Rätt att missionera

      Jonas Svensson, professor i religionsvetenskap, Linnéuniversitetet skriver med anledning av Herberleins debattinlägg i SvD.se om böneutrop från minareter. Han har samma syn som jag utom på en punkt. Se mitt förrförra inlägg om böneutrop.
     Han menar att religionsfriheten inbegriper rätten att missionera på torg och andra offentliga platser. Den inbegriper även rätten att ringa på dörren och försöka omvända andra till en ny eller gammal religion. Det anser jag också, även om jag inte nämnde alla exempel på denna rätt. Varken jag eller Jonas nämnde att denna rätt också gäller rätten att rekrytera nya medlemmar till en patriarkalisk, kvinnofientlig och homofob organisation eller för den delen också en fascistisk, så länge denna inte uppmanar till våld eller liknande. Åtminstone tror jag att Jonas anser så.

     Till skillnad från mig anser Jonas att utrop från minareter endast är en fråga om ljudnivån. Den har naturligtvis betydelse, vilket jag också ansåg. Men jag menade också att ljudet i sig är störande, då det är svårt att värja sig mot det. Det är ett miljöproblem i sig.

     Jonas åsikt innebär således att så länge ljudnivån är tillräckligt låg har alla rätt att ta det offentliga luftrummet i anspråk för att föra ut sina budskap. Jag läste för flera år sedan att myndigheterna ångrade att de gav tillstånd till glassbilen att åker runt och tuta. Man beslöt därför att några fler inte skulle få ett sådant tillstånd.
     I mina ögon halter hela resonemanget. Är det en fråga om ljudnivån som Jonas hävdar, då måste alla ha rätt att i det offentliga rummet skrika ut sina budskap, alltså så länge som ljudnivån inte är alltför hög. Försäljare av varor ska få rätten att tuta och skrika ut sina budskap, religiösa företrädare, politiska företrädare, demokratiska såväl som fascistiska med flera måste också ges denna rätt. Bevare mig för denna offentliga ljudmiljö. Jag har redan problem med musikspelandet i vårt köpcentrum, som i själva centret visserligen är lågt, medan det inne i affärerna spelas (för mig) störande högt. Ska det sedan fortsätta med skrik utanför köpcentret.

     Om böneutrop tillåts får man anta att det i första hand kommer att ropas från minareter i våra utsatta förorter. Det är där många muslimer bor. Jag är övertygad om att detta kommer att förstärka segregationen. Sekulära svenskar liksom sekulära flyktingar, som inte kan värja sig mot dessa budskap, kommer att söka sig därifrån i högre grad än de gjort hittills.

     Jag är för den franska synen på integration, laïcité, som innebär att medborgarnas rättigheter och skyldigheter står över andra identitetstillhörigheter. Den innebär skydd för religiösas rätt att utöva sin religion, dock utan att förstärka de religiösas särintressen. Den anglosaxiska synen är i princip motsatsen, det vill säga att religionsfriheten innebär att man ska stötta och utveckla de religiösa särintressena.

     Att tillåta religiösa förkunnelser genom rop och högtalare i det offentliga luftrummet, inklusive alla andra förkunnelser, är - förutom ljudmiljön - att förstärka särintressena på bekostnad av vår gemensamma samhörighet. För mig är detta åter ett exempel på den naiva välviljan och rädslan för att kallas rasist, och den förstärker segregation och fragmentering av samhället och till och med parallellsamhällen.
     Som jag sa i inlägget om de två muslimska nämndemännen var jag varken förvånad eller upprörd. Vi har haft många liknande företeelser och de kommer att fortsätta. Naiviteten och den anglosaxiska idén om att lyfta fram särintressenas rätt före våra gemensamma rättigheter och skyldigheter dominerar hos oss. För vem vill vara rasist och islamofob.