Folkhemmet - en myt?

Elsa Kugelberg skriver följande i en kort ledarartikel om tiggeriet (se DN 150718):

"- - - Och även om det inkluderande folkhemmet var en illusion – det har alltid funnits marginaliserade grupper i Sverige - - -" 

     Ordagrant har hon rätt. Det fanns marginaliserade grupper under folkhemstiden. Men det jag reagerar mot är detta ständiga svartmålande av folkhemsidén. Det är ett mönster i försvaret av det avreglerade och - enligt min mening - överliberaliserade samhället. 
     Jag har sett ännu värre påståenden. Bland annat har sagts att det som karaktäriserade folkhemmet var steriliseringar av minoriteter, som befanns vara i folkhemmets utanförskap.    
     
     Exkludering av marginaliserade grupper var inte folkhemmets idé. Det var en frukt av tidens anda. Folkhemmets idé var att integrera fattiga och rika i en samhällelig gemenskap genom skattepolitik och bidrag, genom skolpolitik och bostadspolitik. Att tidens anda sedan kom att spegla en del av folkhemmet är en sak för sig. 
     Det är också sant att folkhemsidén gick för långt i vissa avseenden och att det fanns skäl att bromsa den och till och med ta några steg tillbaka. Det visade inte minst Astrid Lindgrens inlägg om Pomperipossa, som betalande 103 % i skatt. Men att slå folkhemmets idé om samhällelig gemenskap sönder och samman är något annat.

Astrid - en rasist? 

     Det är väl ingen som idag säger att Astrid Lindgren var rasist och som gör ner hela hennes författarskap, därför att hon använde ordet negerkung i berättelsen om Pippi Långstrump. Skulle hon skrivit berättelsen idag, skulle hon använt andra ord. 

     Om vi upprättade ett nytt folkhem, skulle detta självklart omfatta alla: homosexuella, samer, kvinnor och män, judar, muslimer med flera. Integrering skulle då befinna sig i första rummet, tillsammans med viss ekonomisk utjämning. Ingen skulle steriliseras. Kapitalismen skulle finnas kvar som en av samhällets motorer, men regleras så att den i första hand arbetar för individer och samhälle, inte exklusivt för sig själv. 

     Vad har vi fått istället? Ett samhälle som inte har någon annan idé än att allt ska vara ekonomiskt effektivt och avreglerat.  Samhällets sociala strukturer får sedan bli vad det blir. Människor får välja sina liv (bäst de kan). 

     Det talas visserligen om integrering, Men i praktiken stöds och förstärks olikheter. "Vi gillar olika" är ett återkommande uttryck. Bidrag betalas ut till olika etniska kulturer samtidigt som bidrag till ekonomisk svaga vattnas ur. Muslimer bor för sig, de rika för sig. Genom skolvalet går fattiga och etniska grupper i vissa skolor, rika i andra. 

     Stöd för integrering är inte rasism

     Jag är fullt medveten om att jag på grund av denna text riskerar att bli kallad rasist. Jag motsätter mig ju olikheter. Det är dock inte sant. Jag motsätter mig inte olikheter. Det jag motsätter mig är segregering. Botemedlet mot hatet mellan olika kulturer, är inte att förstärka olikheterna och låta olika kulturer bo och leva för sig. Om vi inte tvingas umgås med varandra i skolor, i bostadsområden, på fritiden och på arbetsplatser, kommer fördomar och diskriminering att öka. I mitt folkhem går kristna på besök i moskéerna och tvärtom, ty kyrkor, moskéer och biografer ligger alla bredvid varandra. 

Kugelberg fortsätter i slutet av artikeln med följande:

     "- - - Säkerligen blir turister, precis som svenskar, illa berörda av tiggeriet. Men spelar det någon roll? Sverige är inget Disneyland. Och det är heller inte den ”humanitära stormakt” regeringen försöker skryta om. Det är ett europeiskt land med vackra skärgårdar, ett skepp från 1600-talet och midnattssol, som även tampas med samma problem som alla andra. - - - "

     Visst är det så Kugelberg. Samhällets sociala strukturer råkade bli så här. Inget att göra åt. 

     Nu ska jag gå ner till bryggan här i skärgården. Där ska jag njuta av tillvaron, ty här finns bara etniska svenskar från övre medelklassen. Muslimer, fattiga nyanlända och andra otrevliga typer lyser md sin frånvaro.