vill försvara sig själv, sin avkomma, sin familj och sin klan. Denna egenskap innebär fientlighet mot utomstående, men samtidigt innebär den också empati för den egna klanens medlemmar. Empatin kan under vissa politiska eller kulturella betingelser utsträckas till människor utanför klanen, men den egoistiska egenskapen finns alltid kvar. Att i ett samhälle försöka göra om människor till att bli osjälviska, utan lägre lustar, utan något som helst egoistiskt beteende för att anpassa dem till en samhällsmall är därför ogörligt. Det leder till förtryck, otillfredsställelse och dubbelmoral, det vet vi. Med andra ord är utopier omöjliga, de må vara religiösa eller kommunistiska. De leder till nämnda förtryck, otillfredsställelse och dubbelmoral. Utopier är extrema till-samhällen.

Det är naturligtvis en filosofisk fråga i vilken utsträckning samhället ska hindra människor från att utsätta sig för risker eller skador. Ska cykelhjälm eller bilbälte vara lagligt tvång eller inte? Här får varje enskild företeelse diskuteras var för sig. Men principen är ändå att den politiska cirkelns mitt lämnas fri, den ska inte ha något till, medan de perifera delarna regleras med ett från.

I nästa inlägg ska jag granska olika samhällstyper utifrån detta till- och från-perspektiv