söndag 6 mars 2016

Godhet och maktstrukturer

Ekonomiska klyftor

     Jag har skrivit om godheten tidigare. Om den ska jag nu fatta mig kort. Jag ska därefter ta upp en annan företeelse, nämligen frågan om konspirationer eller dolda maktstrukturer.

     Det som slår mig när jag läser tidningarna är hur alla deklarerar sin godhet, hur starkt de tar avstånd från alla onda företeelser, sådant som vi alla kan ställa oss bakom. Inget fel i det. Men så gott som ingen i etablerade medier söker på allvar orsakerna bakom all denna ondska vi drabbas av.

     Det är bara vänstern som i sitt avskilda hörn gör analyser, oavsett dessa träffar rätt eller inte. Seriösa ekonomer kommer ibland till tals och menar att de klyftor vi fått är en fara  för samhället, Thomas Piketty t ex. Men de glöms snart bort och sen återgår allt till det goda avståndstagandet av ondskan.

     När det gäller USA, en kultur utanför vår egen, kommer analyserna fram. Fenomenen Trump och Sanders har stigit upp ur underjorden, som ett resultat av ökade klyftor, säger man frankt på etablerade medier.  Politikerna måste ta tag i detta problem. Det är den allmänna meningen.

     Men här hemma och i Europa i övrigt gör man inte en motsvarande analys. Istället propageras det för ökade klyftor, som medel till att få hjulen att rulla.

     Nu får det vara nog om detta. Ni som läst tidigare inlägg, ser att jag upprepar mig. Jag blir själv som nickedockan jag skrev om i ett tidigare inlägg.

Konspiration eller inte

     Det som fått mig att skriva detta inlägg är en ledarartikel av Alexandra Ivanov. Hon skriver om det gamla vanliga som jag nämnt ovan: hon deklarerar att hon ställer sig bakom godheten, i detta fall toleransen. Visst, vem gör inte det. 

     Men när hon sedan säger att det varken finns några givna sociala lagar eller osynliga maktstrukturer som dikterar utvecklingen, utan att det är människan, som stakar ut vägen som en del av ett dynamiskt samhälle, då är jag inte med längre.

     Givetvis finns inga sociala lagar, lika givna som naturlagarna. Sådana formas och omformas av tiden och av samhällets olika strukturer samt av de människor som finns i detta samhälle. Men så som Alexandra uttrycker, låter det som om människor utvecklar sociala lagar i ett vakuum, utan några maktstrukturer, osynliga eller ej. Det skulle därvid vara den enskilda människan som skapat de klyftor vi ser i samhället, den ökade fattigdomen, utanförskapet, den organiserade brottsligheten i utanförskapsområdena, de superrikas allt större superrikedomar, etniska konflikter med mera. Tillåt mig tvivla. Det är istället vissa maktstrukturer med bestämda egenintressen som ligger bakom utvecklingen. 

Ingen konspirationsgrupp

     Jag tror inte att det finns någon dold grupp som sitter i slutna rum och styr över oss, likt Sions Vises Protokoll. Men maktstrukturer finns och de är mer eller mindre synliga. I multinationella storföretag, hos miljardärer, ekonomer, finansmän och i ideologiska organisationer som elitistiska ordnar och i intresseorganisationer, i tankesmedjor och andra sammanslutningar formeras de likartade tankar och intressen som styr oss. De varken beslutas eller likriktas i gemensamma möten, men likt biljardbollar stöter de samman med varandra här och där och får därvid sitt likartat innehåll. De förs sedan ut av journalister i DN och SvD, av tankesmedjornas rapporter och "vetenskapliga" skrifter, av reklam med mera. Det de för ut är givetvis synligt, men grupperingarna bakom är mer eller mindre dolda.

     Det finns motsvarande grupperingar som verkar i motsatt riktning, men de lever i skymundan. Det är nämligen inte sant att vänstern och miljömuppar styr värden. Deras idéer kommer visserligen fram emellanåt, men de mals ner av den etablerade maktstrukturens maskineri. Vore det inte så, skulle vi inte fortsätta på de ekonomiska klyftornas, avregleringarnas och privatiseringens väg. Miljöpartiet stödjer dessutom en stor del av denna utveckling.

     Den politik de för gynnar dem själva samtidigt som den missgynnar dem i utanförskap. Då talar jag inte bara om invandrare. Jag talar om ensamstående mödrar, fattigpensionärer, arbetslösa, de som tillhör prekariatet (med svartjobb, deltidsjobb, tillfälliga anställningar) och till och med lägre medelklass.

Svårt att förstå

     Vi som är etablerade har väldigt svårt att föreställa oss hur dessa människor har det. Än så länge är de rika och den gynnade delen av medelklassen i majoritet hos oss. De kan ta del av de ekonomiska frukterna som maktstrukturerna skapar i ena ändan, medan samhället och de i utanförskap får betala för det som sker i andra ändan.

     I USA har medelklassen tagit stryk. En mycket stor del av amerikanerna hör således till förlorarna. Det är med andra ord just omfattningen av klyftorna som möjliggjort att - för USAs tidigare tankevärld -  så oheliga figurer som Trump och Sanders dyker upp och är på väg att ta över presidentposten.

     Än har våra maktstrukturer inte drivit det så långt. Vi har kvar kärnan i vår välfärd som Reinfeldt kallade det. En stor del är borta och det är tydligen en nödvändighet för att nuvarande system ska kunna rulla.

     Så visst finns det dolda och halvdolda maktstrukturer, vilka driver utvecklingen utifrån sina intressen, även om de inte består av renodlade konspirationer.










3 kommentarer:

  1. Synlighet.
    Är maktstrukturernas agerande synliga i vardagen. Går det att dissekera historien och se exempel på när maktstrukturerna konkret satt att sina spår genom handlingar. Ja det borde vara möjligt. Jag har rannsakat min historia och tror att jag hittat åtminstone en modern "runsten". Efter folkhemmets cementering i det svenska samhället, sextiotalets allmänna radikalisering och sjuttiotalets första hälft med LAS o MBL var det dax för maktstrukturerna att sätta ner foten. Det blev opinionsbildning ala SAF på högsta nivå med Sture Eskilsson vid rodret. Samförståndet med " bältespännar kollegorna " skulle brytas.
    Men även en annonskampanj "Satsa på dig själv" med Annifrid ABBA och unga framgångsrika sportkändisar. Med dåtidens mått en framgångsrik kampanj med uppföljningar i tv o radio o media. Och tänk om social medier funnits redan då. Rysliga tanke.
    Själv hade jag nöjet att träffa en kollega till Eskilsson i SAF s ledningsgrupp Rolf Lindholm ett flertal gånger genom jobbet. Rolf s uppgift var att trots att samförståndet lagts på hyllan avtalsvägen tygla MBL, och utvecklingsavtalet med LO och PTK såg dagens ljus.
    Helt uppenbart så stod vi långt ifrån varandra ideologiskt. Vid en arbetslunch fick jag dock frågan om jag inte kunde tänka mig att byta jobb, byta sida. Jag vet att jag fann mig och sa nåt om att mina åsikter nog inte skulle passa in.
    Våra vägar korssades från o till ända in på 90 talet. Vi diskuterade vid ett antal tillfällen betydelsen av SAF s opinionsbildning och i synnerhet annonskampanjen och var rörande överens om deras påverkan på svenskens ändrade grundsyn. Dvs avreglering, privatisering o den härliga " valfriheten", o du härliga individualism.
    Kanske överdriver jag betydelsen av Satsa på dig själv kampanjen som ett uttryck för maktstrukturernas agerande. Men poängen är att den var synlig till skillnad mot den mer dolda och finurliga opinionsbildningen typ Timbro och ett nyuppväckt SNS.
    Men jag har två funderingar. Vilka skeenden idag är synliga bevis på maktstrukturernas rörelser. Kan vi peka ut och frilägga händelser som hänger ihop. Om inte blir det svårt, ja kanske omöjligt att väcka opinion för ett annat samhälle än dagens.
    Den andra funderingen är effekterna av de social mediernas intåg på mediamarknaden. Synligt men ändå osynligt. Tänk om Eskilsson haft dom på sin sida också. För övrigt tror jag att de social medierna i sin nuvarande form har överlevt sig själva, men det får bli en annan gång. Kanske ett ämne för Anders att bita i.

    Rune Forslund

    SvaraRadera
  2. Tack för din långa och intressante kommentar. Det är en väldigt viktig, men också svår fråga du ställer om maktstrukturernas synlighet i sammanhängande och kanske också aktivt, samordnade händelser. Jag har ibland funderat på frågan som du nog förstår av mitt inlägg. Jag har funderat på varifrån olika tänkesätt kommer, vad som får dem att födas och sen växa, anammas av trendsättare och spridas till allmängods. Kan det vara så enkelt att ett tidigare tänkesätt med tiden blir föråldrat, utslitet helt enkelt. En mottaglighet för något nytt uppstår och människor börjar längta. Folkhemmet med sin ekonomiska jämlikhetstanke och med staten som en fadersgestalt vilken skulle hålla ordning på barnen, kanske blev just föråldrat och utslitet. Kanske bidrog det faktum att folkhemmets företrädare fortsatte av bara farten, försökte att helt socialisera företagandet med förslaget om löntagarfonder. Tage Erlander skrev i sin dagbok: "Vad gör vi nu, när vi genomfört allt?"
    Oavsett det förra tänkesättet överskred sin gräns eller bara var föråldrat, så hade de nya generationerna inte aning om tiden före andra världskriget med den oreglerade frihet som då fanns. Ett vakuum hade uppstått och väntade på att fyllas. Detta fylldes åter med oreglerad frihet med möjlighet för de starka att ta för sig. Frågan är, skedde detta med någon slags automatik utanför människors målmedvetna styrning, ungefär som ett lågtryck blåser in över landet. Eller var det så att vissa grupperingar såg sin chans. Nu var det dags. Jag tror att åsikterna om statens roll vs frihet kommer att pendla och kanske göra för stora utslag, vilket leder till bakslag samtidigt som varje generation glömmer sin historia. I detta läge tar olika grupperingar tag i skeendet.
    Kvar är frågan hur samordnat den nya politiken drivs. Är det så att det nya tänkesättet per automatik sköter agerandet eller sitter vissa aktörer och styr bakom kulisserna. Det sista tror jag inte fullt ut på. Däremot träffas centrala aktörer, som politiker, finansmän, ägare av storföretag i en massa olika fora och där talar de med varandra, påverkar varandra och finner en värdegemenskap. Sedan förs dessa värden ut via olika medier.
    Kvar är din fråga om vi kan frilägga händelser som händer ihop. Den ska jag fundera vidare på. Kockan är nu 01:33 och jag tänker gå till sängs. De sociala medierna är ett än svårare kapitel.

    SvaraRadera
  3. Jag jobbade 1974-76 på Riksskatteverket som en del av min revisorsutbildning vilken dock inte blev av utan jag bytte sida till näringslivet i stället där jag fortfarande finns med mer som en hobby idag. Jag tänker på Runes kommentar,Synlighet, som på skatteområdet fortfarande förs bakom stända dörrar med hjälp av PWC med flera. Nu har Svenska staten i alla fall skatteavtal med 40 länder så där är numera farligt att gömma pengarmen det finns många skatteparadis kvar (bla. Hong-Kong) vilket verkar vara det mest populära just nu. Så för att på rktigt komma åt ekonomiska klyftor så måste staten jobba tuffare med dessa (i USA så stämde nyligen den Amerikanska staten den Schweiziska staten för korruption om inte Amerikanska medborgares uppgifter om förmögenheter) det lyckades och USA fick in ett antal biljoner.

    SvaraRadera