En obligatorisk och likvärdig skola

     Här fortsätter jag med det anständiga samhället, som må vara socialliberalt eller socialdemokratiskt. De fyra punkter, eller krav om man så vill, för detta samhälle som jag kom fram till var:

1. En gemensam värdegrund.
2. En övergripande makt, dvs i huvudsak staten, som övervakar och samordnar institutioner och organisationer till att upprätthålla denna värdegrund.
3. En obligatorisk och likvärdig skola. 
4. Utöver faktakunskap ska skolan lära ut vetenskapligt och kritiskt tänkande samt innehållet i värdegrunden.

     Jag har behandlat de två första punkterna och ska nu ta mig an kravet på en obligatorisk och likvärdig skola.

     Ytligt sett är väl dessa två ord inget konstigt. Skolplikt har vi haft sedan länge och den är inte ifrågasatt. Att skolorna ska vara likvärdiga föreskrivs i skollagens portalparagraf. Ingen ifrågasätter det - i teorin vill säga. Även i fråga om vilka kunskaper eleverna ska ha föreskriver skollagen. I princip är detta inte heller ifrågasatt, men det ska jag komma till senare,  i den fjärde punkten. Det jag här vill analysera är idén om likvärdighet. 

     Vad innebär likvärdighet? Det måste väl ändå innebära att två eller fler saker, A, B och C, har samma värde i en specifik fråga. I fråga om skolan, och jag tänker i första hand på grundskolan men även på gymnasiet, måste värde syfta på utbildningens kvalitet. Den ska leda till samma och förhoppningsvis höga kunskap för alla elever, oavsett vilken skola de än råkar gå i. I alla fall ska principen om den likvärdiga skolan ge dem samma möjligheter att nå denna kunskap. Detta är skollagens portalparagraf, som jag nämnt ovan. 

     Nu har politikerna i samförstånd över hela det politiska spektrat, med visst undantag för V möjligtvis, beslutat att eleverna ska få välja vilken skola de vill gå i. Det kan ju vara intressant att eleverna kan välja en skola i närheten eller en där ens bästa vän går. 

     Men det är inte det som det fria skolvalet syftar till. Tanken är istället, vad jag förstår, att skolorna ska privatiseras och utsättas för konkurrens genom marknadens spel. Det ska leda fram till skolor med bättre och bättre kvalitet. Dåliga skolor ska slås ut av konkurrensen, som vilket företag som helst. Eleverna blir skollösa ett tag, men kan därefter få välja mellan andra och bättre skolor. Under sin väg till denna höga nivå blir skolorna icke likvärdiga, men i slutet av denna marknadsvandring blir skolorna åter likvärdiga, men på en högre kvalitetsnivå. Så måste man väl ändå tolka det fria skolvalets idé.

     Iden om privata skolor kom från USA, har jag läst någon stans. Tanken var att duktiga lärare och pedagoger skulle driva dessa skolor. Hade politikerna hållit fast vid denna idé, hade den kanske kunnat leda till en högre kunskapsnivå i slutändan. De kunde ha låtit olika pedagogiska inriktningar få prövas i utbildningen, för det är väl i stort sett det enda som äger relevans när det handlar om kvalitet, åtminstone om man förutsätter lika stora ekonomiska resurser till skolorna.  
     Men politik styrs inte av saklighet. Den styrs av ideologier, och den rådande ideologin har varit en stark tro på frihet och en sådan innefattar valfrihet, både för eleverna och för dem som vill starta en skola. En annan rådande ideologi är mångfald. "Vi gillar olika" heter det.

     Logisk hör valfrihet och mångfald ihop, ja de förutsätter varandra helt enkelt. Ju mer olika skolorna är, desto större är valfriheten. Likadana skolor är ju ointressanta att välja mellan.
     Med detta i minne faller idén om likvärdiga skolor samman som ett korthus. I valfrihetens namn har politikerna – som enföljd av valfrihetens ideologi – tillåtit religiösa, muslimska, kristna, judiska och non-konfessionella skolor.

     Jag tror inte att man får starta skolor efter hudfärg, kön, etnicitet, föräldrars utbildningsnivå och socio-ekonomisk tillhörighet. Men i praktiken har det i många fall blivit så, och det är valfrihetens och mångfaldens idé som medverkat till det. Konkurrensen har dessutom drivit skolägarna att sätta högre betyg än vad som är sakligt och att locka till sig lätta elever (med väletablerade föräldrar). Vi vet resultatet. Jag har skrivit om det på bloggen, tidningarna har skrivet om det, teve och radio har visat det. Jag behöver därför inte ta upp det igen. Jag vill bara nämna två företeelser, segregation och sjunkande kunskapsnivå enligt PISA-undersökningarna.
     Det sista är chockerande, för det innebär att vi fått motsatt resultat till det önskade. Istället för skolor med allt högre kvalitet har vi fått skolor med allt lägre kvalitet. Och de är inte ens likvärdiga. Faktiskt är att de blivit allt mer "o-likvärdiga", och det på alla möjliga områden, inte bara i fråga om kvalitet.

     Kanske är det största problemet att vi låtit stora skolkoncerner ta sig in i det fria skolvalet. Det skapar en målkonflikt mellan dessa stora koncerner och samhället. Koncernerna har gått in på denna marknad för att förränta de pengar de satsat i koncernen. Det gäller särskilt börsnoterade företag. Det har lett till besparingar och betygshets utan bakomliggande kunskap och till socio-ekonomiosk segregation, för detta är de bästa metoderna att locka till sig "lätta" elever och höja vinsten. Samhällets mål å sin sida är en högre, faktisk kvalitet.

     Skolpolitiken är med andra ord ett enorm misslyckande för det anständiga samhället. Det här med att sätta en gräns för vinstuttagen, är - förlåt orden - rena idiotin. Visst är det ett problem att våra skattepengar som ska gå till eleverna hamnar som vinster i skatteparadis mer eller mindre obeskattade. Att sätta gräns för vinstuttagen är emellertid bara ren polityr, styrt av en annan ideologi. Det löser inte de problem vi fått. Det bara döljer dem. Vi måste istället inse att vi gjort fel och därför ta ett steg tillbaka, och för mig är det att i grunden förstatliga skolsystemet, men ändå låta ideella organisationer, stiftelser och kanske andra privata företag driva vissa skolor, antingen det är för att driva en viss pedagogik eller en skola med särskild inriktning.

I nästa inlägg ska jag ta mig an skolans uppgifter, den sista av de fyra punkterna.