Förslagen eller förvirrad islamism

Miljöpartiet

Hörde lite på teve om att Miljöpartiet har flera muslimer i sina led. Detta tycker jag inte är fel. Snarare tvärtom. Avgörande är vad dessa muslimer egentligen representerar.
Jag hörde visserligen bara slutet på vad en forskare sa i nyhetsinslaget om att det finns muslimer som nästlar sig in i miljöpartiet för att där driva konservativa, muslimska värderingar. Det skulle röra sig om en förslagen och medveten strategi med en annan agenda än Miljöpartiets egen. Sådant förekommer naturligtvis och det måste vi se upp med.

Det finns dock ingen klar gräns mellan ett förslaget agerande som en person medvetet använder för att i ett parti driva en fråga som inte hör till partiets gängse idé och ett mer eller mindre omedvetet agerande i samma fråga. Många partimedlemmar och distrikt lämnar in motioner på förslag till nyordningar, som kan bifallas eller avslås. De kan bygga på partiets värderingar, men lika gärna ligga  utanför huvudströmmen, precis som en muslims förslag kan göra det. Bådas förslag kan vara oacceptabla.

Vad stod Kaplan för egentligen

Vad stod Kaplan för? Var det en dold agenda som han använde sig av och som var resultatet av ett uppdrag från islams mer antidemokratiska grupperingar eller var det ett förvirrat agerande som jag skrev i förra inlägget? Jag vet inte, kanske ingen annan heller.

Vad är skillnaden mellan ett oacceptabelt och ett acceptabelt agerande? Ett oacceptabelt är ett agerande där man inte visar sina kort öppet, säger en sak men menar en annan och framför allt att man förväntar sig ett annans resultat än vad man talat om. Till det kan läggas att man agerar på uppdrag av en annan grupp och egentligen företräder dennas intressen och döljer detta.

Inte bara islam

Sådant agerande har vi mycket av i politiken långt utanför islamskt agerande. Det mest flagranta exemplet är de amerikanska kongressledamöterna. Deras vara eller icke vara i politiken är en fråga om de får ekonomiskt stöd eller inte av storföretagen, banker med flera superrika institutioner. Som tack måste de stifta lagar i de rikas favör. Politikerna talar många gånger om frihet, men menar finansiella avregleringar för storfinansen.

Tyvärr har vi liknande företeelser i vår svenska politik, om än i mildare form. Storfinansens och bankernas påtryckningar kan vi inte negligera. Vi protesterar heller inte. I detta sammanhang är det muslimska agerandet en västanfläkt, så här långt i alla fall, men generar ändå en långt större debatt. Därmed inte sagt att denna debatt skulle vara fel. Felet är att storfinansens agerande inte debatteras.