Inte polisens fel

Jag tittar på aktuellt. Rikspolischefen Dan Eliasson, förhörs om sitt ansvar för det som händer i förortsområdena. Intervjuaren, Anders Holmberg, går på honom som om det vore polisen som är ansvarig för det som händer.
De som kastar sten på polis, brandkår, ambulans och som bränner människors bilar, är kriminella ungdomar med invandrarbakgrund. De vill ha området i fred för sin kriminella verksamhet. Det handlar i grunden inte om att polisen beter sig illa mot dem, som en av ungdomarna sa, även om enstaka sådant polisbeteende kan ha förekommit. Det handlar om ett utanförskap, som vi låtit växa fram i oförstånd, ointresse och i naivitet.

Det är inte polisens fel att det blivit så här. Det är heller inte polisens sak att ändra på situationen. Det är en samhällsfråga för oss alla, för myndigheter, frivilliga organisationer med flera. Men Holmberg fortsätter med sin så (i alla för mig) bekanta utfrågningsstil att försöka framställa intervjupersonerna som antingen rena bovar eller inkompetenta, och därför ansvariga för det som gått snett i samhället.

Det är skillnad på akuta åtgärder och långsiktiga och sakliga.

Holmberg är inte ensam om denna intervjuteknik, en skjutjärnsjournalistik, vars syfte är att göra folk till större bovar och mer inkompetenta än de i verkligheten är. Det blir skojigare att göra så. Och kanske tror tevebolagen att det ger fler tittare, men det är inte bra för sakligheten. En intressant intervju är ett samspel mellan intervjuare och intervjuperson, där samtalet leder till ny kunskap för tittarna. Som tittare får man istället intrycket att antingen Eliasson är en idiot eller att Holmberg är det, allt beroende på egen sympati. Det är skojigare så, men tråkigt, om jag får uttrycka mig så.

Igår intervjuade han meterologen Per Holmberg om klimatuppvärmningen. Även honom försökte Anders Holmberg sätta dit i ett försök att hitta någon inkonsekvens. Det är givetvis rätt att klara ut eventuella inkonsekvenser som kan uppstå vid en intervju, men att göra det på ett sätt som: "ha! nu har jag dig, förut sa du så här och nu säger du så här", det tycker jag är tragiskt.