Mattias Svensson SvD ljuger försåtligt

Sanning vs ideologi 

Alla visste att Stalin ljög, Han visste att folket visste att han ljög, men lögnerna fortsatte och blev till en sanning av ideologisk art. Samma med Putin. Han ljuger om allt och alla vet att han ljuger och han vet att folket vet att han ljuger, men ljugandet fortsätter som en sanning av ideologisk art.
   Lögn, fake news och alternativa sanningar har blivit ett mode. Men många gånger handlar det inte bara om att beskriva en alternativ sanning, utan också att undanhålla den verkliga sanningen.    
   Läste härom dagen om en annons om en stekpanna som inte innehåll ett visst PFAS-ämne. Det var bara det att detta var förbjudet i lag. Inga stekpannor innehåller ifrågavarande ämne. Annonsen sa inget om vilka andra giftiga ämnen stekpannan innehöll. Inget var lögn av det som sas i annonsen. Men den verkliga sannningen undanhölls, den var med andra ord starkt vilseledande. Här gällde det pengar, att sälja så många stekpannor som möjligt.
   Men så har vi dem som driver ideologier och som ruckar på sanningen, ja som till och med ljuger försåtligt eller som i varje fall undanhåller den verkliga sanningen, allt för att skapa en sanning som passar med ideologin. En av dem är Mattias Svensson i SvD. 
   Den 5 juni skrev han i SvD att vi kan glädjas över alla miljöframgångar som finns. Han skrev att Sverige aldrig haft så mycket skog som nu.
   Detta är emellertid lögn. Vi har ersatt våra urskogar till 90 % med i huvudsak monokulturer, alltså med ensartade trädplanteringar, och vi bedriver ett skogsbruk med kalhyggen. När träden huggs ner på ett stort område försvinner inte bara träden som koldioxidinfångare. Dessutom släpper den kalhuggna marken ut en stor mängd koldioxid och andra växthusgaser. Sedan tar det 80 - 120 år innan skogen återigen blir en lika stor koldioxidfångare som innan den höggs ner. Det mikroskopiska livet i marken på hyggesplatsen förstörs troligen för all framtid, enligt Johan Nitare Skogsstyrelsens mest erfarne ekolog. 
   Att plantera ny skog kostar mycket och de små plantorna är inbjudande smörgåsbord för älgar och andra hjortdjur. Granbarkborren gläds också av vida planeringar av gran. Massor av träd går förlorade på detta sätt just genom monokulturer. Dessutom förstörs marken på hygget av alla maskiner som som kör över den. I vissa områden svälter älgarna på grund av att det inte finns något blåbärsris. Även björnarna har problem med detta under hösten. Utöver det förstör monokulturerna alla möjligheter till ett gott friluftsliv, inte minst för turister, både från Sverige och från utlandet. 
   Svensson undanhåller denna sanning och gläds istället över att antalet bävrar och bisonoxar har ökat i Europa. Ett mycket gott tecken på att det går åt rätt håll. Det är jag också glad över. 
   Och han fortsätter i samma anda: trots att tillväxten ökat har Sverige med flera andra rika länder minskat sina koldioxidutsläpp under de senaste åren. Det går inte fort, men åt rätt håll menar han. Men det tycker inte klimatpolitiska rådet. Rådet menar tvärtom, att det går åt fel håll.
   Vi lever i ett land och i en del av världen, skriver han, som under senare decennier visat att ambitiös miljöpolitik varken handlar om någon återgång till någon historisk tid eller om att leva utan ekonomisk tillväxt. Och om fler följer samma väg som dagens rika, fria demokratier, blir framtiden ännu grönare. 
   Hans beskrivning är en skönmålning av situationen i världen. Inget säger han om att artutrotningen av växter och djur är den största sedan en asteroid slog ner och utrotade dinosaurierna. Inget säger han om vad forskarna larmar om. Inget säger han om vad klimatpolitiska rådet säger. Tillväxten ordnar upp sakernas tillstånd menar han. 
   Visst behöver vi tillväxt, men all tillväxt är inte bra. Kalhyggen, till exempel, som jag redan nämnt ökar tillväxten men är förödande för klimat och mångfald. Och då handlar det inte om bävrar och bisonoxar utan om insekter, fåglar och diverse mindre arter ner till småkryp, som alla är nödvändiga för den ekologiska balansen. Vi står inför en klimat- och miljökollaps. Om detta säger han inget. Att Kanadas skogar brinner och förgiftar omkringliggande städer som New York. Om detta säger han ingenting. Om torka och översvämningar som leder till 100 tusentals människors svält och död säger han inget.
   En obegränsad tillväxt löser istället klimatproblemet. Jag är väl vad man kallar en alarmist, ingen att bry sig om.
   Jag upprepar ändå vad jag skrev den 25 och 27 maj: vi behöver  en samverkande politik som tar tag i vår klimat- och miljökris, en politik som i flera fall måste begränsa marknadens tillväxt. Jag hinner dö innan klimatet spårar ut helt, men våra barn och barnbarn får ett helvete, och det bara om 5-10 år. 


Tack för ordet så här långt