Saklighet och sanning

Vad driver mig?

Alla har vi någon form av livsåskådning, en föreställning om världen utanför oss själva. Det är därför viktigt, tycker jag, att redogöra för vad som ligger till grund för ens tankar. 

Det är särskilt viktigt att göra det, när man som jag skriver en blogg. Jag håller på med ett inlägg om min grundinställning som är djupgående, men det tar tid. Det beror på att denna rör samhället och politiken. Det hela handlar om vilken utgångspunkt, eller mer filosofiskt, vilka axiom jag utgår från. Det måste jag klara ut i text - och det är inte lätt.

Jag får så länge lägga mina axiom åt sidan och hålla mig till formen för skrivandet.

En viktig princip är, när jag kritiserar någon, att hålla mig till vad denne person säger eller skriver och inte lägga till annat. Sådant kan i och för sig höra samman med dennes framlagda åsikter. men det behöver inte göra det. En annan princip för mig är att hålla mig till sakfrågan. En tredje princip är att dra ut konsekvenserna av vad någon säger, utan att göra våld på utsagan. En fjärde princip är att "debatten" ska ge ny kunskap om aktuell fråga. Detta senare tycker jag är viktigt för alla samtal. Att försöka slå varandra i huvudet med sina åsikter är meningslöst och ointressant. 

Dessa principer försökte jag följa när jag skrev om Yasri Khan och hans uteblivna handskakningar med kvinnor. Följaktligen skrev jag inget om att det nog fanns annat med i hans bagage, t ex åsikter som kan vara anti-demokratiska eller anti-mänskliga rättigheter. Jag trodde att så var fallet, men jag tyckte att det var ojust att tillskriva honom något han inte sagt. Det enda jag lade till var frågan om olika badtider för kvinnor och män, för det hade han uttryckligen sagt på teve.

Men nu har han visat just det jag misstänkte och som också ligger nära till hands, när man inte vill ta kvinnor i hand: han hade mer i bagaget. I en debatt om livsåskådningar stakar han sig rejält på frågan om det är fel att avrätta ateistiska bloggare, så som Saudiarabien gör. Han svarar inte på frågan utan talar om att rättsystemet måste vara legitimt och om vilken tolkning av islam det handlar om och så vidare. Efter att ha blivit pressad av de andra talarna på podiet att tala ur skägget, säger han till slut att det är fel att avrätta ateistiska bloggare, men det följs omedelbart av en diffus koppling till hur  rättssystemet är utformat. 

Har man klart för sig vad demokrati och mänskliga rättigheter handlar om i en sekulär stat är frågan mycket enkel. Det är fel att avrätta ateistiska bloggare, punkt slut. Det finns inga "men", som en av talarna sa till Khan.  

Hans inställning är talande för hur nära vissa av dem som säger sig vara demokratiska muslimer ligger islamismen. Det är tråkigt, för jag när en dröm om att alla demokratiska muslimer ska finna en plats i vårt sekulära samhälle och acceptera dess villkor. Det finns inga "men" i den sekulära statens centrala villkor om demokrati och mänskliga rättigheter. 

Alternativet är skrämmande i sin förlängning: ett parallellsamhälle i vilket andra sedvänjor i umgänge, klädsel och uppträdande gäller - och tvingande sådana - med en självutnämnd polis som kontrollerar människorna i området - och i värsta fall - som utdömer straff. 

Kolla själva på Youtube: "Det var många men, Yasri Khan"

Sent i kväll hoppas jag lägga ut nästa inlägg om till- och från-samhället.