Frihet är det bästa ting - - -

Tacka liberalismen

     Min blogg handlar mycket om kritik av den liberalisering vi haft de senaste decennierna. Man skulle kunna tro att jag är emot frihet. Det är faktiskt tvärtom. Jag älskar frihet. Mycket av den frihet, som vi fått sedan "översocialisering" dominerade i slutet av 70-talet och början av 80-talet, är jag glad över. Tidigare kunde människor få 103 % i skatt och löntagarfoder inrättades med sikte på att ta över ägandet av privata företag eller i varje fall en stor del av det.

     Som alltid skenar en ideologi iväg långt över sin egen rimlighetsgräns. Tage Erlander frågade sig på 60-talet, nedtecknat i sin dagbok, vad socialdemokraterna skulle göra, nu när de genomfört allt. Något svar kom inte, utan socialiseringen fortsatte, som en lagbunden kraft.

     Som motreaktion fick vi in en gammal ideologi, liberalismen, och precis som den förra har denna dragit iväg och blivit överideologi. Det är liberaliseringens övertro på globala marknader, inklusive globala finansmarknader, avreglering och privatisering av offentlig service, som jag vänder mig mot.

     Den är till för att de mäktiga storbolagens ägare och finansmän ska komma åt vår allmänning, våra naturresurser, våra skattepengar, våra pensionspengar och vårt sparande. En del av frihetens flöde får vi ta del av, ingen tvekan om det. Men många är de som får betala för den. Vi som har högre löner hoppas kunna komma åt de frigjorda rikedomarna. Vi försöker hänga finansmännen i rockskörten på vägen mot ännu större personlig rikedom.

Det har blivit bättre

     Ändå har det blivit bättre i världen generellt sett. För en tid sen köpte jag en bok av Steven Pinker, The Better Angeles of our Nature. Den är på 800 sidor och handlar om minskningen av våld i ett historisk perspektiv och om dess orsaker. Med en detaljerad genomgång och med hjälp av statistik visar han att våldet har minskat dramatiskt sedan människans gryning, genom medeltiden och fram till idag.
     Den främsta orsaken, säger han, är uppkomsten av en övergripande makt, en stat, Leviathan som Thomas Hobbes kallade den. Den skaffar sig monopol på utövandet av makt och våld. Man kan tycka vad man vill om det romerska riket och om Hunnerna. Men de skapade ordning bland olika folkslag genom sin överordnade makt. Människor kunder resa och bedriva handel utan nämnvärd fara för överfall.
     Tillsammans med Leviathan är utbildning av folket, upplysning och framväxten av medkänsla underliggande orsaker till en känsla av det är orätt att utöva våld.

     Vår egen Hans Rosling är en annan man som med statistik visat oss hur mycket bättre världen blivit. Det gäller oavsett vad statsskicket vilar på, religion eller sekularism. Levnadsåldern ökar, fler få gå i skolan, våldet minskar, barnfamiljerna blir mindre, ekonomin förbättras. Allt blir bättre med en stat som skapar ordning ur kaos, även om det i vissa fall innebär förtryck. Avgörande är naturligtvis på vilka värderingar statens makt vilar och hur den utövas.

     Man kan väl säga att liberalismen är den starka statens motvikt. I sin ädla form skapar den utveckling genom ekonomisk och politisk frihet tillsammans med den till liberalismen sammanhängande upplysningen, det vill säga rätten att tänka och uttrycka sig fritt. I detta perspektiv är naturligtvis rätten att tänka fritt avgörande. Liberalismen har gett oss internationell handel, internationellt utbyte på nästan alla områden och den har fått människor att sträva efter frihet i den mån de varit förtryckta av diktatoriska stater. Den digitala tekniken har varit till oerhörd hjälp i denna utveckling. Dock återstår en lång och hård kamp.

     Det visar bland annat antalet människor som flyr på grund av att den frigörelsekamp de startat inte lyckats. Det visar IS, som driver en till friheten motsatt ideologi.

     Det är en förståndig balans mellan Leviathan och friheten som är avgörande för hur anständigt, rikt och jämställt ett land blir. Och i avvägningen av denna balans måste man fråga sig vilken typ av samhälle man egentligen vill ha.

     För min del är jag av uppfattningen att liberalisering gått för långt på flera punkter, i fråga om avregleringar, privatiseringar och globalisering.