Musikskolan

 Jag har för närvarande inte tid att skriva på min blogg, och det trots att jag blir upprörd varje dag av det onda och okunniga som händer i vårt samhälle. Men nu måste jag skriva efter att ha hört på Rapport. Regeringen tänker ta bort det statliga bidraget till kommunernas kultur- och musikskolor. Vad motivet är förstår jag inte, men antagligen är det för lite knätofsar i kulturen. Oavsett skäl, så har man inte begripet vad kulturskolan innebär och särskilt vad gäller ungdomarnas möjligheter att få öva på instrument och få sjunga. Sverige säljer mest musik i världen per capita, och den drar in miljarder till statskassan och samhället. Vår export av musik ligger på tredje plats i världen efter USA och England, trots vår lilla befolkning. Musiken behöver inga insatsvaror Den drar in pengar direkt, mer än flera av våra storföretag tillsammans. Nog för att vi kan minska på vissa bidrag, absolut. Men är det något vi inte ska minska på är det bidragen till kulturskolorna.Det är idiotiskt och bottnar i en fruktansvärd okunskap. Konstigt att detta ekonomiska faktum inte nämndes i Rapportsändningen. Det betyder att okunskapen är stor även inom journalistkåren.

Mattias Svensson, staten ska inte lägga sig i klimatet

    Mattias Svensson återkommer redan den 9 juni (i går i SvD). Han skriver nu om FN-uppdraget Agenda 2030 som har 17 mål och 169 delmål. Det handlar om att världen ska bli hållbar, jämställd, trygg, fredlig, miljö- och klimatvänlig och utan fattigdom. Detta uppdrag lade den förra regeringen på Gabriel Wikström, den tidigare ministern. Tillsammans med centrala aktörer för marknad och samhälle har han nu presenterat en färdplan för omställning till hållbar ekonomisk utveckling. Precis det som många efterfrågat och som jag jag själv efterfrågat i mina tidigare inlägg.
   Om detta uttrycker Svensson sig så här: Bakom de komplexa ordflödena i färdplanens inledande del - - - finns en förenklad och farlig ideologisk föreställning: Samhället är en ekvation som några smarta snubbar kan lösa, och som vi andra sedan bara har att följa. - - - Och han fortsätter. Gång på gång betonas i dokumentet att ingen ekonomisk verksamhet ska tillåtas förekomma utanför de strikta ramar som beslutsfattarna fastställer. Inte ens ekonomiskt välstånd får skapas som ett ändamål i sig. Vad Wikström & co vill är helt enkelt att produktion ska vara underställd staten och att konsumtion och decentraliserat självbestämmande inte får vara självändamål.

   Om vi inte stod inför mänsklighetens största kris någonsin kunde jag hålla med honom. Men om bara några decennier framöver kommer miljontals människor att dö av svält, och de som orkar kommer att ta sig till EUs gränser för att komma in. Ryssland kommer inte att släppa en djävul över bron, knappast ej heller Polen och Ungern. Det blir främst vi, Tyskland och några fler länder som i realiteten får ta emot dessa flyktingar, trots det nyss ingångna EU-avtalet om migration. 

   Svensson är en klimatförnekare precis som Jimmie Åkesson, men mer försåtlig. Han menar att Wikströms åtgärder handlar om ideologi, trots att är ett FN-uppdrag. Det ska han säga, som nu för fram sin egen nyliberalas ideologi om att ständig tillväxt löser klimatfrågan, som han inte ens benämner som en kris (se mina tidigare inlägg).

    Om man inte har kognitiva förmåga att inse eller av ideologiska skäl inte vill inse, att vi står inför mänsklighetens och planetens största kris sedan dinosauriernas utdöende, ja då ska vi fortsätta som vi gjort hittills. Lite kärnkraft och lite elektrifiering och så den fria marknaden förstås.

   Att staten måste ta ansvar för den enorma kris vi har bottnar inte i en ideologi. Det är en existentiell nödvändighet.  

   Du Mattias Svensson bär ett stort ansvar liksom många andra nyliberaler tillsammans med högerextremister som försöker hindra kraftfulla åtgärder mot klimat- och miljökrisen, åtgärder som är till för att hindra en ekologisk kollaps. 

Mattias Svensson SvD ljuger försåtligt

Sanning vs ideologi 

Alla visste att Stalin ljög, Han visste att folket visste att han ljög, men lögnerna fortsatte och blev till en sanning av ideologisk art. Samma med Putin. Han ljuger om allt och alla vet att han ljuger och han vet att folket vet att han ljuger, men ljugandet fortsätter som en sanning av ideologisk art.
   Lögn, fake news och alternativa sanningar har blivit ett mode. Men många gånger handlar det inte bara om att beskriva en alternativ sanning, utan också att undanhålla den verkliga sanningen.    
   Läste härom dagen om en annons om en stekpanna som inte innehåll ett visst PFAS-ämne. Det var bara det att detta var förbjudet i lag. Inga stekpannor innehåller ifrågavarande ämne. Annonsen sa inget om vilka andra giftiga ämnen stekpannan innehöll. Inget var lögn av det som sas i annonsen. Men den verkliga sannningen undanhölls, den var med andra ord starkt vilseledande. Här gällde det pengar, att sälja så många stekpannor som möjligt.
   Men så har vi dem som driver ideologier och som ruckar på sanningen, ja som till och med ljuger försåtligt eller som i varje fall undanhåller den verkliga sanningen, allt för att skapa en sanning som passar med ideologin. En av dem är Mattias Svensson i SvD. 
   Den 5 juni skrev han i SvD att vi kan glädjas över alla miljöframgångar som finns. Han skrev att Sverige aldrig haft så mycket skog som nu.
   Detta är emellertid lögn. Vi har ersatt våra urskogar till 90 % med i huvudsak monokulturer, alltså med ensartade trädplanteringar, och vi bedriver ett skogsbruk med kalhyggen. När träden huggs ner på ett stort område försvinner inte bara träden som koldioxidinfångare. Dessutom släpper den kalhuggna marken ut en stor mängd koldioxid och andra växthusgaser. Sedan tar det 80 - 120 år innan skogen återigen blir en lika stor koldioxidfångare som innan den höggs ner. Det mikroskopiska livet i marken på hyggesplatsen förstörs troligen för all framtid, enligt Johan Nitare Skogsstyrelsens mest erfarne ekolog. 
   Att plantera ny skog kostar mycket och de små plantorna är inbjudande smörgåsbord för älgar och andra hjortdjur. Granbarkborren gläds också av vida planeringar av gran. Massor av träd går förlorade på detta sätt just genom monokulturer. Dessutom förstörs marken på hygget av alla maskiner som som kör över den. I vissa områden svälter älgarna på grund av att det inte finns något blåbärsris. Även björnarna har problem med detta under hösten. Utöver det förstör monokulturerna alla möjligheter till ett gott friluftsliv, inte minst för turister, både från Sverige och från utlandet. 
   Svensson undanhåller denna sanning och gläds istället över att antalet bävrar och bisonoxar har ökat i Europa. Ett mycket gott tecken på att det går åt rätt håll. Det är jag också glad över. 
   Och han fortsätter i samma anda: trots att tillväxten ökat har Sverige med flera andra rika länder minskat sina koldioxidutsläpp under de senaste åren. Det går inte fort, men åt rätt håll menar han. Men det tycker inte klimatpolitiska rådet. Rådet menar tvärtom, att det går åt fel håll.
   Vi lever i ett land och i en del av världen, skriver han, som under senare decennier visat att ambitiös miljöpolitik varken handlar om någon återgång till någon historisk tid eller om att leva utan ekonomisk tillväxt. Och om fler följer samma väg som dagens rika, fria demokratier, blir framtiden ännu grönare. 
   Hans beskrivning är en skönmålning av situationen i världen. Inget säger han om att artutrotningen av växter och djur är den största sedan en asteroid slog ner och utrotade dinosaurierna. Inget säger han om vad forskarna larmar om. Inget säger han om vad klimatpolitiska rådet säger. Tillväxten ordnar upp sakernas tillstånd menar han. 
   Visst behöver vi tillväxt, men all tillväxt är inte bra. Kalhyggen, till exempel, som jag redan nämnt ökar tillväxten men är förödande för klimat och mångfald. Och då handlar det inte om bävrar och bisonoxar utan om insekter, fåglar och diverse mindre arter ner till småkryp, som alla är nödvändiga för den ekologiska balansen. Vi står inför en klimat- och miljökollaps. Om detta säger han inget. Att Kanadas skogar brinner och förgiftar omkringliggande städer som New York. Om detta säger han ingenting. Om torka och översvämningar som leder till 100 tusentals människors svält och död säger han inget.
   En obegränsad tillväxt löser istället klimatproblemet. Jag är väl vad man kallar en alarmist, ingen att bry sig om.
   Jag upprepar ändå vad jag skrev den 25 och 27 maj: vi behöver  en samverkande politik som tar tag i vår klimat- och miljökris, en politik som i flera fall måste begränsa marknadens tillväxt. Jag hinner dö innan klimatet spårar ut helt, men våra barn och barnbarn får ett helvete, och det bara om 5-10 år. 


Tack för ordet så här långt


Musik är djävulens trollflöjt

Jag förstår inte det fundamentalistiska islams aversion mot musik. Det gäller, eller har i varje fall också gällt en del kristna sekter. Musik och dans ligger i människans gener och är såldes skapade av gud, om man nu tror på Gud, Allah eller Jahve. Sedan människans gryning har vi dansat och sjungit vid lägereldarna. Det syns bl a hos så kallade naturfolk. Att kalla musik för djävulens trollflöjt och därför förbjuda musik är för mig att häda Guds skapande verk. Men vad vet jag, en obildad ateist.

Tänk att få medhåll så snabbt

    I mitt senaste inlägg den 25 maj skrev jag att vi är i en klimatkris och att det behövs en politisk samling liknande den vi hade under 2:a världskriget för att klara krisen, att vi behöver vidta en massa olikartade åtgärder för att minska koldioxidutsläppen, att jordartsmetallerna inte räcker till all elektrifiering som politikerna säger sig lova m m. Vi ska leva precis som vi gjort hittills. Vi ska bara elektrifiera lite.
   Som brev på posten (som vi sa före privatiseringen) kom ett referat dagen efter i SvD om hur svårt läge vi befinner oss i, och det handlade just om elektrifieringen och användningen av jordartsmetaller som en dröm utan koppling till verkligheten.
   Referatet handlade om en bok som heter Norrsken - drömmen om den gröna industrin. Även han, författaren till boken, Arne Müller, frilansjournalist och författare, menar precis som jag att det behövs en övergripande planering för att klara krisen. Dessutom säger han att delar av näringslivets ägande måste sättas under demokratisk kontroll. Det kan jag faktiskt också tänka mig. För mig innebär det att företag inte ska kunna bedriva verksamheter som skadar klimatet och den övergripande planering som behövs. Detta alltså om vi är i mänsklighetens allvarligaste kris sedan dess gryning för drygt 200 000 år sedan. Och det är just vad vi är i enligt klimatforskarna.
   Reportern till reportaget om boken menar att detta kommer att reta gallfeber på liberala ledarskribenter och tankesmedjor. Det tror jag också. För enligt liberalismens principer är det varken staten eller något överstatligt organ som ska rädda oss från klimatkatastrofen. Det är den enskilda människan som ska rädda oss genom att i sina val av konsumtion vara klimatsmart.
Halleluja!!!

All bioenergi är inte bra

För att bioenergi ska fungera effektivt mot klimatuppvärmningen förutsätts två saker. Den första är att den biomassa som används skulle ha släppt ut koldioxid,  även i det fall den inte användes som bränsle. 
Gör man ved eller papper av skogens träd släpper de ut koldioxid när de bränns eller förmultnar. Bättre är då att använda träden till bygge av hus eller till möbler. Det kan ta mer än 100 år innan dessa produkter bryts ner och släpper ut kodoxid. Kanske kan en del dessutom  återanvändas.  Stubbar, grenar och kvistar släpper också ut koldioxid, medan de förmultnar, men det är svårt att undvika. Därför kan de med fördel användas till biobränsle. Samma sak gäller gödsel. Vad jag förstår kan det också användas till bränsle, till exempel som biogas istället för att förmultna. 

Den andra saken är att allt biobränsle måste produceras med fullständig nationell kontroll för att den första förutsättningen ovan ska hållas under kontroll. Helst bör bioenergin produceras inom landet. I annat fall finns det risk för att de länder man importerar från skulle ta sitt biobränsle från sådant som blir helt ny koldioxid, t ex en gröda som omvandlas till biobränsle, till exempel till etanol.

Dessa två förutsättningar  kommer inte upp i debatterna om biobränslen, så ej heller i gårdagens teveprogram "Sverige möts". 

För övrigt
är jag mycket orolig över mina barnbarns framtid i den klimatkris vi befinner oss i. Mest orolig, ja nära nog deprimerad, är jag över att varken våra svenska partier eller EU kan samla sig till en gemensam krishantering. En samlingsregering som vi hade under 2:a världskriget skulle behövas. Unga människor ser sin framtid spolierad. De använder allt mer mediciner mot depressioner.  De noterar partiernas overksamhet och att utsläppen av koldioxiden ökar för varje år. 
Och när jag lyssnade på Martin Kinnunen, SD:s klimatpolitiske talesperson i gårdagens program, vilken hela tiden ville undvika ordet kris och som hävdade att forskarna är oeniga om vilka åtgärder som är bäst, mådde jag inte precis bättre. Han tog detta som intäkt för att göra i stort sett ingenting. Om vi skulle vidta större åtgärder än vad andra länder gör, skulle det bara innebära att både utsläpp och jobb flyttas till andra länder. 
Det är ny teknik, kärnkraft, koldioxidinfångning och elektrifiering som ska rädda klimatmålet för år 2045 menar SD med flera. Det kan mycket väl behövas ny kärnkraft. Men en sådan tar minst 12-13 år att få på plats. Under tiden måste vi bygga fler vindkraftverk, framför allt till havs. Vi måste anlägga solcells-parker som är långt mer yteffektiva än odling av energigrödor. Vi måste stimulera fastighetsägare att installera solceller på sina tak. Vi måste restaurera våra våtmarker. Vi måste övergå till ett s k kontinuitetsskogsbruk istället för kalhyggesbruk. Om vi är i en kris vill säga. Men det anser således inte SD.

Dessutom
ställer jag mig ytterst tveksam till att jordens jordartsmetaller räcker till att elektrifiera alla jordens fordon, privatbilar, bussar och långtradare, till all AI som nu utvecklas, till avancerade vapensystem, till dator, smartphones med mera.
Vi behöver därför bygg ut järnvägarna som en avlastning. Tåg kan ta flera hundra människor per resa och därvid använda ytterst få jordartsmetaller i förhållande till en elbil. Dessutom är det en ekonomisk jämställdhetsfråga. Inom en kort framtid kommer det vara få människor som har råd med elbil, främst beroende på stor efterfrågan på behövliga metaller. 

Ja, jag är bekymrad, konstigt att inte fler människor är det. 

Mattias Svensson ledarskribent på SvD är en åsiktsmaskin

 Mattias Svensson skriver i en ledare i SvD den 28 april 23 att det är dags att avskaffa Systembolagets monopol. Han har i tidigare ledare talat för ökad frihet rörande alkohol och även för användning av vissa  narkotiska substanser. Han är en frihetens förkämpe. Det som gäller för en uttalad liberalist är att den enskilde individens frihet ska gå före det allmänna och före de enskildas individernas samlade välmående.
   För 25-30 år sedan berättade min bror att han hade åhört en debatt på radion om Systembolagets monopol. En fransman som kunde svenska hade ringt in till programmet och menat att för allt vad ni gör så avskaffa inte monopolet. Där finns kunnig personal och de lagrar viner och öl på bästa sätt. De kan hålla priserna nere, för när inköparna kommer till en vingård i Frankrike, Italien eller Spanien står gårdens personal i givakt. De vet att inköparna kan köpa upp hela gårdens lager, och då kan priset sedan hållas lägre för Systembolagets kunder. 
   Dessutom är det så att Systembolaget har ett utbud av viner från hela världen, som en ICA-handlare inte har möjlighet till, och att fråga kassörskan om vilket vin som är bäst till en viss rätt är meningslöst, det vet alla, till och med Svensson.
   För runt 20 år sedan var jag i Spanien med en vän som hade arbetat på Vin- och Sprit. Han kände väl till Systembolagets priser. Tillsammans kollade vi vad priserna var på viner i hyfsad klass, på den tiden runt 70 och 90 kronor. Min vän konstaterade att i de allra flesta fall var Systembolagets viner av samma märke billigare än vad de var i hemlandet Spanien. 

Nu handlar det inte bara om Systembolagets låga priser, om deras kunniga personal, det stora utbudet av vinsorter från hela världen, utan också om alkoholpolitik. Jag vet inte hur det är just idag, men för 10-15 år sedan visade statistiken över alkoholbruket i Europas länder att efter Island och Norge använde vi svenskar minst alkohol. Ja, ja säger den som har sin åsikt klar, svenskarna bränner ju hemma istället. Men se det argumentet är tagit ur luften och håller ej heller. För svenskarna har mindre levercirros (skrumplever) i förhållande till de länder som brukar alkohol i större mängd. Levercirrosen följer konsumtionen av alkohol mycket väl i de undersökta länderna. Idag använder vi dessutom mindre alkohol än tidigare. Tyvärr börjar människor använda Cannabis och kokain istället. 
   Det är ganska tråkigt att läsa ledarskribenternas åsikter, särskilt gäller det Mattias Svensson. Han är en åsiktsmaskin, ungefär som Tucker på Fox News eller någon på sociala medier.  

I en ledare från den 11 november 22 beskriver M Svensson att helt vanliga sjuksköterskor och företagsledare använder cannabis. Socialtjänstearbetare, börsdirektörer, skolchefer, gymnasielärare använder kokain. Hur rimligt är det att juridiskt straffa dem som använder kokain som rekreation frågar sig Svensson. Han hänvisar bland annat till Schweiz och Portugal som har goda erfarenheter av att ha släppt knarket fritt. De har fått goda effekter av sin avkriminalisering. Men vad de goda effekterna består av säger han inget om.  Jag är tveksam till en avreglering av både cannabis och starkare droger, men vet för lite för att uttala mig lika starkt som Svensson, men så är jag heller ingen åsiktsmaskin.