Islamismens intåg

     Så har det hänt igen. En islamist har slunkit in i ett politiskt parti och i vårt sekulära rättssystem.
     Demokratin är bara 100 år gammal. Länge har de med demokratiskt sinnelag kämpat för att vi skulle få demokrati och individens rätt i samhället. Längst har de med kvinnligt kön och de med annan läggning än den heterosexuella fått vänta. Vi är ännu inte framme vid målet, ett fördomsfritt samhälle med individuell frihet och trygghet, och antagligen når vi det aldrig dit fullt ut.

     I förrförra inlägget skrev jag om Fermis paradox, nämligen att varje civilisation förstör sig själv, när den nått ett visst stadium i sin utveckling och då fått medlen till denna förstörelse. Det må gälla klimatet, atom- och vätebomber eller annat. Det är därför vi aldrig får svar från rymden. Dess civilisationer har förstört sig själva.
     Jag skrev också att Fermis paradox kan gälla det demokratiska samhället, och särskilt gäller det när detta är globaliserat och starkt avreglerat. Demokratin kan inte försvara sitt system lika bra som diktaturen kan. Den är med sin tillåtande attityd öppen för nedbrytande krafter, och att motarbeta dessa är antidemokratiskt och däri ligger paradoxen. Se gärna förrförra inlägget om Skolans roll.

     Det som hände i vårt rättssystem var att två nämndemän från Centerpartiet frikände en muslimsk man för misshandel av en muslimsk kvinna. Nämndemännen var muslimer och menade att kvinnan inte skulle angivit mannan för polisen, för han var av god familj medan kvinnan inte var det. De hävdade vidare att kvinnor ofta ljuger om sådan misshandel. Istället för att ha vänt sig till det svenska rättsväsendet, skulle hon vänt sig till familjen för att få tvisten med mannen löst.
     Detta visar på att det patriarkala, kvinnofientliga och antidemokratiska klansamhället med medeltida värderingar nästlar sig in i vår demokrati och vi har som demokrater svårt att försvara oss mot dessa krafter. Det är inte första gången som islamister tar plats i samhället institutioner och partier. Ideligen avslöjas deras både dolda och öppna försök att införa olika former av sharia.

     Min hustru blev mäkta upprörd, när hon såg ett inslag om det på teve. Själv är jag varken förvånad eller upprörd. Jag är mer desillusionerad. Jag vet inte hur många gånger jag har skrivit och varnat för islamister. För att inte bli kallad för islamofob, får jag för säkerhetsskull – återigen – deklarera att jag är för religionsfrihet och således för rätten för muslimer att utöva sin religion här i landet. Men vi måste bevaka och skydda gränsen mot det antidemokratiska och såldes hålla islams antidemokratiska krafter utanför, för sådana krafter finns, och tyvärr måste jag säga att dess representanter är fler än vi tror. Det är därför de så lätt tar sig in i vår oskyddade demokrati, som är full av "fördomsfria" och välvilliga, men naiva människor.