Jag läste i dagen SvD om en bok som heter Transcendence av Gaia Vince som handlar om människans utveckling, vilken fört oss till toppen av alla andra däggdjur. Hon nämner bruket av eld som gav oss lättsmält mat utan vilken våra hjärnor inte kunnat utvecklas till den storlek de har idag. Hon nämner ordet och det skriva som kunde kopiera kunskap över till nya generationer. Hon nämner skönheten i våra val av partner och dess sammanhållande funktion.
Dessa faktorer äger i högsta grad giltighet, särskilt bruket av eld. Men hon berör inte det som varit helt nödvändigt för oss, när våra hjärnor väl fått sin storlek. Artikeln om hennes bok tycks bara snudda vid det. Jag vet inte om författaren till artikeln missat det eller om Vince inte behandlat fenomenet. Det handlar om myterna, berättelserna som får oss att hålla samman långt utöver de kända ansiktena hos familjen och hos våra släktingar.
Jag tänker på berättelsen om gudar och andeväsen. Till den kan yttre symboler som omskärelse, huvudbonader, ringar och halskedjor tillfogas. De visar att en okänd människa kan tillhöra vår utökade klan. Därigenom har vi kunnat bilda furstendömen och stater och kunnat uppbåda arméer mot dem som har en annan berättelse.
När vi i den sekulära världen rationaliserade bort våra gudar från vår omgivning eller i alla fall gav gudarna en andrahands-roll, upphöjde vi människan istället. Hon skulle härska över naturen, växtligheten och de andra däggdjuren - och naturligtvis över dem med fel tro. Dock, måste jag tillägga, även de som fortfarande tror på gudar har infört människans överhöghet. Det sker med hjälp av ett antal gamla skrifter, bland annat toran, bibeln och koranen. De sägs vara guds ord, men är skrivna av människor, och även där sätts alltså människan över natur och andra däggdjur.
Idag ser vi resultatet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar