Svenska akademin

När övergår en institution, en sammanslutning eller ett religiöst förbund till en sekt med alla dennas kännetecken? Och varför har en del sekter skydd av samhället eller av en tystnadskultur?

Jag har följt debaclet om Svenska akademin och funnit det hela ytterst märkligt eller kanske ska jag säga att det är betecknande för människor under grupp- och kulturtryck.

Svenska akademin har brutit mot sina egna stadgar när de funnit det lämpligt. T ex förskriver stadgarna att akademin ska bestå enbart av män. Detta har man struntat i – och inget finns i och för sig att beklaga sig över detta beslut. Enligt stadgarna ska de ständiga sekreterarna vara utsedda på livstid. Det har man också struntat i. Det har tydligen varit arbetsbördan som föranlett bytena. Må så vara.

     Ledamöterna ska också sitta på livstid enligt stadgarna. Denna bestämmelse håller de däremot benhårt fast vid, trots att den strider mot EU-rätten och de svenska lagarna. Ingen som vill lämna en föreningen eller sammanslutning ska tvingas vara kvar i denna. Enligt religionsfriheten ska var och en ha rätt att byta tro och lämna en församling, och denna lag gäller alla sammanslutningar. Vi vet att det finns både muslimska och kristna sekter som motsätter sig detta. Människor som vill lämna sekten uppfattas som förrädare och riskerar att förföljas. Visserligen förföljs inte akademins ledamöter, men tvånget att vara kvar liknar ändå en sekt.

     Kulturprofilen anklagas för sexuella trakasserier och dessutom för ekonomiska oegentligheter tillsammans med sin fru Katarina Frostensson. Den advokatutredning som akademin själv tillsatt har rekommenderat polisanmälan. Detta har akademin självsvåldigt beslutat att negligera (även om meningen därom är delad). Att akademin själv vill besluta om huruvida både brott av ekonomisk och sexuell art ska polisanmälas eller inte är typiskt för organisationer som anser sig vara ett samhälle i samhället med egen rättskipning. Tänk på katolska kyrkan som skyddat präster som anklagats för pedofili. Tänk på de utsatta förorterna som har egen moralpolis och egen rättskipning utanför samhällets.
     Resonemanget hos försvararna av kulturprofilen är att det inte är några ledamöter som blivit utsatta för hans sexuella trakasserier. Det är andra kvinnor och därför ovidkommande. Ändå säger i alla fall Kristina Lugn som är en av försvararna att det som sägs om hans trakasserier är sant.

     Inte är det så trevligt att den så kallade kulturprofilen i förtid kunnat avslöja vilka som ska få nobelpriset i litteratur, i 7 fall enligt DN. Det ligger naturligtvis nära till hands att tro att det är Frostensson som gett honom denna information. Därom finns flera trovärdiga vittnen, även om de är anonyma. Men ej heller detta vill akademin ta i.

     Inte är det så trevligt att kultprofilens och Frostenssons "klubb" uppburit ekonomiskt stöd för sin verksamhet, trots vetskapen om ekonomiska oegentligheter. Tänk på alla underliga moskéer, muslimska sekter och fascistiska grupperingar som uppburit ekonomiskt stöd för sin verksamhet, trots att de motarbetar homosexuellas rättigheter, kvinnors lika rättigheter med män, etniska gruppers och religiösa gruppers rättigheter och trots att de angriper andras läror än den egna. Kort sagt, trots att de arbetar mot den sekulära och demokratiska statens värden, så får de ekonomiskt stöd av staten. Likheten med akademin och klubben är slående.

     Det finns bara en rimlig slutsats. Svenska akademin måste reformeras från grunden. I denna sitter författare och diktare nog så duktiga i sitt eget gebit, men majoriteten av dem är omedveten om, eller ännu värre, anser sig stå över samhällets demokratiska värden och krav. De klarar inte att reformera sig själva. De behöver hjälp.