Riskgrupperna har ingen risk längre eller?

     Det finns hur mycket som helst att skriva om på denna blogg om vad som idag händer i och vad som sägs om samhället. Men det får vänta. Jag har för närvarande mycket att stå i, som jag sagt tidigare.
     Jag kan dock inte låta blir att nämna att Folkhälsomyndigheten gjort bedömningen att vi i riskgruppen nu kan bete oss som alla andra, de som knappt har någon risk alls att dö om de smittas. Och det sker just nu när smittan ökar lavinartat. Visst kan man lätta på vissa av de tidigare allt för hårda rutinerna, men endast med strikta förhållningsregler om avstånd visir, munskydd, handsprit och liknande.
     Men varför gå från 70 till ingen åldersgräns alls när det är så tyd­ligt att de som är över 80 har en kraftigt förhöjd risk för att dö? Och varför hävda att de sjuk­domar som tidigare var riskfaktorer inte längre föranleder särskilda skyddsåtgärder? Det här sista skriver Fredrik Svenaeus, professor i filosofi vid Södertörns högskola, i SvD i dag, och jag kan bara hålla med. Jag tänker i varje fall inte släppa på min försiktighet, särskilt inte nu när smittorisken ökar. Jag tillhör nämligen en högriskgrupp, både genom min ålder och mina sjukdomar.
     I förrgår var jag på sjukhuset för en nödvändig kontroll. Sjuksköterskan som undersökte mig frågade om jag var fri från Covid 19 nu. Vad sa jag, har jag haft Covid 19 utan att veta om det? Nej, svarade hon, jag ser nu att du är orolig för att bli smittad. Och det är väl inget fel att skriva in det i min journal. Samtidigt finner jag det lite märkligt. Är det inte normalt och befogat att vara orolig när man tillhör en högriskgrupp som jag gör och tvingas ha personalens ansikte ett par decimeter från mitt eget, även med munskydd. Det vore väl riktigare att om en person visar lättsinnighet att skriva in: patienten är inte orolig för att få Covid 19, trots att han tillhör en högriskgrupp. Är man inte oroad är det risk för oförsiktighet.
     Jag är inte oroad när jag själv har kontroll på min situation, men när jag tvingas till sjukhus stiger oron, för där har jag inte kontroll över avstånd och liknande och där är det rimligt att anta att smittan finns i högre grad, än i den miljö jag vistas. Jag har tidigare skrivit om den nonchalans som en del av personalen kan visa prov på. Men det har nu blivit lite bättre. Tack och lov.