Hatets orsaker

Socialt mot solitärt

   Det sägs att om man släpper in ett antal tigrar och lejon på ett område så sker följande. En tiger eller ett lejon går till attack. Lejonen går samfällt till försvar mot tigern. Tigern dödas. Samma sak sker med de andra kombattanterna. Lejonen går samman, tigrarna kämpar ensamma.  Företeelsen, om den nu är helt sann, visar på en fundamental skillnad mellan lejon och tigrar. Lejon är de enda kattdjur som är sociala. De skyddar varandra och jagar tillsammans. Tigrarna är icke-sociala. De skyddar bara sina ungar och jagar ensamma.

   Så är det med alla sociala djur. De samarbetar till skydd för den egna flocken. De ensamlevande skyddar bara sig själva och sina ungar.

Empati eller hat 

   Schimpansgrupper kan leva i någorlunda samexistens sida vid sida. Men när människan hugger ner deras skog och det blir ont om föda är det slut på friden. De lägger sig i bakhåll för ensamma schimpanser från andra flockar. De anfaller och dödar dem, och på detta sätt skyddar de sina egna födomarker.

   Människan är en social varelse i högsta grad. När vi lämnade träden för savannen i vår utvecklingshistoria var vi ytterst sårbara. Vi var småväxta utan vapen och hade inga rejäla huggtänder. Vi kunde inte ta skydd i träden när de stora kattjuren anföll. Vår förmåga till samarbete och skydd av den egna gruppen var vår räddning.

   Dessa sociala förmågor ligger i våra gener precis som hos andra sociala djur. Under lugna och trygga förhållanden tar sig dessa gener uttryck i empati, även mot främlingar. Under press och upplevda hot förvandlas de till misstänksamhet och i sina yttersta former till hat och våld mot "de hotande" främlingarna, precis som hos schimpanserna.

Ond eller god

   Denna tveeggade förmåga kan vi inte blunda för. Ändå gör vi det, Vi bygger våra samhällen utan hänsyn till människans mest fundamentala egenskap.  Vi undrar varför nazisterna kunde vara så grymma mot dem som var annorlunda. De var ju goda fäder och vänliga mot människor (utom mot de "andra" förstås). Vi kallar sådana människor onda till skillnad från oss som är goda. Och därmed är analysen klar.
   Så gör vi än idag, till exempel mot SDs sympatisörer. Vi kallar dem rasister på Facebook och i andra medier, och ju fler de blir desto mer skriker vi rasister. Då känner vi oss goda och lite lättare till mods. Och så är problemet löst. 

   Överallt på jorden lever olika etniciteter och religiösa grupper sida vid sida utan våld. Så utsätts området för kris i någon form och friden är störd, precis som hos schimpanserna. Våldsamma attacker sker, människor huggs ner med machete eller skjuts, ty de är onda och tillhör de andra. Sanningen är att både anfallare och offer är som vi. Båda följer de sin nedärvda sociala förmågan.

Mångfald, en mycket allvarlig sak.

   I det likgiltiga samhället tar vi inte människans sociala förmåga på allvar, den som så lätt kan omvandlas till hat och extremt våld. Vi säger att "vi gillar olika" och att "mångfald är bra". Och så dricker vi vårt kaffe.

   Men mångfalden löser inte sina problem på egen hand. För att minska ondskan i vårt mångkulturella samhälle måste vi skapa förutsättningar för den sociala förmågan att bli till allmän empati.
   Då måste vi fråga oss vad som skapar ondska av vår sociala förmåga. 

Här är vad jag tror skapar ondska:

1. Geografisk segregation med åtföljande ojämlikhet, det vi kallar utanförskap.
2. Ekonomiska klyftor med åtföljande fattigdom i ena änden och oerhört rika i den andra, där de rika inte förstår fattiga människors levnadsbetingelser.
3. Oförenliga kulturella skillnader av väsentlig vikt för samlevnad i ett mångkulturellt samhälle. 
4. Ett samhälle som basunerar ut löften om allas lika chanser och rättigheter, men som inte levererar.
5. Dogmatiska ideologier, som opponerar mot mänskliga rättigheter och tolerans.

Dessa punkter samverkar och skapar den ondska vi ser hos oss.
I ett senare inlägg ska jag skriva vad jag anser om de åtgärder som behövs.