Barn och vuxna

Att låta barn bli förkunnare av och frontfigurer för politiska budskap är en beprövad och framgångsrik metod. Barn symboliserar framtiden, och många läror, vars trossatser gör anspråk på morgondagens gestaltning, vet att använda sig av barn för sin sak.
Barns oskuld blir en symbol för tankens renhet. 
Men barn är lätta att förleda, de brister i erfarenhet, deras förmåga att bedöma är inte färdigutvecklad. De vill ty sig till vuxna och höra till och bli bekräftade. 
Bland annat detta skrev Thomas Gür i SvD den 30 december, kanske med tanke på Greta Thunbergs aktiviteter, som jag skrev orm den 22 december.

Jag håller med honom. Det är många som har använt sig av barn och fått dem att tala för deras intressen. Jag minns när daghemspersonalen (på 70-talet tror jag) fick barnen att demonstrera för deras intressen i någon arbetsrättslig fråga – ett i högsta grad tveksamt beteende. Barnen kan till exempel ha haft föräldrar som är av motsatt hållning.

Nu ser jag emellertid Greta Thunberg som ett särskilt fall. Jag förutsätter därvid att hon talar sanning, att hennes föräldrar gör det och att skriverierna runt just hennes ställningstagande i denna fråga är sanna. Det är, som jag skrev i mitt inlägg, Greta själv som tagit initiativet att protestera mot klimatuppvärmningen efter att hon i 8-årsådern hörde om den i skolan. Det är hon själv som satt sig in i klimatuppvärmningens alla irrgångar och studerat dessa i flera år. Det är hon som pressat föräldrarna att bli "klimatsmarta" som det heter. De har efter press från Greta slutat att flyga bland annat och blivit i det närmaste vegetarianer, köpt elbil och så vidare. Dessutom har Greta Asbergers syndrom, vilket innebär att hon ser världen i svart och vitt och att hon inte kan ljuga. Denna "sjukdom" har fått henne att ta konsekvenserna av vad hon insett och börjat demonstrera utanför Riksdagen. 

För övrigt är det nog väldigt många vuxna utan Asbergers syndrom som är lättledda och förfäktar både det ena och det andra utan att ha satt sig in ämnet. Frågan är vem ser klarast, de med Asbergers syndrom eller vi som kallar oss normala.