Två skrämmande ting
Det är två ting som skrämmer mig. Båda har med likgiltighet att göra. Det ena är likgiltigheten inför det klimathot vi står inför. Eller rättare sagt, det som redan är här. Det andra är likgiltigheten inför den segregation och det utanförskap vi har skapat i vårt samhälle.Låt mig tas klimatet först. Jag har i två oberoende artiklar läst att upproret i Syrien startade på grund av torka. I de södra delarna dog 85 % av boskapen. Folk svalt och lade skulden på regeringen. Upprorsmakarna var naturligtvis inspirerade av näraliggande länders uppror mot sina diktatorer, men den tändande gnistan var torkan.
Man kan ju alltid säga att torrperioder kommer och går, liksom mycket regn då och då. Så är det med klimatet och det har alltid varit så på jorden. Men tecknen är tydliga. Svåra översvämningar i Europa och här hemma hos oss. Skogsbränder. Allt ligger i linje med vad klimatforskarna förutspått i sin forskning. Och allt är en effekt av våra klimatutsläpp.
Men vi fortsätter i stort sett som tidigare. Vi putsar lite här och där, men inga rejäla åtgärder. Vi går shoppandes mot vår undergång.
Om flyktingströmmarna är stora idag, så vänta bara. De kommer att öka de närmaste decennierna, allt efter torka, översvämningar och destabiliserande samhällen.
Så till segregationen och utanförskapet. I förorterna i våra större städer växer arbetslöshet och misär. Där finns ett markant utanförskap. Organiserad brottslighet gror tillsammans med religiös radikalisering. Skjutningar och förtryck mot kvinnor förekommer.
Det senaste jag läste var en kristen syrier som hotades till döden, om han inte konverterade till islam. Meddelandet var skrivet på hans dörr.
Vi tycks vara likgiltiga för ökningen av den organiserade brottslighetens, liksom för den religiösa radikaliseringen. Den drabbar ju inte oss. Den drabbar bara invandrarna. Så vi vänder ryggen åt dem. Vi putsar lite här och där, men en generalplan som samlar nationen för att eliminera segregationen och som får med alla medborgare i samhället saknas.
Det är denna likgiltighet som skrämmer mig.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaFör många familjer är svårt att få det så kallade "livspusslet" att gå ihop, det du skriver om blir något som får bli senare för dessa.Problemet är väl den politiska "kaos" som Sverige befinner sig i dag. Om vi fick en mera sansad politik som både Bengt Westerberg och Ingvar Carlsson tar upp i DN i dag och igår så kan vi börja samarbeta istället för det kaos som KD, SD med andra (mest moderata) riksdagsledamöter vräker ur i dag. Det behövs mer politiskt mod och handlingskraft så kan vi äntligen komma ut ur Maud Olofssons katastrofala handlingsplan för Sverige
SvaraRaderaDet där med livspusslet är sant in i vart enda skrymsle. De dagliga göromålen överskuggar de hotande katastroferna. Det gäller såväl hos väljare som hos politiker. Den som höjer bensinpriset riskerar ett politiskt bakslag. På ett sätt håller jag med dig om den sansade politiken. Det är klokt att söka samarbete över huvudet på SD. Ingvar Karlsson är en underskattat politiker.
SvaraRaderaÅ andra sidan skrämmer mig ett sådant samarbete. Det kommer att innebära en massa konstiga kompromisser och hindra det som jag anser vara nödvändig: förstatliga skolan, järnvägen, kommunalisera hemtjänsten, minska inkomstklyftorna, beskatta de rikaste som på de mest uppfinningsrika sätt undflyr skatt m fl åtgärder.. Å andra sidan, om partierna kan samlas kring de stora frågorna som klimatet och segregationen, får vi väl ta det här med att tågen inte går och så vidare (fast det hör ju ihop med klimatet). Under ett sådant samarbete får vi vänta på en socialdemokratisk ledare som vågar stå upp för en solidarisk politik, för jag tror inte han kan komma från alliansen eller miljöpartiet, dock från Vänstern. Men de har ju sin historia. (Du får uppdatera mig om Maud Olofssons handlingsplan för Sverige.)