En ursäkt är på plats
Jag ska börja detta inlägg med att be om ursäkt. I förra inlägget skrev jag att begränsa vinstuttaget för skolor som V föreslagit var idiotiskt. Sådana uttryck anser jag vara fel, för de svartmålar motståndarna. I detta fall dem som tror att vinstbegränsning kan vara ett sätt att hindra att vinster hamnar i skatteparadis. Den som tror på denna åtgärd är naturligtvis ingen idiot. Jag ber därmed om ursäkt för mitt ordval och hoppas att jag inte sårat eller gjort någon arg. Däremot står jag fast vid åsikten att det är en felaktig åtgärd. Huvudskälet därtill är att det döljer de verkliga problemen och hindrar rätt åtgärder. Principiellt är det dessutom fel att ge ett företag rätten att driva skolverksamhet med vinstintresse och sedan begränsa deras vinster. Ska man göra samma sak med byggföretag eller andra entreprenörer som kommunerna anlitar? Nåväl, inget mer om detta.Leif Östling har vaknat till liv
Leif Östling har vakant till liv efter sina famösa uttalande om sin skatteplanering, och han skriver i dagens DN om den svenska sjukvårdens enfald och kollektivistiska tänkande.I mitt yrkesliv har jag följt vandringen från det så kallade folkhemmet över till det liberala samhället dominerat av New Public Management, vilket skulle införas i den offentliga sektorn. Tron var att detta skulle skapa effektivitet i den offentliga sektorn och mindre kostnader.
Men jag får lov att säga att det som huvudsakligen styrt denna idé har varit företagens rätt att få ta del av skattepengarna. Jag satt i två pensionsföretags styrelser och kunde följa skeendet om hur dåvarande SAF drev tesen att det var fel att SAF och fackföreningarna ensamma förvaltade tjänstemännens (och arbetarnas) pensionssparande. Andra företag som banker och stiftelser skulle ges rätten att förvalta dessa pengar, åtminstone en del av dem.
SAF lämnade också statliga myndigheters styrelser där också facket var representerat. De ville istället driva politisk propaganda om den nya tiden. Ja nu kan vi välja pensionsförvaltare för en del av vårt pensionssparande, utan att ha en aning om vilken förvaltare som är bäst. Som tur är gick vi inte lika långt som England, där arbetares och tjänstemäns pension lades ut på marknaden i sin helhet för arbetarnas fria val. Många var de som då förlorade hela sin pension när den spekulerades bort. Mycket värre kan man inte tänkas sig än att spara hela livet till sin pension och sedan – vips är allt borta och pensionsförvaltaren lever sedan gott på de avgifter han tagit in. Vi fick bara Allra, och det var ju tur.
Så här har det varit på alla sakområden i den offentliga sektorn. De privata skolkoncernerna tar hand om våra skattepengar, sparar i verksamheten och för över stora vinster till skatteparadis. Även inom vård och omsorg sker samma sak, om än inte lika påtagligt. Idén om valfrihet gäller i första hand inte de enskilda individerna. Den gäller företagens rätt att ta del av våra skattepengar. Och nu har alltså Leif Östling vaknat till liv i denna fråga. Han skriver i artikeln:
"Nu har vi fastnat i en åskådning där ”lika för alla” är viktigare än ”bra för alla”. Synen är kollektivistisk, den bygger på bilden av ett annat samhällssystem där alla ska ha samma utfall, där utveckling och kvalitet får spela biroller.
- - - Även om vi vet att det finns ett uttalat stöd för alternativa vårdformer, som antroposofisk hälso- och sjukvård, så vill politikerna stänga dem ute.
- - - Sverige har alltmer fått en kollektivistisk tankemodell där läkaren reduceras till en kugge i ett maskineri som redan är monterat enligt ett system som redan är färdigtänkt.
- - - Jag vet med min erfarenhet att mångfald borgar för kvalitet. Därvidlag är det ingen skillnad på exempelvis lastbilar och palliativ vård.
- - - Dåvarande Västtyskland hade fram till 1976 samma enögda syn på vården som vi i Sverige har i dag. Sedan ändrade tyskarna inriktning. I dag erbjuder Tyskland en mängd olika behandlingsformer, alla har samma status, alla är en del i en mosaik av erbjudanden till patienterna."
Vad stödjer Östling egentligen
Det låter bestickande när man läser vad han skrivit. Men det ligger nära till hands att säga att det Östling egentligen stödjer – som jag nämnde ovan– är inte patienternas väl och ve, utan att alla möjliga företag ska få rätten att ta för sig av våra skattepengar. En mångfald av företag ska in i vår sjukvård och stöttas med våra skattepengar och däribland antroposofin, som ligger nära homeopatin. Jag har inget emot att företag får projektpengar för att pröva en ny metod eller att företag får ta del av våra skattepengar i vården, men denna vård ska vila på vetenskaplig grund och ge kvalitet åt patienterna.Föreningen Vetenskap och Folkbildning (VoF) är en rikstäckande förening som vill främja folkbildning om vetenskapens metoder och resultat. Den vill också bekämpa felaktiga och ogrundade påståenden i frågor som kan avgöras vetenskapligt.
Föreningen skriver följande om Antroposofin:
"Antroposofi är den ockulta filosofi som skapades av Rudolf Steiner (1861-1925). Antroposofer anser att människan har fyra ”väsensled”: en materiell kropp, en vegetal ”eterkropp”, en animal ”astralkropp” och ”jaget” eller den odödliga själen. Den antroposofiska medicinen har många drag gemensamma med homeopatin och bygger i många stycken på signaturläran (idén om att en växt som liknar en särskild kroppsdel till utseendet har läkande effekt för denna). Dess terapier avser att påverka förhållandet mellan människans olika organsystem, vilka i varierande utsträckning förutsätts stå under kontroll av de olika väsensleden."
Vidarkliniken utsågs till Årets förvillare av Vetenskap och Folkbildning 2008.
Hur är det då med Sveriges kollektivistiska sjukvård? Låt oss se på den så vetenskapligt vi kan.
Tidningen the Lance är en respektable och sedan lång tid etablerad medicinsk tidskrift. Den har undersökt 195 länder utifrån tillgänglighet och kvalitet i sjukvården relation till dödlighet i en mängd sjukdomar. Undersökningarna skedde mellan 1990 och 2015.
Bäst var Schweiz, men deras sjukvård var mycket dyr per capita. Tvåa kom Andorra och trea Island. De har emellertid små befolkningar och måste därför i många fall söka vård utomlands. På fjärde plats kom Sverige och med hänsyn till våra mindre kostnader och att vi själva tar hand om våra patienter kan man inte säga annat att vår kollektivistiska model håller absolut högsta världsklass.
Hur gick det då för Tyskland, som Östling ser som föredöme för oss? Ja, de kom först på 20:e plats, trots möjligheter att välja det ockulta.
Östling driver inte intressena för oss som vårdtagare. Han driver företagens särintressen, deras som han anser självskrivna rätt att få ta hand om våra skattepengar, och han använder vackra ord för detta intresse som mångfald.
Det är väl inte fel att säga att Leif Östling hos VoF är en kandidat för årets förvillare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar