Özge Öner

Jag får stöd

     Ibland undrar jag hur många som egentligen smygläser min blog. Det jag noterar i dagens SvD är att Özge Öner resonerar på exakt samma sätt som jag gjorde i inlägget om Hanna Fahl. Hon till och med använder samma ord. Men det är säkert att tro för mycket. Det hela är väl ren slump, även om man ska vara misstänksam mot slumpen, som Leif GW Persson brukar säga när det gäller brottsundersökningar. Özge är från Turkiet, men bor sedan 8 år i Sverige. Hon är verksam vid Institutet för Näringslivsforskning.

     Özge skriver följande: "Med min bakgrund häpnar jag över debatten som just nu förs om flyktingars sexuella övergrepp - - - Debatten präglas främst av en kulturrelativism, starkt färgad av feminism, vars företrädare, exempelvis DN-journalisten Hanna Fahl, hävdar att den gemensamma nämnaren vid övergreppen är kön, inte etnicitet. Efter att som kvinna ha levt i det som brukar anses vara världens mest moderna muslimska samhälle, kan jag inte nog understryka hur felaktig och skruvad detta synsätt är."
     Hon beskriver kvinnosynen i Turkiet som är den gamla vanliga. Det är kvinnornas fel om det tafsa på dem, när de rör sig utomhus utan följeslagare och inte är anständigt klädda. Det är alltså fritt fram.

     Hon avslutar artikeln med: "Att bara importera och i tysthet tolerera oönskade kulturella sedvänjor gynnar allra minst kvinnor och flickor i Sverige."

     Naturligtvis är det inte etniciteter i sig det hallar om. Det handlar om kultur men den är korrelerad med etnicitet.

Feminismen förvånar mig

     Det som hela tiden förvånar mig är just att feminister blundar för det kulturella förtrycket och talar om annat. Jag vägrar att kalla mig feminist av det skälet att jag inte vill förknippas med en del av denna rörelse, men jag kämpar stenhårt mot kvinnoförtryck. Då är det så att det är kulturella strömningar som är orsaken, i alla fall är det en orsak som vi kan göra något åt.

     Det hjälper inte att sätta etiketter på folk som onda, nazister, islamofoba, rasister och så vidare. Vi ska erkänna de kulturella fenomen och ta i tu med dem och det ska göras på ett vettigt sätt, så att vi undviker hets mot minoriteter. Istället ska vi samarbete med dessa minoriteter mot de avarter som finns, oavsett de finns hos oss eller hos minoriteterna. Trots allt är de flesta av dessa minoriteter inte alls mot kvinnors jämställdhet, även om kvinnofientliga strömningar finns hos dem.

     Detta har vi inte gjort. Vi blundar istället och då växer SD som pekar på problemet, men som också på vägen blandar in hets mot invandrare och flyktingar som personer. Vi får också brottas med Ingrid Carlqvist som likt SD pekar på problemet. Sök efter Ingrid Carlqvist på Youtube får ni se. Hon visar på vissa fakta och säger detsamma som jag att samhället blundar för problemet, inte minst journalister.  Men så blandar hon in rena hetspropagandan mot personerna i egenskap av att vara flyktingar.  Det sker på samma sätt som när feminister skyller på kön. Könet kan vi svårligen göra något åt, lika lite som vi kan ändra på personers utseende från Mellanöstern. Däremot kan vi kämpa mot de attityder de för med sig.

     När ska vi ta av oss skygglapparna, börja tänka och åtgärda de problem vi har. Klockan är en minut i 12.

     Jag är ledsen att jag tvingas upprepa mig, men när kulturrelativisterna hela tiden blundar i artikel efter artikel för problemen kan jag inte låta bli att reagera.

I kväll kommer inlägget om tillväxtens väsen, kunde inte låta bli att skriva detta emellan.