Marknadsstat eller kommunism

Elsa Kugelberg

Idag (150714) skriver Elsa Kugelberg följande i en ledare om korruption:

     "- - - Poängen med att göra privata upphandlingar i landstingsverksamhet är att skapa effektivitet och minska de offentliga utgifterna. Marknadskrafterna gör att företagen tävlar med varandra om att skapa den bästa tjänsten till det lägsta priset och landstinget kan välja det mest attraktiva alternativet. Det tjänar alla på.  Tyvärr blir det ofta tvärtom ---"

     Min kommentar: Det sägs vara en osynlig hand som ställer allt till det bästa för medborgarna, men som Kugelberg skriver: ofta blir det tvärtom.

Marknadssten lurar oss     

     Det är som kommunismen. Istället för en osynlig hand, ska en i högsta grad synlig och upplyst elit ta ledningen och styra folket till dettas bästa. Folket är nämligen för dumt för att styra sig självt i en demokrati. Ofta, för att inte säga så gott som alltid, blir det tvärtom. Den upplysta eliten skor sig själv och förtrycker folket i en accelererande rädsla för att förlora makten.

     Kommunsim är lika med diktatur, även om Lövfen säger att det är en enpartistat. I den utpräglade marknadsstaten kan eliten inte öppet sko sig eller öppet styra folket. Däremot kan den i skymundan påverka politikerna att stifta lagar som gynnar deras rofferi av det allmänna och av de fattiga.
Den kan också lura folket med vackra ord som mångfald, valfrihet, att egoism är bra för den skapar drivkrafter som gynnar oss alla, att det är bra om de rika blir rikare, ty deras rikedom sipprar ner till oss och skapar nya jobb, att ännu lägre lägstlöner är bra för det skapar vilja för företag att anställa. Och så vidare - - -.

Vad gör vi?     

     Vad gör vi? Inga-Britt Alenius skrev för några år sedan en intressant artikel (vilken jag i ett tidigare inlägg nämnt). Som en parentes vill jag säga att hon är en fantastisk kvinna. Jag såg henne intervjuas i programmet "Min sanning".
     I artikeln skrev hon att det i och för sig var nödvändigt att reformera staten som vuxit över alla bräddar. Ändå kastade vi ut barnet med badvattnet, ansåg hon. Vi gjorde oss av med den opartiske och samhällsinriktade tjänstemannen. Denne hade ett visst förnuftsutrymme att självständigt besluta i enlighet med politikernas uppsatta samhällsmål och till berörd medborgares bästa. Idag är tjänstemännen och de privata operatörerna nästan ovetande om sitt uppdrags mål och syften, förutom att de ska vara ekonomiskt effektiva, vilket betyder låga kostnader.
Vad vi måste göra är att ta tillbaka en stat med tjänstemän som uttryckligen arbetar efter bestämda samhällsmål. Naturligtvis också under ekonomisk effektivitet, men denna ekonomiska effektivitet får inte komma före nyttan. Kapitalismen ska självklart vara kvar, men även den måste uttryckligen anpassas till samhällets mål. Det kan ju inte vara som idag att samhället anpassar sig till kapitalisternas intressen.

Ett stort problem är EU, vars direktiv är styrda av den överdådiga kapitalismens intressen. Vi lär t ex inte tillåtas förstatliga järnvägstrafiken. Privata operatörer ska nämligen ha rätten att i upphandlingar få sköta delar av den och tjäna pengar på den. Då blir det billigt för staten enligt teorierna. Som bekant står tågen stilla för det mesta. Ett utmärkt exempel på att den förmenta, ekonomiska effektiviteten får gå före nyttan.

Men någon stans måste vi börja.