SD valets vinnare

Jag spådde rätt

     För nästan två år sedan spådde jag att SD skulle få mellan 12 och 14 procent.

     Varför spådde jag så? Jo, på grund av politikers, journalisters och många andra offentliga personers syn på SD. Claes Malmberg kan symbolisera denna syn. I ett teveprogram kallade han SD:arna för idioter och vände dem ryggen. Så gjorde man med Hitler och hans anhang. Vi vet hur det gick.

     Men, bara existensen av SD visar på problem i vårt samhälle. Att SD dessutom växer för varje val visar att man inte tar tag i dessa problem på allvar. Att kalla SD:arna för idioter hjäper inte. Det har snarare motsatt effekt.

     Mona Sahlin sa under valvakan att vi ska undersöka vad SD:s väljare egentligen har att säga oss. Det är rätt utgångspunkt.

     För min del är jag övertygad om att SD:s väljare anser att de övriga partierna sviker dem, inte ser dem och nonchalerar dem och deras problem.

Orsaker till SD:s framväxt

     Jag tror att orsakerna till SD:s framväxt kan sammanfattas på följande sätt: Den snabba globaliseringen, avregleringen och privatiseringen med sin mångfald och stenhårda konkurrens har i första hand drabbat dem som har svårt att klara sig i konkurrensen. De har inga givande kontakter, deras skolbetyg är dåliga eller så saknar de betyg, de har låg allmänkompetens och befinner sig i botten av den sociala samhällsstegen. Deras barn blir kvar i de dåliga skolorna med många invandrare, medan de bättre bemedlade sätter sina barn i bra skolor. De ställs såväl psykiskt som fysiskt i utanförskap.

     Det är å andra sidan sant att alla SD:s väljare inte befinner sig i ett sådant utanförskap, i alla fall inte fysiskt. De har jobb och familj. Men de ser splittringen i samhället. De ser stenkastningen på brandkår, ambulans och polis. De ser den organiserade brottslighetens tillväxt. De ser förtrycket mot invandrarkvinnor. De ser bristerna i välfärden. De ser fundamentalister utföra attentat mot våra demokratiska institutioner och mot oskyldiga människor. De ser IS:s framfart. De räds denna utveckling.

     Här dyker SD upp och presenterar enkla lösningar. Sätt stopp för flyktingmottagningen, inför lag och ordning, satsa på välfärd i folkhemstappning, skapa tillit mellan människor.

     Naturligtvis finns det rena, rama rasister bland SD:s väljare. Men SD:s enorma tillväxt måste förklaras med de förhållanden jag visat ovan. Toleransen mot invandrarna och förståelsen för flyktingmottagande växer nämligen i samhället i övrigt.

Åtgärder

     Fredrik Reinfeldt sa i ett tal att vi måste vara beredda på de stora kostnader som mottagandet av de nya flyktingarna som väntar. Många på vänsterkanten menar att detta uttalande gynnar SD och därför borde ha stoppats under stol. Sanningar kommer alltid fram förr eller senare. Människor ser dem i vilket fall som helst.
     Sanna problem ska istället tas upp på bordet och lösas.

     Kostnaderna för flyktingmottagandet är naturligtvis stora i sin första fas. Flyktingarna ska ha bostad, försörjas, ges utbildning med mera. Men glöm inte bort att vi får denna potentiella arbetskraft gratis. Kostnaderna för deras uppväxt inklusive utbildning har andra betalat. Det handlar om enorma summor som kommer oss till godo. Utöver detta kommer flyktingarna att betala tillbaka mångfalt när de kommer i arbete.

     Förutsättningen är dock att vi tar hand om dem så fort de sätter foten på vår mark. Det behöver inte kosta så mycket, utöver det som sker i början av mottagandet. Det handlar mer om organisation och allmän mobilisering. Familjer, kommuner och frivilliga organisationer bör utses som mentorer och ges extra medel. Flyktingarna ska lära sig att förstå den svenska, demokratiska kulturen och synen i övrigt på tolerans, demokrati, mänskliga rättigheter och människor lika värde. De ska sedan slussas ut i arbetslivet med starka styrmedel. De kan gärna komma i arbete samtidigt som denna "utbildning" pågår.

     Idag finns ingen sådan mobilisering. Liberalismens låt-gå-filosofi med den osynliga handen, som i slutändan sägs ställa allt till rätta, innebär bara att invandrarna hamnar i getttoliknande områden. Där odlar de sitt utanförskap. Många av dem ser ingen annan väg ut ur misären än brottslighet. Denna brottslighet tillsammans med sjukskrivningar och arbetslöshet kostar långt mer än den mobilisering jag nämnde ovan.
     Samtidigt måste vi göra oss av med liberalismens avarter, som segregeringen i bostadsområden och i skolor samt de omänskliga arbetsvillkoren. Den Milton Friedmanska politiken måste också revideras. Den förespråkar arbetslöshet på runt  6-7 procent, låga löner för dem med redan låga löner och att en frisläppt girighet ska styra ekonomin.

      Istället satsar vi slentrianmässigt på vår välfärd, om än i otillräcklig grad, och lämnar flyktingarna åt sitt öde. Allt i en tro att vi inte klarar både och.

I praktiken innebär det att vi överlämnar flyktingpolitiken åt "idioterna" i SD.