Naivitet eller förslagenhet

Klassresa hyllas

Den 20 april skrev Maria Ludviksson att klassresan inte har några begränsningar mer än i varje människas förmåga och vilja att sträcka sig, bilda sig eller utveckla sina gåvor. 

Men tydligen finns det hinder i dagens samhälle, enligt Maria. Ty hon skrev att det finns mycket att göra politiskt för att förenkla klassresor eller ens för att möjliggöra dem. (Hon måste ha menat "eller för att överhuvud taget möjliggöra dem".) Skola och högre utbildning är sannolikt det viktigaste och mest akuta, skrev hon.

Jag får inte ihop liberalismens tankevärld. 

Först vill man skapa ett klassamhälle.  Den globala konkurrensen kräver detta. De lågavlönade kostar för mycket och då kan vi inte sälja våra produkter. De högavlönade, som är så duktiga, måste få allt högre ersättningar, annars sticker de utomlands. Detta klassamhälle söker man cementera i lagar och avtal. Och bygget för att vidga den ekonomiska ojämlikheten fortsätter.

Sedan säger man att alla kan ta sig ur sin fattigdom genom att göra en klassresa, om bara vilja och förmåga finns. Men om alla gör en sådan klassresa, vem ska då tömma våra sopor, vårda oss när vi är sjuka och gamla, städa våra kontor och våra parker? Vem ska stå i kassan på ICA? Vem ska servera på restaurangerna? Och finns det tillräckligt med professorstjänster, läkartjänster och finansjobb vikta för alla dem som gör denna klassresa? Det är denna logik jag inte får att fungera. 

Nog förstår jag den globala konkurrensens villkor. Dess nuvarande utformning är emellertid ingen naturlag. Är det inte vi själva som skapat dess lagar och förutsättningar, i vårt eget land, i EU, ja i hela västvärlden med början hos Reagan och Thatcher? 

När jag läser Ludvikssons och andras artilar som argumenterar på detta sätt, undrar jag alltid vad det beror på. Är de naiva och omedvetna instrument för en överliberaliserad tro? Ser de inte den bristande logiken i det de skriver? Eller tror de helt enkelt att ett ojämlikt samhälle med stor fattigdom i ena änden och överdådig rikedom i den andra är ett idealsamhälle som vi ska sträva efter? Och i denna tro försöker de medvetet föra oss bakom ljuset med en förvirrande argumentation: var inte ledsen för att du är fattig. Du och alla andra kan göra en klassresa och bli rik du med.